30.5.2016

Biopremiären med Angry Birds

Vi gjorde något jag drömt om länge, nämligen var på bio med Kevin. Som många andra så var vi och kollade på Angry Birds-filmen. Kevin har inte varit något fan av fåglarna och inte vet jag om han är det nu heller. 

Jag var mest orolig för att filmen skulle vara för skrämmande och för att ljudet i salen skulle vara för högt. Kevin är ganska ljudkänslig och han är nog inte heller van med ett sådant tempo som filmen hade. 


Men det fick bra ändå. Jag hade tagit hörselskydden med men han ville inte ha dem. I slutet var det ju lite spännande så jag frågade om han vill komma i min famn. Det ville han. Ljudet var också ganska högt så i ett skede satt han med handen mot ena örat och andra örat mot mitt bröst. 

Han orkade hela filmen igenom vilket jag inte hade förväntat mig. Han sa också att han tyckte om det fast det var lite spännande ibland. Han ville gå och se filmen på nytt. 

Den bästa scenen enligt honom var när den stora örnen kissar. Den talade han mycket om. 

Jag tyckte också att filmen var kul. Det jag reagerade på var att Red, den röda fågeln som hade huvudrollen, hela tiden slog till eller sparkade någon. Kändes liksom aningen våldsamt när man just håller på och lära ut att man inte får slå folk. De äldre barnen skrattade men jag vet inte hur förbryllande det var för en snart fyraåring, liksom varför är det roligt när fågeln slår andra? Men jag antar attdet är en av juttuna med Angry Birds?

Nästa gång en film som är tillåten för alla åldrar har premiär så går vi igen på bio. Väldigt roligt!

17.5.2016

Jag är så jäkla stolt över mig själv

Min tanke har varit att skriva om min tio veckors viktresa men den senaste veckans bikinihets-debatt i den finlandssvenska bloggosfären har gjort att jag inte haft lust. Någon kanske tar illa upp? Men samtidigt måste man kunna få glädjas över det man åstadkommit.

Läste många inlägg om bikinihetsen och höll med om flera personers tankar. Men sedan kändes det mer som att det blev en joopas-eipäsdebatt och så orkade jag inte mera. Människor har ju olika åsikter och så ska det få vara. 

Nu beslöt jag ändå att publicera före och efterbilderna som min coach skickade mig. Bilden till vänster är tagen i februari och bilden till höger för några veckor sedan, tio kilo lättare.


Programmet är slut och jag äter nu som jag lärt mig och har tappat ytterligare vikt sedan min sista träff med coachen. Jag har unnat mig lite gott ibland men alltid lyckats fortsätta med de nya bättre vanorna och inte falla i sockerträsket. 

Så, bara jag samlat mod till mig så skriver jag inlägget om varför just detta fungerade så bra för mig. Ni må tycka att jag fallit för samhällets tryck och skönhetsideal, hah! Men för mig har detta faktiskt handlat mest om hälsa. Och jag kan säga att jag märker en väldigt stor skillnad både fysiskt och psykiskt. 

Ni ska också få se mina egna före och efterbilder. Synd att jag var klädd i en så lös tröja just det sista besöket. På bilden till höger är jag klädd i mina måljeans, de gick inte upp över höften för tio veckor sedan. Idag sitter de ganska löst.

16.5.2016

Restaurangtipset (Stockholm): Koh Phangan

Jag är tvungen att skriva om den fantastiska restaurang som vi besökte i lördags i Stockholm. Alla ni som älskar Thailand borde besöka den när ni reser till Sveriges huvudstad.

Vi har besökt restaurangen Koh Phangan på Söder någon gång för många år sedan men vi ville äta där igen. Det råkade sig att en av restaurangerna låg nära vårt hotell så det var ypperligt.

Hela besöket är en upplevelse. Restaurangen är inredd väldigt thailändskt och för en stund kan man faktiskt tro att man sitter på en restaurang en mörk kväll i Thailand. En åskskur råkade också komma medan vi satt där, ljusen blinkade och det dånade en stund i högtalarna.

Och maten då? En av orsakerna till att vi älskar Thailand så mycket är just maten. Jag valde alla mina favoriter från menyn (utom watermelonshake för det fanns inte). Det blev mangoshake, krämig soppa med kokossmak, phad thai och banana pancake.

Varenda gång jag tog den första tuggan av maten så kunde jag inte låta bli att släppa ett "omg mmmmmmmm..." medan jag tuggade. DET. VAR. SÅ. HIMLA. GOTT. Samma med 3jorn och all hans mat med en massa chili och seafood, han älskade det. Äkta restaurangkärlek.

Det enda dåliga var att jag på grund av min diet (som nog redan är slut) inte lyckades klämma i mig lika mycket mat som tidigare, orkade inte äta allt fast jag skulle ha velat.

Min phad thai.

Älskade inredningen. Och mannen på bilden så klart!

Det finns till och med en liten bäck inne i restaurangen där fiskar simmar omkring.

Soppa, mangoshake och drinks.

Efterrätten, rena himmelriket.

En liten bro till toaletterna.

Drömmen som gick i uppfyllelse: Eurovisionsfinalen live i Stockholm

Min stora dröm i många år har varit att få se Eurovisionsfinalen live. Jag såg genrepet i Helsingfors för nio år sedan men det känns inte som samma sak.

Jag hade egentligen gett upp hoppet också för Stockholms del eftersom vi inte köpte några biljetter då de släpptes. Men plötsligt såg jag i min news feed att flera biljetter skulle släppas och insåg att detta var min chans. Now or never!

Dagen då biljetterna släpptes så dejourerade jag vid datorn, lyckades hamna i en kö och plötsligt kunde jag klicka hem två biljetter till finalen. Jag hade faktiskt inte trott att det skulle lyckas. Aj vilken glädje vet ni!

Eurovision, skumppa och glitter.

I Stockholm kollade vi både Eurovision Village och Euro Fan Café (där Euroclub huserar på kvällarna). Jag var inte speciellt imponerad av någondera men det var roligt att se dem.

Eurovision Villagei Kungsträdgården.

Eurovision Village.

Här är stället där delegationerna festar på kvällarna. Här skulle jag ha velat vara på lördag kväll.

ESC-logon fanns ÖVER ALLT i Stockholm.

Jag värmde upp på hotellet.

Färdig för Globen.

När vi var påväg mot Globen och steg på ett proppfullt tåg i tunnelbanan så märktes Eurovisionsfiilisen direkt. Det var flaggor av alla de olika slag och glada fans sjöng sina länders låtar.

Folk var klädda i de mest fantastiska ting.
Snart framme. Människorna som trängdes här var så himla glada.

Min flagga fick jag inte ta in till Globen vilket var ganska tråkigt. Käppen var väl för massiv. Eftersom flaggan varit med år 1995 på Lejonens guldfest samt på Salutorget då Lordi kom hem som vinnare så har den ganska stort känslovärde. Vi kunde inte bara dumpa den, så vi gömde den. Tog en stund att hitta ett bra ställe men det lönade sig eftersom flaggan fanns kvar när vi kom ut från Globen.


Gömstället.
Lyckades träffa det största och mest fantastiska Eurovision fanset jag vet, Jojo. Hon hade varit i Globen varenda kväll och festade på Euroclub efter finalen. Jag önskar bara att vi hade haft mer tid än ett snabbt hej.

Våra platser var högt uppe i Globen men fiilisen sträckte sig upp ända dit. Fansen hejade på alla och det var glädje och kärlek i luften. Eller nå, vi var omringade av svenskar och det kändes som att stämningen ändrade en aning mot slutet när de insåg att Frans inte skulle ta hem vinsten, hahaa.


Man hörde ändå ganska bra vilka låtar som var publikens stora favoriter, Sverige, Australien, Ryssland, Ukraina och Israel så klart. Men vi var förvånade över jublet som till exempel Bulgarien, Spanien och Österrike fick.


Jag måste också säga att svenskarna kan detta med show. Det var så himla snyggt och verkligen intressant att få se vad som hände på scenen medan tv-publiken såg på vykortena. Det är så mycket man inte ser via tv:n. I Globen fanns det som tur ändå stora screenar så man kunde följa med uppträdandena i en tätare bild.


En av höjdpunkterna var så klart Justin Timberlake. Det var lite udda att han var där men glad blev man ju nog. En riktigt stor bonus på en redan fantastisk upplevelse.

Justin.

Slutet blev en riktig rysare. Det nya sättet att presentera poängen gjorde att det var spännande ända till slut. Stämningen i Globen var helt magisk. Tusentals människor som var helt tysta, höll andan och väntade och mitt hjärta bultade jätte starkt i bröstet.

Jamala och Måns.

När vinnaren sedan blev klar så märktes det att många i publiken var förvirrade. En stor del ansåg nog att det blev fel vinnare. Min personliga favorit var nog Australien men också Ryssland var galet bra. 

1944.

När jag följande dag läste artiklar om finalen och kollade finska juryns poäng så var jag lite förbluffad, vilka underliga poäng de gett. Jurygruppernas favorit var ju Australien medan folket hade röstat fram Ryssland. Och nu blev det ju så att ingendera av dem vann. Så det är kanske aningen tråkigt tycker jag.

Tack för idag!

Men visst Ukraina var ju nog en av mina favoriter men inte den största. Det var liksom så starkt, speciellt och viktigt.

Lite merchandise var jag tvungen att köpa fast jag oftast tycker det är onödigt. Blev ett telefonskal och en t-shirt.

Jag är verkligen lycklig över att jag hade möjligheten att åka och se finalen. Det var värt varenda euro. 3jorn har under våra tio år blivit hjärntvättad och följer numera med Eurovisionen med mig.

Lite lustigt att jag förra året den här tiden inte riktigt orkade vara engagerad. Jag var i ett väldigt mörkt ställe då. Men nu är jag tillbaka och orkar igen engagera mig i min stora passion. Härligt!

Jag huserade ganska aktivt på Snapchat. Nedan kan ni se min snapchatstory från lördagen. Det är någon mysko med ljudet, men you get the big picture.

6.5.2016

Lyx efter lyx

Hälsningar från Paradiset! Vi har tagit oss ut till strandstugan för första gången för denna säsong. Och vilken timing, vädret har ju varit det bästa. Totalt sommarfiilis med strandhäng, grillmat, myggor och vackra vyer.

Och det är så HIMLA roligt nu när Kevin är så stor att det fungerar fint här i lilla stugan. Tidigare skulle det inte ha blivit till så mycket, mest på grund av sovandet. Men nu sover han på loftet och vaknar inte till minsta lilla ljud.

Idag har vi semester och ikväll ska 3jorn och jag på konsert. Hur mycket lyx kan man ha på bara några dagar? 

Mitt dietveckoinlägg är lite försenat men nog på kommande! Hinner bara inte skriva det nu mitt bland all lyx, hehee.

2.5.2016

Vappenfotobomben kommer här

Vappen kom och gick och jag är tacksam för allt vi fick uppleva och alla vi fick hänga med under veckoslutet. Känns så himla bra i hjärtat idag.

Vappen började tråkigt nog med att vårt festsällskap insjuknade vilket var ledsamt för barnen (okej och jag också, hahaa) hade väntat på vappenfesten så väldigt mycket. Men så blir det ibland men hoppas vi snart kan planera in en ny kreisibailu.

Vi for istället på ett födiskalas där spenderade hela eftermiddagen och kvällen. Det blev en rolig afton och Kevin trodde nog han hade hamnat på tivoli. Han fick köra mönkkäre, sitta på motorcykel åka radiostyrd båt… Galet roligt.

"Okay, let's go!"
En glad motorist.
Vi fick köra stor mönkkäre. Jag vill ha en sådan att köra till jobbet med :D
Andra fordon testades också.
Säsongens första grillmat var HELT OTROLIGT GOD.
Här körs det radiostyrd båt.
Så satt han på mopon.


Vi fick vittna en vacker kväll vid havet.

På första maj begav vi oss till stan. Vi har inte varit inne i centrum på åratal på vappen så vi tänkte att det nu var dags. 

Kajsaniemi orkade vi inte släpa oss till men vi lunchade på Ravintolalaiva Wäiski med min mamma, hennes man, min bror och hans sambo.

Maten var kanske inte den godaste men då var det också lite billigare än valborgsluncherna i stan som alla var fullbokade.

Jag var glad bara jag hade skumppa.

"Nuoriso" som jag brukar kalla dem :)

Vi köpte oss lite lugn och ro med hjälp av Audispelet.
Efter lunchen ville ingen fara hem utan vi letade efter en terass att fortsätta njuta av solskenet på.

Och så hittade vi en till båt med terass.

Det kändes som sommar.

Och när det känns som sommar så känns det ju ganska bra!

Vi drack ännu lite kaffe och åt glass samt besökte lekparken innan vi hoppade på metron och begav oss hemåt.
Hemma åt vi middag på balkongen och jag fixade ihop efterrätten som jag hade planerat till den inhiberade vappenfesten dagen innan. Helt otroligt gott och en fin avslutning på festhelgen!