Nu känns det som det jag kommer att skriva är väldigt flummigt i mitt huvud. Men jag gör ett försök ändå.
Jag har nu i något år funderat på den här rådande mammakulturen vi har i Finland och att hur jag mår troligen beror på till en liten del också på det. Den hemska pressen man känner. Kommentarerna man hör och läser. Att man alltid känner sig sämre på något sätt. Och hur du än gör så känns det att något blir "fel". Att man borde göra bättre. Att det ofta blir en besserwissernyans i mammadiskussionerna.
Helt konkret var jag med om detta här om dagen när jag på FB frågade om folk kan rekommendera någon bilstol som skulle kunna passa åt en 3,5 åring. Detta helt enkelt för att jag är för lat just nu att börja gå igenom en massa bloggar och skriverier och testresultat, som jag gjorde senast. Ville bara ha tips som skulle leda oss i rätt riktning.
Jag gissade att diskussionen om huruvida barnet ska åka med ryggen emot färdriktning eller ej skulle börja i den kommentarstråden.
Och mycket riktigt så kom den. Givetvis måste det påpekas att barnet nog såååååå länge som möjligt ska åka med ryggen i färdriktning eftersom det är så mycket säkrare. Som om jag, och säkert alla andra i hela universum skulle vara medvetna om det. Det var trots inte det jag ville diskutera, ville bara ha konkreta tips på stolar.
Jag är säker på att de som kommenterade färdriktningen inte tänkte desto mer på det. Knappast ville de vara några besserwissrar. Men så blev det nu bara. Och så blir det lätt när det blir diskussion om t.ex. amning (men guuuuhhhh alla vet ju att ammande är det enda rätta för att bla bla bla…), babymat (men huj, hur kan någon mata den färdiga burkmaten åt sina barn….), sovande (huuuur kan någon ha sina barn och sova i samma säng, man blir ju aldrig av med dem sedan!), tutt (nejnejnej det förstör tänderna!), socker (äter ditt barn smaksatt yoghurt?! Hen hamnar nog i helvetet pga. det!) eller träning (vah, det är ju redan tre månader sedan förlossningen och du tränar inte ännu???). Ja, det finns massvis med exempel.
För några år sedan när jag var nybliven osäker morsa så bara sög jag i mig allt detta. Gör bra, gör rätt och så pluggade jag. Men paskat, det är inte värt det konstaterar jag nu nästan fyra år senare. Man prioriterar en del för man kan inte göra allt. Kanske har jag också äntligen lyckats få lite skinn på näsan vad gäller detta. Och det beror endast på att jag kommit till den insikten att jag är en sjukt bra morsa. Och det har inget med bilstolar, amning, burkmat, pottande och what not att göra.
Vet ni. Igår var jag själv nära på att skriva en kommentar med besserwissernyans på FB. Det handlade om fläckborttagare. Men sen lät jag bara bli. Bra så. Låt folk göra som dom gör.
PS. Bilstolen får ni höra mer om när vi väl kommit så långt. :D
PPS. Hälsningar till 3jorn i Amsterdam: Jag tror jag vet vad vi ska ha!