Nu har jag till exempel börjat sätta ihop alla videoklipp vi har på Kevin. Jag slänger ihop dem till cirka femton minuters snuttar i imovie och exporterar allt till ett ställe. Sedan samlas allt på dvd-skivor och backuppas på extern hårdskiva. Det är så sabla skrämmande när alla värdefulla klipp ligger runt på olika ställen och skräpar och sedan om något händer så mister man allt från Kevins första år. Men nu ska jag se till att materialet finns kvar också om några år. 

Samtidigt som jag satt ihop klippen så har jag tittat på dem. Det var nog ganska chill när Kevin var liten bebis fast jag ju var i panik ungefär hela tiden. 

Det tunga kom när han började röra på sig och började ha en vilja som han inte kunde uttrycka. I ett klipp är han superarg på ett blöjpaket, står och pekar och gråter och vi föräldrar förstår ingenting. 

Herregud det är härligt att barnet nu kan tala. Han kan ju berätta ungefär allt han vill berätta och åtminstone vi föräldrar förstår allt. Så otroligt mycket enklare livet blivit! Och underhållningsvärdet har ökat med hundra procent när man lyssnar på en 3,5 årings filosofier och grubblerier.