Historien fortsätter: Andra besöket på pelkopoli

perjantaina, kesäkuuta 30, 2017

Jag tänkte berätta lite om mitt andra besök till pelkopoli (polikliniken för förlossningsrädsla). Det första besöket gick ju inte så värst bra på grund av en läkare som helt saknade empati. Denna gång fick jag träffa en barnmorska på förlossningsavdelningen.

Det kan hända att det var samma avdelning där Kevin föddes, det såg likadant ut. Allt är nog väldigt luddigt i mitt huvud från när vi var där så jag minns inte så noga. När jag insåg att jag skulle in där blev jag helt kallsvettig och känseln försvann från fötterna. Tänk om någon där inne höll på att föda och skrika? Tänk om jag skulle se något preggo där i gången flåsa sig igenom en sammandragning?

Ringde på klockan och en barnmorska kom och öppnade. Hon bad mig sätta mig i det lilla väntrummet. Jag låste mig in på toaletten och blev överöst av underliga känslor, ångest, rädsla, jag vet inte riktigt. Tårarna började rinna och jag kände nästan en panik vakna inom mig. Jag stod där en stund och andades och lyckades lugna ner mig lite. Sedan satte jag mig och väntade.

Barnmorskan var en bra typ men hon insåg snabbt att läkaren och jag nog hade talat förbi varandra. Jag tänker inte desto mer ingående skriva om det vi diskuterade men jag måste verkligen berätta en grej.

Hon läste upp för mig vad läkaren hade skrivit och det mesta lät helt rätt. I slutet hade han skrivit att jag i första hand vill föda vaginalt. Jag ba: "Eeeeeeh vah?? Det sades nog inte där i rummet. Jag sa att jag önskar planerat snitt."

Alltså jag fattar verkligen inte vad som hände på den där läkarmottagningen! Det är nog en av mina konstigaste läkarupplevelser.

Men det var skönt att detta besök gick bättre och jag inte behövde köra hem gråtandes. Barnmorskan verkligen såg mig och lyssnade på mig och sa bra saker. Jag satt och svettades som en liten gris när vi talade, så obehagligt var det ändå. Till slut kramade hon mig och försäkrade mig om att det löser sig.

Nu har jag ännu en läkartid kvar på pelkopoli om några veckor. Jag är egentligen så jäkla trött på att tala om det här, berätta om och om igen för olika instanser. Jag hoppas jag kan få ett lugn inombords efter den sista läkartiden.

Dörren till ångestkorridoren.

You Might Also Like

2 kommenttia

  1. Nu tar min semester slut och det är just bakom den dörren jag sedan befinner mig. Lycka till med slutet på graviditeten! Lätt att säga förstås, men försök att inte oroa dig. Sköt om dig!

    VastaaPoista
  2. Stå på dig! Om du är säker på att du vill ha planerat snitt är det bara att hålla fast vid det. Du har rätt att själv bestämma hur du föder och dom kan inte neka dig snitt :). När jag väntade vårt första barn fick jag total ångest och rädsla i slutet av graviditeten. Fick träffa en manlig gynekolog och det var inget probelm att få snitt, utan det bokades in genast några dagar senare. När jag väntade tvåan var jag en gång till pelkopoli, men höll fast vi snitt och det var inte då heller nåt problem att få. Har blivit snittad 4 ggr och det har gått bra alla gånger och jag har varit snabbt på fötterna efteråt. Lycka till :)

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!

Like my blog on Facebook

Instagram