17.1.2017

En fyraårings hobbyn?

Jag läste en intressant artikel om barnens hobbyn på Yles sidor. Det handlar delvis om barnens hobbyn, om föräldrar som konstant har brottom och tror att ett barn mår bra av att ha hela tiden ha fina saker att göra eller hobbyn att utföra. Att man glömmer att uppfostra sitt barn och räknar med att andra fixar det åt en, i skolan, under fritidsverksamheten etc. Att man har väldigt lite familjetid på grund av detta.

"Kiireinen vanhempi myös pyrkii luovuttamaan tai sysäämään vastuutaan vanhemmuudesta harrastuksille. Lapsen päivät täytetään kaikesta kivasta ja hienosta, jonka kuvitellaan kehittävän lasta. 
– Mutta lapset nauttisivat hyvin paljon puuhastelusta kotona, kiireettömästä vuorovaikutuksesta. Jos ei ole mihinkään muuhun aikaa kuin puuhasteluun ja kiireettömään vuorovaikutukseen, niin suosittelisin mieluummin sitä kuin niitä hienoja harrastuksia, koska se yhteisyys vanhempien kanssa on kaikkein tärkeintä lapselle, sanoo psykologi Risto Lappeteläinen. 
[...] 
Lappeteläinen kannustaa vanhempia miettimään omaa itseään ja oman ajan ja rajojen riittävyyttä. 
– Sillä päästään tosi pitkälle. Nykyään mennään liian paljon siihen suuntaan, että kaikki olisi jotenkin vuorovaikutuksesta riippumatonta. Mutta juuri vuorovaikutuksen puutteista suurin osa lasten ongelmista ja avun tarpeesta juontuu. Siitä pitäisi uskaltaa puhua enemmän."
Jag har haft lite stress för att Kevin borde ha en hobby. Han är ju REDAN fyra år och många i hans ålder spelar redan fotboll, går på jumppa, kanske musiklek. I höstas funderade jag på detta väldigt mycket och letade efter alternativ. Som tur slutade jag med det.

Missförstå mig inte. Jag tycker hobbyn är bra och Kevin ska nog ha hobbyn. Men först sen när han verkar behöva det. Dagisveckorna är redan tunga som det är, både för honom och oss föräldrar. Känns absurt att vi i nuläge skulle kvällstid släpa oss till någon hobby en viss dag i veckan. På veckosluten vill vi vara fria att göra vad vi vill och vill därför inte boka in en veckoslutshobby.

Jag har varit Kevins morsa i fem år och nu kan jag säga att jag verkligen känner honom och vet hur han fungerar. Vi har just gjort stora framsteg i hans utveckling och vi har litat på oss själva och de mjuka metoder vi haft. Plötsligt var han färdig och ville själv bli aningen större och genomförde grejen huxflux så där bara. Någon kunde tycka att vi varit för mjuka med honom, att vi borde varit hårdare. Men just nu har jag en vinnarfiilis för att vi lyckades på vårt sätt och vi behövde inte tvinga eller göra några traumor åt honom. Jag vet att jag själv skulle ha mått bra av lite mjukare metoder när jag var liten, men det sysslade man inte med på 80-talet.

Men hobbyna alltså. Kevin är trött efter dagisdagarna så det skulle kännas brutalt att släpa honom någonstans efter dem. Oftast kommer vi hem, lagar mat, umgås, diskuterar, leker, spelar och tittar på Buu-klubben. Det blir liksom inte många timmar.

Visst, det sociala är också bra med hobbyn. Men just nu spenderar Kevin 8,5 timmar tillsammans med andra barn dagligen och är social. Han behöver tid att återhämta sig.

Eftersom han är lite tillbakadragen med nya människor så skulle han troligen må bra av att ha en hobby tillsammans med en kompis som finns där som hans stöd. Jag vill inte ännu tvinga honom ensam i en okänd grupp. Mamma-barn dans skulle också ha fungerat relativt bra för oss men har inte hittat några vettiga alternativ nära oss.

På dagis jumppar han, ritar, pysslar, sjunger etc. På fritiden kan vi simma, skida, skrinna, cykla, åka sparkcykel i skateparken, klättra, dansa, ha egen konsert, gå på bio eller museum, plocka bär och svamp, härja i Hoplop etc. Fast vi är relativt lata föräldrar och satsar för tillfället mycket på familjens återhämtning (ni minns min historia) så vill jag ändå tro att Kevin får helt tillräckligt stimulans. Givetvis finns det säkert barn som behöver mer stimulans, då kan en hobby fungera hur bra som helst, fast redan i tre års ålder.

Tiden för hobbyn kommer nog och när den kommer så ska han få testa det han vill testa. Jag tror han gillar musik och dans. Scouter skulle vara en nyttig aktivitet sen när han är i skolåldern. Sport är givetvis också bra, men om han börjar med någon dyr lagsport där det tränas sju gånger i veckan och turneras varje helg så vet jag inte vad jag ska säga. Hah! Det känns bara sjukt att en hel familj ska anpassa sig till en sådan hobby. Jag tror inte det är något för vår familj, men man ska aldrig säga aldrig.

Nästa höst är han fem år gammal. Det kan hända att saker redan då är annorlunda och han börjar med en hobby. Det får vi se.

Det jag egentligen vill säga är att lyssna på magkänslan. Hur mycket krafter har familjen? Hur mycket krafter har barnet? Hurdant är barnet? Och våga vägra saker om det känns så fast det verkar som alla andra gör annorlunda. Ni vet nog bäst vad er familj och ert barn behöver.

H: Latmorsan :)

Till exempel klättring är en en fin familjehobby för oss.

16.1.2017

Skidpremiären

Vilken rolig söndag vi hade. Vi for till skidspåret för att testa 3jorns och Kevins skidor samt att tejpen under skidorna funkar. Min farsa var med vilket var kul för det var ett obekant spår för oss men han har skidat flera gånger på stället. 

Tejperna fungerade bra och även Kevin var ivrig på att testa. Han var otroligt duktig. Han skidade en timme på idrottsplan medan vi andra turades om att vara ute i spåret. Ibland föll han men steg sen tappert upp. 

När skidandet var färdigt drack vi varm saft och åt lite smörgåsar/bulla. Vad gott det smakade där ute. 

Nästa vecka ska vi till slalombacken och jag tror Kevin kommer att klara sig galant där. 





13.1.2017

Magen säger: Hey, sluta äta skit!

Snart är det ett år sedan jag började min livsförändring och började med cambridge. I nästan ett år har jag ätit bra. Kan inte fatta att tiden gått så snabbt.

Vid julen slappade jag av någon orsak lite och kände mig ganska svullen efter det. Och har inte heller varit så noga med ätandet efter det. Men nu har jag ändå fått en påminnelse om varför det lönar sig att äta vettigt.

Igår på lunchen åt vi american buffé på jobbet. Det var hotdogs, knackkorvar, pulled pork, friterade lökringar, såser etc. Det var otroligt gott men shit vad illa jag hade i magen hela dagen och kvällen. Idag på lunchen åt jag en portion som hade ganska mycket potatismos. Jag älskar potatismos men har ju inte ätit så mycket sådant på ett år. Jag har haft så himla ont i magen idag igen.

Aj, aj, aj! Stackars mig!

Så på ett sätt är det en lärdom att skärpa sig pikulite. Men samtidigt känns det tråkigt att kroppen reagerar så starkt på mat som den inte är van med.

Jag har också funderat att ifall man undviker alla mjölkprodukter och sedan får i sig av dem i något senare skede, kommer kroppen att klara av laktosen? Fast jag undviker mjölkprodukter och har minskat på dem så får jag ändå i mig lite dagligen. Lägger lite vanlig mjölk i kaffet och om jag äter mat på jobbet eller på restaurang funderar jag inte så mycket på om de innehåller mjölk eller inte.

Så nu borde jag försöka få min svullna onda mage att lugna ner sig lite. Så det skulle kännas bra igen. Tack magen för att du påminde!
Bättre stuff än hodare och friterade lökringar. Troligen också godare!


6.1.2017

Tamburen före och efter

Vår lilla tambur har aldrig fungerat så bra. I synnerhet när man har en fyraåring i huset och man borde ha enkla och vettiga förvaringssystem för hans ytterkläder.

Tamburen är fyrkantig och det finns inte riktigt en enda vettig vägg som man kunde borra upp något på, den enda fria väggplätten innehåller teknik och säkringsskåp och what not. Tre dörrar (ytter, wc och ingång) tar upp väggutrymmet samt en vägg är täckt med skåp för ytterkläder.

I fyra år har jag funderat hur vi ska lösa förvaringen och när jag en dag plötsligt kom på det så var jag eld och lågor. Jag tycker nämligen inte att det är kul att komma hem när det första man ser är en oinredd och störande tambur!

Jag hittade en vettig förvaringslösning från Ikea. Man fäster skenor i väggen och så kan man fästa korgar, hyllor, knaggar, speglar på skenorna. De tar inte mycket utrymme PLUS att man kan ändra och flytta på saker när det behövs. Så smart!

Här startpunkten. Detta ser man när man kommer in genom ytterdörren. Den där bänken har jag letat efter i evigheter och jag råkade hitta den på webben för ett halvt år sedan. Tidigare stod där en äcklig söndrig körsbärsbrun liten byrå som hängt med från min studielägenhet. Väggen ovanför bänken vågar vi inte borra i. Även värmeelementet tar upp massor väggutrymme.

TADAA! Min handväska har fått en egen plats. Har fått in lite inredning i form av grönt, ljusslinga och ramar också. Inte är det ju som i någon snygg inredningstidning men väldigt fungerande i just detta utrymme.

Här ett foto från motsatt håll. På väggen till höger om ytterdörren fanns Kevins knagg. Man ser hålen i väggen.

Hans knagg finns alltså på samma ställe som förut men nu har han också en korg där nere där de aktuella mössorna och vantarna finns. Mycket enklare för honom att hitta sina kläder samt lägga dem på rätta ställen när vi kommer in. Tidigare fanns handskarna och mössorna i den söndriga byrån och dit orkade han ju aldrig lägga dem. På hyllan där tavlan står kan man lägga nycklar och mobiler när man kommer in. Bra höjd så inte barnet kan nappa dem. Skenan saknar ännu något, en korg eller hylla, samt lite inredningsdetaljer. Det får vi ta senare.

Jag tycker det är en helt annan fiilis nu när man kommer hem och ser ordningen. Jag märker att jag blir lite lyckligare av sådant, hah! Jag är ganska stolt över mig själv att jag kom på detta, fyra år tog det men nu är det äntligen bra!

_____
EDIT
Jag måste ännu tillägga att vi också förnyat belysningen i tamburen. Tamburen är det mörkaste stället i vår annars ljusa lägenhet. Det finns inget fönster förutom det avlånga på ytterdörren.

Vi hade en vanlig plafond med någon vanlig lampa i taket tidigare. Lampan var tänkt med "mjölkglas" och gav nog inte hemskt mycket ljus. Nu har vi en plafond med nio små starka vita led-lampor. Härligt med ordentligt ljus och jag har allt mer börjat gilla vitt ljus istället för det gulaktiga. Allt känns mycket fräschare.

Så tips tips! Tänk på belysningen, den spelar stor roll!

3.1.2017

När man inte varit hos shrinken på två veckor

Jag ba:




Efter en stund är terapeuten helt:



Och jag ba:




Tiden gick alltså sjukt snabbt. Kändes också lite som en massa mentalt crap hunnit samlas inombord och det var skönt att spy ut det. Hur ska jag klara mig sen när jag inte längre går hos henne...?