30.9.2017

Storebrorsan väntar på att få busa

I somras skrev jag ner lite tankar kring Kevins storebroderskap. Inlägget publicerades aldrig då men jag tänkte publicera det nu tillsammans med en uppdatering om hur de första sju veckorna gått.

Någon har lekt lite med Snapchat.

Förutom förlossningen så funderar jag väldigt mycket på Kevin och hur denna livsförändring kommer att påverka honom. Känner nästan ett vemod för att han snart inte längre är det enda barnet och måste dela på uppmärksamheten med en liten skrikande korv.

Han väntar ju väldigt mycket på babyn och han har länge vetat att när hans sommarlov är slut så kommer babyn att komma snart. Så han vet att det snart är dags. Men han har ju ingen aning om vad det innebär sådär egentligen.

En dag frågade han också mig: Mamma, när kan du lyfta mig i din famn igen?. Jag har inte ens tänkt på att han skulle ha funderat på det. Han sitter nog dagligen i min famn när jag sitter, men också det är lite svårt med den stora magen. Och snart är det någon liten som kommer att vara i min famn väldigt mycket.

Jag har funderat mycket på hur vi ska hantera allt sedan när babyn har kommit. Det är ju inte ovanligt att det äldre barnet reagerar genom att börja bete sig dåligt för att söka uppmärksamhet. Vi har snackat lite om saken med 3jorn och kommit överens om att sen när babyn är miniliten och inte gör annat än sover och äter och ligger i famnen så är det Kevin som ska få den mentala närvaron av oss föräldrar. Liksom att det inte blir för mycket fuss runt nykomlingen hela tiden. Babyn får ju min fulla uppmärksamhet på dagarna ändå och när Kevin gått och lagt sig brukar det bli far och dotter-tid innan vi lägger oss.

När babyn växer så ändras detta såklart, även den behöver mer mental närvaro. Hur vi handskas med situationen får vi fundera på sen.

Jag tror ändå att Kevin blir en superstorebror när han vuxit in i rollen. Han har annars också utvecklats stort under sommaren. Han lär sig fortfarande att handskas med sina känslor och det får han hjälp med här hemma. Vi har också en port öppen mot familjerådgivningen om det uppstår situationer som vi inte vet hur vi ska handskas med.

Så vi ska nog klara det fint. Mest rädd är jag för hur mitt tålamod ska räcka i de svåra situationerna. Jag är ju inte precis den som tål sömnbrist bra men jag måste bara försöka mitt bästa. 

Liten blev stor nästan över en natt.

- - - - -
Och nuläget då?

Jag måste säga att allt har gått mycket bättre än förväntat så här långt. Kevin har inte visat just alls några tecken på svartsjuka gentemot sin syster. Han är väldigt kärleksfull mot henne, smeker och pussar och talar med henne. Om man ber honom om hjälp med att hämta något eller titta på babyn i en minut så gör han det gladeligen. Lite hårdhänt kan han vara av misstag i bland så lite koll måste man givetvis ha på dem. 

Puss syrran!

Han säger själv att han inte känner sig som en storebror ännu. Att han kommer att göra det först sen när han kan leka med Baby M. Eller sen när hon går.

Precis som vi planerade så har Kevin fått mycket uppmärksamhet och har knappast känt sig hemskt åsidosatt. Får se hur det blir sen när hon kräver mer. Han har fått mycket ära och beröm för sitt storebroderskap och han är väldigt stolt. Ni skulle ha sett honom när han äntligen fick visa upp babyn för sina dagisvänner. Han kallar henne ofta för "min baby".

Human hamburger. Bebin blev biffen.

Kevin har alltid reagerat på förändringar starkt, därför är vi väldigt förundrade över att allt gått som smort. Vi får hoppas att det håller i sig sen när lillasyster kräver lite mer. Just nu är hon ju bara en liten korv som nästan aldrig ens skriker. Kevin säger att han väntar på att hon blir så stor att de kan busa och hitta på rackartyg tillsammans. O-ou!

I många veckor har vi läst denna bok varenda kväll. Kevin kan den nästan utantill redan men han älskar den.

Ei kommentteja :

Lähetä kommentti

Roligt att du kommenterar!