22.10.2016

Kevin berättar sanningar

1. Vad brukar mamma alltid säga till dig?
– Att jag är snäll.
2. Vad gör mamma lycklig?
– Att få blommor.
3. Vad gör mamma ledsen?
– Jag vet inte.
4. Hur får mamma dig att skratta?
– Att säga något lustigt.
5. Hur gammal är mamma?
– Trettisju.
6. Hur lång är mamma?
– Jaa-ah. Ja vet int riktigt.
7. Vad är mamma jättebra på?
– Leka. Nu har du börja leka helt bra också.
8. Vad är mamma inte så bra på?
– Att laga sönder fönstren.
9. Vad jobbar mamma med?
– Med teve. Skickar iväg det som du har gjort där och berättar sen vad du har gjort. Det gör du ofta ju.
10. Vad är mammas favoritmat?
– I allafall kaka!
11. Vad gör du och mamma tillsammans?
– Leker.
12. Hur vet du att mamma älskar dig?
– Kanske när du krafsar på ryggen.
13. Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att gå/åka?
– Stranden.


21.10.2016

Kärlek och hat sida vid sida

Jag grubblar mycket över some, bloggar och att vara uppkopplad. Vi har igen infört gränser hemma för när man får sitta hjärndöd med sin telefon i handen och när man inte får det. Det känns viktigt för telefonen är ju beroendeframkallande. Man kan hipla på den otaliga gånger om dagen och scrolla hur länge som helst. Hur mycket tid sätter man inte på att följa med andras liv maniskt när man kunde leva sitt eget?

Jag älskar ju some. Numera handlar det inte endast om att följa med kompisar och bekanta och uppdatera saker från mitt eget liv. Man följer också med nyheter och andra viktigheter där via. Jag har också mycket nytta av some i mitt jobb.  

Alltid om man inte har något att göra tar man fram telefonen. Man kan ofta gå omkring samtidigt som man chattar med någon. När man sjunker in i sin skärm så blir man samtidigt aningen mer frånvarande från det verkliga livet. Det är som att en osynlig genomskinlig bubbla skulle uppenbara dig runt en.

Idag skulle jag ha gått förbi en av mina bästa vänner på stan utan att märka om jag hade haft näsan i telefonen.Det bara råkade sig att telefonen var i fickan när jag stod i rulltrappan. Jag började fundera hur mycket intressant jag månne missat framför min näsa för att jag stirrat på den lilla skärmen på jakt efter något som berör mig där ute i cyberrymden? Hur många vänner och bekanta har jag promenerat förbi bara för att jag inte är uppmärksam om det som händer runt mig?

Jaah. Jag vet inte vad jag dillar om. Lösa tankar. Men jag har verkligen ett kärlek-hat förhållande till min iphone och allt vad den innebär. Den är en öppning ut i vida världen samtidigt som den tar otroligt mycket av min tid. 

9.10.2016

En rolig jobblördag på MGP

I lördags hade jag en rolig arbetskeikka. Jag blev ombedd att jobba som publikvärdinna å MGP, ni vet sångtävlingen där barn uppträder med egna låtar. För det första var det en kollega som föreslagit mig för att jag är "en schysst typ". Sådant är ju alltid roligt att höra. För det andra så handlade det ju om sjungande barn, vilket jag är svag för. (Jag är ju nog egentligen rädd för barn men om dom står på scen och sjunger så är det okej, hahaa!). Så inte tackar man ju nej till sådant.

Jag har i många år velat se MGP-finalen på plats och ställe men aldrig haft möjlighet. Mannen och barnet kom dessutom till genrepet och kollade på showen. Kevin orkade nästan ända till slut men sen ville han hem och sjöng hela resten av kvällen i mina singstar-mikrofoner. Jag tror han gillade fast det blev lite långt för en fyraåring!

Det var en fin erfarenhet att få vara med på ett hörn. Jag tycker att det är fint att Svenska Yle gör detta. Mera sjungande barn åt folket!

Under genrepet var det glest på golvet.

Läktaren var fullsatt. När det var dags för final var den stora studion fylld med folk.

Anna-Karin och Jontti.

Här hängde de små artisterna. Under genrepet var det tomt.

Påväg hem och sjunga.

Hittade också en Catzo yrandes i Studiohusets korridorer.

Selfie

Snapchat-material

6.10.2016

Flunsjäveln

Mitt i jubileumsyran gick jag och blev sjuk. Jag som väldigt sällan är sjuk är den första nersmittade i familjen. Jag brukar vara den som hålls bäst på fötter.

Så nu är det bara att vänta och se med spänning om barnet eller mannen insjuknar. Har haft att göra med många som varit flunssiga, både på jobbet och fritiden så det är väl inte undra på att bobban nådde mig.

Det är väl okej att vara sjuk ibland men just denna vecka känns det som jag hade haft tusen saker att göra. Dessutom har jag extrajobb på lördagen så får se vad det blir av det.

Det är en helt ny spänning i flunssaepidemier numera när man har ett barn och en frilansande man. Om man själv blir sjuk och sedan blir barnet sjukt så blir det hiskeligt många sjukdagar. Om sedan ännu mannen blir sjuk så påverkar det allt inbokat jobb han har och således familjens inkomster. Han kan inte heller så där bara inhibera ett fotojobb för att barnet är sjukt. Ni skulle bara veta hur det tvättats händer och inte kramats i denna familj de senaste dagarna, hahaa.

Det snackas mycket om att man inte ska föra sjuka barn till dagis. Jag tycker det borde snackas lika mycket om att folk inte ska dyka upp på jobbet sjuka. Jag förstår att man känner sig oersättlig på många vis, och vissa kanske verkligen är det, men sen när de flesta på jobbet ligger nerstupade så är det kanske inte längre så najs. Om man verkligen behöver jobba så kanske man kan göra det på distans, om man har den möjligheten. Alla kanske tyvärr inte har det.

Det är aspissigt att vara sjuk. Och när folk har familjer så går epidemierna ju vidare till barnen och kanske därifrån vidare till dagis och andra familjer. AAARGHHH jag hatar flunssatiderna. Nå, ibland blir man smittad och det får man bara acceptera. Fast både Kevin och jag har bra immunförsvar så är vi ju inte helt immuna. Det är bara att tacka och ta emot. Något annat kan man inte göra hahahaa!

5.10.2016

Muffinaround 10 år: Headers genom tiderna

För att fira mina tio bloggår samlade jag alla mina headers. De gamla från tiden då bloggen hette Camomillas blogg hittade jag inte. Vilken tur att jag har en man som bidragit till så gott som alla exemplar.









Vilken är er favorit? Min är nog kanske den där jag blåser såpbubblor. Det var en gif så bubblorna rörde sig. Fancy!

4.10.2016

Muffinaround 10 år: Mina mest besökta inlägg under de senaste tio åren

Bloggens tioårsjubileum till ära tänkte jag lista mina mest besökta inlägg. Listan ser kanske inte riktigt ut som jag hade förväntat mig.

Det mest lästa inlägget heter Sockan i håret från oktober 2011. Och precis som rubriken säger så handlar det om en socka i håret. Hahahaa! Så konstigt! Inlägget handlar om en frisyr och innehåller suddiga mobilbilder från svärmors badrum. Trodde inte precis att just det inlägget skulle bli det mest besökta. Folk har nog hamnat här via Google.

Det inlägg som haft näst flest besökare heter Bongat idag: Buck Angel från maj 2010. Det handlade om en gäst som vi hade på jobbet, transsexuell porrstjärna. Detta inlägg har nog också fått besök via Google.

Det första inlägget som inte är mest läst pga. Google och folk som droppat in "av misstag" är min förlossningsberättelse från juli 2012. Jag vågar inte ens läsa den för min förlossning var ju riktigt hemsk. Förlåt att jag skrev så ärligt.

En beskrivande bild från förlossningssalen för fyra år sedan.

Följande inlägg på listan heter Kroppen nio månader efter förlossning. Hmm, i dagens läge minns jag inte ens hur min kropp var innan jag var gravid. Nu är min mammakropp min vanliga kropp.

I nästa inlägg Samlade igångsättare hittar vi en lista på hur man ska få igång sin förlossning. Listan gjorde vi tillsammans med er läsare.

Nästa inlägg är ett relativt nytt inlägg från augusti i år. Så gick jag ner 13 kg. Viktminskning verkar alltid intressera folk.

Följande inlägg är skrivet i september 2010 och heter Världens bästa uppfinning: Torrshampoo. Jag tycker fortfarande det är världens bästa uppfinning. Skulle inte kunna leva utan torrshampoo.

Följande inlägg på listan var möjligt tack vare 3jorn (eller nå, inte heller förlossningsberättelsen skulle ha blivit till något utan hans medverkan, hehee). Bloggpriset 2012-pläjäys är ett inlägg fyllt med sjukt fina bilder från evenemanget. Jag tror detta var av våra första gånger som vi var ute på stan och slira efter att vi blivit föräldrar.

Jag tillsammans med två underbara kvinnor, Mekke och Carita.

Sedan har vi ett inlägg i äkta Veckans NU!-anda från 2010. Vem bar klänningen bättre, Anne Hietanen eller Blondinbella? Hahaha, synd att bilderna inte längre finns kvar.

Från en sak till en annan, följande inlägg på listan handlar om Anne Frank och en tv-serie som sändes 2011.

Det sista inlägget som kommer med på listan är ett inlägg från i år och möjligen ett av mina viktigaste inlägg: Flickan som inte pratade - Selektiv mutism. Ett väldigt personligt inlägg som fick ett fint mottagande.

Vad ska man dra för slutsatser? Skriv om saker som folk googlar, ärligt om personliga erfarenheter, om evenemang där bloggare varit och om viktnedgång. Det verkar intressera folk.

Muffinaround 10 år: Berättelsen om min blogg

Idag fyller min blogg tio år! Grattis min kära blogg!

Min bloggkarriär började 4 oktober 2006 med orden:

"Hej på er!

Ja lagade en ny blog för ja e så innoissa med dethär. Så vi ska se om ja lyckas hålla den vid liv."


Nå det lyckades jag ju nog göra. Och tur att mina språkkunskaper blivit aningen bättre med åren också.

Den första bilden på bloggen såg ut så här. Den är tagen på Kölns flygfält.

Bloggskrivandet började egentligen med en helt annan blogg redan lite tidigare. Där skrev jag om Catzos och mina upplevelser i Köln där vi gjorde praktik på NOB Studios. Eftersom jag tycker om att skriva så fixade jag en helt ny egen blogg när vi kom hem. Då hette den Camomillas blogg.

Först många år senare fick bloggen namnet Muffin' around (tack 3jorn för idén!).

Det började med slarviga inlägg om fester och annat roligt. När jag blev gravid började jag skriva lite djupare inlägg. Det var terapeutiskt för mig. Likaså var bloggen ett enormt stöd under min hemmamammatid. Jag uppdaterade flera gånger om dagen.

När jag började jobba som webbredaktör så dog bloggen ut lite. Jag orkade inte längre men skrev ändå inlägg nu som då, men inte alls i samma takt som förut. De senaste åren har jag varit så sekaisin att jag inte rikigt har vetat vad jag ska skriva här, men har tydligen ändå lyckats hålla bloggen vid liv. Whohoo!

Bloggen har under åren varit en salig blandning av ytliga inlägg och djupa inlägg. Roliga inlägg och sorgsna inlägg. Inlägg med suddiga mobilbilder och inlägg med fina satsade bilder. Inlägg om barn, förhållanden, föräldraskap, hem, kläder, fester, resor, filmer, stora livsförändringar och allt där emellan.

Vart bloggen ännu tar mig i framtiden vet jag inte. Vi har vuxit ihop under åren så under närmaste tiden kommer jag knappast att sluta skriva fast takten minskat rejält.

Förr skrev jag ju ganska frikostigt om mina åsikter och tankar, nu har jag nog blivit väldigt mycket försiktigare på den fronten. Ju äldre jag blir desto mer tänker jag efter vad jag plitar ner här. Ärlig och personlig har alltid varit mina ledord, de följer jag nog fortfarande.

Tack till alla er som tittar in här. Jag har många lojala följare och ibland hittar även nytt folk hit. Ni alla är guld!