25.2.2015

Ljuset i tunneln

Jag tror min blogg aldrig varit tyst i över en vecka. Men hörni, det är lite mycket nu. Liksom mycket crap och jag försöker bara komma ut ur tunneln i andra ändan. 

Min blogg brukar vara ganska öppen och ärlig men nu känner jag mig inte redo att berätta desto mer. Kanske jag gör det när ljuset i tunneln börjar vara närmare. 

Åtminstone finns det lite roligheter inplanerade så något trevligt har jag att se fram emot. Mer om det senare. 

Här kommer ännu några random bilder. Först en bild från den bästa förorten i världen. 


Sen en bild på världens bästa make (elefanten är en bonus). 

Och sen en bild på den roligaste och finaste minimänniskan i världen. 

16.2.2015

Lill-skrinnaren

Nog är det otroligt att dom små lär sig saker så snabbt. I dag tog jag Kevin till skridskobanan för andra gången. Nu hölls han redan och stå utan stöd och behövde mycket mindre stöd när vi skrinnade. Han liksom hängde inte på mig med hela sin tyngd som senast utan höll i mina händer och stod på egna ben. 

Ja, vi brukar ju aldrig hinna någonstans på förmiddagarna men i dag var det så fint väder att jag ansträngde mig till det yttersta och kom ut genom dörren vid 10. Kevin var också härligt medgörlig, inget bråk alls. Kul att det var succé. 




15.2.2015

Fastlagssöndag

I dag var vi bortbjudna till Lillkusinen för att åka rattkälke och äta fastlagsbullar. Så himla bra att ha dessa guldkorn till människor i ens liv.

Inte fattar jag hur barn vågar åka rattkälke. Det for sjukt hårt i en isig backe. Rädd var jag.





14.2.2015

Utan vagn

Nu har vi börjat lämna Kevins vagn hemma när vi för honom till dagis. Det betyder att när jag hämtar honom så går han själv till busshållplatsen och från busshållplatsen hem. Han tycks orka gå sträckorna riktigt bra men långsamt är det ju. Och han är helt salig när han får sitta på en bänk i bussen. Tidigare har han varit fastkedjad i vagnen.

Så dom två första dagarna utan vagn har gått bra. Lite rädd är jag för att han någon dag inte ska orka gå (han väger inte så lite) eller att han inte ska orka vänta på bussen och börjar springa runt som en yr höna. Men jag tror nog att han beter sig, han gillar att vara "iso koika" (stor pojke alltså).


Gerbilvakterna

Vi har fått lånehusdjur. Vi är nämligen gerbilvakter under sportlovsveckan. Jag har ju själv haft flera hamstrar men nog är jag lite rädd för dem. I morgon ska 3jorn få ta upp gerbilerna och gosa lite med dem så att de inte blir helt människoskygga under sin vistelse här.

Kevin tycker att det är himla roligt med husdjur. Han går och säger "MOI!" åt dem direkt på morgonen (och ser till att de vaknar om de inte är vakna) och så kollar han intresserat på när de äter. Skoj!



Om vuxna var som toddlers

Ibland är det roligt att fundera hur världen skulle vara om vuxna betedde sig som toddlers. I dag spelade vi Choco-spelet med Kevin och fast han redan spelar otroligt fint så kan vad som helst hända.

Fick en bild i huvudet av ett vuxet sällskap som spelar Trivial Pursuit och plötsligt börjar en av personerna leka att tärningen är ett flygplan. En annan person leker att spelpjäsen far i biltvätten mitt i spelet. Den tredje börjar springa runt bordet och låta som en gorilla. Den fjärde stjäl kakbitar till sin spelpjäs av de andra. Ja, det skulle ju faktiskt vara mycket intressant men nog skulle man ju bli galen tillslut. Men när en toddler gör det så är det bara underhållande.

10.2.2015

Jag ska bli en vardagsrebell

Precis som Elin Blom sa i en intervju så ska man vara vardagsrebell. Små sätt att vara vardagsrebell är till exempel ta en annan väg till jobbet, ät något ovanligt, välj en ny kaffesort, stanna och tala med folk och så vidare. Man ska liksom inte fastna i gamla mönster. Jag medger att jag gjort det. Inte bara fastnat i dem utan drunknat i tristess på grund av dem.

Jag har redan tidigare skrivit att min dag kan läggas upp i ett minutschema. Dag efter dag är nästan exakt lika. Nu när det har varit så i ett år så börjar det tära på mig. Så himla tråkigt. 

Idag blev lite annorlunda. Jag skulle föra Kevin till dagis eftersom jag inte skulle hinna hämta honom pga. specialdag på jobbet. Dessutom fick vi en bygg-gubbe till oss på morgonen. Så bara det att saker gick lite annorlunda på morgonen var galet uppfriskande. Okej, min arbetsdag började också senare än vanligt, jag såg den vackra himlen, umgicks med ett glatt barn och även remppa-gubben var galet trevlig. Just det, jag satt också i en annan metrovagn än vanligt och steg av på en annan hållplats än jag annars gör. 

Ja, ni märker hur rutinerat livet är när jag får kicks av så små saker, hahaa. Nu undrar jag om vi borde ändra så att vi båda börjar både föra och hämta från dagis. Skulle man känna sig uppfriskad då? Jag är bara livrädd att jag skulle glömma hämta barnet om jag endast gör det vissa dagar. Jag har blivit ofantlig yr de senaste månaderna… Jag som typ aldrig glömmer någonting.

Dagens bonus: En fin bild på den finaste :)




8.2.2015

Överraskningsfirande

Just nu känns det som att vi får mycket mer hjälp än vi ger. Och hjälp behövs ju nog, jag håller mig knappt flytande så all hjälp är välkommen. Men man skulle ju villa ge tillbaka ens i nära på samma mått. Det är svårt just nu. Men jag tror att det i framtiden kommer en tid när det vänder och då kommer det att kännas underbart att kunna hjälpa tillbaka.

Min mamma och hennes man har båda haft födelsedagar nyligen så vi bjöd dem hem till oss på överraskningsfödisfirande. Min bror med sambo var överraskningsgäster och vi bjöd på skumppa och fisksoppa. Brorsan hämtade en tårta. Det blev en lyckad kväll och känns bra att kunna uppvakta dem ibland.

Jag har pussläppar och Kevin var glad över sitt skumppaglas.

Första tulpanerna var i bordet.


5.2.2015

Äitien sota-programmet

Såg ni Äitien sota som började på Liv i dag? Vad tyckte ni?

När jag hörde om programmet så tänkte jag "OMG!". Så mycket skit som mammor kastar på varandra (framför allt på nätet) så kan det inte vara en bra idé. Tre mammor per avsnitt som tävlar i vem som får flest poäng och därmed den bästa mamman. Man följer mer sina medtävlandes vardag och får gå hem till dem och snoka.

När programmet sedan började så tänkte jag att kanske det ändå bliri ntressant, att kika in i andra mammors vardag och se hur de hanterar allt.

Och visst var det väl intressant, men nog väldigt ytligt (allt känns ytlig efter att man följt med Iholla!). Man fick nog ingen ordentlig bild av morsorna tycker jag. Och som tur var det ändå vänskapligt, åtminstone i första avsnittet.

Verkligen modigt av de mammor som varit med i programmet. Om jag känner Vauva-forumet rätt så kommer en del skit att kastas.

Jag började också fundera att vad folk jag inte känner skulle säga om de följde med min vardag. Det skulle vara intressant att höra.

2.2.2015

Toddlerbabbel

Vi hade en riktigt bra hemmamåndag med Kevin i dag. Allt löpte som på räls och han var glad. Det han var mest störd och bitter på i dag var att hans namn inte är Pupu. 

Nu har han börjar babbla på massor, liksom mer än ordförrådet räcker till. Det känns som att lyssna på någon som talar danska, man snappar upp lite ord här och där. Oftast förstår man i stora drag vad han berättar om men i ibland låter det som han skulle berätta ungefär så här:

"Bmw:n var i biltvätten och Arne tycker om apor. Famos båt är fast i bryggan och fåglarna äter glass. På dagis hade vi en bondgård. Klockan fem!"

Allt kommer ut på ungefär ett andetag och man ba: "Eeeh... Okej." och försöker ta fast på en grej i historien. 

Sänginlägget

Nu har det gått en tid sedan sängbytet och det har gått riktigt smidigt. Efter nyår tog vi ju bort ena sidan av Kevins spjälsäng. Det var inga som helst problem. Och eftersom Kevin brukar reagera på förändring så tror jag att det var sjukt bra att först bygga om spjälsängen och sedan byta till en vanlig säng.

Kevin hålls fortfarande i sin säng ända tills vi kommer in i hans rum. Mycket underligt. Jag trodde att han skulle börja springa runt i hemmet under natten och på morgonen. Men det har han ännu inte gjort.

Han reagerade lite mer på bytet till den riktiga sängen. Jag tror att det har att göra med många olika saker. Han fick en ny Finnlayson-skumgummimadrass och jag tycker den inte känns alls lika bekväm som den gamla tjocka madrassen. Men jag tänkte att han ännu ska få en bäddmadrass i något skede.

Sen köpte vi en ny läslampa och en nattlampa åt honom i samma veva, och han verkade bli lite sekaisin av vilken lampa som skulle vara tänd och när. Nu har han ju sovit med nattlampa de flesta nätter.

Hans babytäcke blev också ett problem efter sängbytet. Det är så litet i förhållande till sängen så det åkte av hela tiden. Just nu sover han med en pläd insatt i ett påslakan. Det verkar fungera bättre.

Han har också varit lite sjuk så det kan också ha inverkat.

Den nya sängen är Unipuu och känns enorm i hans lilla rum. Vi var tvungna att möblera om lite. Och jag tror att fåtöljen snart får åka ut ur rummet.

Först blev spjälsängen ombyggd till "stora pojkarnas säng".

Här hade jag riktigt fel inställningar på kameran. Fåtöljen fick flytta till fotändan av sängen.

Malm-byrån fick fåtöljens gamla plats. Och dom där alla mjukisdjuren ska nu för tiden vara i Kevins säng. Det som är bra med Expedit-hyllan är att man i något skede kan svänga på den så att den tar mindre golvutrymme.


1.2.2015

Klättrings-söndag

Wow. Det har varit tyst i en vecka på bloggen. Undrar om det någonsin hänt tidigare? Jag har igen varit på arbetsresa, till Åbo denna gång. Och det har varit ganska mycket.

Igår for K hem till min mamma där han stannade över natten. Vi hade inga speciella planer för lördagen vilket var skönt. Det blev en myskväll. I dag for vi och klättra. Jag tror det är nästan ett år sedan senast.

Det var riktigt roligt. Men musklerna var hela slut i armarna efter första klättringen. Vi borde nog klättra oftare. Det är bara en krånglig hobby med tanke på att vi båda PLUS barnvakt behövs.

Om några år kan vi ta med Kevin och låta honom testa. Såg i dag ett par hyresskor i storlek 27. Söta!







Jag har varit halvkrasslig i någon vecka så mitt tränande har varit på noll. I dag hann jag ändå till bodypumpen. Alla armserier var ganska tunga efter att jag hängt på väggen tidigare på dagen.