Och så var det gjort. Tutten (nappen) är borta för gott. Och det var lätt som en plätt! Jag är ganska glad över att vi väntade med att avvänja tills nu. Tror de talade om saken redan för typ ett år sedan på rådgivningen fast de inte tyckte att det var så farligt att han hade tutten. Känns mycket bättre att kunna förklara för barnet att det är dags att avstå från tutten och barnet förstår. Tidigare skulle det troligen bara ha blivit vrål och varit horror.

Kevin älskade ju tutten. Han ville ha den hela tiden. På sommaren avvänjde vi dagsanvändningen och det var inga större problem. Och då bestämde vi att på jullovet ska tutten helt bort. Jag tänkte först inte orka för jag var så slut och skulle inte ha orkat med nattvakande och skrikande. Men det var bara att bita ihop. Jag tror att jag var mer stressad än Kevin över saken, hah.


Några dagar innan jul började vi tala om att Kevin skulle ge sina tuttar åt julgubben som skulle föra tuttarna åt de små tomtebebisarna. Kevin sa oftast "Nää-ä!" när vi talade om det.

Sen blev det julafton och allt var avtalat med min bror som agerade julgubbe. Kevin var ganska rädd för julgubben och vågade inte ge tuttarna, så 3jorn gav dem. Julgubben tackade mycket och gav ett paket i utbyte mot tuttarna. Paketet innehöll en stor bmw.


Första gångerna när Kevin skulle sova konstaterade han att "Tuttarna är inte här." varefter jag förklarade att han ju hade varit så snäll och gett dem åt julgubben. Varpå han rättade mig strängt "Pappa gav dem! Inte Kevin!". Hahahaa. 3jorn blev the bad guy.


Men det har inte varit något skrik eller gråt. I går slängde jag tuttarna i soporna efter att jag hade tagit ovanstående foton. HEIPPA!