6.10.2016

Flunsjäveln

Mitt i jubileumsyran gick jag och blev sjuk. Jag som väldigt sällan är sjuk är den första nersmittade i familjen. Jag brukar vara den som hålls bäst på fötter.

Så nu är det bara att vänta och se med spänning om barnet eller mannen insjuknar. Har haft att göra med många som varit flunssiga, både på jobbet och fritiden så det är väl inte undra på att bobban nådde mig.

Det är väl okej att vara sjuk ibland men just denna vecka känns det som jag hade haft tusen saker att göra. Dessutom har jag extrajobb på lördagen så får se vad det blir av det.

Det är en helt ny spänning i flunssaepidemier numera när man har ett barn och en frilansande man. Om man själv blir sjuk och sedan blir barnet sjukt så blir det hiskeligt många sjukdagar. Om sedan ännu mannen blir sjuk så påverkar det allt inbokat jobb han har och således familjens inkomster. Han kan inte heller så där bara inhibera ett fotojobb för att barnet är sjukt. Ni skulle bara veta hur det tvättats händer och inte kramats i denna familj de senaste dagarna, hahaa.

Det snackas mycket om att man inte ska föra sjuka barn till dagis. Jag tycker det borde snackas lika mycket om att folk inte ska dyka upp på jobbet sjuka. Jag förstår att man känner sig oersättlig på många vis, och vissa kanske verkligen är det, men sen när de flesta på jobbet ligger nerstupade så är det kanske inte längre så najs. Om man verkligen behöver jobba så kanske man kan göra det på distans, om man har den möjligheten. Alla kanske tyvärr inte har det.

Det är aspissigt att vara sjuk. Och när folk har familjer så går epidemierna ju vidare till barnen och kanske därifrån vidare till dagis och andra familjer. AAARGHHH jag hatar flunssatiderna. Nå, ibland blir man smittad och det får man bara acceptera. Fast både Kevin och jag har bra immunförsvar så är vi ju inte helt immuna. Det är bara att tacka och ta emot. Något annat kan man inte göra hahahaa!

Ei kommentteja :

Lähetä kommentti

Roligt att du kommenterar!