Ode till BUU-klubben

Tack BUU-klubben för det ni gör! Vi har kommit in i BUU-jängorna först denna höst och hela familjen älskar det. 

Barnet för att han tycker om programmet och BUU-klubbsledarna. 

Vi föräldrar för att det ger en härlig liten paus i kvällen efter en tung arbetsdag. Ja, det kanske finns föräldrar som utnyttjar den halva timmen till lite uschimuschi? Eller någon som passar på att röja undan i köket efter middagen? 

Nu har ju BUU-klubben varit ute på turné och idag var det dags för BUU-dagen i Stora smedjan på Yle. Barnet älskar att få komma till sina föräldrars jobb. I år älskade han också programmet som han tidigare inte riktigt förstått. 

Ni skulle ha sett minen när han såg en livs levande Juntti (största idolen!). Eller då han såg den stora BUU-stämpeln. Eller när han fick dansa till Hoppa på på BUU-discot. Äkta glädje. 

Hela evenemanget var gratis. Det pysslades, delades ut julkalendrar, målades på kinder, åts pepparkakor etc etc. Ett verkligt fint evenemang som jag råkar veta att krävt väldigt mycket jobb. Ett hjärtligt tack till BUU-klubben och arrangörerna! Ni är guld värda och ni gjorde väldigt många varn glada.  

F*cking Black Friday!

Alltså vad fan är detta för Black Friday-hysteri? Marknadsföringen började redan för flera dagar sedan. Idag har det varit helt galet. Det började när jag bläddrade igenom Hesaren. Jag har fått textmeddelanden om olika reaprocenter. E-post. Facebook-flödet... Det är liksom helt överdrivet. 

Shoppinglusten liksom vaknar och jag ba: "Uuh rea på Glitter. Kanske jag skulle hinna där via när jag far hem från jobbet." Och i nästa sekund: "Men vad fan! Jag behöver ju inget från Glitter."

Jag har gått igenom många liknande diskussioner i mitt huvud idag. Det är så lätt att ryckas med i hysterin. 

Vi som redan borde konsumera mindre uppmanas nu till att KÖPA KÖPA KÖPA KÖPA! Uppmaningarna kommer från alla håll. Man bombaderas med smörjan. Usch!

Givetvis är det kul med reaprocenter om man verkligen behöver köpa något. Men jag misstänker ändå att många bara rycks med fast de egentligen inte tänkt shoppa. 

Nåja. Nu ska jag gå till matbutiken och köpa den mat min familj behöver för veckoslutet. Hoppas där inte är mer hysteri än en vanlig fredag, heh!

Shejk some ass

Nu är jag glad! Testade en jumppatimme som heter FIX Fiilis på vårt lokala gym. Jag skrev tidigare lite feedback till gymmet om att jag tycker de har ganska skit urval på dansanta timmar och att den timmen jag testat är väldigt latinofixerad. Jag vet inte om de lyssnade på mig eller varför FIX Fiilis dök upp i deras schema för de fyra närmaste veckorna. Hah!

Det är alltså en danstimme med enkla steg. Många olika låtar och olika koreografier för alla låtar. Dansstilen ändrade också en del. Det var verkligen roligt och jag hölls bra med på kärran fast det var min första gång på timmen. Roligt att få shejka lite ass.

Hoppas jag kan gå de resterande gångerna.

Vår tisdag blev verkligen ovanlig. Jag stack iväg direkt när vi hade kommit hem och sen var det en flygande växling hemma när mannen for iväg på savate. Han tycks digga att testa hur det känns att få på käften. Hahaha! Roligt att han hittat någon nytt att prova på.

En dylik kväll skulle ha känts helt utopistisk ännu för ett år sedan. Tänk vad man redan orkar med mer!

Frisyrtips: Pull-through fläta

När jag var yngre så brukade jag fixa mer frisyrer än jag gör idag. Jag har inte tid och om jag har så prioriterar jag andra saker. Nica inspirerade mig ändå att testa lite och när jag snubblade över en tutorial på hur man gör en pull-through braid, en fejkfläta, så ville jag testa för det verkade ganska enkelt. Man gör liksom egentligen huvudet fullt med små hästsvansar.

Slutresultatet blev förvånansvärt bra:

I nacken kan man göra en "nuttura" eller kanske en fläta. Min tid tog slut så jag lämnade det löst.

Kolla här hur man gör:

Småbarnsföräldrarna på doubledate

När Lillkusinens föräldrar föreslog doubledatenight för en tid sedan så tackade vi inte nej. Vi började med att låsa in oss i Escape Room vilket alltid är sjukt spännande. Vi var nog väldigt smarta men lyckades inte ta oss ut.

Rummet hette Smuggler Monk och var nog mycket invecklat jämfört med de tidigare rummen. Eller då är vi bara småbarnsföräldrar med degig hjärna, hah!

Efter det drack vi skumppa för att läka såren. Sedan åt vi på sushibuffé. Vi var hemma vid 20 och herrejestas så vi var sömniga efter en hel dag på vift.

På morgonen låg vi i sängen så länge som möjligt. Det är så jäkla skönt men brukar ju inte gå för sig när barnet är hemma. Och när han kom hem så var det härligt att återförenas. Barnet fick också välja vad vi skulle göra idag så det blev simhallen.

Mycket bra helg tillsammans med mycket bra typer!

Tur att dom ändå släppte ut oss.

Dit for den skumppan.

Väldigt bra sushibuffé på Fuku.

Jag åt HELT för mycket.

Puss min finaste!

Frulle i sängen är något av det bästa jag vet.

President Strump

"Det är inte så bra att den där Strumpen vann. Fast han har mycket pengar."

- Kevin 4,5 år

Alltså jag FATTAR inte hur han kan snappa upp allt och dessutom komma ihåg det över en vecka senare. 

Firmafesten där jag dansade som en dåre (+ blingbling-tips)

I fredags var det firmafest och jag hade kännijännitys hela veckan innan. Hahaaa! Av någon orsak såg jag väldigt mycket fram emot festen. Liksom mer än vanligt. Fick träffa gamla kolleger, dansa, laga mig fin och ha kul.

Min fina vän Nica kom till mitt jobb och fixade mitt hår. Det var så otroligt kiva att ha håret snyggt! Jag är ju en flätchick så det blev givetvis fläta och den blev så fin! Behöver ni frisyr så kan jag definitivt rekommendera Nica, så skicklig och dessutom superdupertrevlig.

Det blev en rolig kväll och jag hade nog fart på. När 90-talsmusiken började spelas så tror jag faktiskt att jag var på dansgolvet för det mesta. Jag dansade med obekanta typer vilket jag aldrig brukar göra, men nu mindade jag inte alls.

Lite tungt var det sen på lördag och faktiskt ännu lite idag på söndagen också. Men det var nog värt det. Aijo och frisyren hade jag hela veckoslutet, skulle inte alls ha velat ta bort den.

En bild på håret en bit inpå kvällen.

Lyxmoment.

Jag satsade på detaljer. Guldtatuering (istället för smycke) och nagelklistermärken.

Klänningen var jag också himla nöjd med. Har aldrig ägt en så tight klänning. Var lite förvånad över min spegelbild varje gång jag gick på toaletten. För det mesta är jag redan van med min "nya" kropp men ibland är jag fortfarande förvånad när jag tittar i spegeln.

Jag har aldrig använt nagelklistermärken förut. De var lätta att applicera och ser bra ut fortfarande några dagar senare.

Bordssällskap.

Tjiiga vilka finisar!

Även dessa underbara typer hängde jag med.

Pappan som introducerade "skrikmusik"

Idag har vi uppvaktat pappan i familjen. Han är den mest fantastiska pappan. Han har axlat faderskapet på ett mycket lugnare sätt än vad jag modellerat in mig i mammarollen. Han är familjens klippa. Kevin har haft tur när han fått en sådan superfarsa (nå jag kanske har något med den saken att göra, heh!).

Jag läste idag denna artikel i Helsingin Sanomat och den var verkligen bra. Jag är glad över att det hänt något med faderskapet den senaste tiden. Papporna är hemma med sina babysar, dom är närvarande, kramande, älskande. De tar mer ansvar. Det krävs inte så mycket för att vara en bra farsa egentligen, var bara närvarande och intresserad på riktigt. Visa att barnet är det viktigaste i livet.

Nu kom jag på en dålig sak med 3jorns faderskap. Han har introducerat "skrikmusik" åt Kevin. Heavy alltså. Jag som jobbat hårt med att spela mycket Tomas Ledin och 90-talsmusa för att introducera bra musik åt Kevin. Just nu hör han helst "skrikmusik". Det är hemskt. Men jag ger inte upp. Jag måste fortsätta kämpa, hahahaa!

Det är asroligt att låta bernet svara på frågor. 3jorn fick en egen version av frågorna jag hade på bloggen för en tid sedan.

Vi pysslade och skrev.

Tunga grubblerier på en måndag

Min vecka började riktigt skit. Jag drömde att Kevin försvann. Han var ute och vi bara inte hittade honom. Jag vaknade ganska snabbt ur drömmen men herregud sådan ångest jag kände där i mörkret. Hjärnan kunde liksom inte släppa drömmen fast jag redan hade vaknat och visste att det bara var en dröm. Försökte tänka på Paradiset, på min lunchdate, på jobbet. Inget hjälpte, jag låg vaken resten av natten och funderade på olika mardrömsscenarion om vad som kan ha hänt honom i drömmen.

En riktig mardröm. Det värsta som skulle kunna hända. Att vi skulle mista vår son. När han vaknade satt jag extralänge och kramade honom och även han ville kramas, som att han märkte att jag behövde det.

Jag har överlag funderat mycket på döden denna vecka. Min kollega intervjuade Cheek och han sa många saker som jag blev och tänka på. Jag kom plötsligt ihåg den dödsrädsla jag hade som barn. Jag tror jag aldrig talade om det med någon. 

När vi tände ljus på svärfars grav började Kevin fråga saker. Vi var helt oförberedda och visste inte riktigt vilka svar vi skulle ge. Det berodde dels på att jag är själv så ute och cyklar med detta tema och det att halva familjen är kristen och andra halvan inte är det.

Jag önskar så innerligt att han inte skulle behöva känna den otroligt stora rädsla som jag kände, därför borde vi tala om saken hemma och låta honom få några svar som är passliga för hans ålder. Eller kanske alla barn går igenom det, jag var bara ett barn som inte talade om det som rörde sig i mitt huvud.

Även hos terapeuten diskuterades döden. Det är väl bättre sent än aldrig, att tala och fundera. Viktigast är väl att man inte är ensam med sina tankar. 

Jag brukar föredra att inte fundera alltför mycket (vilket är svårt för jag är den värsta funderaren jag vet, hah!). Jag får en så underlig känsla när jag grubblar på dessa saker. Som Kent sjunger: "Jag är livrädd för att leva, jag är dödsrädd för att dö...". Ungefär sådan känsla får jag.

Vilken ålder har era barn varit när ni tagit upp döden med dem? Hur har ni förklarat? Är ni kristna eller inte?

I denna lilla kyrka har vi upplevt så många tillfällen av lycka och glädje men också gånger då hjärtat tänker brista och man vet varken ut eller in.

Studiotuparedags

Nu kan man väl säga att 3jorns studio är officiellt invigd. Han ordnade nämligen studiotupare åt en hel drös nyfikna släktingar. Det blev en trevlig kväll där våra bådas familjer möttes. Jag måste också säga att jag är himla imponerad över det som 3jorn gjort på studion. Kanske borde jag låta honom inreda vårt hem också när han helt tydligt har ett öga för det.  

Skumppa for everybody.

Så många fina människor!

Och ännu mera fina människor.

Skål!

Barnen sprang mellan benen på de vuxna.

Detta kunde vara en Dressman-reklam!

En ung photoshoppare.

Modellbarnet och grisen. 

Ganska glada!

Här står gästerna och beundrar några fina foton på väggen.

KASAA!!

Småkusiner.

3jorn kallas oftast Nalle. Så han fick många nallar.

En trött liten festprisse när gästerna hade farit iväg och föräldrarna städade.

Tack alla ni fina som kom! Det var kiva att få se er! 

En fotoupdate!

HEJ! Vi lever och mår bra! Nå, förutom kamoströttheten så mår vi bra. Shit vad slö man blir av detta mörker. Men huxflux är det vår igen, jeee!

Tänkte slänga ut lite bilder från min telefon så får ni bevis på att vi fortfarande finns här fast bloggen är så himla tyst.

Var till frissan och färgade håret. Blev inte alls lika bra som senast.

Har firat det att en bästis gift sig!

Tog med Kevin till klättringshallen för första gången.

Ipaden räddade mycket och möjliggjorde att 3jorn och jag också fick klättra. 

Barnet var också intresserad av att testa men orkade inte hemskt länge.

Vi har gått på kalas.

Vi har fått låna gerbilerna som vanligtvis bor hos min pappa. Deras ursprungliga namn var för svåra för Kevin så han namngav dem Biff (den svarta) och Spagetti (den ljusa). Här äter de kvällsgröt.

Vi har rotat fram varmare kläder.

Vi gick på date med 3jorn och såg Kents sista spelning i Helsingfors. Magiskt. Jag grät under en låt. Jag som inte ens är något galet fan.

Vi har tapetserat sovrumsväggen. HELT SJÄLVA! Tapeten är den samma som i köket. Och nu har vi igen en beige vägg mindre, jess! Drömmer ännu om ljusare sovrumsmöbler.

Vi har varit på mannens studio och fotat lite.

Jag har jobbat jobbat jobbat. Börjar lite komma in i det hela.

Antog en träningsutmaning. Får se hur det går.

Att sådant. Det händer mycket men jag borde komma ihåg att ta det lugnt och vila. Tror jag behöver ännu mer av det i dessa mörka tider. Och på tal om det så ska jag nu gå i säng! Tack och hej!