27.9.2015

Lättare att bygga starka barn än att reparera söndriga vuxna

Såg denna bild i mitt Facebook-flöde och delade också själv den.



Ju äldre Kevin blir desto mer orolig är jag över hur vi ska lyckas uppfostra honom till den bästa versionen av sig själv. Att han inte i framtiden ska gå och bära på ett lass som tynger ner honom. Att han ska utvecklas till en vettig och glad vuxen som inte behöver grubbla över det förflutna. Att han ska få en frisk självkänsla.

Världens svåraste uppgift? Att stöda ett barn i hens utveckling. Jag är helt newbie på detta och känner att jag seglar på osäkert vatten. Känner någon annan igen sig? Eller ska man bara låta bli att grubbla för mycket.

Jag antar att mitt grubbleri har att göra med min terapistart och det senaste året då jag funderat mycket på mitt förflutna. Visst, jag hade en helt okej barndom och blev väl en helt okej individ. Men ändå är det så mycket annat. Och idag är jag där jag är. Livet är konstigt.

2 kommenttia :

  1. Det som du kan göra för ditt barn är att själv gå i terapi. Det blir liksom dubbelt bra eftersom ditt barn också direkt har nytta av det :)

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!