29.9.2014

Pappa betalar inte en BMW

Kevin har nog missförstått familjens ekonomi totalt. Han tror visst att vi är lite mer förmögna än vi är. Det är nämligen så att vi insett att vi kanske borde byta bil snart. Vi har haft vår Focus länge och det har varit otroligt skönt att vi haft billånet bortbetalt för flera år sedan. Men nu börjar bilens ålder hämta med sig stora reparationer och det skulle vara trevligare att lägga de pengarna på en ny bil. En större bil skulle vi ju ha behövt för redan två år sedan så vi har varit duktiga och klarat oss länge. 

Idag när Kevin och jag åt middag så diskuterade vi bilbytet. Diskussionen gick ungefär såhär:

- Mitä jos me ostettais Mazda?
- Mersu!!!
- Ei me haluta Mersua. Ja ne on kalliita. Miten olis Nissan?
- BMWWWW!!!
- Ei me oikein...
- ISO ISO BMWWW!!! (Visar med armarna hur stor den är)
- Niin mutta ei me oikein voida ostaa...
- KAKS ISOA BMWWWWTÄ!
- Ei me osteta BMWtä. Eiks Mazda olis kiva? Sä ennen tykkäsit Mazdasta. 
- Audiii! AVOAUTOAUDIIII!!!

Suck. :D

28.9.2014

Vems ögon?

Jag tycker det är jättelätt att på andras barn se vilka drag kommer från vilken förälder. Man ser liksom likheterna direkt. Men jag ser inte det på Kevin. Liknar han oss? När han var mindre såg jag 3jorns drag i honom men nu vet jag inte mer. Eller jo, jag vet att han har mina ögonfransar och 3jorns smaklökar. 

Men alltså vem av oss liknar han? Eller är han en salig blandning av oss två och är det därför svårt att specifikt säga vad han ärvt av vem?

Den årliga kräftisen

Igår var det dags för den traditionella kräftisen i Paradiset. Det var roligt och barnen var snälla. Jag hade ett sår i fingret vilket gjorde kräftskalandet lite svårt så jag åt inte så hemskt många. 3jorn däremot... Inget vet hur många han åt men han jobbade hårt med att få slut på kräftorna. 

Kevin har helt tydligt sin fars gener. Han älskar räkor och var mycket intresserad av kräftorna. Han hann nappa en kräfta åt sig innan vi ens suttit oss vid bordet. Hahaa!



24.9.2014

Bortsprunget barn i ett köpcentrum

Igår kväll var jag i Itis och shoppade lite. Plötsligt berättades det i högtalarna att en treårig pojke försvunnit i köpcentret och man bad hämta honom till infopunkten om man såg honom. 

Det tog riktigt ont i hjärtat. Jag vet ju hur snabbt ett barn kan försvinna, man vänder huvudet åt ett annat håll för en sekund och kaboffff har barnet hunnit hur långt som helst. 

Jag är livrädd att det ska hända oss. Min mamma har berättat att när jag var liten så försvann jag på järnvägsstationen. De hemskaste ögonblicken i hennes liv sa hon. 

Den lilla pojken var försvunnen länge eftersom de upprepade meddelandet om försvinnandet. Skulle uppskatta att han var försvunnen i över en halv timme. Hur det är möjligt i ett köpcenter där det finns massor folk förstår jag inte. Mitt shoppande förvandlades till att jag irrade runt och letade med blicken efter en liten pojke klädd i orange huppare. 

De slutade sedan upprepa meddelandet så jag hoppas att det slutade gott. Kan inte ens tänka mig hur det kändes för föräldrarna. Har någon av er varit med om det?

23.9.2014

Pappig kärleksstund

Det är ju vanligt att barnet har perioder då ena föräldern är en favorit. Och det känns kanske lite tråkigt för den andra föräldern, att man inte duger. Kevin har just nu en lite mammig fas vilket är både gulligt och tungt.

Alltid när kvällssagan ska läsas så ropar han att jag måste läsa med honom. Men om vi har bestämt att det är 3jorn som läser så kör vi nog med det trots protest och ganska snabbt glömmer han bort att han ville att jag skulle läsa.

Och när 3jorn är borta så frågar Kevin ofta efter honom och konstaterar att pappa är på jobb. Kevin är ju nog riktigt kär i sin pappa men varför månne han är så mammig nu?

Nedan en kärleksstund på vårt köksgolv. Så håller de alltid på.




22.9.2014

Bildille

"Toyota! Hyndai! Toyota! Skoda! Volkswagen! Hyndai! Toyota! Volkswagen! Hyndai! Mersuuuu! Cadillac! Opel! Opel logo! Vaihdekeppi! Käsijarru! AUDIIIII!" 


20.9.2014

Borgbackenpremiär

Idag har 3jorn igen fotat ett bröllop så Kevin och jag var på tumis hela eftermiddagen och kvällen. Men som tur ville min mamma och hennes man fara till Borgbacken med oss. Det var Kevins första gång där. Och det var himla roligt och spännande och vi hade det bästa sällskapet. 3jorn verkade nästan lite sur att han missade det så vi kanske måste fara en gång till innan de stänger för vintern.

Jag har inte varit på Borgbacken så hemskt många gånger sedan jag jobbade där för över 10 år sedan. Och det har ju nog ändrat MASSOR under dessa år.

Jee jee jee roligt i karusellen!

Denna karusell åkte så hårt att det nästan var lite hurja.

Tåget var pop men vi måste skicka iväg honom ensam för vuxna fick inte åka med. Ganska hurja.

Ni kan säkert gissa att också karusellen med bilar var pop.

Han fick dra i snöret.

Helmiä sioille. Han tyckte att detta var det bästa med Lintsin och han skulle ha hängt där hur länge som helst.

Min kära mamma och jag i ett tåg.

GLASS! JÄTSKI!

19.9.2014

Tågresenären

Idag fick Kevin äntligen åka Itis Express-tåget. Oj så han stod och dreglade och tittade på det i våras och efter det har vi aldrig varit till Itis under de tiderna som tåget trafikerat. 

Jag tycker att det är sjukt kul att de har något som underhåller barnen där. 

18.9.2014

Potta, pottare, pottast

Kollegerna berättar alltid om alla tusen intressanta böcker som dom hunnit läsa. Jag hinner knappt läsa miniboken på bilden nedan. En bloggläsare rekommenderade den så jag skaffade den genast. 



Har sådan ångest med pottränandet. Vi är säkert världens lataste föräldrar när vi inte orkar börja kämpa med detta. Vet liksom inte var man ska börja. Men nu har jag ju boken. 

Orsaken till att jag skulle villa börja potträna är att kakkablöjbytandet blivit riktigt besvärligt. Skulle vara så skönt att bli av med rumptvättandet. Men jag undrar om den riktiga inspirationen någonsin dyker upp. 

Kidnapparsekreteraren

Alltså jag har nog ingen egen klädstil nu. Vissa dagar är jag klädd som en emoteini, andra dagar i hippiestil och ibland är jag klädd i preppy chic-stil. Idag kände Kevin nästan inte igen mig när jag kom till dagis iklädd kavajrock och glasögon. Efter att han glott på mig en stund så trodde han till slut att det var jag. Vilken tur så att han inte behövde tro att någon sekreterare kom och kidnappade honom. 

17.9.2014

Toddlerns evighetslånga väntan

Idag var första dagen som jag for från jobbet klockan 16 och tog buss och metro till dagis. Vi hade ju svärmors bil i några veckor vilket halverade resetiden. Nu var jag klockan 17 vid dagis och Kevin var det andra sista barnet som hämtades. Stackarn stod redan vid porten och väntade. Dagistanten sa också att den sista tiden hade blivit lång för honom eftersom alla kompisar hade farit. 

Huj så det tog illa i hjärtat. 

Men det undrar jag nog att hur hinner folk som jobbar heltid så tidigt till dagis? Eller är det bara min arbetsresa som är så lång att det tar evigheter att komma dit. Imorgon ska jag testa om tåg plus metro skulle vara snabbare i rusningen än buss plus metro. 

Blir mer och mer sugen att skaffa en till bil. Det skulle betyda en halvering i tiden som går åt till arbetsresorna. Men sablar när det ska vara så svindyrt. 

16.9.2014

Vege i två veckor

För några veckor sedan såg jag dokumentären Forks over knives och blev inspirerad att äta mindre kött.  Och nu i två veckor har jag alltså inte ätit kött förutom några små enstaka gånger (som när jag av gammal vana köpte en leverkorvsmacka och när jag åt lite melon och prosciutto i Berlin). Och det har varit ganska lätt eftersom jag ju lunchar på jobbet och kan aktivt välja bort köttet. Hemma är det svårare men vi har ätit mer fisk och så använde jag sojakross i stället för malet kött när jag gjorde zuccinilasagne.

Som sagt, det har känts bra. Men ni som följt med mig en tid vet ju att jag tidigare inte åt kolhydrater. I våras mådde jag riktigt bra och var sjukt nöjd med min kropp. Kläderna satt bra och inget spände.

Men nu efter två veckor med den nya kosten så har jag blivit riktigt plufsig igen. Eftersom jag lämnat bort kött så har kolhydrater smygit sig in i kosten istället. Och det märks direkt. Jag väger tre kilo mer än i våras (okej lite semesterplufs finns också kvar) och det känns inte alls bra i kroppen.

Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Att inte äta kött men inte heller kolhydrater… det känns väldigt svårt och överkurs för mig.

Störande att maten påverkar min kropp så himla mycket. Ibland önskar jag att jag var uppbyggd som en sådan person som kan vräka i sig allt utan att det syns någonstans. Fast å andra sidan, det är ju bra att man måste fundera lite så ruttnar man kanske inte riktigt lika snabbt på insidan.

Men just det! Jag rekomenderar verkligen dokumentären som jag länkade till i början av texten.

14.9.2014

Berlin här hej!

Hej på er! Tänkte bara säga att bloggen är lite död eftersom vi firar vår femte bröllopsdag i Berlin. Woop woop!

11.9.2014

Lillapan

Den lilla stannade upp mitt i sitt pynjande, tittade allvarligt på klockan och sa: "Kello on tosi paljon!". Muahahaa, antingen är han genious och har redan lärt sig klockan eller då är han bara bra på att apa efter mig.

9.9.2014

Till Berlin för att fira den femte bröllopsdagen

Nu är det inte många dagar tills vår Berlin-resa som vi drömt om så länge. Vi ska fira vår femte bröllopsdag (som är idag) där. Och 3jorns födelsedag också. Det var varit många hinder på vägen så vi får se om vi alls kommer iväg. Tack vare en räddande knäopererad svärmor och en mamma jobbar ifatt på kvällen så verkar det ganska lovande just nu. Kevin blir alltså hemma och vi åker på vuxensemester.

Jag har inte riktigt hunnit sätta mig i någonting så jag tänkte fråga om ni har några bra Berlin-tips?

Tur att jag fick Berlin-servetter av Catariina så har vi ens en karta. Och som bonus kan man torka sig
med dessa kartor om man blir tvungen att kisi i busken.


8.9.2014

Kärleksexplosion

Alltså förutom dom några eventuella raseriutbrotten per dag så är Kevin nog i så härlig ålder nu. Pratar mycket och är på gott humör. Han börjar ha fantasi och han vill gärna hjälpa till och göra saker lika som vi. Kärleken är så stor att jag tror att mitt hjärta exploderar.

Tillsammans tog vi en lässtund i sängen.

Sista stranddagen?

Undrar om det var sista sommarstranddagen igår. Hoppas inte. Vi tog upp båten och Kevin var väldigt förundrad över saken. 

Jag saknar redan nu sommardagarna på stranden i Paradiset. Det är det bästa man kan göra en vacker sommardag, att hänga där. Och nu när man ser hur mycket Kevin tycker om att hänga där så är det ännu bättre. 

Snyft. Jag skulle då verkligen inte orka med ett vinterhalvår. Dör lite inombords av blotta tanken. 



7.9.2014

Karavanarhjärntvätt

Jag härstammar från en karavanarfamilj och skulle gärna äga en husvagn. Det är så himla mysigt och mina bästa minnen från barndomen är från när vi har åkt runt med husvagnen på somrarna. Tyvärr har jag inte fått 3jorn övertygad till att skaffa en mysig husvagn. Men nu tänkte jag att om jag hjärntvättar Kevin så kanske 3jorn måste ge efter.

Igår var jag ensam med Kevin nästan hela dagen och jag var supermodig, jag roadtrippade nämligen ensam med honom till min mammas och hennes mans husvagn. 120 km blev det sammanlagt och bilresorna gick väldigt bra.

Kevin var kanske inte så väldigt imponerad över själva husvagnen. Mer intresserad var han av BMWn som stod utanför och alla andra bilar på området. Alla skulle undersökas. Också bryggan och lekplatsen var intressant. Och hallonen.

Men roligt hade han. Vi var hemma först lite efter 20:30 och han slocknade som ett ljus vid kl. 21. Han brukar ju ligga och tala ganska länge i sängen.

Det var alltså en väldigt bra tumisdag!

Hallonglufsaren.

Man måste givetvis titta på båtarna.

Vilostund.

Väldigt sentimentalt för mig att hänga på husvagnen.

6.9.2014

Breakdancetoddlern

På tal om träning. Kevin har jumppa en gång i veckan på dagis. Nu jumppar han också här hemma ibland och det liknar mest breakdance. Helt sjukt underhållande!

Men sedan ropar han:

- Mamma bumppa, mamma bumppa!

Han vill att jag ska jumppa med honom. Men jag kan ju inte breakdance. Jag kör med lite knäböj och han tittar på mig som om jag skulle vara en amatör. Knäböj är inte alls tungt för en tvååring.

Fredagsträningen

Nu har vi gjort en deal med 3jorn att på fredagarna är det min träningsdag. Då har vi kuntopiiri på jobbet och det brukar vara tungt och effektivt. Och mycket roligare att träna tillsammans med någon annan.

3jorn har börjat ha frilansdag på fredagar så de dagar han inte har en fotografering så hämtar han Kevin från dagis och jag går och tränar. Det är ett riktigt bra sätt att börja veckoslutet med.

Igår var jag på kuntopiiri med kollegerna. Länge sedan sist! Och usch så tightsen spännde.

5.9.2014

Trotschocken

Just när jag undrat över att Kevin inte trotsat just alls så tycks det börja. Men det händer endast i situationer då han måste till toaletten för att byta blöja/kläder för han har bajsat/han ska till dagis/han ska i säng. Denna vecka har han dragit större raivare än någonsin. Värst är det på morgonen innan dagis och på kvällen innan han ska lägga sig.

Jag känner att vi gett ganska mycket frihet åt honom och vi har oftast kunnat vänta på att han själv kommer till toaletten. Ingen tycker ju om skriket. Men nu inser jag att vi allt mer måste börja visa åt honom att det är vi som bestämmer och inte han. Och det kommer att innebära mycket skrik.

Det är svårt i raivosituationen, i synnerhet på morgonen när man borde komma iväg. Liksom vad göra? Bara klä på en sprattlande rasande toddler och sedan bära honom skrikande till bilen? Vilken härlig start på dagen.

Mig brukar det hjälpa att jag tänker att det finns en orsak till att han reagerar som han gör. Det hör till hans utveckling. Jag försöker också alltid hållas lugn och sansad och tala mjukt. Om jag blir arg och skriker så blir det inget bättre. Jag vill inte heller lämna honom och skrika på egen hand för då känner han sig övergiven och att hans känslor inte är okej att känna.

I kväll hade vi igen ett galet skrikkalas när blöjan skulle bytas och pyjamasen på. Jag satt mig med honom i min famn och talade lugnt, tittade honom i ögonen och han riktigt försökte få ögonkontakt med mig, han ville att jag skulle lyssna när han berättade snyftande något om sin bmw fast han var ganska arg på den också. Jag nickade och svarade något och han kände väl att jag lyssnade på honom. Sedan lugnade han ner sig.

Men fy fan vad det är tungt att hålla sig lugn och sansad mitt i stormen. Och jag är faktiskt lite chockad över att se Kevin vara sådan, han har ju alltid varit så glad och nöjd och inte klagat i onödan. Som att det inte alls skulle vara han.

4.9.2014

Kan jag få mera mat?

Det nyaste Kevin har lärt sig är att be efter mera. Där sitter han på sin stol och säger:

- Kan jag få mera mat?

- Kan jag få mera mjölk?

- Kan jag få mera knäckebröd?

- Kan jag få mera vatten?

- Kan jag få mera vindruvor?

Och vi jublar efter varje mening. Det är liksom helt otroligt att han talar i fyra ords meningar. För ett halvt år sedan sade han inte ännu så mycket. 

Nå, han kanske inte alltid säger meningen i rätt sammanghang utan säger den kanske mer för att vi blir så exhalterade. Hahaa, men snart kan han nog!

3.9.2014

Armar av stål. Nästan.

Kroppen är ju sig inte riktigt lik efter en graviditet, förlossning och amning. Det kanske finns lite löst här och där och det är ju okej. Men en sak har blivit riktigt muskulös på min kropp under dessa två år. Eller egentligen två saker, mina biceps. 

Jag hade nog inte just någo armmuskler förut men när man har ett barn som gått från att ha varit knappa fyra kilo tungt till dagens 12 kilo så har man ju nog lyft och burit en del. Och då har han inte ens varit en famnbebis. Och fortfarande orkar jag gå runt och bära på honom. Förr skulle jag aldrig ha orkat bära omkring på 12 kilo utan större problem. Amazing. 

2.9.2014

Laddade mina batterier

Idag hade jag övertidsledigt och passade verkligen på att njuta av lugnet. Såg på en dokumentär och åt frukost i sängen. Var till bibban. Strövade omkring i Itis, åt sushi till lunch, drack latte på ett lugnt café. Köpte några nödvändigheter, men bara några, nästa vecka ska vi till Berlin och jag använder hellre mina pengar där. 

Jag hämtade Kevin från dagis lite tidigare än jag kommer att göra i fortsättningen. Vi hade en riktigt tuff morgon men på dagis hade allt gått bra. Och det var konstigt att komma till dagis så att de var ute. 

Den här veckan kommer Kevin att ha aningen kortare dagar eftersom jag har svärmors bil. Det är verkligen skönt att jag fick låna den just denna vecka. Fast idag stod jag vid fel Polo i Itis parkeringshall och höll på att bli förbannad när dörrarna inte låstes upp. Oops. Hihii. 

Eftersom jag hade fått ladda batterierna på dagen så märkte jag att jag hade massor energi med Kevin på kvällen. 3jorn däremot somnade på soffan. Och han förtjänade sin vilostund efter horrormorgonen. 

Om ni ser en stirrig gäspande zombie på ett gym så kanske det är jag

Att hitta tid och ork för motion är fortfarande ett stort problem i dagisvardagen. Nu ska jag försöka få någon ordning på det i och med den nya vardagen. Får se om det blir till något. Om det liksom inte fungerar nu så hur ska det fungera i novembermörkret? Ugh.

Igår körde jag till jobbet för att hämta min jobbdator. Jag kommer att jobba hemifrån imorgon pga. Kevins tvåårsrådgivning. Jag tog tillfället i akt och gick på jobbets gym. Det var kul med de fria vikterna men OMG så gym är tråkigt. Jag förvandlas till en stirrig gäspande zombie direkt.


1.9.2014

Lössepidemi

Det har varit lössepidemi på dagis. Under det här veckoslutet skulle alla kolla igenom barnens huvuden och sedan behandla dem med lösshampoo ifall löss fanns att hitta.

Vi fick en lösskam från apoteket och kammade en gång igår och en gång idag. Men jag hittade nog inga löss. Bra så!

Så här ser tydligen en lösskam ut. Alltid lär man sig något nytt.

En ommöblerad vardag

De som följer mig på Instagram har kanske märkt att vår vardag ändrat lite. Det kändes som att vi måste testa att möblerna om vardagen lite. Från och med idag är jag hemmamamma på måndagar. Så istället för att jag jobbar kortare dagar så är jag nu hemma en dag i veckan och jobbar i stället åtta timmars dagar resten av dagarna. Jag är så lyckligt lottad som har en arbetsgivare som är så positivt inställd till familjeledigheter och att det är möjligt att möblera om tillsammans med mina kolleger.

Orsaken till detta är att när jag slutade jobba klockan 14 så var jag väldigt stressad. Vi har redaktionsmöte först klockan 10 och arbetet kommer ordentligt igång först efter lunch vilket har gjort att jag haft sjuuukt brottom mellan 12 och 14. Sedan rusar jag till dagis och det känns som man har andan i halsen konstant och inte riktigt har tid att sätta mig in i saker ordentligt.

Visst rusar jag nu också till dagis men jag har mera tid på jobbet, känns det som. Egentligen jobbar jag ju helt samma mängd timmar. Jag hoppas att det kommer att ge känslan av att arbetsdagen inte tar slut i mitten. Detta gör det också möjligt för 3jorn att hämta Kevin, vilket betyder att jag någon dag i veckan kan träna på jobbets gym eller fara via stan och fixa ärenden.

Mest synd är det om Kevin. Har får 4 långa dagisdagar och kvällarna kommer nog att bli väldigt korta. Jag var mycket orolig över hur han skulle orka längre på dagis men vårdarna sa att de inte skulle vara så oroliga för Kevin. Han trivs så himla bra. Och nu får han ju trots allt ett förlängt veckoslut.

Så nu får vi se hur det blir. Jag rapporterar om några månader.


Vi började vår lediga dag med kaffe som Kevin så snällt serverade till soffan.