Bortsprunget barn i ett köpcentrum

keskiviikkona, syyskuuta 24, 2014

Igår kväll var jag i Itis och shoppade lite. Plötsligt berättades det i högtalarna att en treårig pojke försvunnit i köpcentret och man bad hämta honom till infopunkten om man såg honom. 


Det tog riktigt ont i hjärtat. Jag vet ju hur snabbt ett barn kan försvinna, man vänder huvudet åt ett annat håll för en sekund och kaboffff har barnet hunnit hur långt som helst. 

Jag är livrädd att det ska hända oss. Min mamma har berättat att när jag var liten så försvann jag på järnvägsstationen. De hemskaste ögonblicken i hennes liv sa hon. 

Den lilla pojken var försvunnen länge eftersom de upprepade meddelandet om försvinnandet. Skulle uppskatta att han var försvunnen i över en halv timme. Hur det är möjligt i ett köpcenter där det finns massor folk förstår jag inte. Mitt shoppande förvandlades till att jag irrade runt och letade med blicken efter en liten pojke klädd i orange huppare. 

De slutade sedan upprepa meddelandet så jag hoppas att det slutade gott. Kan inte ens tänka mig hur det kändes för föräldrarna. Har någon av er varit med om det?

You Might Also Like

5 kommenttia

  1. Ooou yeah ! Amanda är en riktigt hulivili och medan du för två sekunder väger gurkan är hon putsväck ! Hemma här i vår lilla bybutik hör jag ju vart hon är men fan då vi var i Iso Omenas stora Prisma och ungen försvann. Först blev man ju lite irriterad att hon alltid måst göra så, sen kommer rädslan att tänk om nån tar henne ? Fick gå till väktarna och fråga och deras kollega såg på övervakningkamerorna vart ungen håller hus, så vi hittade henne sen, som tur.

    VastaaPoista
  2. Helt hemskt, skulle säkert få världens panik :/

    Från pappan till den lilla rymlingens FB sida: Borttappad i 1h10 på Itis (lär vara Nordens största shoppingcenter). Alla Itis ordningsvakter, Stockmanns ordningsvakter och 5 polispatruller letade (TACK till dem). Åtminstone 4 kuulutksin. Skräckscenarier i huvudet, 4-5 grader ute (hypotermi?), Österleden utan stängsel (överkörd?), spårlöst försvunnen (organhandel?). Sprang igenom alla butiker, runt hela Itis, kollade under bilarna på parkkisen, bad till Gud på Tarjoustalo, fick panikattack på gatan... Hittades till slut på restaurang Royal Palaces lekhörna helt glad…

    Slutet gott, allting gott :)

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jag gissade nästan på pojkens namn att det var en svenskspråkig familj och att någon bloggläsare visste något om saken. Men herregud så länge han var borta! Men så himla skönt att höra att det slutade bra och att den lilla inte fått några traumor. Det är sen en annan sak hur det är med föräldrarna. Ungefär alla domdär tankarna gick också igenom mitt huvud igår. tack för att du berättade att det slutade bra :)

      Poista
  3. Dottern har en gång farit på sina egna vägar i Jumbo. Eller en gång så att hon var borttappad lite längre och jag måste gå be hjälp av väktarna. Just i samma blick såg vi hur en dam pekade på oss och barnen runtom henne tittade mot vårt håll och mitt i barnaskaran stod min 3-åriga dotter på väg till nedre våningen med rulltrapporna. Hon hade tänkt att mamma troligen gått ner till matbutiken och tänkte gå och leta efter mig. Hon hade inte en enda gång varit orolig. Hon har alltid varit kvick i benen och försvinner otroligt snabbt mellan hyllorna eller klädesräcken i butikerna.

    På sommaren var vi på en simstrand och plötsligt hördes det i högtalaren att en 2-årig flicka försvunnit och när de sa hennes namn och beskrev simdräkten fattade jag att det var flickan som satt bredvid oss med sin familj tidigare. De upprepade meddelandet och alla på stranden spanade efter flickan. Mina barn frågade vad som pågick och jag kunde inte ens säga det högt för jag började gråta, min syster fick berätta. Tanken att ett litet barn försvinner på en simstrand, vilka skräckscenarion jag gick genom i mitt huvud. Som tur hittades flickan (dock i vattnet) i skick och allting slutade bra!

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!

Like my blog on Facebook

Instagram