Drunknar i alla krav

maanantaina, lokakuuta 27, 2014

Jag tror att jag är lite slutbränd av mitt liv. Känns fel att säga det eftersom jag ju är väldigt lycklig över allt jag har, en bra man, härligt barn, bästa släktingar och vänner, ett jobb jag tycker om, ett hem som jag trivs i etc etc.  Men på något sätt känns det som jag håller på och drunkna i all denna brahet. Det är trots allt jag som håller i det mesta i vår familj, jag är ju en organisatör och planerare så det har bara blivit så. Att det är jag som håller i trådarna för hela familjecirkuset.

Jag älskar mitt jobb och vill verkligen ge mitt allt. Det är krävande och utmanande och jag älskar det, men det känns som att jag aldrig riktigt kan ge så mycket som jag vill. Jag försöker hänga med i alla populärkultursvängar men eftersom jag också fungerar som direktör för familjecirkuset så känns det aningen kaotiskt. Kan inte öppna en tidning eller se på nyheter utan att någon drar mig i håret och skriker MAMMA BYGGA JUNARATA!!!

Jag känner mig som en dålig vän för jag inte har tid eller ork. Jag känner mig som en dålig släkting för att jag inte har tid eller ork. Jag känner mig som en dålig mamma för att jag inte alltid orkar bygga den där jävla tågbanan eller rita alla dom där samma bilarna som jag ritat tusen gånger. Jag känner mig som en dålig fru eftersom jag inte orkar kommunicera med min man om kvällarna. Jag känner mig som en dålig människa för att jag inte hinner/orkar motionera. Jag känner mig som en dålig redaktör för att jag inte hinner se alla serier och filmer och dokumentärer och läsa alla tidningar och böcker som jag skulle villa. Jag känner mig som en latmask för att Kevin äter sina kära einesplättar flera gånger i veckan. Jag känner mig som en slöfock för att alltid när vi ska fara någonstans så märker jag att jag bara inte skulle orka. Inte orka packa ihop allt. Inte orka klä på både son och mig själv och se till att vi kommer i tid. Jag känner mig sunkig för att jag inte orkar städa hemmet så ofta som jag borde. När Kevin sover dagssömn så vill jag bara gräva mig ner i sängen. Finns ingen chans att jag skulle orka börja fixa allt som borde fixas. Orkar knappt se på någon serie eller läsa en bok.

Alltså jag bara inte orkar. Varför måste man alltid orka? Varför måste man känna sig dålig och otillräckligt fast man gör sitt bästa? Hur ska man ens kunna ge sitt allt inom alla olika områden i sitt liv? Hur ska man klara detta ekorrhjul i X antal år till? Har ju inte ens hållit på i ett. Tänk om man istället för att konstant ha dålig samvete för allt kunde vara stolt över allt det man gör. Att man trots allt just och just lyckas hålla huvudet ovanför ytan.

Skulle bara villa bort för en stund, någonstans där det är tyst och inte brottom hela tiden. Där ingen konstant kräver något av mig. Där jag skulle kunna tänka. Meditera. Bara vara.

Jag råkade bonga denna föreläsning som går på Arbis och tänkte att den passar ju som handen i handsken. Ska försöka gå (Om jag har tid. Om jag har ork.) och se om jag får ut något av det.

Varför är jag så trött hela tiden?
Långvarig trötthet som inte kan sovas bort uppstår ofta som en reaktion på långvarig stress av olika slag. Kvinnokroppen har aldrig utrustats för ett så kravfyllt och jäktigt samhälle som vårt. Vad gör vi nu?

Känner någon annan igen sig? Eller är det bara jag som har fel i huvudet? Kanske är det den här jävla hösten som gör detta med mig?

You Might Also Like

23 kommenttia

  1. Inte måste man orka hela tiden. Sänk ribban. Einesplättar är rikit bra. Att klara av vardagen redan i sig är super, utan att man måste göra det som en superprestation hela tiden. Jag har själv också alldeles för högra krav på mig själv, vilket gör att jag ofta känner mig otillräcklig. Men jag har bara kommit fram till att det enda sättet är att göra så gott jag kan och så mycket som jag orkar! Och det är bra nog!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Måste försöka. Einesplättar ftw! :)

      Poista
  2. JAG! Jag känner igen mig! Och dendär Arbis- föreläsningen verkar ju som gjord för mig! När går den? Ska vi gå tillsammans?

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Den är väl 11.11 om jag minns rätt. Finns på deras webbsida under föreläsningar. Jag tänker ABSOLUT gå om jag bara får dagishämtning fixad för den dagen. Så hoppas vi ses där! :)

      Poista
  3. SÅ många kvällar som jag bara ligger i soffan medan barnprogrammen agerar barnvakt. Alltså, man måste inte orka med allt, göra allt så bra. Lagom eller bara nätt och jämnt räcker faktiskt. Så länge ungarna inte är hungriga, smutsiga eller övertrötta är det bra liksom. Försöker låta bli att bry mig om pastasåsstänket som suttit fastklistrat i köksväggen i två veckor nu. Who cares, liksom.

    Kanske du skulle ta lite downshifting i ett par veckor, helt med tillåtelse? Inte fara nånstans, inte göra nånting extra, bara det allra nödvändigaste. Se hur det känns. Och så kanske du kunde fundera på att ge upp din projektledarroll i familjen och dela på bördan? Godkänna att allt inte går som du vill i såna fall... men så är det med delat ansvar. :)

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Om dom där barnprogrammen ens sku funka. :) Har hört om Buuhalvtimmerheaven. Men Kevin koncentrerar inte sig så länge ännu. Sitä odotellessa! :)

      Downshifting låter bra, men då måste man downshifta med rätta saker. Att inte fara någonstans och inte träffa vänner låter som ett fängelse för mig, det är just det som ger mig energi att orka, när jag kommer bort en stund. Men jag får väl downshifta från något annat. Dumpa över lite ansvar åt 3jorn och sedan se vad som händer :P

      Poista
  4. Känner precis igen mig! Det som känns tyngst för mig är det att jag också är den som håller i trådarna i familjen. Jag har tagit på mej hela ansvaret. Iofs är jag ju ensam med två barn mån-fre. Så det är ju jag som måste se till att allt rullar. Men istället för att"ge över" ansvaret på helgerna så fortsätter jag gå på som ett ånglok!! 24/7 7 dagar i veckan år ut och år in! Det har slagit på och jag kan inte stänga av. Till och med när jag skulle få en paus malar det på och jag sitter och funderar.. Kan lixom inte koppla bort! Ska i onsdag även börja ett nytt jobb och det gör mig ännu mer stressad. Vet att jag kommer trivas. Just nu vill jag bara ta en vecka semester. Från mej själv och allt.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jo växeln blir ju liksom på. Och så känns det klart att den ena alltid har ansvaret och ser till att allt blir gjort. Men jo låter bekant! Och hey, lycka till med nya jobbet! :)

      Poista
  5. Jag känner också igen mej! Och då är jag mammaledig och "bara" hemma med vår fyramånaders kille, men det är ju så massor som ska göras runt omkring hela tiden. Ingen rast, ingen ro.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Så är det! Hela tiden nåt. Kämpa på! :)

      Poista
  6. Det kanske låter som ett till krav, men jag rekomenderar varmt att motionera mera. Det ger så mycket mera än det tar. Jag brukar vila en dag i vecka, och det är absolut veckans tyngsta dag. Träningen ger att andhål, en timme bara ensam i egna tankar. Jag lämnar både telefon och musik hemma, så det fungerar som meditation.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Låter skönt men känns så tungt att förverkliga just nu :(

      Poista
  7. Är man två i familjen borde det ju gå att dela på ansvaret? Som ensam förälder finns inte den möjligheten. På jobb måste man gå vare sig man vill eller inte. Då är det bara att sänka kraven, låta dammråttorna leva, äta färdigmat några ggr i veckan och försöka att "bara vara" hemma vardagskvällarna som är så korta. Veckosluten kan man sen vara social. Men är man två vuxna i familjen borde ju detta inte vara ett problem?

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Visst har vi delat ansvar men det är än jag som organiserar vår vardag som det är nu. Det beror på många saker. Och 3jorn är verkligen ingen skit människa, inte alls. Det är sjukt hur han orkar hålla på med Kevin och vara närvarande när han kommer från jobbet. Men det finns så himla mycket som jag gör hela tiden per automatik att han kanske inte riktigt förstår allt jag verkligen gör.

      Poista
  8. Känner igen mej men börja fundera varför du tar så mycket ansvar på dej själv. Kanske det lönar sej att reflektera över det utan och tillsammans med din man. Vet han om hur du känner? Vågar du inte ge ansvar åt honom? Varför? Vill han inte ta ansvar? Saker går att ändra på även om dom har gått i samma spår redan länge. Styrkekram!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Nå delvis är jag lite av en kontrollfreak och gillar att styra själv, men sen när det blir för mycket så blir det för mycket. Många saker hamnar jag att sköta pga. språkmur, 3jorns finska är inte så bra att han klarar av att sköta diskussioner med bilservice, gårdskarl, banker, försäkringsbolag etc. Och det har varit så himla mycket sådant nu som samlats på en gång. Och det är bara bättre att jag sköter de grejerna än att något går riktigt fel.

      Sen är det väl det som jag skrev ovan, att jag gör så himla mycket saker per automatik och önskar att han skulle fungera likadant. Så fast han gör mycket så är det ändå jag som måste påpeka om allt innan det blir gjort. Det är liksom skrämmande hur många bollar jag har i luften på en och samma gång. Som någon duracellpupu.

      Poista
    2. Försök att bli av med kontrollbehovet en aning och lita lite mera på din man. Även om 3jorn har svårt med finskan så har han säkert klarat sej själv tidigare i sitt liv utan dej, så månne han inte klarar av att ta hand om vissa saker nu också. Ge honom chansen bara. De är så lätt att låta någon annan ta hand om saker och ting pga. av olika "excuses". Förstår att det är enklare för dej som kan språket men om det blir helt för mycket för en person så tror jag nog han kunde sköta vissa saker också. :) Dessutom lever vi ju i ett tvåspråkigt land! ;)

      Poista
  9. Alltså du som motionerar varje dag en timme, så hur i hela fridens namn får du det att gå ihop? Nu antar jag att du jobbar och har små barn?

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Hahaa jag undrar samma sak :D Kanske om man skulle cykla till och från jobbet dagligen så skulle det kunna fungera. Men det skulle säkert ta 1,5 per håll för mig så det funkar inte riktigt för jag kan inte sätta så mycket tid på det och dagiset hinner stänga innan jag är framme :D

      Poista
    2. Jo, jag brukar utnytja jobbvägarna för att min man jobbar kvällarna, så jag är ensam med barnen då. Man kan ju också utnytja jobbvägen så att man hoppar av tidigare t.ex. Om man kan utnytja mornarna till t.ex konditionssal så är det också ett bra sätt. Det ger energi för hela dagen.

      Om man sover 8 timmar, jobbar 8 timmar så blir det ännu 8 timmar kvar. Av dessa 8 blir det nog en över för träning :) Dessutom sover man bättre då!

      Poista
  10. TACK för ett fint inlägg! Älskar när människor vågar säga ärligt så som det är. För visst är även jag projektledaren i denna familj, vi har diskuterat detta flera gr med min man. Men iom att jag jobbar deltid och han har ett väldigt krävande jobb som hela vår ekonomi hänger på så tycker han att det är rättvist att jag drar det större lasset när det gäller hem o barn. Han sköter nog om barnet och släpper mig iväg på gympa några kvällar i veckan. Men att någongång få känna att hej jag behöver inte fundera om det finns reda kläder åt barnet eller mat i kylskåpet, eller om vi har presenter till kalaset, att någon annan skulle göra det. Och jag ber en lite bön om att få sova 8 timmar i streck snart någon dag :) Kram o kämpa vidare!

    VastaaPoista
  11. Man måste inte alltid orka, för INGEN kan orka med ALLT hela tiden! Vi borde lära oss att sänka på kraven och ta det som det är istället. Inse att det är OK att lägga sig på soffan och slöa istället för att sätta igång ett långkok som ska räcka till hela veckan eller storstäda hemmet. Allt behöver inte vara så perfekt HELA TIDEN. All styrka till dig! :)

    VastaaPoista
  12. Jag tror 3jorn hellre vill ha en välmående hustru än en slutkörd hustru som sköter allt. Låt honom hålla i flera trådar och lita på att allt ordnar sej ändå...ibland kanske "vaikeimman kautta" men sådant är livet. Lär dej att stå ut med att han kanske sköter saker på lite annat sätt än vad du hade tänkt. Kanske ni kan börja med att han får planera hela (eller halva) nästa veckas matlista istället för dej. :)

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!

Like my blog on Facebook

Instagram