6.5.2014

Restraumatiserad

Jag sitter och funderar mycket på vad vi ska hitta på att göra under vår sommarsemester. Troligen gör vi något tillsammans med min mamma och hennes man och så spenderar vi hoppeligen tid i Paradiset.

Jag har funderat mycket på resandet med barn. Jag märker att jag är helt jätte traumatiserad efter Greklandsresan som vi gjorde i juni förra året. Kevin skulle precis fylla ett år då. Vi hade ett ganska stort hotellrum med litet kök. Men endast ett rum. Och det blir problematiskt med Kevin, han sover ju i eget rum och somnar där i fred. I Grekland funkade det inte alls. Vi vakade halva veckan. Han skrek så hotellet dånade. Klockan fyra på morgonen vaggade vi honom på balkongen i resevagnen och såg folk gå hem från baren. Jag grät och ville bara fara hem. Så trött var jag.

Visst var det en bra resa och sällskapet var det bästa. Men jag har haft NOLL lust att resa med hela familjen. Vi reste ändå till Saarenmaa med min mamma senare samma sommar och där sov han hur bra som helst. Vi hade hyrt ett hus och han hade ett eget rum. Det var också lätt eftersom vi var sammanlagt sex stycken vuxna och bara ett barn, så det fanns massor hjälpande händer.

Nu funderar jag mycket på om vi skulle våga resa igen. Livet har ju lättat märkbart sedan förra sommaren. Det är liksom mycket roligare nu. Man kan kommunicera med Kevin och han fattar massor. Jag hoppas också att sovandet på dagis skulle ha inverkat positivt på sovandet på främmande ställen. Där somnar han ju inte ensam utan har en dagistant bredvid sig. Och en massa barn.

Jag drömmer också om att resa till Thailand nästa vinter. Då är jag egentligen bara orolig över flygresan och tidsskillnaden. Och magbobbor såklart. Jag skulle inte heller åka utan extra händer, så man borde övertala någon att resa med. Nå, drömma får man väl. Om vi skulle hitta på sommarsemesterns agenda först.

Och så måste jag ju säga att jag ändå är sjukt nöjd över att Kevin sover så bra här hemma alltid när han är frisk. Hellre är det ju så här.

Bästa sällskapet, Lillkusinen med familj.

En glad tandlös liten som just ska fylla ett.

I Grekland kröp han ännu. När vi kom hem började han gå.

Det kaotiska rummet.

På stan. 

4 kommenttia :

  1. Hmm. jag trodde att min kommentar inte hade kommit fram igår, men nu hände det samma sak igen. Månne det kom två gånger nu då? :D

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jaha. Den HÄR kommentaren kom fram. Det var ju mystiskt. Det vad jag försökte skriva var att vår resa förra veckan lyckades otroligt bra, men jag tror det beror så på slumpen. Jag hade inte velat resa med Kisen med det humör han hade före resan eller den snuvan han fick igår. Så tungt som det var med en glad filur så kan jag inte ens tänka mig hur det är om man råkar få en "dålig" vecka. Lite undrar jag nog i efterskott hur jag vågade chansa :D

      Poista
    2. Men vad skönt att din resa blev lyckad!!! :)

      Poista
  2. Jag skrev också en kommentar hit för nån dag sen, men den syntes aldrig (har hänt tidigare på din blogg). Kanske det är nåt med explorer?

    Nåja, iallafall så skrev jag att jag rekommenderar att hyra hus utomlands med kompisar då barnen är små. Det har alltid lyckats superbra för oss :). Vi har hyrt på solkusten i Spanien, på kanarieöarna och i Thailand. Barnen leker aktivt med dom andra på dagen och sover sen bra och föräldrarna har sällskap att äta o dricka vin med på kvällarna - win-win. Att resa med kompisfamilj och bo på hotell har vi också testat på, men då ser man ju aldrig varandra då små barn kan ha så olika rytm. Och på kvällarna sitter man ju sen på tumis.

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!