Du har smink och rena kläder. Du är nog inte så himla deprimerad.

Jag har fått snacka med en psykoterapeut. Hon tyckte definitivt att psykoterapi skulle gynna mig eftersom det finns så mycket saker som tynger ner mig. Hon var också av den åsikten att mediciner kanske inte hjälper mig men hon hade förslag på ännu en sista medicin jag kunde testa. Men först i augusti så min semester inte ska fuckas upp ifall jag får biverkningar. 

Men jo. Så möjligen har jag då i fem månader trottat i mig onödigt skit. Men man kunde ju inte veta. 

Samtidigt önskar jag att jag blivit vidareskickad tidigare. Till en person som på riktigt vet något om medicinerna och som på riktigt kan se människan i nöd. 

Visst är allmänläkaren helt bra och jag har haft en känsla av att han lyssnat. Men en läkare som tycker att jag ser relativt välmående ut eftersom jag har rena kläder och smink i ansiktet har nog kanske en del att lära sig. Man borde komma klädd som en spurgu till jobbet och överväga att hoppa ner från ett höghustak för att man ska få komma vidare. Så kanske han trots allt inte lyssnade. Eller då kunde jag inte uttrycka mig. 

Så nu lever jag i hoppet igen. Men hur länge ska man kämpa undrar jag. 

Tweet Follow @camillateresa