31.7.2017

En liten avkopplande babymoon

För någon vecka sedan hade vi en liten babymoon tillsammans med 3jorn. Vår sista längre tumistid innan babyn kommer. Kevin hängde hos Mumi hela veckoslutet.

Definitionen av babymoon på Wikipedia:

A babymoon is a relaxing vacation taken by couples who are expecting a child. Babymoons are often taken in luxurious locations, as the babymoon is seen as the last vacation that the couple will have alone until their child leaves home when they reach legal age.


Hahaa låter brutalt. Vi har nog sett till att ha tumistsemester fast vi har ett barn så 18 år lär vi nu inte vänta tills vår nästa tumissemester.

Men det om det. Vi slöade först en dag hemma och andra dagen körde vi till Flamingo där vi tog in på hotell. Vi åt gott och slöade lite till. 

På kvällen gick vi till Flamingo Spa, vuxensidan. Vi hade aldrig varit där och var nog positivt överraskade. Där fanns en varmvattenpool, mineralpool med bubblor samt musik under ytan, många olika bastun och så hade vi bokat massage på 50 minuter. Så himla skönt! Där kunde man chilla och dricka drinkar i poolen om man så ville.

På kvällen mässäde vi lite och låg och slötittade på Netflix. Nästa dag blev det frukost och sen utcheckning varefter vi promenerade till köpcentret och kollade runt.

På hemvägen plockade vi upp Kevin. Han hade haft det hur bra som helst fast han oftast är borta bara en natt.

Så det var ett lyckat veckoslut för oss alla. Och mycket avkopplande dagar för oss vuxna.

Omnomnom tidig middag.

Let's spa!

3jorn chillar i saltrummet (tror jag att det var).

Mådde lite illa efter mässändet.

Vi bodde i elfte våningen. 

Fin vy från sängen precis innan vi checkade ut.

26.7.2017

Babyshower under grenarna av ett stort träd

Tänk att jag så här på gamla dagar och andragångspreggo fick uppleva en babyshower!

Igår skulle jag träffa en vän i Brunsparken men det visade sig att flera andra vänner också hade hittat dit!

Fast jag hunnit träffa en del vänner så har jag funderat att näääär skulle jag hinna träffa resten innan jag dyker in i babybubblan. Nu fick jag träffa många av dem på en gång. Härligt!

Det fanns en blöjkaka, godsaker och så fick jag ett presentkort till ett day spa!!! Så härligt! Vi satt där under trädet och snackade i flera timmar. Tänk vilken lycka att få träffa så många vänner på en och samma gång!

Vet ni den där leken där alla hämtar babyfoton på sig själv och blivande mamman ska gissa vem som är på bilderna? Jag har alltid tänkt att det nog säkert är ganska lätt. Men det var ju helt otroligt svårt!!! Hahahaaa. 

När babyshowerkulturen började bli vanligare här i Finland så var jag nog ganska fundersam över konceptet. Jag har aldrig varit den som vill fira saker i förväg. Liksom först sen när något är RIKTIGT säkert så kan man fira. Annars för det med sig otur eller något. Under slutet av en graviditet och under en förlossning kan ju vad som helst hända. Men jag uppskattade verkligen att få sitta ner med mina vänner innan babyhulabaloon sätter igång.

När Kevin föddes för fem år sedan var det ännu väldigt ovanligt med babyshowers men den nya traditionen tycks ha fått ett fotfäste nu. Och det är ju bra att man kan planera lite utgående från den blivande mamman. Jag var t.ex. i början av sommaren på en Blessingway. En form av babyshower som inte koncentrerar sig så mycket på t.ex. gåvor till bebisen utan har mer en spirituell karaktär och koncentrerar sig mer på moderskapet. Det var väldigt fint och passade den blivande mamman ypperligt. Så det är nog kul med babyshowers och här i Finland är de ju som tur inte lika kommersiella som i USA.

 Min shower var perfekt. Babyn får nog all uppmärksamhet sen när hen anlänt så det var härligt att bli uppmärksammad på detta sätt. Tack tack tack till er mina vänner!



Preggostatus vecka 38

Veckorna bara rusar iväg. Idag går vi in i vecka 38. Jag hade rådgivning idag och mitt hemoglobin har ÄNTLIGEN stigit! Jag bytte ju järnpreparat. Åt Maltofer i flera månder men hemoglobinet bara sjönk. Nu dricker jag Kräuterblut-saft. Om det ännu skulle påverka tröttheten så skulle det vara super.

Jag har aldrig vetat hur sammandragningarna som man har under graviditeten känns. Idag när hälsovårdren skulle lyssna på babyns hjärtljud så sa hon att du tycks ha en sammandragning just nu så vi väntar en stund. Jag undrade hur hon vet att jag har en sammandragning när jag inte ens själv vet hur de känns. Hon såg det på magens form.

Så nu vet jag äntligen hur de känns och kan konstatera att jag haft ganska mycket av dem. Hahahaa! Jag har mest tänkt att det varit babyn som sträckt på sig eller något liknande när jag haft sammandragningar.

Jag har totalt tappat bort min hungerskänsla sen kanske en vecka tillbaka. Väldigt konstigt. Jag kan nog äta sen när jag väl äter men jag är aldrig hungrig och kunde säkert glömma bort att äta helt lätt.

Nästa vecka går Kevin tillbaka till dagis och 3jorn jobbar fram till babyns ankomst. Fast det är härligt att semestra så ska det bli skönt att vila på dagarna.

Igår fick jag träffa två tjejer som är cirka sju veckor gamla och idag en liten babyboy som är endast en vecka gammal. Vilka härliga små knyten! Längtar nog efter att få träffa vår lillis.
Bild: Björn Fagerholm

21.7.2017

Preggostatus vecka 37

Megamagen på beachen.

Det är nästan en månad sedan min senaste preggostatus. Visst har jag skrivit om min nattliga preggoshow och andra grejer.

Jag orkar fortfarande hyfsat så här i lediga tider. Min moderskapsledighet började officiellt förra veckans onsdag. Känns helt absurt att jag under förra graviditeten jobbade ända tills mammaledigheten började. Jag var nog i väldigt mycket bättre skick den gången.

Påväg på överraskningsfest.

Jag börjar också längta till tiden då babyn är ute. Jag börjar vara ganska trött på att vara gravid. Jag försöker ändå njuta av de sista veckorna som en tremannafamilj och inte längta framåt alltför mycket i tiden.

Jag funderar mycket på förlossningen, väntar samtidigt på den med iver och med panik och rädsla. Väldigt konstig känsla.

Jag har fått svullnad i fingrar och fötter. Babyn härjar så hela magen skumpar och det känns som den kan spricka när som helst. När jag vaknar på nätterna för att kissa så känns det som jag skulle ha ont i alla mina inälvor. Bäckenet knakar och gör ont.

Nästa vecka har jag rådgivning. Undrar om hemoglobinet alls stigit? Maltofer tabletterna hjälpte nog inte alls så nu har jag bytt till flytande preparat.

Jess jag har ett behändigt bord!

3jorn har som tur låtit sin trasa till fru vila och komma lätt undan på hemmafronten. Han orkar också lyssna på mitt gnäll. Jag är så himla glad att Kevin är så stor att även han kan förstå saker. Han fattar att jag inte är riktigt i skick. Han brukar pussa min mage och för några dagar sedan ropade han plötsligt en kväll till magen: "Hördu bebisen! Du ska sen heta Amanda!". Det hade han alltså hittat på helt själv. Tur att jag har ett så bra team här hemma.

17.7.2017

Inte en enda person finns som en röd tråd genom en hel graviditet och förlossning


Jag håller på och bläddrar i Gudrun Abascals Att föda-bok. Läste om kejsarsnitt och förlossningsrädsla och det är ju ett faktum att förlossningsrädsla är något som ökat de senaste åren.

Jag har ju väldigt svårt att sätta fingret på vad exakt det är jag är rädd för. Hela mitt liv har jag känt ett obehag för förlossningar och har oftast inte kunnat se förlossningar på tv eller på film. Det är säkert en kombo av väldigt många saker och som barnmorskan på pelkopoli sa så kan det också bottna i något jag inte själv kommer ihåg. Det är liksom väldigt svårt att försöka nysta upp saken, och tro mig, jag har försökt.

När jag läste boken insåg jag en sak som jag inte tänkt på tidigare. När en kvinna genomgår graviditet och förlossning så har hon att göra med väldigt många hälsovårdare, läkare, barnmorskor etc. Ni vet, rådgivningsläkare, läkare på pelkopoli, olika läkare på förlossningen, läkare på eftergranskningen etc. Det finns inte en enda person som skulle finnas med som en röd tråd genom hela upplevelsen. Rådgivningens hälsovårdare är ju den som finns med mest, men hon har inget med själva förlossningen att göra.

Som en person med förlossningsrädsla bollas man mellan väldigt många personer. Det är hemskt. Man får berätta sin story om och om igen. Man hinner inte få tillit till någon och när läkarna sätter ord som man aldrig ens sagt i ens mun blir man ganska förtvivlad.

En doula är säkert en person som jag hade haft nytta av under min första graviditet och förlossning. Jag tror faktiskt att det aldrig ens kom på tal på rådgivningen, det var väl inte så vanligt för fem år sedan. Det är inte heller något som kom på tal denna gång. Jag hade möjlighet till att snacka med en utbildad doula som också är min vän men vi fixade inte en doula "på riktigt". Det känns som det var för sent för det.

Doula-verksamhet är definitivt något som det borde satsas mer på. De doulor som finns nu får väl inte ens ordentlig ersättning. En doula borde erbjudas eller föreslås åt alla som lider av förlossningsrädsla.

En doula förhindrar givetvis inte det att man hamnar hos en oempatisk läkare men man skulle ha ett stöd av en professionell person om/när man hamnar i den situationen. Av det nuvarande systemet lämnas man ändå ganska ensam och bollas fram och tillbaka. För själva förlossningsrädslan har jag nog fått noll hjälp via det kommunala.

Jag märker att jag allt mer börjar vända mig inåt, i egna tankar. Som att jag förbereder mig på den kommande förlossningen. I morgon har jag den sista läkartiden till pelkopoli. Jag känner ett stort obehag i magen och känner mig nästan illamående. Är helt traumatiserad av den förra gången. Jag tror ändå att läkaren kommer att vara en annan och så får jag 3jorn med mig denna gång som stöd. Undrar om jag sover alls i natt?

16.7.2017

Sommarens enda resa: Åland

I mitten av första semesterveckan reste vi över till Åland. Där stannade vi i tre nätter. Försökte oss på en kombo av att ta det lugnt och se grejer. Det gick riktigt bra.

Vi hyrde en stuga i en stugby nära var min vän bor. Stugan var ganska enkel men hade allt vi behövde. Varmvattenberedaren kunde dock ha varit större. Jag tvättade inte mitt långa tjocka hår en enda gång när vi var där för varmvattnet tog slut så snabbt. I stugbyn fanns mycket att göra, låna båt, ligga på sandstrand, spela volleyboll, fotboll eller korgboll, hänga på lekplatsen etc. Så det var mycket bra för barnfamiljer.

Jag måste än en gång säga att Kevin är en resenär med stort tålamod.

Här kommer en bildbomb från resan.

En liten drink på morgonkvisten för att fira att resan börjat. Vi tog morgonbåt från Åbo.

Det fanns en del program för barn vilket Kevin var mycket intresserad av.

Slutet av resan låg vi och vilade. Vi hade vaknat efter fyra på morgonen.

Väl på Åland blev mitt mantra: Täällä on niin nättiä! (Här är så vackert!). Pojkarna tänkte få fel i huvudet med mig.

Se nu, visst är det vackert!

Vi var med om en liten incident som involverade en höggravid och en hängmatta. Jag tänkte inte komma bort därifrån, inte ens med 3jorns hjälp. Jag har nog inte skrattat lika hysteriskt på länge.

Vi hälsade på hos vännerna som bodde några kilometer ifrån.

Vi besökte Bomarsund.

Kevin är väldigt intresserad av saker och frågar massor hela tiden. Här en liten vilostund.

Kameran ska han också ha med så han kan ta egna bilder och videon.

Kaffepaus.

Utsikten från Notvikstornet var fenomenal.

Jag har besökt Bomarsunds fästingsruiner men aldrig tagit mig upp till Notvikstornet tidigare.

Vi åt plåtbröd på Pub Niska med våra vänner. Typen på bilden åt dock nästan inget alls.

Här den lilla hyrstugan i Söderö stugby. Stugan bredvid hade brunnit ner tidigare i år. Hurja!

En av de fina ständerna i stugbyn.

Vädret var lite kyligt men väldigt vackert.

Vi lånade båt.

Motorn.

Någon är alltid glad på havet.

Sen blev det teamwork.

Vi måste givetvis besöka Uffe på berget. Eller Ulla på berget som Kevin kallade det. Pojkarna klättrade upp i tornet.

En ålandspannkaka fick vi i oss.

Utsikten från Uffe på berget.

Lite beachhäng innan bastun.

Varmt och skönt.

Vi badade i vedbastu och kollade utsikten medan vi tog paus från badandet.

Bastudryck.

Sista dagen innan vi skulle till färjan så strövade vi omkring i Mariehamn.

I färjkön. Där råkade vi träffa min gymnasiekompis. Man träffar alltid folk man känner på Åland.

Blått hav och blå himmel.

Det var kyligt på däck. Vi reste med samma färja som våra vänner men eftersom åldersskillnaden på barnen är fyra år så gick vi lite i kors. När den ena behövde springa av sig satt den andra i bärselen nöjt. När den andra hade sprungit färdigt och kunde sitta ner så behövde den ena gå till hytten och sova. Men tur att vi hann sitta på däck en stund i allafall, alla samlade.

Jag orkade ganska bra men var nog helt slut och hade ont överallt när vi kom hem. Kändes som det tog flera dagar att återhämta sig.
Det var sommarens enda resa. Väldigt lyckat fast vi kanske kunde ha stannat några nätter till. Åland är alltid ett härligt ställe att semestra på.

15.7.2017

Under semestern behöver man vilodagar

Fast vi inte har så hemskt mycket inplanerat nu under slutet av semestern så har det nog blivit rätt mycket ändå. Idag åkte pojkarna iväg ut till Pellinge på besök, men jag kände att det skulle bli lite väl mycket för mig när vi varit så mycket på språng de senaste dagarna. Jag stannade hemma. Fast jag hunnit syssla med mycket nyttigheter här hemma så har jag också försökt koppla av och vila.

Skööööönt!

Det är lite krångligt att vara höggravid och ha familjesemester samtidigt. Dels har man inte krafter till att göra så mycket men samtidigt vill man inte bara uggla hemma. Och hela familjen kan verkligen inte uggla hemma hemskt länge för då blir alla lite irriterade.

Pojkarna har gjort en del på tumis och jag har också försökt orka. Kevin och jag hälsade på hos Momi och hennes jobb. Vi var på Luftfartsmuséet med Moffa. Hela familjen har varit på överraskningsfödisfest och en dagstrip till Borgå. Man hinner mycket på bara några dagar när man är ledig.

Även 3jorn och jag har kommit bort var för sig en stund och det är nog viktigt för orken.

Jag måste säga att jag nog hellre skulle resa runt lite. Fast det är tungt så är det ändå annat än att vara hemma. Hemma finns det så många måsten. Men så här är det nu i år. Tur att det blev ens en resa, till Åland. Vi funderar också på att ta oss ut till Strandstugan ännu under semestern.

Chillar på Momis jobb.

Lill-piloten på Luftfarsmuséet. 

Han är nog en väldigt intresserad museibesökare.

Kära Borgå där jag en tid hängde väldigt mycket.

Så vackert.

Vi kollade givetvis också in Muminlekparken.