Tre år senare tycker jag att jag gjorde det riktigt bra

sunnuntaina, joulukuuta 06, 2015

Mitt förra inlägg om besserwissermorsor verkade gå hem hos många. Jag känner ändå att jag ännu måste påpeka en sak eftersom jag ibland fått kommentarer i stil med att "mina vänner är nog inte några besserwissers, vi kan diskutera vettigt."

Detta handlar inte alls om mina vänner eller andra människor i min närhet. Jag är lyckligt lottad som umgås med folk som är vettiga i skallen. Hahaa. Många mammor kan också uppleva sin egen mammas eller sin svärmors kommentarer och råd som jobbiga men också där har jag endast härliga vettiga människor som stöd.

Jag menar tonen på diskussionerna på nätet, och precis en som kommenterade mitt förra inlägg på FB, i mammatidningarna: man kan ju nog känna sig som världens sämsta morsa ibland när man bläddrar i dem.

Jag kan ännu ge ett helt konkret exempel från början av min mammakarriär. När Kevin föddes var det massor problem med amningen. Min mjölk steg ordentligt först EFTER TVÅ VECKOR!!! Ni kan ju tänka er hur råden på BB lät. Och jag som egentligen inte visste något om ämnet googlade mig givetvis direkt in till amningsnazinas näste, ett mammadiskussionsforum.

Herregud så dåligt jag mådde. Herregud vilken skitmorsa som inte ens lyckas ge mat åt sitt barn på det naturliga sättet. Nu kommer mitt barn nog att bli konstigt och få alla sjukdomar man möjligen kan få eftersom han fick en del ersättning. Kanske får han personlighetstörningar etc etc. Ja ni kan ju bara föreställa er tankegången hos en förvirrad förstföderska som inte sovit och bara är snurrig i huvudet av allt.

Nå. Slutligen, efter ett helvetes kämpande steg mjölken men den räckte aldrig för Kevin. Så han fick både min mjölk och ersättning.

Då kände jag mig verkligen misslyckad men nu 3,5 år senare när jag ser tillbaka så känner jag faktiskt bara stolthet. Så jag kämpade. Och idag skulle jag faktiskt ge lov åt mig själv att ge upp tidigare för mitt eget psykes skull.

Jepp. Men detta är nu bara ett exempel på det jag menade i mitt tidigare inlägg. En nybliven mamma är i ett konstigt tillstånd och jag kan idag känna att det ju var helt dumt att bry sig av trycket utifrån. Men helt tydligt har det ändå lämnat repor i mig eftersom jag har tårar i ögonen när jag skriver detta. Och jag vet inte riktigt varför.

Därför tycker jag att vi alla ska tänka till innan vi kommenterar andra föräldrars metoder eller uttrycker oss på nätet. I synnerhet om ingen specifikt bett om ens åsikt. Och så lönar det sig också att hållas borta från diskussionsforumen, heh.

Juli 2014. Fotat av 3jorn.

You Might Also Like

0 kommenttia

Roligt att du kommenterar!

Like my blog on Facebook

Instagram