Glöm inte din partner under småbarnsåren

torstaina, kesäkuuta 23, 2016

Idag firar vi 10 år tillsammans med 3jorn. Tiden flyger iväg när man har roligt. För det har faktiskt varit roligt för det mesta. Lite guppigt de senaste åren på grund av min psykiska hälsa, utbrändhet och den stora livsförändringen. Men där har han funnits, like a rock.

Jag har länge tänkt skriva om tumistid och idag passar det ju bra att ta upp det. Jag kan faktiskt tro att om vi inte hade skött om vår tumistid så skulle saker inte vara lika bra som de är idag, med tanke på allt vi gått igenom alltså.

Puerto Rico på Kanarieöarna, hösten 2015.

När man får ett barn så ändras allt. Prioriteten skiftar och man glömmer lätt bort både sig själv och sin partner. Det finns par som egentligen aldrig har tumistid. De väljer barnen först. Jo visst, barnen är det finaste man har men om föräldrarna inte mår bra så växer barnen upp i en miljö som inte är bra för dem. Irritation, snäsningar, bitterhet, ungarna registrerar allt och lär sig allt. Jag har svårt att förstå att man inte vill sköta om det fina man har, det som sist och slutligen limmar ihop familjen.

Tumistid är något man måste jobba för. Om ingen gör något åt saken så lär det inte bli av. Barnet klarar sig oftast riktigt bra med en barnvakt i några timmar. Det ska givetvis vara en pålitlig barnvakt så att föräldrarna kan slappna av medan de är borta.

Det är inte alls svårt att få ett förhållande att torka ut. Det blir lätt i benen på allt annat vad familjeliv innebär. Att tro att förhållandet automatiskt håller ihop bara för att man sagt JA i kyrkan, radat sina kaffekoppar i samma skåp eller har gemensama barn är naivt.

Vi har haft mycket tumistid under tiden vi varit föräldrar. Ungefär en gång i månaden har Kevin varit hos min mamma och hennes man övernatten. Vi har rest några gånger på tumis. Ändå lyckades vi tappa bort varandra för en stund. Det är viktigt att inte blunda när det håller på att hända. När man känner att man inte har en själslig anknytning utan bara diskar sina koppar i samma diskmaskin och gör turvis en lista på vad som behövs från butiken. När man inte vet vad som rör sig i den andras huvud. Liksom PÅ RIKTIGT rör sig där, inte bara vad hen vill ha till middag eller vilken vinterhalare som ska skaffas åt barnet. Man vet liksom inte vad den andra skulle behöva för att må bra om man aldrig har möjlighet att ha de djupa ostörda diskussionerna.

Juni 2016

I och med min terapi har jag varit tvungen att fundera och grubbla mycket. Det rör sig stora saker i mitt huvud och jag försöker att ibland öppna mig om de sakerna också här hemma. Det slutar oftast i mina tårar, för att jag är så ledsen... Det är saker som inte har något med vårt förhållande att göra men påverkar mig stort idag. Att jag kan berätta de djupaste tankarna och känslorna gör att vi delar på något stort. Att han får en större förståelse för mig och vad jag går igenom. Samtidigt får han en möjlighet att öppna sig, vilket han kanske inte annars gör så ofta.  Men när han väl blir inbjuden så hoppar han gärna på. Ju mer man delar sina tankar desto större är sannolikheten att den andra förstår, känner empati, vill hjälpa etc.

Och visst jag är medveten att det inte alltid är möjligt med tumistid. Man kanske fortfarande ammar och barnet vägrar flaska eller kanske man har svårt att hitta en pålitlig barnvakt. Eller kanske man har ett barn med speciella behov. Om man verkligen inte kan komma loss ens för några timmar så är det extra viktigt att rå om den andra mitt i vardagsrumban. Visa att man bryr sig. Diska ibland efter maten fast det är den andras tur. Låt den andra ha en sovmorgon. Ät en fin middag på tumis efter att barnet lagt sig. Visa att den andra är viktig och att du fortfarande bryr dig om hen fast livet slagit kullerbrytta. Gräla inte om vem som bytte blöja sist eller om vems tur det är att lägga barnet. Säg fina saker om den andra. Visa att du uppskattar och ta inte den andra för givet, för hen kanske inte finns där för alltid.

Och ja, visst kan ett förhållande hålla också utan tumistid. Men risken att det inte gör det är mycket större än om man tagit hand om varandra och det band man har till sin partner. Plötsligt är barnen stora och man kanske märker att man inte alls känner den där typen man bor med. Vill man verkligen ta den risken? Sköt om varandra!

You Might Also Like

4 kommenttia

  1. Fin och viktig text. Ingen relation funkar utan underhåll. Ingen tänker att en bil ska rulla utan bensin så varför skulle något så komplext som människorelationer funka utan service och omsorg? Och det där med att man är egoistisk som förälder om man behöver tumistid (eller egentid för den delen) är bara a bunch of BS om du frågar mig. Grattis till er, bra jobbat!

    VastaaPoista
  2. Ni är otroligt lyckligt lottade som har möjlighet till tumistid.
    Hur gärna jag och min partner än skulle önska det, så har vi tyvärr inte möjlighet till det; inga mor- eller farföräldrar att föra barnet till, ingen möjlighet att betala barnvakt. Alla väljer inte frivilligt bort tumistid.Äh, vet inte riktigt hur jag skall förklara vad jag menar, men inlägget har en bra poäng; att en skall vårda sitt förhållande, men känns ledsamt att läsa för en som verkligen vill ha tumistid med sin partner, men noll möjlighet till det. Barnet är två år och har haft barnvakt sammanlagt 5 timmar, och dessa gånger för helt andra saker än tumistid.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Hej på dig! Ja visst är vi lyckligt lottade med ett så fint stödnät och tråkigt att ni inte har det. Som jag skrev så vet jag att alla inte alltid har möjlighet till tumistid och då är det extra viktigt att ta hand om förhållandet mitt i vardagen.

      Det finns tyvärr mycket man kan bli ledsen av att läsa på nätet (trust me, I know), man ska kanske inte ta åt sig av allt. Fast det inte alls är min sak så undrar jag ändå att har ni verkligen inte en enda släkting, vän eller granne som kan leka med barnet i några timmar? Behöver ju inte vara mor- eller farföräldrar eller en betald barnvakt.

      Jag har också stött på folk som har möjligheten till barnvakt, men väljer ändå att inte ta hand om förhållandet. Och så undrar de varför det går så dåligt där hemma...

      Poista

Roligt att du kommenterar!

Like my blog on Facebook

Instagram