21.8.2017

Tredje och sista besöket till pelkopoli

I mitten av juli hade jag mitt sista besök på pelkopoli. Jag träffade en läkare och på mottagningen skulle det beslutas hur jag ska föda.

Jag fick som tur inte samma läkare som senast, denna gång var det en kvinna. Hon var nog inte heller hemskt sympatisk. Mest lite sur.

Jag antar att barnmorskan som jag senast träffade hade skrivit ganska bra bakgrundsinfo om det vi hade snackat. Vi talade lite och jag fick ännu en gång berätta varför jag vill ha planerat snitt. Efter diskussionen sa läkaren trött: Jaa, nå vi kan ju inte tvinga någon att föda vaginalt. Ni kan boka en tid för snitt med barnmorskan efter detta.

Jag ba: ???. Fast hon var sur som fan så kändes det underligt enkelt. Jag märkte också att både barnmorskan som jag senast talade med och läkaren tog väldigt mycket fasta på det att jag just nu genomgår en terapiprocess. De frågade mycket om det. Är det liksom ett bevis på att man på allvar har issues som man håller på att bearbeta?

Läkaren kollade ännu med ultra att allt var bra. Babyn vägde då (v. 37) 3100 gram.

Läkaren avlägsnade sig och barnmorskan kom in i rummet för att boka tiden och gå igenom allt det praktiska. Fiilisen i rummet ändrade totalt. Hon var väldigt sympatisk och humoristisk och hon sa många gåner att jag inte ska grubbla över mitt val om folk kommenterar det på något sätt. Jag vet bäst själv.

En av mina rädslor angående snitt har att göra med bedövningen. Epiduralen fungerade ju inte sådär superbra på mig senast. Läkaren sa att epidural är den bedövning som används när man snittar. Jag frågade av läkaren att finns det risk att epiduralen inte tar bort smärtan denna gång heller. Läkaren ba: "Ja vi kan ju inte lova något" (i mina öron lät det ungefär: "Du kommer att lida som en liten gris under operationen".)

När jag nämnde samma sak för barnmorskan så sa hon: "Ååå nej, denna bedövning är nog något helt annat. Oroa dig inte, de kommer nog att se till att du inte har ont under operationen." Jag ville nästan krama henne.

Barnmorskan skämtade också att där i huset gör de så himla stora/svåra/invecklade saker som hjälper barn till världen men den svåraste uppgiften i huset är att boka tid till et planerat snitt i deras datasystem. Hahahaha, så vi satt ganska länge där när hon höll på.

Vi fick ett datum, instruktioner och stödstrumpor. Tacksamt och förundrat gick vi därifrån.

Så sen var det bara att vänta och hoppas att babyn inte ville ut innan snittdatumet. Snittet var bokat till sex dagar innan beräknat. Det var ganska underligt att veta vilken dag man troligen blir mamma till två barn.

Ei kommentteja :

Lähetä kommentti

Roligt att du kommenterar!