I am a mess

perjantaina, tammikuuta 22, 2016



Jag undrar fortfarande när det ska svänga mot det positiva. Skrev ju tidigare om att året började skit och lika har det fortsatt. Till och med kroppen har börjat protestera. Jag har haft problem med knä, mage och nu har jag nackspärr. Jag som inte brukar vara sjuk.

Jag har också varit mer nere nu igen. När ska man få vara glad? Jag har märkt att sömnen tycks spela en stor roll i hur jag känner mig. Har sovit riktigt dåligt hela början av året. Tar länge att somna och så vaknar jag alltid på morgonnatten innan klockan ringer. Förut hade jag bara svårt att somna, men när jag sen somnade så sov jag nog. Men i nuläget blir det inte många timmar sömn per natt. Jag fick förnyat receptet på insomningsmedicinen som jag kan ta när det blir riktigt dåligt.

På kvällarna snurrar en miljon tankar i mitt huvud. Det går på övervarv. Mycket saker som jag grubblar på för tillfället och det går liksom inte att stänga av.

Jag önskar att jag skulle vara en person som inte skulle grubbla så mycket… Låta saker bara gå. Lita på att saker fixar sig. Inte bry mig så mycket. Kanske är jag extra uppriven pga. terapin? Jag har en lätt känsla alltid när jag kommer ut därifrån men innan jag ska in har jag ångest.

I am a mess.


Det var det. En liten update på den annars så tysta bloggen.

You Might Also Like

5 kommenttia

  1. Hej! Har följt med hur du mår och har själv gått genom lite samma saker förra våren och började terapi lite före dig. Men har inte mått lika dåligt och inte så länge. Jag jobbar själv inom HYKS psykiatri.

    Iallafall, undrar hur du inte fått sömnmedicin? Insomningsmedicinen, om det är melatonin?, är ju ganska svag. Jag fick tenox för att få helnatts sömn. Det räckte att ta två nätter, för efter två HELA nätter var jag redan som en ny människa, åtminstone en stund.

    Blev du förresten testad av psykolog och rekommenderad psykoanalytisk terapi, eller hur gjorde du valet i terapidjungeln?

    Kämpa på!!
    :) jonna

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Alltså jag har någo tabletter som inte är bara melatonin utan något starkare. Försöker låta bli att ta dem om jag inte måste för jag vill inte bli beroende av dem.

      Jag tror jag blev rekommenderad psykoanalytisk. Hade inte krafter att börja grubbla på det själv. :P

      Kämpa på du med!

      Poista
  2. Hejsan! Jag undrar om ditt barn vaknade ofta, länge eller om han fortfarande gör det? Måddde du dåligt redan före barn?

    Efter att jag fick barn (som märde sig att sova först 3år+) mådde jag jätte dåligt. Jag trodde att det var övervikten som gjorde att varda gen kändes så otroligt tung. Men jag gick ner i vikt och blev bara tröttare.

    Det tär lång tid att "lära" kroppen att sova efter att man vaknat åtskilliga ggr per natt i flera år. För mig tog det ca.6mån att jobba mig upp till 7h nattsömn utan avbrott. Och då sku jag ha behövat sova på dagen men kunde inte eftersom jag börjat jobba. När jag började sova fick jag mitt liv tillbaka. Huvudet klarnade, krämporna avtog.


    Sömnlöshet förstör hela livet, så var det i alla fall för mig! Dessutom kan dethär med att vara mamma vara väldigt betungande. Man vet i te liksom om mivet någonsin blir "lättare". Och sen måste man ju vara så tacksam för att man har fått barn. Och kvinnans hälsa och välmående är mera inget värt då hon är MAMMA. Jag trodde inte jag ville ha fler barn men genast då jag fick sova igen kom längtan!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jag hade problem med en oförklarlig trötthet redan innan barn. Läkarna hittade inget fel på mig. Barnet sov riktigt skit till en början och efter ett halvt år när jag höll på att mista vettet så sömnskolade vi honom. Så har har i princip sovit bra i flera år nu men nog tog det länge innan jag återhämtade mig från det där halva året.

      Just nu är det nog mycket grubbel och bekymmer som håller mig vaken. :(

      Poista
  3. Läste dethär och tänkte på dig: https://yogobe.com/se/blog/depression-kaftsmall-inifran-uppvaknande Kramis! <3 Vi ses på söndag!

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!

Like my blog on Facebook

Instagram