28.9.2016

Lärdomen: Vänskap är viktigt

Aj så jag flängt runt och träffat härliga människor den senaste månaden. Det har varit luncher, kaffeträffar, after work, middagar, leffa och dans. Det känns bra att äntligen ha energi över för att träffa fina människor. 

För jag märker nog en hurdan varm känsla jag har i bröstet efter alla dessa träffar. Att få sitta och diskutera och reflektera över viktiga saker med kloka kvinnor som är på samma våglängd gör mig så gott. 

Det har krävts en del mod av mig, att ta upp kontakten med folk som man inte träffat på några år har varit spännande. Men samtidigt mycket givande. Jag har fått minnas varför jag klickat med just dessa människor från första början. Och jag har också märkt att vänskapen inte försvunnit någonstans. 

Däremot har min familj sett mindre av mig på kvällarna. Men min kära man har nog sett detta som viktigt för min läkningsprocess och han har låtit mig flänga runt. Det är jag evigt tacksam över. En stor bit i detta pussel är att han nu är egenföretagare och inte behöver sitta i en office i Gräsviken till klockan 17:00. Vi har mycket mer spelrum tidsmässigt nu.  

Det handlar ju inte om att jag gärna är borta från min familj. Inte alls, just nu är jag faktikst mer galen i mina två killar än någonsin tidigare. Men jag tror även de märkt att min energinivå är en helt annan när jag fått sitta och snacka med en vän i några timmar. 

Det känns som att jag hittat en aningen bättre balans mellan bitarna i mitt liv. Jag MÅSTE även tänka på mig själv för att må bra. Jag kan inte bara leva för andra. 

Kevin däremot har reagerat lite på förändringen. Att familjen är på olika håll lite mer, men vi är desto starkare när vi återförenas. Även mannen har haft fotojobb, öldrickning, lenkkin etc kvällstid. 

Jag vill se saken från den synvinkeln att jag med mitt agerande visar för Kevin att vänskap är viktigt. Jag brukar alltid berätta var jag varit och vem jag träffat och någon liten grej om träffen. Även en förälder har hobbyer är en bra rollmodell. 

Jag är på inget sätt en bra förälder om jag fem dagar i veckan rusar med andan i halsen till dagis, tar hem barnet, lagar mat, fixar en massa måsten och sedan sitter som en innehållslös zombie i soffan resten av kvällen.

Fast jag är borta någon eller några kvällar i veckan så skulle jag säga att jag är en väldigt mycket mer engagerad och trevlig morsa och hustru i dagens läge. Jag har helt enkelt kunnat fördela min tid på ett vettigare sätt och detta nog mest tack vare min man. Han kunde ju vara en asshole och säga att jag måste komma hem direkt från jobbet. Men han gör inte det. Han fixar allt galant och saker här hemma blir åtgärdade fast jag är borta. Jag är en lyckans ost!

Ei kommentteja :

Lähetä kommentti

Roligt att du kommenterar!