17.7.2017

Inte en enda person finns som en röd tråd genom en hel graviditet och förlossning


Jag håller på och bläddrar i Gudrun Abascals Att föda-bok. Läste om kejsarsnitt och förlossningsrädsla och det är ju ett faktum att förlossningsrädsla är något som ökat de senaste åren.

Jag har ju väldigt svårt att sätta fingret på vad exakt det är jag är rädd för. Hela mitt liv har jag känt ett obehag för förlossningar och har oftast inte kunnat se förlossningar på tv eller på film. Det är säkert en kombo av väldigt många saker och som barnmorskan på pelkopoli sa så kan det också bottna i något jag inte själv kommer ihåg. Det är liksom väldigt svårt att försöka nysta upp saken, och tro mig, jag har försökt.

När jag läste boken insåg jag en sak som jag inte tänkt på tidigare. När en kvinna genomgår graviditet och förlossning så har hon att göra med väldigt många hälsovårdare, läkare, barnmorskor etc. Ni vet, rådgivningsläkare, läkare på pelkopoli, olika läkare på förlossningen, läkare på eftergranskningen etc. Det finns inte en enda person som skulle finnas med som en röd tråd genom hela upplevelsen. Rådgivningens hälsovårdare är ju den som finns med mest, men hon har inget med själva förlossningen att göra.

Som en person med förlossningsrädsla bollas man mellan väldigt många personer. Det är hemskt. Man får berätta sin story om och om igen. Man hinner inte få tillit till någon och när läkarna sätter ord som man aldrig ens sagt i ens mun blir man ganska förtvivlad.

En doula är säkert en person som jag hade haft nytta av under min första graviditet och förlossning. Jag tror faktiskt att det aldrig ens kom på tal på rådgivningen, det var väl inte så vanligt för fem år sedan. Det är inte heller något som kom på tal denna gång. Jag hade möjlighet till att snacka med en utbildad doula som också är min vän men vi fixade inte en doula "på riktigt". Det känns som det var för sent för det.

Doula-verksamhet är definitivt något som det borde satsas mer på. De doulor som finns nu får väl inte ens ordentlig ersättning. En doula borde erbjudas eller föreslås åt alla som lider av förlossningsrädsla.

En doula förhindrar givetvis inte det att man hamnar hos en oempatisk läkare men man skulle ha ett stöd av en professionell person om/när man hamnar i den situationen. Av det nuvarande systemet lämnas man ändå ganska ensam och bollas fram och tillbaka. För själva förlossningsrädslan har jag nog fått noll hjälp via det kommunala.

Jag märker att jag allt mer börjar vända mig inåt, i egna tankar. Som att jag förbereder mig på den kommande förlossningen. I morgon har jag den sista läkartiden till pelkopoli. Jag känner ett stort obehag i magen och känner mig nästan illamående. Är helt traumatiserad av den förra gången. Jag tror ändå att läkaren kommer att vara en annan och så får jag 3jorn med mig denna gång som stöd. Undrar om jag sover alls i natt?

7 kommenttia :

  1. Rekommenderar starkt en duola! Skulle nog aldrig ha haft en "bra" förlossning ( om man nu kan kalla någon förlossning bra) utan Krista. Eftersom hon också är utbildad barnmorska så kändes det tryggt fast hon i princip inte får ta den rollen under själva förlossningen, men ändå, där fanns alltid någon i rummet som man visste hade koll. Vi satte nog ut ganska mycket pengar på att anställa henne men ångrar inte ett penni, hoppas på att det går bra imorron för dig!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jo jag önskar att vi hade haft doula då senast.

      Ni tog säkert inte via folkhälsan om ni betalade mycket för henne? Jag har förstått att de jobbar på frivilligbasis och det är typ bara resekostnader som täcks. De borde absolut få betalt!

      Poista
    2. Vi anställde Krista som har eget företag. (Kolmen Sydämen kätilö), du hittar henne på Facebook :) hon var jätte bra och vi gick före igenom vilka tjänster vi ville köpa av henne och vad det skulle bli och kosta. Så jo, nog dyrare säkert än folkhälsans doulan men kändes bra! Kramis! Hoppas denhär förlossningen går lättare för dig!

      Poista
  2. Jag har säkert bara haft enorm tur, t.ex. med den sista så hann jag berätta åt barnmorskan hur jag ville ha det och säga att sen fast jag bönar och ber efter bedövning så ids int ge det för jag vill föda utan. Sagt och gjort, så blev det. På Kvinnis har man både i väntan på, under och efter förlossningen kunnat och fått diskutera hur man tycker och tänker, vad man är rädd för, hur det har varit tidigare o.s.v. De har lyssnat på en och jag har känt att jag har fått just så mycket stöd som jag velat och behövt... På svenska dessutom!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Vad bra att du har en sådan upplevelse. Jag har ingen erfarenhet av Kvinnis tyvärr. Du nämner inte heller om du lider av förlossningsrädsla. En som lider av förlossningsrädsla borde definitivt ha med en person längs hela resan tycker jag. Det kunde hjälpa lite.

      Poista
  3. Jag följer din blogg med stort intresse. Jag har en son som är nästan exakt lika gammal som Kevin o jag hade en svår förlossningsdepression efter han föddes. Jag har inte vågat skaffa ett annat barn fast jag egentligen skulle vilja göra det. Jag är bara så himla himla rädd för det att få uppleva det hela skitet på nytt. Jag hoppas såå att allt går bra för din del ! Kram.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Hej! Tack för din kommentar. Vad tråkigt att höra vad du råkade ut för. Jag har också varit ganska rädd och inte vågat fram tills nu. Kanske du också ännu får en sådan känsla? Jag hade ju inte förlossningsdepression men nog depression och svårt överlag, men nu försöker jag tänka att vi klarade det en gång så vi klarar det en gång till nu när vi samlar krafter. Jag hoppas så klart att det inte ska bli lika tungt denna gång. Kram på dig!

      Poista

Roligt att du kommenterar!