28.12.2015

Slängdes tillbaka i tiden. Det var tyngre då.

Plötsligt händer det. Saker har legat i flera år för att jag inte orkat ta tag i dem. Nu känns inte allt helt övermäktigt tungt utan vissa grejer har jag till och med tagit i tu med den senaste tiden. 

Nu har jag till exempel börjat sätta ihop alla videoklipp vi har på Kevin. Jag slänger ihop dem till cirka femton minuters snuttar i imovie och exporterar allt till ett ställe. Sedan samlas allt på dvd-skivor och backuppas på extern hårdskiva. Det är så sabla skrämmande när alla värdefulla klipp ligger runt på olika ställen och skräpar och sedan om något händer så mister man allt från Kevins första år. Men nu ska jag se till att materialet finns kvar också om några år. 

Samtidigt som jag satt ihop klippen så har jag tittat på dem. Det var nog ganska chill när Kevin var liten bebis fast jag ju var i panik ungefär hela tiden. 

Det tunga kom när han började röra på sig och började ha en vilja som han inte kunde uttrycka. I ett klipp är han superarg på ett blöjpaket, står och pekar och gråter och vi föräldrar förstår ingenting. 

Herregud det är härligt att barnet nu kan tala. Han kan ju berätta ungefär allt han vill berätta och åtminstone vi föräldrar förstår allt. Så otroligt mycket enklare livet blivit! Och underhållningsvärdet har ökat med hundra procent när man lyssnar på en 3,5 årings filosofier och grubblerier. 

23.12.2015

Kevins fotoblogg del 2

Fotobloggen fortsätter. Om ni undrar varför bilderna är så suddiga så beror det på att Kevin brukar påta på linsen. :D

Selfie.

En farsa i köket.

En mamma som har sovmorgon.

Små söta fötter.

Ett foto på ett dammigt bord.

Pupun på åktur.

20.12.2015

Ur barnets mun

- Tur att Tomas Ledin inte är min pappa!, sa barnet i morse. 

- Varför det, undrade jag. 

- Nå för att han bara sjunger och sjunger. 

Jaha. :)

19.12.2015

Kevins fotoblogg del 1

Kameror har alltid varit närvarande i Kevins liv. Hans far är ju fotograf och även jag har ett stort fotointresse fast jag inte haft tid för det de senaste åren. Har mest knäppt snapshots med telefonen.

Kevin fick i somras min gamla Ixus och han brukar säga att han fotar på jobbet. Så han knäpper bilder på dittan och dattan och det är ganska roligt att bläddra igenom bilderna på kameran för man ser allt från en så annan synvinkel. Tänkte lägga upp en del av bilderna här på bloggen. Men jag LOVAR att jag inte lägger bilden på kakkablöjan hit, hahahahaaaa!

En av de första bilderna i somras såg ut såhär. Vi tränar fotandet i vår säng.

Jag har tydligen tränat eftersom jag är klädd så.

3jorns morgonkaffe.

Kevins muffinsar i stekpannan.

Jag fotar Kevin och Kevin fotar mig.

17.12.2015

Arne Alligator-kvällen

Idag var Kevin och jag på Arne Alligator-konsert på Hedåsen. Där har jag faktiskt inte varit sen vårt bröllop. 

Direkt från dagis körde vi dit och vi båda var nog relativt slitna. Så som det blir mot slutet av veckan. 

Det var väldigt roligt och Kevin diggade fast han inte riktigt orkade dansa som han brukar. Jag är helt slut fast jag bara satt och såg på och Kevin var supersnäll. Det är något med stora massor av barn som gör att jag blir psykiskt helt utmattad. 

Tur att jag inte jobbar som Arne Alligator eller på dagis. Hahaa!




11.12.2015

Kära julgubben 2015

Som vuxen får man ju inte så mycket julklappar men tänkte ändå sammanställa också min julklappsönskelista. Så blir det lättare för 3jorn. Håhåå!

Egentligen önskar jag inte så mycket saker. Mest skulle jag behöva bidrag till min svindyra terapi, efter FPAs bidrag kommer terapin att kosta ungefär 2400 euro det kommande året (och möjligen ännu två år där på). Det var vår Thailandresa det.

Jag skulle också önska en städning av vårt hem. Det har inte blivit städat grundligt på väääääldigt länge. Drömmer om ett engångsbesök av en städfirma.

Min stora dröm är att se Eurovisionen i Stockholm i maj. Det mesta är väl slutsålt men man kan ju alltid önska.

Men för att önska lite saker också, som man inte har råd att skaffa för man ska gå på terapi, hehee.

Jag skulle behöva en väckarklocka. Wake Up Lighten fick flyga ut från sovrummet eftersom dens urtavla lyste alldeles för starkt. Jag skulle alltså behöva en vars siffror inte lyser upp hela rummet, som inte säger TICKTACKTICKTACK och som har ett behagligt väckningsljud som man kan välja att vara ganska lågt. För mycket begärt? :D



Vi skulle behöva en eller flera skärbräden i trä så vi skulle bli av med dom plastiga.



Jag önskar fortfarande en drickflaska plus ställning till min cykel. Gärna i svart/rött.



Min sjukt bra hårinpackning håller på att ta slut, så den önskar jag i år igen. Moroccan Oil Weightless Hydrating Mask.



Jag är tokkär i Marimekkos Siirtolapuutarha tekopparna på bilden nedan. Jag drömmer om en eller två sådana att dricka kvällste ur.

En ny jumppa/yogamatta skulle vara nice. Min förra är kanske tio år gammal och lossar bitar.

En ny akku skulle min iphone behöva.

Och förlåt, men en selfiepinne sku vara kiva ifall jag ska fortsätta med min vlog som varit tyst i några månader. :D

Ungefär så.

6.12.2015

Tre år senare tycker jag att jag gjorde det riktigt bra

Mitt förra inlägg om besserwissermorsor verkade gå hem hos många. Jag känner ändå att jag ännu måste påpeka en sak eftersom jag ibland fått kommentarer i stil med att "mina vänner är nog inte några besserwissers, vi kan diskutera vettigt."

Detta handlar inte alls om mina vänner eller andra människor i min närhet. Jag är lyckligt lottad som umgås med folk som är vettiga i skallen. Hahaa. Många mammor kan också uppleva sin egen mammas eller sin svärmors kommentarer och råd som jobbiga men också där har jag endast härliga vettiga människor som stöd.

Jag menar tonen på diskussionerna på nätet, och precis en som kommenterade mitt förra inlägg på FB, i mammatidningarna: man kan ju nog känna sig som världens sämsta morsa ibland när man bläddrar i dem.

Jag kan ännu ge ett helt konkret exempel från början av min mammakarriär. När Kevin föddes var det massor problem med amningen. Min mjölk steg ordentligt först EFTER TVÅ VECKOR!!! Ni kan ju tänka er hur råden på BB lät. Och jag som egentligen inte visste något om ämnet googlade mig givetvis direkt in till amningsnazinas näste, ett mammadiskussionsforum.

Herregud så dåligt jag mådde. Herregud vilken skitmorsa som inte ens lyckas ge mat åt sitt barn på det naturliga sättet. Nu kommer mitt barn nog att bli konstigt och få alla sjukdomar man möjligen kan få eftersom han fick en del ersättning. Kanske får han personlighetstörningar etc etc. Ja ni kan ju bara föreställa er tankegången hos en förvirrad förstföderska som inte sovit och bara är snurrig i huvudet av allt.

Nå. Slutligen, efter ett helvetes kämpande steg mjölken men den räckte aldrig för Kevin. Så han fick både min mjölk och ersättning.

Då kände jag mig verkligen misslyckad men nu 3,5 år senare när jag ser tillbaka så känner jag faktiskt bara stolthet. Så jag kämpade. Och idag skulle jag faktiskt ge lov åt mig själv att ge upp tidigare för mitt eget psykes skull.

Jepp. Men detta är nu bara ett exempel på det jag menade i mitt tidigare inlägg. En nybliven mamma är i ett konstigt tillstånd och jag kan idag känna att det ju var helt dumt att bry sig av trycket utifrån. Men helt tydligt har det ändå lämnat repor i mig eftersom jag har tårar i ögonen när jag skriver detta. Och jag vet inte riktigt varför.

Därför tycker jag att vi alla ska tänka till innan vi kommenterar andra föräldrars metoder eller uttrycker oss på nätet. I synnerhet om ingen specifikt bett om ens åsikt. Och så lönar det sig också att hållas borta från diskussionsforumen, heh.

Juli 2014. Fotat av 3jorn.

4.12.2015

Morsornas besserwisserattityd


Nu känns det som det jag kommer att skriva är väldigt flummigt i mitt huvud. Men jag gör ett försök ändå.

Jag har nu i något år funderat på den här rådande mammakulturen vi har i Finland och att hur jag mår troligen beror på till en liten del också på det. Den hemska pressen man känner. Kommentarerna man hör och läser. Att man alltid känner sig sämre på något sätt. Och hur du än gör så känns det att något blir "fel". Att man borde göra bättre. Att det ofta blir en besserwissernyans i mammadiskussionerna.

Helt konkret var jag med om detta här om dagen när jag på FB frågade om folk kan rekommendera någon bilstol som skulle kunna passa åt en 3,5 åring. Detta helt enkelt för att jag är för lat just nu att börja gå igenom en massa bloggar och skriverier och testresultat, som jag gjorde senast. Ville bara ha tips som skulle leda oss i rätt riktning.

Jag gissade att diskussionen om huruvida barnet ska åka med ryggen emot färdriktning eller ej skulle börja i den kommentarstråden.

Och mycket riktigt så kom den. Givetvis måste det påpekas att barnet nog såååååå länge som möjligt ska åka med ryggen i färdriktning eftersom det är så mycket säkrare. Som om jag, och säkert alla andra i hela universum skulle vara medvetna om det. Det var trots inte det jag ville diskutera, ville bara ha konkreta tips på stolar.

Jag är säker på att de som kommenterade färdriktningen inte tänkte desto mer på det. Knappast ville de vara några besserwissrar. Men så blev det nu bara. Och så blir det lätt när det blir diskussion om t.ex. amning (men guuuuhhhh alla vet ju att ammande är det enda rätta för att bla bla bla…), babymat (men huj, hur kan någon mata den färdiga burkmaten åt sina barn….), sovande (huuuur kan någon ha sina barn och sova i samma säng, man blir ju aldrig av med dem sedan!), tutt (nejnejnej det förstör tänderna!), socker (äter ditt barn smaksatt yoghurt?! Hen hamnar nog i helvetet pga. det!) eller träning (vah, det är ju redan tre månader sedan förlossningen och du tränar inte ännu???). Ja, det finns massvis med exempel.

För några år sedan när jag var nybliven osäker morsa så bara sög jag i mig allt detta. Gör bra, gör rätt och så pluggade jag. Men paskat, det är inte värt det konstaterar jag nu nästan fyra år senare. Man prioriterar en del för man kan inte göra allt. Kanske har jag också äntligen lyckats få lite skinn på näsan vad gäller detta. Och det beror endast på att jag kommit till den insikten att jag är en sjukt bra morsa. Och det har inget med bilstolar, amning, burkmat, pottande och what not att göra.

Vet ni. Igår var jag själv nära på att skriva en kommentar med besserwissernyans på FB. Det handlade om fläckborttagare. Men sen lät jag bara bli. Bra så. Låt folk göra som dom gör.

PS. Bilstolen får ni höra mer om när vi väl kommit så långt. :D

PPS. Hälsningar till 3jorn i Amsterdam: Jag tror jag vet vad vi ska ha!