Borttappade viktiga fax på HUS

lauantaina, maaliskuuta 04, 2017

I ett tidigare inlägg nämnde jag att jag var med om en tråkig incident i och med första rådgivningsbesöket. Själva besöket gick bra men det som hände sedan med ultran var det tråkiga.

Min vanliga hälsovårdare var på semester när jag besökte rådgivningen för första gången. Jag fick alltså gå hos en annan hälsovårdare. Jag kände att hon var aningen yr och jag märkte senare att jag inte riktigt hade fått klara instruktioner med vissa grejer.

Hon sa att hon ska faxa mina papper till barnmorskekliniken och därifrån skulle jag sedan få en kallelse till första ultraljudet per post. Redan då tänkte jag inte tro mina öron. FAX! Finns det verkligen inga elektroniska system som talar med varandra vad gäller rådgivning och sjukhus? Jag visste inte ens att fax ännu används. Faxen plus hälsovårdarens yrhet väckte då redan mina varningslampor. Vet inte riktigt varför jag la märkte till det så starkt.

Nå, veckorna gick och inget hördes från Barnmorskeinstitutet. Tiden då första ultrat brukar äga rum närmade sig men jag visste inte riktigt hur mycket tidigare kallelsen brukar komma.

Eftersom vi skulle vara bortresta en del så beslöt jag mig för att ringa Barnmorskeinstitutet och bara kolla om pappren kommit fram och när jag kan vänta mig att få kallelsen. Ville ju inte att vi missar ultrat om brevet skulle ligga i postlådan medan vi var på skidsemester.

Nå en dag tog jag sedan tag i telefonen för att kolla saken. En dam svarade i andra ändan och jag förklarade att det borde ha kommit fax från min rådgivning för mååånga veckor sedan och att jag skulle villa kolla om det kommit fram eftersom jag inte hört något.

Damen svarade mycket otrevligt verkade väldigt störd över att jag hade ringt och frågat detta. Hon sa att de får in allt med fax och att de läggs i en hög enligt beräknat datum och sedan skickas kallelserna till ultrat i den ordningen. Det kommer nog, snäste hon.

Ooookej. Nå men kan du kolla i dina högar om mina papper finns där? Undrar jag vänligt.

En fnysning igen. Nå okej, vad är ditt namn, frågade hon. Jag berättade och hon gick och tittade i sina högar.

Efter en stund kom hon tillbaka och fortsatte i den ovänliga tonen och sa att det inte fanns några papper med mitt namn.

Jaha. Vad ska man göra då, undrade jag. För det borde nog ha kommit för länge sedan.

Så berättade hon att vissa fax far direkt vidare till Kvinnokliniken. Men tydligen fanns det ingen info om mina papper någonsin kommit in och ifall de faxats vidare. Så hur ska jag nu veta om saken är under kontroll och var mina papper finns, undrade jag. Jag förklarade att vi kommer att vara bortresta en del och jag vill inte riskera att vi missar ultrat ifall kallelsen kommer väldigt sent. Att brevet liksom ligger i postlådan medan vi åker slalom många hundra kilometer ifrån. Hon fnös och sa att det kommer nog inte att finnas något brev där i postlådan för det har inte skickats någon kallelse till mig för mina papper finns inte där.

Först verkade hon vara av den åsikten att jag skulle börja ringa runt efter mina papper men när jag stod på mig så gick hon med på att gå in i något system och kolla mina uppgifter. Jag tror att hon såg mitt beräknade datum där och då insåg hon att jag nog redan borde ha fått det där brevet och att det är någon annan än jag som klåpat.

Plötsligt gick hon med på att boka båda ultratiderna åt mig. Helt huxflux.

Men fy fan så blodet började koka av detta. För det första: bemötandet. Hur fan kan man vara så jävla otrevlig? Hur kan en sådan människa få svara i telefon ens? Jag fick känslan av att det är mitt fel att någon slarvat bort mina papper. Hon medgav sen att de ibland får tomma fax och att de inte kan veta varifrån de kommer. Ultrat är ändå en ganska viktig och stor sak för en som väntar barn.

Hur kan HUS ha ett så här föråldrat system? Helt otroligt.

När samtalet avslutades grät jag en skvätt för jag var så ledsen och arg. Jag skrev direkt feedback till HUS om hur jag hade blivit bemött och om att de kanske kunde fundera på deras system som ju helt tydligt inte fungerar.

Jag fick ett jättebra svar från dem och de medgav att faxandet är från reven och att de är medvetna om problemen. Hon var verkligen ledsen för hur jag hade blivit bemött. Jag kan väl ändå förstå att misstag händer men fixa nu någon dit och svara i telefon som vet hur man beter sig och hur man talar vänligt med folk. Om det är något jag blir förbannad av så är det personer i kundservicearbete som verkligen inte borde finnas där.

Senare kom det fram att rådgivaren nog hade faxat pappren men att det då tydligen hade skickat ett tomt fax.

Som tur var hon som sedan gjorde ultrat väldigt vänlig och trevlig. Och allt var som tur i ordning med babyn, det är ju det viktigaste. Det räddade lite av situationen, den trevliga damen som gjorde ultraundersökningen, jag som känner en sådan förlossningsrädsla att jag får ångest av hela stället.

Nu har jag hört att det tydligen är helt allmänt med faxande inom HUS. Året är liksom 2017. Jag misstänker att ett annat fax inom HUS också kommit på villovägar. Jag har bett att få mina barndoms sjukjournaler och det verkar som något fax igen slarvats bort eftersom arkivet aldrig fått någon begäran som skickats vidare från ett annat arkiv inom HUS.

Suck.

Kolla nu också på den här nyheten från Sverige från mitten av februari. Att huh huh liksom.

En fax. Länge sedan jag sett en IRL. Foto: CC/KlausAires



You Might Also Like

7 kommenttia

  1. De där är just de som hände mig oxå. Tur har jag min privata personliga rådgivningstant,tack Tiina ❤. Du var säkert hos min rådgivningstant ( en väldigt råddig tant)i nordsjö i och med att ditt fax oxå föravann, kanske tanten inte kan använda faxen, satt pappret åt fel håll i faxen ��

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Mycket möjligt att det är samma hälsovårdare. Tur att min "riktiga" hälsovårdare är bra! Men skit att man ska behöva vara med om sådant :(

      Poista
  2. Aghhhh så störande! Jag undrar också hur systemet med rådgivningskort fortfarande kan vara det enda sättet att dela information mellan de olika enheterna. Jag kommer typ aldrig ihåg att ha den där papperslappen med mej. Sköterskorna blir varje gång lika panikerade: Hur ska vi nu få din infomration?? ÖÖhhh hur kan det inte finnas nåt bättre (aka elektroniskt) system där de skriver in informationen som också kan delas mellan typ rådgivningen och kvinnis? Ringde kvinnis för att få komma in på en akut kontroll häromdagen och de tvingade mej att åka hem via för att hämta rådgivningskortet innan de släppte in mej. HALLÅ det är 2017, mitt barns hälsa kan inte hänga på en jävla papperslapp....

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. ALLTSÅ JO! Jag har inte ens reflekterat kring rådgivningskortet men det är ju helt sant!!

      Poista
  3. Jo, jag hörde oockså härom dagen att det används fax. Vi har fått springa på tillväxtkontroller med Melvin och för över 1 mån sen konsulterade de barnkliniken. Läkaren sa att det troligen skickas ett brev åt oss därifrån ca. 1 vecka senare. På tisdag var vi hos rådgivaren igen och jag frågade att hade de fått något svar från barnkliniken, att fortsätter de kolla tillväxten på rådgivningen (det pratades tidigare om att antingen kallar de oss till barnkliniken eller så fortsätter vi gå hos rådgivaren). Rådgivaren blev typ panikslagen när hos hörde att vi inte fått något brev från barnkliniken. Hon kolla att de bett om tillväxtkurvorna redan i januari och rådgivaren hade FAXAT dem i början av februari, men sa att ibland tappas fax bort och ibland fungerar inte deras fax så de vet inte om faxet gått fram eller inte. Tyckte det lät väldigt stenålders med alla fina potilastietojärjestelmiä och Kanta mm som finns i dagens läge... Hon bad mig ringa själv till barnkliniken och reda ut ifall de skickat någon tid till oss eller inte.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Voi herregud! Kanske du också borde skicka feedback till HUS. :P

      Poista
  4. Jobbar själv på HUS, och kan säga att problemet är ganska brett. Tyvärr så blir det jätte jobbigt för alla partner. Så gott som alla kommuner använder olika patientuppgifts system, och ingen av dem syns till varandra. Inte ens i huvudstads regionen finns samma. Om två år kommer Apottin, med ett gemensamt nationelt program, men kommunerna väljer om de vill gå med och betala för systemet. HUS, Helsingfors och Esbo kommer att göra det, men Vanda vill inte delta. Så länge det inte finns ett nationelt system så kommer problemet att finnas. Patientuppgifter får inte skickad per e-post.

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!

Like my blog on Facebook

Instagram