Men i går slutade det ganska illa. Eller vi kom undan utan skador som tur.
Han bökade omkring, vi hörde att han tittade på sin jordglob som är på byrån i fotändan av sängen. Det blev tyst och vi funderade inte mer på det. Ungefär en timme efter att det hade tystnat så hörde vi en hemsk duns och ett vrål.
Han hade somnat med sina pupun på byrån och rullat ner därifrån i sömnen. SÅ HEMSKT! Han stötte sig inte men han blev vettskrämd och bara skakade. Stackarn.
Vi har ju inte brukat gå in i hans rum i onödan eftersom han vaknar lätt till att man öppnar dörren. Men nu måste vi nog börja kika in i rummet efter att han har somnat.
Och snart måste vi skaffa den låga kanten. Juniorsängen får nog ännu vänta en stund.Tweet Follow @camillateresa
Jag skulle nog aldrig våga ha vår 2-åring och sova i ett annat rum om jag visste att han närsomhelst kan klättra över kanten. Fast de kan klättra smidigt behöver det ju inte betyda att de klättrar lika smidigt mitt i natten i halvmörker om de är lite yrvakna. Man kan ju ta bort sidan på sängen utan att man har en sådan där "stödkant" Sätt några höga bilderböcker som kant så länge tills ni skaffat en riktig.
VastaaPoistaKevin klättrar alltså ALDRIG på morgonen eller mitt i natten (jag vaknar lätt till alla ljud och han har aldrig något ljud för sig på nätterna). Om han skulle syssla med det så skulle nog höga kanten inte finnas kvar.
Poista