28.12.2015

Slängdes tillbaka i tiden. Det var tyngre då.

Plötsligt händer det. Saker har legat i flera år för att jag inte orkat ta tag i dem. Nu känns inte allt helt övermäktigt tungt utan vissa grejer har jag till och med tagit i tu med den senaste tiden. 

Nu har jag till exempel börjat sätta ihop alla videoklipp vi har på Kevin. Jag slänger ihop dem till cirka femton minuters snuttar i imovie och exporterar allt till ett ställe. Sedan samlas allt på dvd-skivor och backuppas på extern hårdskiva. Det är så sabla skrämmande när alla värdefulla klipp ligger runt på olika ställen och skräpar och sedan om något händer så mister man allt från Kevins första år. Men nu ska jag se till att materialet finns kvar också om några år. 

Samtidigt som jag satt ihop klippen så har jag tittat på dem. Det var nog ganska chill när Kevin var liten bebis fast jag ju var i panik ungefär hela tiden. 

Det tunga kom när han började röra på sig och började ha en vilja som han inte kunde uttrycka. I ett klipp är han superarg på ett blöjpaket, står och pekar och gråter och vi föräldrar förstår ingenting. 

Herregud det är härligt att barnet nu kan tala. Han kan ju berätta ungefär allt han vill berätta och åtminstone vi föräldrar förstår allt. Så otroligt mycket enklare livet blivit! Och underhållningsvärdet har ökat med hundra procent när man lyssnar på en 3,5 årings filosofier och grubblerier. 

23.12.2015

Kevins fotoblogg del 2

Fotobloggen fortsätter. Om ni undrar varför bilderna är så suddiga så beror det på att Kevin brukar påta på linsen. :D

Selfie.

En farsa i köket.

En mamma som har sovmorgon.

Små söta fötter.

Ett foto på ett dammigt bord.

Pupun på åktur.

20.12.2015

Ur barnets mun

- Tur att Tomas Ledin inte är min pappa!, sa barnet i morse. 

- Varför det, undrade jag. 

- Nå för att han bara sjunger och sjunger. 

Jaha. :)

19.12.2015

Kevins fotoblogg del 1

Kameror har alltid varit närvarande i Kevins liv. Hans far är ju fotograf och även jag har ett stort fotointresse fast jag inte haft tid för det de senaste åren. Har mest knäppt snapshots med telefonen.

Kevin fick i somras min gamla Ixus och han brukar säga att han fotar på jobbet. Så han knäpper bilder på dittan och dattan och det är ganska roligt att bläddra igenom bilderna på kameran för man ser allt från en så annan synvinkel. Tänkte lägga upp en del av bilderna här på bloggen. Men jag LOVAR att jag inte lägger bilden på kakkablöjan hit, hahahahaaaa!

En av de första bilderna i somras såg ut såhär. Vi tränar fotandet i vår säng.

Jag har tydligen tränat eftersom jag är klädd så.

3jorns morgonkaffe.

Kevins muffinsar i stekpannan.

Jag fotar Kevin och Kevin fotar mig.

17.12.2015

Arne Alligator-kvällen

Idag var Kevin och jag på Arne Alligator-konsert på Hedåsen. Där har jag faktiskt inte varit sen vårt bröllop. 

Direkt från dagis körde vi dit och vi båda var nog relativt slitna. Så som det blir mot slutet av veckan. 

Det var väldigt roligt och Kevin diggade fast han inte riktigt orkade dansa som han brukar. Jag är helt slut fast jag bara satt och såg på och Kevin var supersnäll. Det är något med stora massor av barn som gör att jag blir psykiskt helt utmattad. 

Tur att jag inte jobbar som Arne Alligator eller på dagis. Hahaa!




11.12.2015

Kära julgubben 2015

Som vuxen får man ju inte så mycket julklappar men tänkte ändå sammanställa också min julklappsönskelista. Så blir det lättare för 3jorn. Håhåå!

Egentligen önskar jag inte så mycket saker. Mest skulle jag behöva bidrag till min svindyra terapi, efter FPAs bidrag kommer terapin att kosta ungefär 2400 euro det kommande året (och möjligen ännu två år där på). Det var vår Thailandresa det.

Jag skulle också önska en städning av vårt hem. Det har inte blivit städat grundligt på väääääldigt länge. Drömmer om ett engångsbesök av en städfirma.

Min stora dröm är att se Eurovisionen i Stockholm i maj. Det mesta är väl slutsålt men man kan ju alltid önska.

Men för att önska lite saker också, som man inte har råd att skaffa för man ska gå på terapi, hehee.

Jag skulle behöva en väckarklocka. Wake Up Lighten fick flyga ut från sovrummet eftersom dens urtavla lyste alldeles för starkt. Jag skulle alltså behöva en vars siffror inte lyser upp hela rummet, som inte säger TICKTACKTICKTACK och som har ett behagligt väckningsljud som man kan välja att vara ganska lågt. För mycket begärt? :D



Vi skulle behöva en eller flera skärbräden i trä så vi skulle bli av med dom plastiga.



Jag önskar fortfarande en drickflaska plus ställning till min cykel. Gärna i svart/rött.



Min sjukt bra hårinpackning håller på att ta slut, så den önskar jag i år igen. Moroccan Oil Weightless Hydrating Mask.



Jag är tokkär i Marimekkos Siirtolapuutarha tekopparna på bilden nedan. Jag drömmer om en eller två sådana att dricka kvällste ur.

En ny jumppa/yogamatta skulle vara nice. Min förra är kanske tio år gammal och lossar bitar.

En ny akku skulle min iphone behöva.

Och förlåt, men en selfiepinne sku vara kiva ifall jag ska fortsätta med min vlog som varit tyst i några månader. :D

Ungefär så.

6.12.2015

Tre år senare tycker jag att jag gjorde det riktigt bra

Mitt förra inlägg om besserwissermorsor verkade gå hem hos många. Jag känner ändå att jag ännu måste påpeka en sak eftersom jag ibland fått kommentarer i stil med att "mina vänner är nog inte några besserwissers, vi kan diskutera vettigt."

Detta handlar inte alls om mina vänner eller andra människor i min närhet. Jag är lyckligt lottad som umgås med folk som är vettiga i skallen. Hahaa. Många mammor kan också uppleva sin egen mammas eller sin svärmors kommentarer och råd som jobbiga men också där har jag endast härliga vettiga människor som stöd.

Jag menar tonen på diskussionerna på nätet, och precis en som kommenterade mitt förra inlägg på FB, i mammatidningarna: man kan ju nog känna sig som världens sämsta morsa ibland när man bläddrar i dem.

Jag kan ännu ge ett helt konkret exempel från början av min mammakarriär. När Kevin föddes var det massor problem med amningen. Min mjölk steg ordentligt först EFTER TVÅ VECKOR!!! Ni kan ju tänka er hur råden på BB lät. Och jag som egentligen inte visste något om ämnet googlade mig givetvis direkt in till amningsnazinas näste, ett mammadiskussionsforum.

Herregud så dåligt jag mådde. Herregud vilken skitmorsa som inte ens lyckas ge mat åt sitt barn på det naturliga sättet. Nu kommer mitt barn nog att bli konstigt och få alla sjukdomar man möjligen kan få eftersom han fick en del ersättning. Kanske får han personlighetstörningar etc etc. Ja ni kan ju bara föreställa er tankegången hos en förvirrad förstföderska som inte sovit och bara är snurrig i huvudet av allt.

Nå. Slutligen, efter ett helvetes kämpande steg mjölken men den räckte aldrig för Kevin. Så han fick både min mjölk och ersättning.

Då kände jag mig verkligen misslyckad men nu 3,5 år senare när jag ser tillbaka så känner jag faktiskt bara stolthet. Så jag kämpade. Och idag skulle jag faktiskt ge lov åt mig själv att ge upp tidigare för mitt eget psykes skull.

Jepp. Men detta är nu bara ett exempel på det jag menade i mitt tidigare inlägg. En nybliven mamma är i ett konstigt tillstånd och jag kan idag känna att det ju var helt dumt att bry sig av trycket utifrån. Men helt tydligt har det ändå lämnat repor i mig eftersom jag har tårar i ögonen när jag skriver detta. Och jag vet inte riktigt varför.

Därför tycker jag att vi alla ska tänka till innan vi kommenterar andra föräldrars metoder eller uttrycker oss på nätet. I synnerhet om ingen specifikt bett om ens åsikt. Och så lönar det sig också att hållas borta från diskussionsforumen, heh.

Juli 2014. Fotat av 3jorn.

4.12.2015

Morsornas besserwisserattityd


Nu känns det som det jag kommer att skriva är väldigt flummigt i mitt huvud. Men jag gör ett försök ändå.

Jag har nu i något år funderat på den här rådande mammakulturen vi har i Finland och att hur jag mår troligen beror på till en liten del också på det. Den hemska pressen man känner. Kommentarerna man hör och läser. Att man alltid känner sig sämre på något sätt. Och hur du än gör så känns det att något blir "fel". Att man borde göra bättre. Att det ofta blir en besserwissernyans i mammadiskussionerna.

Helt konkret var jag med om detta här om dagen när jag på FB frågade om folk kan rekommendera någon bilstol som skulle kunna passa åt en 3,5 åring. Detta helt enkelt för att jag är för lat just nu att börja gå igenom en massa bloggar och skriverier och testresultat, som jag gjorde senast. Ville bara ha tips som skulle leda oss i rätt riktning.

Jag gissade att diskussionen om huruvida barnet ska åka med ryggen emot färdriktning eller ej skulle börja i den kommentarstråden.

Och mycket riktigt så kom den. Givetvis måste det påpekas att barnet nog såååååå länge som möjligt ska åka med ryggen i färdriktning eftersom det är så mycket säkrare. Som om jag, och säkert alla andra i hela universum skulle vara medvetna om det. Det var trots inte det jag ville diskutera, ville bara ha konkreta tips på stolar.

Jag är säker på att de som kommenterade färdriktningen inte tänkte desto mer på det. Knappast ville de vara några besserwissrar. Men så blev det nu bara. Och så blir det lätt när det blir diskussion om t.ex. amning (men guuuuhhhh alla vet ju att ammande är det enda rätta för att bla bla bla…), babymat (men huj, hur kan någon mata den färdiga burkmaten åt sina barn….), sovande (huuuur kan någon ha sina barn och sova i samma säng, man blir ju aldrig av med dem sedan!), tutt (nejnejnej det förstör tänderna!), socker (äter ditt barn smaksatt yoghurt?! Hen hamnar nog i helvetet pga. det!) eller träning (vah, det är ju redan tre månader sedan förlossningen och du tränar inte ännu???). Ja, det finns massvis med exempel.

För några år sedan när jag var nybliven osäker morsa så bara sög jag i mig allt detta. Gör bra, gör rätt och så pluggade jag. Men paskat, det är inte värt det konstaterar jag nu nästan fyra år senare. Man prioriterar en del för man kan inte göra allt. Kanske har jag också äntligen lyckats få lite skinn på näsan vad gäller detta. Och det beror endast på att jag kommit till den insikten att jag är en sjukt bra morsa. Och det har inget med bilstolar, amning, burkmat, pottande och what not att göra.

Vet ni. Igår var jag själv nära på att skriva en kommentar med besserwissernyans på FB. Det handlade om fläckborttagare. Men sen lät jag bara bli. Bra så. Låt folk göra som dom gör.

PS. Bilstolen får ni höra mer om när vi väl kommit så långt. :D

PPS. Hälsningar till 3jorn i Amsterdam: Jag tror jag vet vad vi ska ha!

29.11.2015

Att återuppleva julspänningen

Även hos oss firades det lillajul igår. Vi bakade pepparkakor, drack glögg, lyssnade på julsånger och hängde upp julstjärnan och lite andra ljusslingor.

Det är så himla roligt när Kevin förstår sig på saker. Jag tror detta blir första julen som vi via honom får uppleva den där spänningen och förväntan som man hade som barn. Det kommer att bli så roligt.




28.11.2015

#döden



Den hääärliga Anne Hietanen lånade Sara Jungerstens nyutgivna bok åt mig. Jag som inte riktigt har haft tid att läsa lyckades läsa ut denna igår. Den var lätt att ta till sig och jag kände igen mig själv ganska mycket i huvudpersonen Vivi och hennes tankar. Skrämmande mycket faktiskt.

Vivi skriver blogg, älskar sociala medier, jobbar på samma bolag som jag, har små barn och en fin man och blir utbränd och deprimerad. Ja, jag antar att jag hör till bokens målgrupp. Heh.

27.11.2015

Elva månader senare...

Hörni. Det är elva månader sedan jag sökte hjälp mot nedstämdheten, ångesten, tröttheten och stressen. Jag har suttit och gråtit framför fem okända personer (läkare, sjukvårdare, psykologer etc), provat tre olika läkemedel och kämpat som fan.

Nu har jag ÄNTLIGEN fått grönt ljus av FPA för min terapi som de betalar en del av. Nog tog det ju tid.

Under elva månader har redan mycket hänt. Jag har jobbat med min sömn. Jag har funderat på mitt liv. Jag har gett över ansvar. Jag har bytt arbetsuppgifter. Saker har redan lättat. Men det finns så mycket kvar där ännu som tynger och det finns ännu så mycket kvar att göra. Men jag är på rätt väg känns det som. Jag hoppas verkligen att terapin hjälper mig att bearbeta saker och så småningom må bättre.

Ni som följt mig längre vet ju om att jag råkade ut för arbetsplatsmobbning. Det är säkerligen en bit i hela denna soppa. Något jag inte riktigt kunnat bearbeta på egen hand.

I dag hörde jag om en som jag tidigare lite jobbade tillsammans med. Inte hemskt tätt, vi jobbade för olika organisationer. Min bild av hen har alltid varit att hen är sympatisk, lätt att jobba med, trevlig och jag har alltid tyckt att hen verkat så himla professionell och kunnat sitt jobb bra.

Jag har inte haft med hen att göra på flera år men idag berättade hen för mig att hen äter antidepressiva och är sjukledig på grund av arbetsplatsmobbning. Hen sa att han tänkt ibland på mig som varit med om liknande och att det har gett hen styrka. Det värmde mitt hjärta att min öppenhet har gett någon annan något. Också det att jag alltid sett hen som himla bra på sitt jobb gjorde att det var lite av en chock för mig att hen råkat ut för arbetsplatsmobbning. Ja, man kan vara hur duktig som helst, det krävs bara det där ena pisshuvudet med makten så är det kört.

Som avslutning några fiilisbilder från vår underbara semesterresa. Den kom verkligen i rätt läge.






Kevins julklappsönskemål

Nu har julgubben börjat fråga vad Kevvan vill ha i julklapp så jag tänkte i vanlig ordning sammanställa en lista här.

När man frågar honom vad han önskar i julklapp så säger han själv en Kevin-minion, lek-kakka och pruttdyna.

Just nu är han väldigt intresserad av bokstäver och numror / att räkna. Så allt med bokstäver och numror är alltså välkommet.

Han leker inte just alls med bilar för tillfället så de är ganska out. Och överlag så leker han inte så mycket med leksaker utan sysslar mera med sådant som vuxna gör, lagar mat i sitt lekkök och spelar gitarr typ. Han kommer att få en lekelgitarr men en mikrofon skulle också vara bra för han har redan sjungit sönder en av mina Singstar-mikrofoner.

Men jo, alltså till listan.

Minions är pop och en Kevin-minion finns på önskelistan. Jag hörde rykten om att denna redan finns i julgubbens säck.
Små Hamapärlor med underlag har han själv önskat. Dessa finns i säcken. 
Han älskar pengar så en egen börs skulle han nog behöva.
En kissande docka som han kunde ha som pottsällskap. Finns i säcken. 
Eltandborste.
Pyjamasarna börjar vara lite små snart så sådana skulle han behöva, storlek 104 eller 110.
Klädstorleken är alltså ungefär 104-110 nu. Spel är ju alltid kul, något med åldersrekommendationen 4 år (Kimble på kommande). Och böcker är ALLTID bra.

Jepps, han blir nog glad av det mesta.

20.11.2015

Puerto Rico ticotico!

Hej på er! Just nu befinner vi oss i Puerto Rico på Kanarieöarna. Idag var vår första hela dag här och FY FAN VAD DET ÄR SKÖNT! Varmt som bara vad, ljust, finaste utsikten från balkongen, all inclusive och glatt humör. Vi har inget att klaga på och Kevin är nog en sjukt duktig resenär. 

Int hade jag något annat! Nu ska vi sova så vi orkar semestra i morgon igen. Hihiii!

15.11.2015

Monster Jam-dagen

Idag var den stora dagen kommen. Dagen då vi skulle gå på Monster Jam på Arenan. Oj så vi väntat, vissa mer än andra.

Det var Kevvans första gång på en så stor tillställning och det gick väldigt bra. Det var ungefär vid dagssömntiden som vi var där så lite sömnig var han men vilade då en stund mot 3jorn. Showen var kanske aningen lång för en treåring så han fick se på lite Youtube när han blev rastlös mot slutet.

Men han orkade nog väldigt länge och var intresserad. Munnen gick i ett men vi hörde inget av vad han förklarade eftersom vi hade öronproppar och det dånade av motorer i hallen.

Det känns så otroligt roligt att han är så stor och att man kan göra roliga saker tillsammans. Också jag tycker det var en helt suverän dag. Och bilarna var ju nog imponerande.








14.11.2015

Jallu på firmafest

Igår var jag på firmafest. Jag festar ju så himla sällan så jag var ganska taggad. Och det blev en riktigt rolig kväll. Idag har det varit lite tungt, men det får man väl ta om man dricker Jallu.

Här kan ni kolla min Snapchat-story från igår. Och vill ni följa mig så heter jag så klart muffinaround på Snapchat.


11.11.2015

Huvud, axlar, knä och tå

Vi har lagt barnet och det har varit tyst i hans rum en stund så vi tror att han sover. Plötsligt hörs:
- MAMMMAAAA!!! MAMMAAAAA!!!
Jag går in i rummet:
- Ja?
Barnet sitter i sängen:
- Jag har glömt var mina axlar är.
- Dom är där, säger jag och visar.
- Ah, säger barnet. Och fortsätter sjungandes och med rörelser: Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå.
Han är nog en så sjukt underhållande typ. Fast han borde ju sova och inte jumppa mitt i natten.

Här en bild på Kevin i sin älskade skelettpyjamas. Och 3jorn och jag är med som bonus. 

27.10.2015

Snart är han trespråkig

Jo, alltså Kevin är smart som fan. Undrar var han fått de generna ifrån, hehe. 

Ibland måste man ju tala lite kodspråk så den lilla inte fattar allt man säger. Det var en helg 3jorn och jag diskuterade huruvida vi skulle ta glass till efterrätt eller ej. Vi använde ordet icecream så Kevin inte skulle fatta vad vi pratade om så han inte skulle bli besviken om vi inte typ skulle haft glass i frysen. Vi sa ordet någon enstaka gång. 

Nå, vi kom slutligen fram till att vi skulle äta glass och då sitter barnet och slevar i sig och utbrister "icecream, icecream icecream..." och ser nöjd ut. Just så, han knäckte det kodordet direkt. 

En kväll överraskde han oss med att sjunga en hel sång på engelska. "Daddy finger, daddy finger where are you? Here I am, here I am, how do you do? Mommy finger, mommy finger where are you? Here I am, here I am, how do you do? Brother finger, brother finger..." osv. 

Tack Youtube!

26.10.2015

Mångalningarna

Jag har ju lite problem med sömnen och har ofta kännt att jag sovit ännu sämre vid fullmåne. Har märkt det för åratal sedan och ofta har jag hiffat att det varit fullmåne först följande dag. 

Nu undar jag om Kevin ärvt lite av min mångalenskap. Han sover oftast bra men ibland har han konstiga vaknätter. De två senaste har råkat sig vid samma tider som fullmånen. 

I natt var igen en sådan natt och hela familjen är trötta som trasor. Han ville helt enkelt inte sova. Det verkar som han haft sin första mardröm också. Om en dum gubbe som kommer och biter honom. 

Undrar om mångalenskap är något som existerar? Märker ni av när det är fullmåne?

Tack vare en bok har han hiffat att vi har skelett inom oss. Här ser ni favoritpyjamasen och -vantarna. 

25.10.2015

Stockholm i mitt hjärta

Detta veckoslut var vi på tumiskryssning till Stockholm. Egentligen skulle vi åka alla tre men efter många om och men, och lite yrande, blev det så här. Och det var nog verkligen bra och behövligt.

Vi fick en gratiskryssning pga. att 3jorn fotat för firman vars fartyg vi åkte med. Så det var ju sjukt bra.




I Stockholm hade vi en ganska chill dag. Vi tog taxi till Abba-museet på Djurgården (läs mer om det i förra inlägget). Och sedan tog vi oss till turistcentrumet på Drottningsgatan. Vi drack kaffe och shoppade lite och efter det tog vi tunnelbanan tillbaka till hamnen.

Stockholm var vackert som fan i solskenet och det var en ganska varm dag.








På hemvägen skippade vi buffén och åt lite seafood istället. 3jorn var i sjunde himlen, han älskar sådant. Sedan blev det lite för många drinkar och vi var helt för sent i säng. Nå det blev ju en rolig kväll och man känner ju att man gjort något roligt igår. Jag sov två dagssömner här hemma. Hahahaa.



På dagen fick vi hem en glad pojke som hade haft roligt hos min mamma och hennes man. Han hade betett sig som en ängel och dom är riktigt kära i honom, hahaaaa.