30.6.2017

Historien fortsätter: Andra besöket på pelkopoli

Jag tänkte berätta lite om mitt andra besök till pelkopoli (polikliniken för förlossningsrädsla). Det första besöket gick ju inte så värst bra på grund av en läkare som helt saknade empati. Denna gång fick jag träffa en barnmorska på förlossningsavdelningen.

Det kan hända att det var samma avdelning där Kevin föddes, det såg likadant ut. Allt är nog väldigt luddigt i mitt huvud från när vi var där så jag minns inte så noga. När jag insåg att jag skulle in där blev jag helt kallsvettig och känseln försvann från fötterna. Tänk om någon där inne höll på att föda och skrika? Tänk om jag skulle se något preggo där i gången flåsa sig igenom en sammandragning?

Ringde på klockan och en barnmorska kom och öppnade. Hon bad mig sätta mig i det lilla väntrummet. Jag låste mig in på toaletten och blev överöst av underliga känslor, ångest, rädsla, jag vet inte riktigt. Tårarna började rinna och jag kände nästan en panik vakna inom mig. Jag stod där en stund och andades och lyckades lugna ner mig lite. Sedan satte jag mig och väntade.

Barnmorskan var en bra typ men hon insåg snabbt att läkaren och jag nog hade talat förbi varandra. Jag tänker inte desto mer ingående skriva om det vi diskuterade men jag måste verkligen berätta en grej.

Hon läste upp för mig vad läkaren hade skrivit och det mesta lät helt rätt. I slutet hade han skrivit att jag i första hand vill föda vaginalt. Jag ba: "Eeeeeeh vah?? Det sades nog inte där i rummet. Jag sa att jag önskar planerat snitt."

Alltså jag fattar verkligen inte vad som hände på den där läkarmottagningen! Det är nog en av mina konstigaste läkarupplevelser.

Men det var skönt att detta besök gick bättre och jag inte behövde köra hem gråtandes. Barnmorskan verkligen såg mig och lyssnade på mig och sa bra saker. Jag satt och svettades som en liten gris när vi talade, så obehagligt var det ändå. Till slut kramade hon mig och försäkrade mig om att det löser sig.

Nu har jag ännu en läkartid kvar på pelkopoli om några veckor. Jag är egentligen så jäkla trött på att tala om det här, berätta om och om igen för olika instanser. Jag hoppas jag kan få ett lugn inombords efter den sista läkartiden.

Dörren till ångestkorridoren.

27.6.2017

En första hobby för en femåring, cirkusskola?

Vi har funderat om Kevin skulle må bra av en hobby i höst. Egentligen hade vi tänkt skippa hobbyn fram till skolåldern men nu känns det att det ändå kunde vara en bra idé med något eget för honom efter att bebisen anlänt. Liksom en "stora barns grej" där han får stå i centrum.

Vi har letat efter alternativ och många femåringar förväntas vara själv på hobbyn. Det vet jag att inte fungerar i vårt fall så jag har försökt leta en hobby som han kan hålla på med tillsammans med en förälder. Senare kanske han kan ha en hobby tillsammans med en kompis.

Jag hittade en cirkus- och akrobatikskola i norra Helsingfors som hade förälder + barngrupper. De råkade ha öppna dörrars dag så vi körde dit för att kolla in stället. Det var massor folk och superhössligt men Kevin verkade trivas. På de riktiga timmarna är det ju mindre folk och inte friträning så på det sättet skulle det vara annorlunda sen.

Under början av hösten skulle det vara 3jorn som skulle fara dit med Kevin. Senare kanske jag också kunde fara dit med honom. Stället ligger nästan granne med min mamma så kanske hon kunde hjälpa till i nödfall någon gång om tidtabellerna inte går ihop.

Vi ska fundera på saken och diskutera med Kevin. Det kostar ganska mycket så om vi anmäler oss så borde vi verkligen gå. Samtidigt vill vi inte tvinga honom till något han inte vill, det är trevligare för alla om hobbyn är rolig och barnet också själv vill det. 

Rolig kuriosa, när jag gick i lågstadiet gick jag i cirkusskola en tid. Jag lärde mig gå på boll och cykla med en enhjuling. Det var ganska roligt.





Midsommar i det kyliga Paradiset

Midsommaren kom och gick. Det brukar vara en speciell högtid för oss eftersom 3jorn och jag blev tillsammans på midsommaren. I år firade vi 11 årsdag och samtidigt 9 års förlovningsdag.

Ända sedan Kevin föddes har vi firat midsommar i Paradiset, så även i år. Vi sov i strandstugan och tillbringade hela veckoslutet där. Jag vet inte hur mycket strandstuga det sedan blir för oss de kommande åren. Det är lite otympligt med en liten baby eller en hazardtoddler. Med Kevin går det otroligt bra nu när han är stor.

Midsommaren var lyckad trots tröttheten och flunsan som jag fått som bonus där till. Det var mycket släkt och vänner och barnen verkade också ha roligt. Aningen varmare kunde det ha varit, blev inget strandhäng eller båtåkande denna gång. Hoppas vi snart får riktig sommar så man kan göra även det.

Alkoholfria skumpan smakade okej.

Midsommarpreggot klädd i svart och långärmat.

Kevin ville ha blommor i hatten. 
Bra sällskap!


Kusinerna trivdes bra ihop.


Kvällen blev kylig. Kevin vakade till 23 vilket var helt otroligt.

Vi var med i Hulahula-dansutmaningen. Tyvärr blev det visst inget nytt världsrekord.

Följande dag firades det födelsedagar och lektes kärobytta och brännboll.

Ibland tittade solen fram och det var nästan varmt.

20.6.2017

Preggostatus vecka 33

Påväg till rådgivningen (31+6)

Nu går vi just in i vecka 33 och idag var jag på rådgivningen. Allt var bra men hemoglobinet hade fortfarande inte stigit. Jag som trodde det hade stigit eftersom jag varit piggare. Men det måste bero på sjukledigheten, att jag vilar mycket och tar allt i långsammare tempo. Visst är jag trött, jag kan somna för en stund i början av kvällen. Men känner mig ändå inte lika hängig som tidigare.

Det märktes stort i vikten att jag fixat till ätandet. Inget mer mässände av godsaker, bara ibland. 

Babyn låg med huvudet neråt och allt verkade bra med hen.

Under min sista vecka på jobbet fick jag låna denna underbara minibil av min pappas familj. Det underlättade mycket.

Jag var ju sjukskriven i två veckor tidigare. Sedan jobbade jag i en vecka varefter jag blev sjukskriven för ytterligare två veckor fram till min semester. Så nu har jag kunnat ta det lugnt och det märks nog positivt i både ryggen, orken och måendet. Visst är ryggen fortfarande sjuk men sällan lika sjuk som kvällarna efter jobbet. Jag försöker variera mellan att ligga ner, sitta, stå och röra på mig. Det verkar vara bäst för ryggen. En dag som jag bara låg i sängen hela dagen så hade jag väldigt ont på kvällen, så det var inte heller bra. En dag var vi på Högholmen, jag promenerade mycket den dagen men tog pauser och gick långsamt. Då hade jag inte så ont på kvällen som jag hade förväntat mig. Så det känns inte som det finns någon logik i ryggvärken. Har haft lite problem med foglossning och haft riktigt ont över blygdbenet. 

Sovandet är svårt, vaknar alltid när jag rör på mig för det tar så ont. Dessutom måste jag kissa ofta och så ser jag massor drömmar. 

Jag märker också att det mentalt händer saker. Tidigare har jag mest haft en känsla av oro och panik, hur ska vi klarar den nya livssituationen? Vi som har det så harmoniskt nu. Men den senaste veckan har det ändrat mot mer positivt. Jag har börjat se fram emot förändringen och tycker det ska bli så härligt med en baby. Givetvis finns oron där för vi vet ju inte hur bitarna sen faller på plats, men det känns ändå mer positivt.

Så nu börjar vi snart semestra alla ihop och det ska bli så kul. Hoppas jag hålls i relativt bra skick så jag orkar göra något tillsammans med Kevin och 3jorn.

Mammalådan anlände för några dagar sedan. Jag tycker den har bättre innehåll än Kevins låda. Vi har ju kvar alla Kevins babykläder men det är roligt att ha något helt nytt åt nykomlingen.


15.6.2017

Reklamationsdåren i farten igen

Jag är en typ som gillar att göra reklamationer. Liksom om något går sönder direkt eller inte håller det som produkten förväntas hålla så försöker jag åtgärda saken och möts oftast positivt av företagen.

Senaste reklamationen gällde leksaksbilar. Jag får fel i huvudet av att leksaker inte håller. Famo hade köpt en fin speciell Hot wheels-bil åt Kevin och redan samma kväll var det en metallpinne som var böjd så att ett hjul inte rullade ordentligt. Kevin blev så klart väldigt ledsen och jag var av den åsikten att detta inte går för sig. 

Jag letade fram importören på nätet och mailade dem. De bad väldigt mycket om ursäkt och försäkrade att deras bilar nog ska hålla längre än en dag. De lovade gottgöra saken åt det lilla Hot wheels-fanet. 

Idag hade det då kommit ett paket som innehöll två nya bilar. Kevin var mycket glad och jag likaså. Jag verkligen älskar bra kundservice. 

En glad liten en.

11.6.2017

Det första kompiskalaset

Nu har Kevin haft sitt första kompiskalas. Han fyller ju först om tre veckor men vi villa hålla kalaset innan alla försvinner på semester.

Vi föräldrar har nog varit nervösa, mest för vi inte vet hur barnen blir i flock, haahhaaa. Kevin hade fem gäster så de var sex barn sammanlagt. Ganska bra regel att ha så många gäster som man fyller år. Fast i något skede (i skolan?) kanske man ska bjuda hela klassen, eller?

Vi hade min mamma med som tekniskt och psykiskt stöd. Dels också för att jag inte är i så hemskt bra skick. Men allt gick över förväntningarna. Vilka ljuvliga kompisar Kevin har! Det var så himla roligt att diskutera lite med dem när de satt i bordet. Annars fick de sen leka ganska fritt och då försökte vi att inte ingripa så mycket så länge som allt gick bra.

Kalaset var bara 1,5 timme långt och den enda programpunkten var egentligen mete. Vi hade också en pappersbordsduk som de fick rita på. Huset var inte ens kaos när kalaset tog slut, säkert för att det var ganska kort.

Det vi bjöd på var ganska enkelt. Jag började inte baka och hålla på utan det blev melon, popcorn, olika kex och lite godis. Istället för tårta blev det glass.

Det verkade som att alla hade roligt. Och vi var ganska stolta över både oss själva och barnen för att allt gick så bra.

Som många andra gjort så tejpade också vi ballonger i taket som dekoration.

Mumi hämtade också med sig ballonger med helium i sig som gästerna fick ta hem med sig.

Det var ganska mycket Star Wars över dukningen.

Vår stödperson, Mumi!

Pennor på bordet så de kunde rita på duken.

Glass istället för tårta.

Färdigt ätet.

Till slut blev det mete. Barnen samlades på terassen för att blåsa såpbubblor som fanns i påsen tillsammans med tatueringar, Buu-plåster och chokopeng.

Att resa med en nästan femåring

Teneriffa baby!

Vår lilla Kepsuli är nog en riktigt globetrotter och jag tänkte skriva lite hur det var att resa med honom nu när han nästan är fem år gammal. Han hade helt otroligt tålamod för det mesta och jag är så glad över att vi gjorde denna resa nu. Så väldigt roligt att resa med ett stort och förståndigt barn.

Han hade kanske aningen mer åsikter under resan än hemma. Om vad vi/han skulle göra och så. Men jag antar att det berodde på avsaknaden av rutiner. Hemma är allt så inrutat och framskrider per automatik.

Riktigt egna hörlurar fick han inför resan. Eller hörluvor som han själv brukar säga.
Flygresorna gick väldigt bra. På dit vägen var han lite mer otålig, han visste ju inte hur länge resan skulle ta. På hemvägen frågade han en gång när vi är framme, efter att vi flygit två-tre timmar och flygningen tog sex timmar.

Stämpling på g.

Vi hade en del underhållning åt honom till flyget. Ipad, block, färgpennor, stämplar, slickepinne, russin, en ny liten bil för båda vägarna samt en bok med klistermärken. En bil och boken med klistermärkena förblev oanvända. Otroligt. Det var som att han på hemvägen visste att man måste sitta tills man är framme. Han kollade på ipad medan 3jorn kollade en film på sin telefon och jag tittade på Frankie & Grace-serien på min telefon.

Biltidning är den bästa tidningen.

När vi hyrde bil satt han snällt på baksätet och då körde vi nästan hela dagen. Det fanns väl så mycket att se, undra över och fundera på. Jag fattar inte hur han orkade så länge.

Chillaren på baksätet.
När man är på stranden med ett barn så finns det sand över allt.
Ätandet var aningen svårt. För ett och ett halvt år sedan när vi reste till Puerto Rico så levde han på franskisar. Nu bestod hans kost av pasta, broilerben, franskisar, plättar, melon, glass och godis. Han åt ganska lite men man var ju själv heller inte hemskt hungrig i hettan så vi tog ingen stress.

Middagstid.
Det roligaste han visste var minidisco, att gunga och simma i poolen. Han hade också sin börs med där det fanns pengar som han fått till present. Han fick själv välja vad han köpte för dem. Det blev väldigt många leksaksbilar. Att gå till leksaksbutiken var dagens höjdpunkt.

Parkettien partaveitsi på minidisco.

Han studerar nya bilar utanför leksaksbutiken.
Han ville inte bli kompis med någon på hotellet, fast det fanns barn i hans ålder som talade svenska. Han ville hänga med oss.

Så resan gick väldigt bra. Sovandet funkade för alla andra inblandade än mig som hade så ont i ryggen. Till slut blev det så att männen sov i dubbelsängen och jag sov i vardagsrummet på en extrabädd. Det blev den bästa lösningen för denna gång.

Så det var en väldigt bra latmaskresa på alla sätt. Nästa gång vi reser på solsemester blir det som en fyrapersonersfamilj om allt går bra. Sen blir det andra bullar, hahaaa!

2.6.2017

Second hand-tips i mitt kära Borgå

På vappen hade min väns och hennes systers second hand butik öppningsfest i Borgå. Vi roadtrippade givetvis dit för att se stället.

Bohemia är en väldigt fräsch och mysig butik med ett nytt koncept som vi kanske inte är så vana med här i Finland. Min bild av traditionella loppisar är att det är stökigt, luktar unket och det är svårt att hitta något. Båsen på Bohemia städas och ordnas konstant och det blir inga klädhögar att gräva i. Allt är framme snyggt och prydligt. När vi besökte stället så fanns det mycket kvaliterskläder. Jag köpte en Lexington-kofta för mina hemmamammadagar.

Det säljs också en del nytt i butiken, kläder samt inredningsprylar. Om jag inte bodde så långt ifrån så skulle jag besöka stället oftare.

Nytt och gammalt

Fönstret var dekorerat öppningsfesten till ära

Myspys

Catzo hittade en hel hög med grejer.

Härliga inredningsgrejer.

Efter shoppandet blev det lite kaffe och kakao innan vi körde tillbaka till Helsingfors. 


Ja, och varför det står "mitt kära Borgå" i rubriken kanske jag måste förklara. Jag studerade ett år på Informationslinjen på Svenska folkakademin efter att jag tagit studenten. Oj vilka minnen jag får alltid när jag rör mig där. Det var ett fint år och jag älskar Borgå.