30.5.2017

Uppdatering av preggostatus 28+6

Nu har jag påbörjat min andra vecka av sjukledigheten. Förra veckan var det en massa spring till rådgivning, läkare, pelkopoli, shrink etc så jag var nästan stressad och kände inte att jag hann vila tillräckligt. Den här veckan är som tur lugnare.

Magen för nästan en månad sedan på Teneriffa.

Igår låg jag i sängen hela dagen. Det har jag också gjort idag. Jag är så himla trött men blir nästan apatisk av att bara ligga. Dock är det himla skönt att bara ta det lugnt och visst har det varit bra för ryggen att vila. Den är nog forfarande sjuk, vissa dagar mer än andra. Några gånger har det knakat till riktigt obehagligt när jag suttit mig ner.

Det som är bra är att jag kan sova mer. Mina nätter är ju väldigt hackiga för jag kissar ofta och så vaknar jag till varje gång jag ska svänga mig för det tar så ont. Så nu kan jag lite ta ikapp sömnen.

Under förra graviditeten hade jag inga problem med hemoglobinet. Nu har det droppat mycket. Så kanske inte konstigt att jag varit trött. Äter järntabletter men det lär ska ta en stund innan de hjälper.

Puss lillis!

Jag har inte motionerat alls på länge på grund av ryggen. Nu har jag testat en halv timmes preggoyoga och det kändes riktigt bra. Idag jumppade jag lite med ett gummiband för att förstärka musklerna. Jag har gått upp i vikt för snabbt, säkert delvis på grund att jag ätit som en kratta och inte rört på mig alls. Så där måste jag också skärpa mig och har nu gjort det i två veckor utan större problem. Så hoppas vikten inte fortsätter gå upp i samma takt för då är jag i strilet.

Men annars är det bra. Jag har ork att vara en lite bättre morsa åt Kevin när jag är ledig, har liksom lite energi kvar på kvällarna. Babyn yrar på i magen. Hen är otroligt aktiv och ryms väl ännu och slänga volter där inne. 3jorn har tagit över mycket ansvar för att spara på min rygg. Han är en klippa!

Magen för en vecka sedan.

29.5.2017

Teneriffa bildbomb

Oj ni skulle bara veta hur länge det tagit för mig att få ihop detta Teneriffa-inlägg. Har hur mycket tid som helst på dagarna när jag är sjukledig men jag har inte orkat. Jag har slängt in lite bilder nu som då och plötsligt var det färdigt.

Så, här kommer bildbomb från resan. Jihuu! Vi var alltså på Playa de las Americas i början av maj. Mycket bra och mycket chill semester.

Lillhajen som trivdes i poolen.

Här funderar vi på att simma i den stora poolen.

Jag fick med honom.

Han fick en vattenpistol.

En av de få familjebilderna från resan.

Glass åt vi varje dag. Flera gånger.

Utanför hotellet såg det ut så här.

Gunga måste man göra varje kväll.

Ny dag, samma pool!

Åååh det var så skönt och så chill.
Jumppa på stranden?

Fotografmannen.

Vi hyrde bil en dag och körde på otroligt smala slingrande vägar till vulkanen Teide.

Han ville inte stiga ur bilen när han trivdes så bra.

Vi körde ovanför molnen.

Fina Polon.

Puss!

Jeee!

Vi såg många olika sorters landskap under bilandet.

Stannade på pizza i lilla staden Garachico. Passligt vid bilvägen så man kunde bonga bilar.

Betalning

Det var charmigt i Garachico. Det bästa med bilandet var att vi fick se mer äkta delar av Teneriffa. Playa de las Americas är ju en turistort. Vi hade med vår minsta resevagn.
Preggot på berget.


Utsikten från vår balkong.

Poolen igen.

Den barnpoolen spenderade vi mycket tid i.

Varje dag blåste han såpbubblor på balkongen.

Något intressant på ipaden.

Stora funderingar.

Lillbisin.

I poolen var det skönt att hänga, kände mig inte lika tung och klumpig.

Jag hann läsa en hel bok under resan. Amazing.

Puss bebisen

Han fick en smiley på kinden.

Kuckuu!

Rantapreggo

Han älskade att springa undan vågorna.

Jag vågade simma en gång fast det var svinkallt.

Far och son på minidisco.



Dags att resa hem.

We are on a plane!

23.5.2017

Dagen då jag körde gråtandes hem från pelkopoli



Här händer det saker och jag har inte uppdaterat bloggen på länge. Just nu är jag på två veckors sjukledighet på grund av ryggen och idag har jag besökt Pelkopoli på Barnmorskeinstitutet (dit man går för att tala om sin förlossningsrädsla).

Jag hade egentligen inte tänkt skriva hemskt mycket om min förlossningsrädsla här på bloggen för jag blir så trött på kommentarerna som kommer in på sådana inlägg. Av dem som inte förstår. Men jag bara måste berätta om detta besök.

Detta var första besöket under denna graviditet. Jag togs emot av en manlig läkare och i hörnet av rummet satt en barnmorska. Vi började snacka och han bad mig berätta vad jag är rädd för. Jag försökte berätta och talade också mycket om min förra förlossning. Jag sa att den var lång och jobbig, att jag var rädd då också. Han tittade på sin dator och sa "Det här ser nog ut att ha gått framåt helt normalt.". Öööh okej. Kanske jag har fel då i det jag känner och tänker?

Jag berättade också att jag var öppen 10 cm i tre timmar, men att jag inte gick med på att öppna benen eller börja krysta. Jag vågade inte. När jag väl tog modet till mig så krystade jag i en timme varefter Kevin föddes med hjälp av sugkopp. "Det är nog helt normalt att man är öppen så länge... bla bla...". I detta skede öppnade barnmorskan munnen och sa att det nog är en lång tid och att jag säkert var helt utmattad.

Jag berättade att epiduralen endast tog bort de värsta värktopparna men gav mig ingen möjlighet till vila eller att slappna av. Han kommenterade inte detta desto mer. Jag berättade att vi blev lämnade ensamma i förlossningssalen för det var en situation i någon anna sal där barnmorskan var tvungen att vara. Hon skulle vara tillbaka om någon minut men var borta typ 40 minuter och hann bara kurkka in när vi ringde på klockan. Har nog säkert aldrig varit lika rädd i mitt liv som då. "Jo nå det är sällsynt men tyvärr händer det ibland" svarade han.

Barnmorskan i hörnet av rummet kom ibland med några kommentarer som var empatiska och kändes bra. Men det kändes ändå som att läkaren förminskade det jag kände och tänkte. Bara stirrade på det som fanns uppskrivet istället för att försöka förstå mig, människan bakom texten och siffrorna. Efter en liten tid hade jag så dålig fiilis att jag inte riktigt hade något att säga längre. Jag fick ur mig det som alltid är svårt att säga: att jag önskar snitt. Han tog ingen notis om det. Vi kunde ju ha diskuterat det.

Visst sa han också det som de säkert enligt protokollet är tvungna att säga och han sa också att ingen tvingas föda på något visst sätt.

Så jo. Jag fattar inte vad idén med besöket var. Jag satte mig i bilen och grät när jag körde hem. Besöket bara ökade min ångest i stället för att lätta på den. Som tur fanns barnmorskan i rummet, utan henne vet jag inte vad det skulle ha blivit till.

De bokade tid till en barnmorska till veckan efter midsommar och jag önskar verkligen att jag inte får samma fiilis den gången.

Jag skickade nyss feedback till HUS om detta.

För att inte bara hacka ner på folk måste jag till slut ännu konstatera att jag har en härlig rådgivningsläkare. Han är en ung svenskspråkig man och det känns som han verkligen lyssnar och ser en. Han förminskar inte det man känner. Vilken tur att man också träffar på bra typer under denna process. 

Jag har också fått fina kommentarer och meddelanden via FB där jag tidigare skrev om detta. Folk som erbjuder hjälp, folk med doulautbildning som säger att de finns där om jag vill tala men också folk som skriver att de blivit bemötta på liknande sätt. Det är ju sorgligt om det finns fler som har liknande upplevelser.

8.5.2017

Preggot på solsemester vol 2

En sak glömde jag från det tidigare inlägget. Som preggo är det omöjligt att få färg på ryggen här. Solen kommer rakt uppifrån och man kan inte ligga på mage.  Axlar, bröstet och övre sidan av badbollsmagen har däremot fått mycket färg. Jag är alltså en mycket märklig färgskala just nu. Nå, snart är vi i Finland och får bylta upp oss. Så det spelar ingen roll. Men jag konstaterade nu bara. 

Preggorapport från södernresa

Hälsningar från Teneriffa! Här har vi varit snart en vecka och det har nog varit underbart att semestra med mina två killar. Jag har haft några preggoinsikter under denna resa. 

1. Jag glömmer ofta att jag är gravid här. Jag har konstaterat att det måste bero på den lätta klädseln. När jag går klädd i bikini finns det inget som spänner om magen. Sommarklänningar sitter också skönt. Hemma har jag gått klädd i preggojeans hela tiden och de gör nog så att man är extra medveten om magen. 

2. Jag har knappt haft några ryggproblem här. Allt går i långsamt tempo, jag ligger, sitter och står ganska likvärdigt. I vardagen är det mera stress och ryggproblemen tycks komma de dagar jag är på jobbet och sitter mycket. Får se om de kommer tillbaka när vi är tillbaka till vardagen.

3. Denna sommar kommer jag inte att kunna använda mina favoritsandaler som jag köpte i Pärnu för två somrar sedan. De har remmar och spännen som är aningen krångliga att fästa men fy fan vad krångliga de är med en mage som är i vägen. I sommar kommer magen att vara ännu större. 

Det var min preggorapport från Teneriffa. Mer om resan får ni ta del av när vi kommit hem.