Jag tänkte skriva lite hur det gått med avvänjandet av tutten (nappen). Vi valde att avvänja bara dagsanvändningen, när han sover så får han fortfarande ha tutt. Som bakgrund kan väl nämnas att Kevin inte haft tutt på dagis eller när vi varit ute, men när vi kommit hem var det första han gjorde att leta en tutt åt sig.

Men livet är så himla lätt när man kan förklara saker. Vi förklarade att han nu är en stor pojke och att han inte behöver tutten på dagen. När han vaknar så får han plocka sina tuttar i en låda och när han går och sova så får han ta lådan och ta tuttarna därifrån. Det har varit en rolig ritual som han har tyckt om.

Och det har faktiskt varit ganska lätt att få honom att vara utan tutt. Det har nu gått en vecka och endast några gånger har han gråtit efter tutten, då har han antingen stött sig eller varit trött. Jag tror att det varit lätt delvis för att vi varit i Paradiset och där har han inte samma tuttconnection i sitt huvud som här hemma. Nu frågar han inte längre efter tutten när vi kommer in genom ytterdörren och inte har han gråtit efter den heller på några dagar.

Och det är så roligt att kunna fota honom utan dendär förbaskade tutten som han förr alltid hade i munnen.

Nu har jag nästan börjat fundera om vi borde avvänja nattanvändningen också innan semestern tar slut. Men jag tror det blir mycket svårare.