29.10.2014

Lite obehagligt...

Alltså nu ska jag berätta om en konstig grej. Jag känner mig faktiskt lite förföljd. Allt började i slutet av sommaren. En tant och en man ringde på vår dörr och jag tror att jag var ensam hemma, kanske jobbade jag hemifrån eller kanske det var måndag och Kevin sov päikkäre.

De ville berätta något om deras tro (blev kanske lite oklart vilken tro det var frågan om) och ge broschyrer. Eftersom Kevin sov och jag var lite bitter på att okända människor så där bara ringer på dörren så sa jag att jag inte kan tala nu, barnet sover, vill inte väcka honom.

En dag för några veckor sedan när både 3jorn och jag jobbade hemifrån så ringde det på dörren igen. Samma tant stod där igen och jag sa att tack men nej tack. Jag måste jobba.

Idag jobbade jag igen hemifrån och vid lunch ringde det på dörren. Jag visste redan vem det var. Måste vara tredje eller fjärde gången nu. Samma tant som hade en till tant med sig. Tanten ville tala om broschyren som hon senast hade gett mig. Jag insåg att ett nej tack tydligen inte räcker för dessa människor. Jag typ bokstaverade att jag inte är intresserad och sa att jag måste jobba.

Men alltså det jag inte fattar är att hur de alltid ringer på dörren de dagar när jag råkar vara hemma inne i veckan. Helt som de skulle veta när jag är hemma. Jag kom fram till att människorna måste typ följa mig på Instagram för att veta. Eller är jag paranoid? Är det bara slumpen att jag varit hemma just då de ringt på? Eller ringer de på flera gånger i veckan och så har jag varit hemma några av gångerna.


Lycka är bra dagispersonal

Idag var en speciell dag eftersom vi alla tre gick ut genom dörren samtidigt. Jag brukar ju sticka nästan en timme innan killarna men idag var det dags för utvecklingssamtal på dagis så vi for alla iväg dit samtidigt. Och det var faktiskt en riktigt trevlig morgon.

Kolla så zen-meininki när vantarna sattes på.

Utvecklingssamtalet var bra och jag måste igen säga att jag är så himla nöjd med vårt dagis. Man kan ju aldrig riktigt veta vad det är för typer som jobbar där när man börjar, man kanske väljer dagis enligt läge eller utrymmen. Men det är ju nog personalen som är det absolut viktigaste. Bra typer har vi haft lyckan att få med i Kevins liv.

28.10.2014

Lägre krav

Tack för alla kommentarer till mitt tidigare inlägg. Skönt att veta att jag inte är ensam med mina fiilisar. 

Idag latmaskade jag mig lite genom att lämna killarna hemma efter dagishämtning. Stack iväg till vårt köpcentrum där jag drack en kaffe i lugn och ro. Sedan handlade jag med lägre krav. Köpte lite färdigmat och planerade inte hela veckans meny in i minsta detalj som jag brukar. Månne vi inte klarar oss. 



27.10.2014

Drunknar i alla krav

Jag tror att jag är lite slutbränd av mitt liv. Känns fel att säga det eftersom jag ju är väldigt lycklig över allt jag har, en bra man, härligt barn, bästa släktingar och vänner, ett jobb jag tycker om, ett hem som jag trivs i etc etc.  Men på något sätt känns det som jag håller på och drunkna i all denna brahet. Det är trots allt jag som håller i det mesta i vår familj, jag är ju en organisatör och planerare så det har bara blivit så. Att det är jag som håller i trådarna för hela familjecirkuset.

Jag älskar mitt jobb och vill verkligen ge mitt allt. Det är krävande och utmanande och jag älskar det, men det känns som att jag aldrig riktigt kan ge så mycket som jag vill. Jag försöker hänga med i alla populärkultursvängar men eftersom jag också fungerar som direktör för familjecirkuset så känns det aningen kaotiskt. Kan inte öppna en tidning eller se på nyheter utan att någon drar mig i håret och skriker MAMMA BYGGA JUNARATA!!!

Jag känner mig som en dålig vän för jag inte har tid eller ork. Jag känner mig som en dålig släkting för att jag inte har tid eller ork. Jag känner mig som en dålig mamma för att jag inte alltid orkar bygga den där jävla tågbanan eller rita alla dom där samma bilarna som jag ritat tusen gånger. Jag känner mig som en dålig fru eftersom jag inte orkar kommunicera med min man om kvällarna. Jag känner mig som en dålig människa för att jag inte hinner/orkar motionera. Jag känner mig som en dålig redaktör för att jag inte hinner se alla serier och filmer och dokumentärer och läsa alla tidningar och böcker som jag skulle villa. Jag känner mig som en latmask för att Kevin äter sina kära einesplättar flera gånger i veckan. Jag känner mig som en slöfock för att alltid när vi ska fara någonstans så märker jag att jag bara inte skulle orka. Inte orka packa ihop allt. Inte orka klä på både son och mig själv och se till att vi kommer i tid. Jag känner mig sunkig för att jag inte orkar städa hemmet så ofta som jag borde. När Kevin sover dagssömn så vill jag bara gräva mig ner i sängen. Finns ingen chans att jag skulle orka börja fixa allt som borde fixas. Orkar knappt se på någon serie eller läsa en bok.

Alltså jag bara inte orkar. Varför måste man alltid orka? Varför måste man känna sig dålig och otillräckligt fast man gör sitt bästa? Hur ska man ens kunna ge sitt allt inom alla olika områden i sitt liv? Hur ska man klara detta ekorrhjul i X antal år till? Har ju inte ens hållit på i ett. Tänk om man istället för att konstant ha dålig samvete för allt kunde vara stolt över allt det man gör. Att man trots allt just och just lyckas hålla huvudet ovanför ytan.

Skulle bara villa bort för en stund, någonstans där det är tyst och inte brottom hela tiden. Där ingen konstant kräver något av mig. Där jag skulle kunna tänka. Meditera. Bara vara.

Jag råkade bonga denna föreläsning som går på Arbis och tänkte att den passar ju som handen i handsken. Ska försöka gå (Om jag har tid. Om jag har ork.) och se om jag får ut något av det.

Varför är jag så trött hela tiden?
Långvarig trötthet som inte kan sovas bort uppstår ofta som en reaktion på långvarig stress av olika slag. Kvinnokroppen har aldrig utrustats för ett så kravfyllt och jäktigt samhälle som vårt. Vad gör vi nu?

Känner någon annan igen sig? Eller är det bara jag som har fel i huvudet? Kanske är det den här jävla hösten som gör detta med mig?

26.10.2014

Toddlerbesök

Tur att svärmor på gårdagens kalas påpekade om att klockarna flyttas till vintertid. Annars hade jag nog missat det totalt. Kevin tog igen gårdagens korta päikkäre och sov länge på morgonen. Eller visst, han var vaken någon gång på morgonen men somnade om innan någondera av oss slöfockar kom upp ur sängen. Så hiiiiimla skönt. 

Men jag hör nog till dem som tycker att sommar- och vintertid kunde skippas. Jag märker att jag varit helt råddig med tiderna idag. 

Efter dagssömnen fick vi toddlerbesök. Det blev varma smörgåsar, glass och lek. Vi satt ganska mycket i mörker eftersom barn brukar älska vår taklampa som byter färger. Visst är den fin men färglamporna ger inte så mycket ljus. 


25.10.2014

"PAPPA NUKKUU SOHVALLA!!!"

Kevin är inne i en ganska mammig period nu. Det är givetvis smickrande men samtidigt lite tungt.

Det brukar vara jag som stiger upp på helgerna med Kevin eftersom jag är den som vaknar lättare och kan oftast inte heller somna om. Igår kom vi ändå överens att 3jorn tar morgonen eftersom jag varit så olidligt trött nu igen. Och vad tror ni att det blev till? Nå ingenting.

När jag hörde ljud från Kevins rum på morgonen (tidigare än vanligtvis på helgerna) så knuffade jag till 3jorn som efter en stund gick in till honom. Det första Kevin frågade var: MAMMA?! Vanligtvis svarar ju 3jorn att jag är på jobb men Kevin är så gammal att man inte kan huija honom genom att börja tala om något annat. Så Kevin ville genast upp från sängen (ofta sitter han ju där och läser hur länge som helst) och sprang in till vårt sovrum där han hittade mig som försökte gömma mig under mitt täcke. Jag fick massor toddlerkärlek i form av små fingrar som knep mig i näsan, drog ut mina öronproppar och tände varenda lampa i rummet.

Kevin fick spela på paddan en stund men när de skulle äta frukost (utan mig) så blev han helt vansinnig när jag inte följde med. Så det var bara lättare att bita ihop och stiga upp.

Lillsergeanten kommenderade genast:
- MAMMA ISTUU SIINÄ! (pekade på min stol vid matbordet)
- PAPPA NUKKUU SOHVALLA! (tittar på 3jorn och pekar på soffan)

Suck. Varför mindar Kevin inte om pappa sover längre på morgonen eller slumrar för en stund på soffan?

Jag var ganska så bitter ända tills jag hällt i mig två koppar kaffe. Jag funderar nu på att flytta ut till lekstugan och sova.

"MAMMMMMAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!"

Omnomnomnom-dagen

Idag har det varit en fartfylld dag. På förmiddagen var vi på talko och krattade massor löv. Vid lunchdags smet vi alla in eftersom det inte riktigt fanns någon arbetsledare som berättade vad någon av oss kunde ha gjort. Men åtminstone deltog vi. Sedan sov vi alla päikkäre (Kevins var rekordkort, en timme.)

På kvällen körde vi iväg till Kevins småkusins två-årskalas. Det fanns mycket barn, mycket intressanta leksaker och många godsaker slank ner i magen. Kunde ha stannat hur länge som helst men efter sju stack vi hemåt. Man borde hinna träffa alla kivoga människor oftare.

Omnomnomnom sa Kevin.

Just nu ligger jag i soffan och följer med en show som pågår framför mig. 3jorn har nämligen registrerat ett officiellt Instagram-konto och håller på och tar en bild som troligen ska publiceras där. Och alla som känner honom vet att han tar det här med bilder på allvar.

23.10.2014

En stund av lugn

Killarna i bastun. Morsan på soffan. Sköööööööööööönt!


21.10.2014

Tutt-, pott- och sängtidtabellen

Nu har jag gjort en tidtabell på hur vi ska ta Kevin följande utvecklingsskeden. Om jag skriver dem här så kanske vi till och med försöker följa tidtabellen, hahaa.

Tutten (nappen)
Vid årsskiftet är Kevin 2,5 år gammal. På jullovet har jag tänkt att vi ska ta bort natt-tutten (nappen). Jag ser inte alls fram emot det, vi sover ju så himla bra och jag skulle verkligen inte behöva nattliga strider. Vi har ju redan använt ett jullov till sömnskola, det var för två år sedan. Kanske vi har repat oss från det redan? Hahaa.

Spjälsängen
Någon gång på våren, när tuttlösheten fungerar bra så tänkte jag att vi tar bort spjälsängens kant. Vi kör med spjälsängen så länge som Kevin inte kommer över kanten själv. I dagens läge kommer han nog över om han vill men han trivs ju jätte bra i sin säng så han brukar inte ha ett behov av försöka klättra över kanten. Men så länge som han inte försöker komma över kanten får höga kanterna vara kvar. Det är ju liksom skönt för alla och han verkar så trygg där.

Blöjfri
Jag har också insett att det känns ganska hopplöst att börja träna honom blöjfri just när man ska börja klä barnen i tjocka halare. Så jag tror vi väntar ut de kallaste månaderna och börjar sedan. Om han visar stort intresse för pottan så börjar vi tidigare. Har någon av er pott-tränat på vintern?

Känner mig jäkla lat när jag bara planerar allt långt in i framtiden. Men jag är nog sådan att jag behöver förbereda mig mentalt. När man sedan en gång börjar med något så är det på allvar och there is no turning back. Ni kan ju påminna mig om det sen vid jul när vi inte får sova och jag skriver fula svordomar här på bloggen. There is no turning back!

Jacka och byxor vs. halare

Jag hade inte planerat att vår två-åring skulle gå klädd i jacka och byxor istället för halare denna höst. Det bara blev så. Jag trodde nämligen att den blåa Ticket-halaren ännu passade men den är nog för tight i ryggen. Så Kevin har gått i en reafyndad "välikausijacka" och de senaste dagarna har han haft sina svarta toppabyxor från förra vintern. Han har haft en yllehalare under. Han har också en Pop-windfleece som går att sätta under den rymliga jackan.

Jag tänkte att vi får klara oss så denna höst så kanske vi till våren investerar i en halare som han kan ha på dagis.

Av någon orsak känns jacka och byxor väldigt mycket lättare. Både när man klär på barnet men också om man är inne i butiker och så. Då är jackan lätt att ta av om det blir varmt. Lite orolig är jag att det ska komma kall luft in mellan jackan och byxorna men han har ju en yllehalare under.

Till vintern har vi redan flera halare.

Men jag tycker nog inte alls om halare. Finns det andra som använder jacka och byxor på ett litet barn?

Bära själv!

20.10.2014

Sugen på dyra prylar

Alltså visst brukar jag få materialistiska ha-begär ibland men nu är det nog illa. Jag har fått för mig att jag skulle villa ha en Odd Molly Lovely Knit, vita Dr. Martens och en svart Michael Kors-väska.

Allting är ganska dyrt (i synnerhet väskan, obs, jag har aldrig ägt en designerväska!!!) så det är nu inte sådär bara att gå och köpa dem. Och det bästa är väl att de tre grejerna inte alls passar ihop utan representerar olika stilar. Hahaaa!

Det skulle ha varit enklare om jag skulle ha fått ha-begär för en lakritsstång eller disktrasa.



PS. 3jorn detta är min julönskelista. Hoppas du vinner på lotto! Hahaa!



Maten smakar ej

Kevin har ju alltid ätit glatt nästan allt man satt framför honom (nå utom grönsaker, dem har han aldrig varit hemskt förtjust i). Men nu i över en vecka har han varit riktigt kranttu. Man sätter mat framför honom som han tidigare tyckt massor om och han äter inget, hojtar bara efter plättar, yoghurt eller mandarin. Idag fick han en jättegod frukost med frukter, flingor och mjölk och han åt ingenting. (Fast jag hade lämnat frukterna på bordet, så en timme senare när jag dammsög så klättrade han upp på stolen och åt dem i smyg med god aptit, han började väl bli hungrig.). På dagis äter han ändå relativt bra.

Detta är väldigt konstigt. Jag vägrar att dalta honom och varje gång ge honom det han ber om, så kan det ju inte fungera. Jag brukar inte heller tjata på honom att äta så om han tagit två skedar och sedan säger "Äti färdigt!" så får det väl vara så. Nog skulle han väl äta om han skulle vara väldigt hungrig?

Han får också mat bara under mattiderna (förutsatt han nu ens fått i sig någonting). Jag vill inte att han lär sig att hela tiden knapra på någonting för det är varken hälsosamt eller bra för tänderna.

Ja, alltså detta är en helt ny situation för oss. Och vet ni vad, igår märkte jag att han fått en ny kindtand! HURRA. Hoppas det förklarar det konstiga beteendet och att han snart blir sig själv igen. Nu är det endast tre kindtänder kvar och sen är munnen komplett. Ja, fast snart börjar väl mjölktänderna falla av, efter mycket möda och besvär. Hahaa.

19.10.2014

Asbra veckoslut med vänner, föräldrar och syskon

Det har varit ett riktigt bra veckoslut. Fast fredagen inte såg ut att bli så bra i och med en massa teknikstrul på jobbet som gjorde vårt arbete svårare och även därför missade jag kuntopiirin som vi brukar ha på fredagar. Jag hade med träningskläder och allt men jag orkade inte sen mera fara till gymmet ensam. Träffade istället Catariina i stan och bjöd henne på skumppa för att fira hennes stipendie. Asbra!

Skål min vän!

3jorn var på släktträff hela lördagen så Kevvan och jag hade tumisdag. Tur nog så ville min mamma med man gärna träffa oss och de hittade på att vi skulle fara på en liten utflykt. Jag vet inte varför, men vi har inte riktigt orkat med sådant än men det var faktiskt riktigt roligt och Kevin njöt av att promenera runt den lilla sjön och av att äta bulla. Nu börjar väl Kevin vara i sådan ålder att det börjar vara någon vits med utflykter så vi ska definitivt börja med sådana.

Det råkade faktiskt vara mor-och farföräldrarnas dag igår så det var ju skoj att han fick hänga med Momi.

Kuckuu, vem bor i det här hålet?

Både frost och solsken på utflykten.

Kari är pop!

Bulle i solen.

Det var fin vy från vår bänk.

Varm saft.

Verkligen fint ställe (Kuusijärvi i Vanda). Vi stod och frös medan bastubadarna promenerade i bara baddräkter.
Idag var en mycket speciell söndag. Vi ägnade oss åt syskonbowling. Jag har ju en bror som man sett en del på bloggen, men också två halvsyskon. Vi har ganska stor åldersskillnad så vi har inte umgåtts alls utanför släkt-/familjeträffarna men nu hittade min bror och jag på att vi skulle bowla för att umgås lite. Bara vi utan föräldrar. Och det var väldigt roligt och det känns som man känner dem aningen bättre. Hoppas det blir fler syskonträffar snart.

Halvbror och halvsyster.

Jag var självlysande.

Så det har varit ett asbra veckoslut med mycket kivoga människor. Och det bästa är väl att mitt veckoslut fortfarande inte är slut eftersom Kevin och jag har hemmadag på måndagar. Woop woop!

18.10.2014

Tips på barnkärl

Jag tänkte skriva lite om barnets kärl och tipsa er om vad som funkat hos oss. Nu äter ju Kevin redan så bra att det inte är så stor skillnad vad han har för tallrik eller mugg. Men han har nog fortfarande egna kärl, han äter alltså oftast inte från likanda kärl som vi.

Han dricker inte från glas utan mugg. När han är klibbiga händer så är det svårt med glas så därför är mugg bra. Dessutom är våra små glas Iittala-glas så jag vill inte ge dem åt honom än.

Jag tycker ändå att det är skoj för Kevin att äta från porslinskärl, och det har han gjort i säkert ett år. Barnkärl är oftast plast och har en massa figurer på sig. Jag är inget fan av dem. Ofta känns djupa plastskålar inte heller stadiga och de åker omkring på bordet när den lilla försöker äta.

Nu tänkte jag berätta om de bästa kärl vi haft.


När Kevin började äta själv så var Tupperwares babytallrik suverän. Tallriken bestod egentligen av en plastburk med ett lock och sedan en sugkopp som höll tallriken på plats. ASBRA. Kevin lärde sig äta så att han förde maten med skeden mot kanten av tallriken och tack vare den höga kanten så fick han bra maten överförd på skeden. 

Vi har inte den längre i daglig användning men ifall vi måste ta med mat åt Kevin någonstans så packar vi med maten i Tupperwareburken.
   
Tupperwareburken med sugkopp och lock. Sked och gaffel finns i samma serie.

Jag trodde ALDRIG att jag skulle ge en av våra Arabia Teema-tallrikar åt en ettåring. Men Kevin har aldrig varit en som man skulle ha tvungen att vara orolig att slänger kärl i golvet. Jag såg egentligen på en kompis blogg att de andvände Arabias fyrkantiga Teema-serveringsfat som barntallrik så därifrån fick jag idén. Nu är den i daglig använding och eftersom vi tyvärr äger bara en så diskar vi den för hand efter varje måltid. Även denna tallrik har höga kanter och den står stadigt på bordet (till motsats från våra Ikea-tallrikar). Har tänkt investera i fler av dessa fat eftersom de ju kan användas som serveringsfart också.


Muuralas Mumin-emaljmugg råkade jag hitta på rea på en ABC-benisnmack och den har varit riktigt bra. Vi har också en mugg i plast med två handtag som vi använder mycket.

Kevin fick Iittalas Muminbestick och även de är nu i daglig användning. Han äter vissa maträtter med gaffel och vissa med sked.


Keep Cupen är Kevin bastumugg som han dricker vatten ifrån. Han tycker väldigt mycket om den. Den fungerar också om man ska ta med sig dryck någonstans.


För yoghurt och flingor har Arabias Origo varit perfekta. För ett år sedan hade Kevin sönder en av misstag men annars har de fungerat bra. Passlig storlek, höga kanter och står stadigt på bordet.



Vilka har varit era bästa baby- och toddlerkärl? Har barnen skilda kärl eller äter hela familjen från likadana?

Olika halare passar olika kroppar

Ja nu är det väl bevisat. De härliga Molo Kids-halarna passar barn med kort rygg och långa ben. Inte en med lång rygg och korta ben. 


Idag testade vi den ena vinterhalaren och övre delen satt bra men buntarna var sjukt långa. Kevin är nu ca. 90 cm lång och halaren är storlek 98.

Så det är bara att sluta dregla efter Molo Kids då. Och tur att vi har en annan vinterhalare ifall denna hinner bli för tight i ryggen. 

Men Kevin lekte en Teletappi när han hade halaren på sig. Och han har ju rätt, han passar in i färgerna. 

15.10.2014

Ville bara bete mig som en rage-toddler

Fy sablar en sådan dag. Kändes som hela arbetsdagen var full med motgångar. Liksom problem efter problem när jag inte alls skulle ha haft tid med dem. Var riktigt upp i varv och vimsig och yrade på. 

Sen var det dags att rusa till dagis och jag var så upp i varv att jag sprang till både tåg och metro. I metron satt jag bara och andades och fattade inte alls hur jag skulle hålla ihop medan jag skulle släpa hem ett barn från dagis. Hade bara lust att lägga mig på golvet i metron och aldrig stiga upp. 

Nå men det var bara att bita ihop och rusa till dagis. Där lekte Kevin glatt med en traktor och ville inte alls komma med in för att hämta dagisväskan. Så jag sa att han skulle leka en stund till så går jag in i två sekunder. 

Han reagerade inte alls när jag sa det men när jag var inne så knaxade något i hans huvud. Han blev vansinnigt arg och sårad för att jag gick in utan honom. Tog länge innan han lugnade ner sig. 

Så gick vi till bussen och åkte hem. Det gick bra tills jag sa att jag skulle gå på toaletten medan 3jorn lekte med honom. Tydligen var situationen alltför lik den som just hade hänt på dagis så han fick en likadan attack igen. Pappa dög inte alls. 

Där satt jag och försökte krama tills han lugnade ner sig. Jag var själv ett minimalt steg från ett likadant utbrott, hungrig och utmattad som fan. Ville bara vråla att fan jag orkar inte mer! Ville gråta och bara gå ur situationen. Men jag bet mig i läppen och klarade mig att vara sansad tills situationen lättade.

Sablar vad fräckt att man som vuxen inte ens ibland får bete sig som en toddler. Hade lust att göra det ganska många gånger idag. 

Nu orkar jag inte med något annat än ett avsnitt Paradise Hotel. Hoppas imorgon är en sådandär vanlig dag då allt bara löper bra. Sådär som dom flesta dagarna är men man kommer inte ihåg att uppskatta det. Utom under en dag som denna. 

Så, hur har er dag varit?

Kvällsprommis

Ugh. Mår riktigt dåligt när jag motionerar så lite. Igår kom jag ändå iväg på kvällspromenad när 3jorn och Kevin sjöng julsånger som kvällsläsning. Och det var så himla skönt att promenera i den friska kvällsluften med bra musik i hörlurarna. 

Men ni andra föräldrar vet ju att man är trött som en trasa vid klockan 20. Tar verkligen emot att sticka ut då. Ugh. 

14.10.2014

Välkommen Fireball (vår nya bil alltså!)

Ja ÄNTLIGEN har vi en ny bil! Och vi hittade en som alla i familjen är nöjda med. Snygg farmare, lite körd, inte för stor motor som drar mycket bensin och höjer på försäkringskostnaderna och snygg färg (om svart nu kan räknas som färg).

Egentligen skulle vi ha behövt en farmare redan för två år sedan när Kevin föddes. Men eftersom jag var mammaledig så valde vi att betala bort bilen samtidigt som vi köpte lägenhet och det har ju varit himla skönt med låga bilkostnader.

Så vi har kämpat och haft det lite trångt hela tiden. När Kevins vagn varit med så har bakluckan varit praktiskt taget full och inga väskor har haft utrymme där. Och när Kevins stol varit fast bakom passagerarsätet så har man fått sitta med knäna i munnen där fram. Bekvämt har det ju inte varit men vi har klarat oss.

Idag slängde vi in Scootern i nya bilens baklucka och jag skrattade mig lycklig när jag upptäckte att den endast fyller halva bakluckan. Vi kan liksom lägga butikskassarna där när vi handlat, WOW! Behöver inte trotta dem livsfarligt på baksätet tillsammans med Kevin.

Idag när jag satt i framsätet så kunde jag inte fatta hur bekvämt det var att sitta där när benen hade mycket utrymme trots att Kevin stol var fastsatt bakom.

Vi har en historia av att namnge våra bilar med töntiga namn. Vår Corsa hette Firestarter, Focusen hette Racerblade och nu har även nya bilen fått sitt namn. Fireball, efter Kevins favoritlåt på radion. Det är så roligt när han säger det!

Idag tänkte jag inte hitta bilen på dagisparkeringen, är så van med den granna blåa färgen på gamla bilen. Den hittade man alltid lätt.

Let the car honeymoon begin! Ja och hoppas det slutar bra för min del i våra samarbetsförhandlingar. Ehe!

Fick gula skyltar på bilen när vi provkörde och tappade bort oss i Vanda.

Helt LÖJLIGT hur rymlig bakluckan är!

12.10.2014

Mamma Mia i mitt hjärta

Min stora dröm gick i uppfyllelse, fick se musikalen Mamma Mia. Vi planerade att se den i New York år 2009 men eftersom vi inte beställt biljetter i god tid och inte ville använda en hel resedag till att köa efter biljetter på plats och ställe så blev det inte av.

Som bakgrund kan väl nämnas att jag alltid älskat Abba. Det lyssnades på mycket hemma hos oss i min barndom så musiken har ett känslovärde för mig.

Mest äldre människor på dagsföreställningen faktiskt.

Jag minns när jag såg filmen Mamma Mia på bio. Jag blev liksom helt paff över hur bra låtarna passade in utan att orden ändrades på. Sedan dess har jag sett filmen många gånger. Jag fick t.o.m. sjunga Honey, honey på en karaokebar på min möhippa.

Jag fick biljetterna i julklapp av 3jorn i fjol så länge var jag tvungen att vänta. Jag hade hört mycket bra om Svenska teaterns version men jag var fundersam över hur bra det kunde bli. Låttexterna var ju dessutom översatta till svenska, kunde man alls få den riktiga känslan?

När musiken drog igång så kändes det mäktigt. Lite Abba-melodier spelades innan första låten i musikalen (Jag har en dröm) körde i gång. Och redan de första melodierna gjorde så att jag fick rysningar, tårar i ögonen och ett fånigt flin på läpparna. Det varade igenom hela första akten. Jag var förtrollad. Glömde nästan bort var jag var. Bet mig i kinderna för att inte stortjuta men samtidigt måste jag riktigt koncentrera mig för att sitta i min stol och inte flyga upp för att dansa, applodera frenetiskt eller svaja i takt med musiken.

Och de svenska översättningarna. De var ju helt fantastiska! Jag nästa glömde bort att låtarna inte var på originalspråket. Och alla finlandssvenska små grejer som man hörde här och där (Sibboborna, hotell i Vasa, poligubbe, hus på Brändö etc…) var så absurda och härliga i sammanhanget.

När det blev paus var jag helt överväldigad. Fick dricka skumppa och kyla ner mig lite. I början av andra akten var jag mera på jorden och tårarna rann inte hela tiden men mot slutet for det igen.


Jag har svårt att säga en favoritlåt men alla fartfyllda låtar där massor folk dansade på scenen gjorde intryck på mig. Likaså Kan man ha en solkatt i en bur (Slipping through my fingers) fick mig att villa storböla. Så fint!

Lineah Svärd som spelade Sofi sjöng fantastiskt vackert.

Ja, alltså jag är så himla avundsjuk på dem som ännu har upplevelsen framför sig. Funderade genast på att försöka skaffa biljetter och föra min mamma på teater. Vet dock inte hur upplevelsen skulle vara för henne eftersom hon är finskspråkig.

Smakprov på musikalen hittar ni här.

Mamma Mia-freaken kuittar. Abba-muséet i Stockholm next. Thank you for the music!

Tack 3jorn för en av de bästa julklapparna jag någonsin fått!


Jag vill också barnvaktas!

Jag älskar att få bildrapporter från barnvakterna. Igår har Kevin tydligen ätit glass på Malms flygfält och idag har han fått hämta tidningen från postlådan iklädd pyjamasbyxor. Tidigare har han fått fara på tivoli, tittat på djur och suttit bakom BMWns ratt i biltvätten. Livet verkar så himla roligt där hos Momi och Kari. Jag vill också fara dit och barnvaktas!

Datenight

Igår hade vi äntligen datenight. Kevvan avhämtades vid klockan 10 och klockan 12 styrde vi mot stan för att se dagsföreställningen av Mamma Mia. Jag fick biljetter i julklapp i fjol av 3jorn och musikalen var något av det bästa jag sett. Men mer om det i ett skilt inlägg.

Efter föreställningen hann vi dricka lite vin och ströva runt på stan. Vi åt thailändskt och nu var det 3jorns tur att vara i sjunde himlen. Han älskar just sådan mat och vi drömde om att resa till Thailand snart igen. Vi var där senast när jag var gravid och har verkligen längtat tillbaka.

Efter middagen åkte vi skywheel och bestämde oss att ta Kevvan dit någon dag. När klockan var ca. 21 så funderade vi på om vi borde ta metron hem eller ännu gå på ett glas. Det kändes verkligen som klockan skulle ha varit minst 00 men vi bestämde ändå oss för att ta ett glas. Efter det släpade vi oss hem, lyckliga men trötta efter en lång rolig dag.

Vi hade till och med vår nya lilla kamera med oss så här kommer några bilder från igår (några är knäppta med mobilen).

Jag ser något väldigt intressant genom metrofönstret.

Förhandsbeställd skumppa i pausen av Mamma Mia.

Liten paus innan vi gick runt på stan.

Mellis.

3jorn var i sjunde himlen på Villa Thai.

Den fina staden.

Blått i skywheel.

Hela världen var blå.

Det var roligt

På hemvägen i metron blev 3jorn blondin.

11.10.2014

Lill-skribenten

Nu har Kevin, 2 år, börjar "skriva". Så gör dom på dagis, skriver konstnärens namn i något hörn av teckningen. 

Kolla hans vackra handstil i bilden nedan. Han har skrivit massor i övre högra hörnet. 

10.10.2014

Freeeedaaag!

Huh det har varit lite mycket nu. Har inte hunnit blogga. Vi har sänt från Kampen och jag har haft den skittidiga morgonturen. Visst går det bra i några dagar men jag lyfter verkligen på hatten för våra morgonvärdar som stiger upp astidigt fem dagar i veckan. 

I samma rumba gjorde vi en bildeal. Det är klappat och klart men bilbytet sker först på måndag. Mer om det senare. 

Imorgon far Kevvan på äventyr till min mamma så vi har barnfritt. Ska bli skönt att pusta ut lite. Fast vi har ju nog program för nästan hela lördag men det är roligt program. Jeeej!

Nedan en bild från idag. Nu ska Kevins övernattningsväska packas och sen tänker jag ta ett glas rött. Trevligt veckoslut åt er!

6.10.2014

Jogging + Puky?

Idag insåg jag att jag kunde ha dragit jogginkläderna på mig när jag begav mig ut med Kevin. Han fick cykla och det for med väldig fart framåt. Han har cyklat en del på dagis men sin egen Puky har han nog inte använt mycket de senaste månaderna. Vi är hemma så sent från dagis att vi aldrig går ut mitt i veckan på kvällen. Och på veckosluten har det varit annat.

Det måste definitivt testas, joggingkläder + Puky. Innan snön kommer. Tänk vad roligt att kunna kombinera nytta med nöje. Och dessutom kan hela familjen motionera på en gång.

Nå, ibland måste man stanna och titta på fina saker så föräldrarna får vila mitt i joggingrundan.

"VÄNTA PÅ MAMMA!"

LÖV!