En fyraårings hobbyn?

tiistaina, tammikuuta 17, 2017

Jag läste en intressant artikel om barnens hobbyn på Yles sidor. Det handlar delvis om barnens hobbyn, om föräldrar som konstant har brottom och tror att ett barn mår bra av att ha hela tiden ha fina saker att göra eller hobbyn att utföra. Att man glömmer att uppfostra sitt barn och räknar med att andra fixar det åt en, i skolan, under fritidsverksamheten etc. Att man har väldigt lite familjetid på grund av detta.


"Kiireinen vanhempi myös pyrkii luovuttamaan tai sysäämään vastuutaan vanhemmuudesta harrastuksille. Lapsen päivät täytetään kaikesta kivasta ja hienosta, jonka kuvitellaan kehittävän lasta. 
– Mutta lapset nauttisivat hyvin paljon puuhastelusta kotona, kiireettömästä vuorovaikutuksesta. Jos ei ole mihinkään muuhun aikaa kuin puuhasteluun ja kiireettömään vuorovaikutukseen, niin suosittelisin mieluummin sitä kuin niitä hienoja harrastuksia, koska se yhteisyys vanhempien kanssa on kaikkein tärkeintä lapselle, sanoo psykologi Risto Lappeteläinen. 
[...] 
Lappeteläinen kannustaa vanhempia miettimään omaa itseään ja oman ajan ja rajojen riittävyyttä. 
– Sillä päästään tosi pitkälle. Nykyään mennään liian paljon siihen suuntaan, että kaikki olisi jotenkin vuorovaikutuksesta riippumatonta. Mutta juuri vuorovaikutuksen puutteista suurin osa lasten ongelmista ja avun tarpeesta juontuu. Siitä pitäisi uskaltaa puhua enemmän."
Jag har haft lite stress för att Kevin borde ha en hobby. Han är ju REDAN fyra år och många i hans ålder spelar redan fotboll, går på jumppa, kanske musiklek. I höstas funderade jag på detta väldigt mycket och letade efter alternativ. Som tur slutade jag med det.

Missförstå mig inte. Jag tycker hobbyn är bra och Kevin ska nog ha hobbyn. Men först sen när han verkar behöva det. Dagisveckorna är redan tunga som det är, både för honom och oss föräldrar. Känns absurt att vi i nuläge skulle kvällstid släpa oss till någon hobby en viss dag i veckan. På veckosluten vill vi vara fria att göra vad vi vill och vill därför inte boka in en veckoslutshobby.

Jag har varit Kevins morsa i fem år och nu kan jag säga att jag verkligen känner honom och vet hur han fungerar. Vi har just gjort stora framsteg i hans utveckling och vi har litat på oss själva och de mjuka metoder vi haft. Plötsligt var han färdig och ville själv bli aningen större och genomförde grejen huxflux så där bara. Någon kunde tycka att vi varit för mjuka med honom, att vi borde varit hårdare. Men just nu har jag en vinnarfiilis för att vi lyckades på vårt sätt och vi behövde inte tvinga eller göra några traumor åt honom. Jag vet att jag själv skulle ha mått bra av lite mjukare metoder när jag var liten, men det sysslade man inte med på 80-talet.

Men hobbyna alltså. Kevin är trött efter dagisdagarna så det skulle kännas brutalt att släpa honom någonstans efter dem. Oftast kommer vi hem, lagar mat, umgås, diskuterar, leker, spelar och tittar på Buu-klubben. Det blir liksom inte många timmar.

Visst, det sociala är också bra med hobbyn. Men just nu spenderar Kevin 8,5 timmar tillsammans med andra barn dagligen och är social. Han behöver tid att återhämta sig.

Eftersom han är lite tillbakadragen med nya människor så skulle han troligen må bra av att ha en hobby tillsammans med en kompis som finns där som hans stöd. Jag vill inte ännu tvinga honom ensam i en okänd grupp. Mamma-barn dans skulle också ha fungerat relativt bra för oss men har inte hittat några vettiga alternativ nära oss.

På dagis jumppar han, ritar, pysslar, sjunger etc. På fritiden kan vi simma, skida, skrinna, cykla, åka sparkcykel i skateparken, klättra, dansa, ha egen konsert, gå på bio eller museum, plocka bär och svamp, härja i Hoplop etc. Fast vi är relativt lata föräldrar och satsar för tillfället mycket på familjens återhämtning (ni minns min historia) så vill jag ändå tro att Kevin får helt tillräckligt stimulans. Givetvis finns det säkert barn som behöver mer stimulans, då kan en hobby fungera hur bra som helst, fast redan i tre års ålder.

Tiden för hobbyn kommer nog och när den kommer så ska han få testa det han vill testa. Jag tror han gillar musik och dans. Scouter skulle vara en nyttig aktivitet sen när han är i skolåldern. Sport är givetvis också bra, men om han börjar med någon dyr lagsport där det tränas sju gånger i veckan och turneras varje helg så vet jag inte vad jag ska säga. Hah! Det känns bara sjukt att en hel familj ska anpassa sig till en sådan hobby. Jag tror inte det är något för vår familj, men man ska aldrig säga aldrig.

Nästa höst är han fem år gammal. Det kan hända att saker redan då är annorlunda och han börjar med en hobby. Det får vi se.

Det jag egentligen vill säga är att lyssna på magkänslan. Hur mycket krafter har familjen? Hur mycket krafter har barnet? Hurdant är barnet? Och våga vägra saker om det känns så fast det verkar som alla andra gör annorlunda. Ni vet nog bäst vad er familj och ert barn behöver.

H: Latmorsan :)

Till exempel klättring är en en fin familjehobby för oss.

You Might Also Like

4 kommenttia

  1. Du ska inte känna dig dålig. Wilma har ingen hobby och hon är 7,5 år. Nog säger dom sen om de vill ha en hobby. Jag tror att jag gick skolan när jag börja med hobbyn för då ville jag själv då blev de volleyboll, scouter etc.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Skönt att höra att det finns andra som tar det chill med detta :) Vad har Matilda för hobbyn?

      Poista
  2. Tack för att det finns vettiga människor i världen. Jag jobbar med barn i skolåldern och många har på tok för mycket hobbyn jämfört med vad de klarar av. När läxorna blir ogjorda flera gånger i veckan för att man har flera timmar träningar på kvällen och nattsömnen blir otillräcklig, ligger nog fokuset lite fel.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Oj TACK Helena! Vad glad jag blev av din kommentar! <3

      Poista

Roligt att du kommenterar!

Like my blog on Facebook

Instagram