24.9.2015

Terapi kostar lika mycket som en liten bil

Att fixa terapi åt sig själv är nog inte det lättaste i detta land. Det är nu ungefär nio månader sedan jag sökte vård och fick diagnosen mild depression. Man kan nog verkligen inte vara på bottnet när man ska orka kämpa vidare (efter t.ex. läkares kommentarer om att man inte säkert är så hemskt deprimerad för man har sminkat sig och har rena kläder). För att orka ha samma upprivande utläggning för flera läkare och hälsovårdare.

Men nu har jag då slutligen kämpat mig fram till den punkten att jag har en läkare som kommer att skriva ett utlåtande till FPA. En sista superansträngning är att hitta en terapeut. Fy fan vad tungt det har känts och ärendet har legat på to do-listan en tid. Men nu verkar det fixa sig.

Men nu när terapeuten är fixad börjar jag få ekonomisk ångest. Fast FPA stöder min terapi så blir den månatliga avgiften för mig ungefär det samma som kostnaderna för en liten bil. Inga små summor alltså. Livet skulle vara enklare om jag hade en bil men vi har beslutat att det finns annat de pengarna behövs till.

Ja. Det att man betalar nu är ju på ett sätt som att sätta mentala pengar på banken. Det svider nu men det ska ju leda till att jag mår bättre sen. Men flera år kommer terapin ju att hålla på.

Gäller att kolla över familjens ekonomi lite. Usch sådan ångest jag får. Vi bokade nu ändå en södernresa som vi planerat i flera år. Bäst att resa så länge man kan för sen blir det tighta tider. Dessutom ser jag den efterlängtade resan som en viktig del av min rehabilitering och familjens välmående. En vecka utan bekymmer om vardagsrumba, matlgning, städning i solen och värmen. Ja tack. We need that.

Sen kan det ju hända att jag angstar helt i onödan nu. Det kanske fixar sig till slut på något underligt sätt. Ja, det finns väl inga val för jag behöver verkligen terapin för att resa mig upp från detta.

Ja. Ursäkta att jag gnäller. Om några år kanske ni här får läsa om en rosaskimrande vardag. Sitä odotellessa.



There will be light.

7 kommenttia :

  1. Jag har själv gått hos en terapeut å varje gång jag kom ut därifrån så lättade der i mitt hjärta. Skönt att det äntligen har fiksat sig med å hoppas resan får dina batterier laddade :)

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Men vad skönt att höra! Hoppas jag får uppleva samma.

      Poista
  2. Heja du! Det hjälper att gå till terapeut, har själv också testat det som yngre. Som tur passade jag på och stöka undan det under studietiden, när man fick billigare tjänster via studenthälsan. Men jo, terapeut är alltid rätt att gå till och även om det kan kännas tungt när man reder upp sig själv så blir det ändå lättare för varje gång man går dit. Sedan är det ju också ganska skönt att någon får betalt för att lyssna på dig - och bara på dig, du behöver inte ha dåligt samvete för att du tar upp någons tid, eller pratar för mycket om dig själv.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Huh låter bra! Att få ösa ut sig och inte behöva ha dåligt samvete för det :)

      Poista
  3. Lycka till med terapin! Effektiv och välfungerande terapi behöver dock inte hålla på i flera år, hjälp med måendet och självförståelsen kan man få också i t.ex. 20-40 gångers terapier.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Oj hoppas jag inte skulle behöva gå så sjukt länge. Dock vet jag inte alls hur effektivt det är.

      Poista
  4. Vad bra att du fått ett B-intyg och FPAs beslut! Jag har också just gått igenom samma process för att få FPA rabatt på terapi. Gick privat, vilket kostat över 500€ innan terapin ens börjat! I valet av terapeut lönar det sig att kolla upp vilken slags terapi som rekommenderas för din diagnos. Psykoterapi (där man börjar gräva ända från barndomen) räcker längre, men annirs kan man nog klara sig på en kortare tid.

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!