31.10.2017

Det går att sova med Peltor hörselskydd

Jag tänkte skriva lite om hur vi sover nu när Baby M är 2,5 månad gammal (vart flyger tiden???).

Jag börjar med mig, sovinvaliden. Jag skämtar inte nu när jag säger att jag sover med öronproppar OCH peltor hörselskydd!!! Baby M sover i sin vagga brevid vår säng och hon är en ljudlig sovare. Och jag är en dålig sovare. Men tack vare hörselskydden vaknar jag inte till hennes alla ljud och jag sover riktigt bra. De gånger jag får sömn. När jag matat Baby M på natten så händer det att jag blir och grubbla och fundera på saker när hon fortsatt sova. Det är inte bra. Men det händer som tur inte varje natt. Och en gång i veckan sover jag i arbetsrummet för att få en längre ostörd sömn. Jag har orkat väldigt bra fast det nog finns dagar då jag är sjukt trött. 

Tänk att det GÅR att sova med Peltors bara man vänjer sig! :D

Och den lilla då? Hon sover så bra att jag knappt vågar säga det högt för att jinxa det hela. Hon somnar vid 22-23 och så vaknar hon en gång på natten för att äta, ungefär klockan 03-04. Sen vaknar hon vid 07 för att dricka sin morgonmjölk och så har vi ännu sovit till 10 efter det. Ganska lyx. Jag undrar hur länge hon har den här sovrytmen? Jag gillar speciellt de sena morgnarna. Den sista stumpen mellan 7-10 har hon sovit på mage brevid mig i vår säng. Ganska mysigt.

Kevin sov ju som en kratta när han var i samma ålder. Det var hemskt. Men hon verkar vara mätt och nöjd och ser skillnad på dag och natt. Hon har egentligen aldrig vakat på nätterna. Konstigt. 

På natten brukar jag bara ge henne mjölken på sängkanten. Jag talar inte med henne och tänder inga lampor. Blöjorna byts också i mörker i vår säng. Hon kakkar nästan aldrig på natten. Vet inte om detta har hjälpt henne att fatta att man sover på natten. Eller kanske hon bara råkar vara en naturbegåvning. Jag undrar också om det att vårt liv är så rutinerat när vi redan har ett barn har hjälpt henne. Så var det ju inte när Kevin föddes.

Nå det gäller att njuta nu. Snart får hon väl tänder och blir gråtig. Och så lär hon sig svänga eller stå upp och sen är det slut på lugnet. 

Däremot har dagssömnerna blivit sämre de senaste veckorna. Förut sov hon länge och sov också bra på språng (när vi handlade etc). På balkongen sov hon också tidigare i några timmar, som mest över tre timmar. Nu har hon ibland sovit bara halvtimmes stumpar och så vaknar hon. Kanske får hon tillräckligt sömn ändå när hon sover klockan runt på natten, men visst skulle det vara kul om hon sov lite längre stumpar på dagen. Nu får jag inte riktigt något gjort här hemma. Det är inte heller kul att fara på ärenden med henne på dagen när hon alltid vaknar. Men vi får hoppas att det är en fas. Kanske hon söker efter någonslags dagsrytm för tillfället.

30.10.2017

Vår dotter har fått sitt namn


Så har vår minsting fått sitt namn! Ni som följer mig på Instagram vet redan vad Baby M heter, hon har hett det ända sen hon föddes. Det andra namnet var svårare. Hade tänkt att det skulle vara något namn som går i släkten men det fanns inte riktigt något självklart namn, så det fick bli något annat.

Melissa Amanda
heter hon

Melissa är ett namn som funnits med i bilden redan länge. Redan innan vi funderade på ett barn till. Det fungerar på alla de tre språk som finns i släkten och är internationellt. Det enda namnet vi båda tyckte lika mycket om.

Amanda är Kevins påhitt. För fyra månader sedan tog han i min mage och ropade: "Hördu bebiseeen! Du ska sen heta Amanda!". Jag vet inte varifrån han hade snappat upp det namnet men det fanns inte på världskartan för oss. När han sen på Kättären fick höra att hans lillasyster heter Melissa så blev han väldigt snopen. När vi inte hittade ett självklart namn från släkten så tyckte vi att hans Amanda skulle passa bra. Så fick det bli.

Dopet var i vår kyrka vilket var mycket skönt. Kevins dop ordnade vi hemma och det var lite väl trångt och stressigt. Det fanns utrymme att bjuda in lite fler och alla kärl och grejer fanns där. Så fick vi mycket hjälp av min mamma och svärmor som bakade och fixade. Andra hjälpredor fanns också med för att ställa i ordning och städa så allting gick som smort.

Jag måste säga att jag var riktigt varm i hjärtat efter dopet. Vilken fin släkt vi har!

Här följer ett bildregn med en liten del av bilderna från festen.


Här en glad festprisse i gudmors famn.
Melissa döptes av Juho Kankare från Matteus församling. En mycket sympatisk typ. Här ska Kevin precis få torka lillasysters huvud. Melissa fick en hel hög av gudföräldrar som syns på bilden.
Denna dopskål är betydelsefull. Den har varit med i 3jorns släkt ända från 1940-talet om jag minns rätt.
Storebror.
Sedan var det dags för kaffe och kaka.
Här den fina kakan som vår kakmakare gjorde. Så otroligt vacker. Vi valde att ha lila som temafärg istället för det traditionella ljusröda.

Lite godis är väl aldrig fel.
Här Melissas morfars far, långt över 90 år gammal. Anlände med egen bil. Hoppas vi har hans gener.
Ganska trött var hon och tog också en powernap i gudmors famn.
En lightbox måste man ju ha på ett dop.

Jag hade stor klädkris inför dopet. Inget går ju på mig och ville helst inte köpa något nytt som sedan blir för stort efter ett tag. Hittade denna långa klänning i garderoben. Har använt den endast en gång tidigare. Vilken tur.
En småkusin i nästan samma ålder som Melissa var med på festen.
Svärmor hade gjort otroligt goda smörgåskakor och min mamma hade bakat morotskaka.
Famo hade skrivit en fin dikt åt Melissa som hon läste upp.
Här ännu Melissa tillsammans med faddrarna, ett gäng bestående av min och 3jorns systrar och bröder och min svägerska. Gudföräldrarna är barnets vuxna vänner sa prästen. Det var bra sagt. Vi hoppas dessa typer kommer att bli viktiga för Melissa och hållas med i hennes liv.
Eftersom Melissa inte själv kommer att minnas något från sitt dop så gjorde vi en tidskapsel åt henne. Inne i lådan finns kort som gästerna skrivit sina hälsningar och visdomsord på. Dem får hon när hon fyller 18 år. Nu gäller det bara att hålla reda på lådan så länge.
I kyrkan fanns mycket utrymme för kusiner och småkusiner att springa runt.
Hon turnerade runt o många famnar. Här i min pappas frus famn.
Min underbara mamma och jag.
Min underbara dotter och jag. Hon började vara ganska trött i det här skedet.

Våra barn har många far- och morföräldrar.

Det var OMÖJLIGT att få en vettig familjebild. :D
Melissa tackar för alla fina presenter! Hon fick en dopsked, en dopram, en kakspade, halsband, armband, fingerring, Arne Jacobsen-mugg, tallrikar och kläder.



23.10.2017

Veckoslutet då jag flängde runt


Minime på mässa.
Wow ett sådant veckoslut det var. Jag hade så mycket roligt program att jag var lite nervös hur jag skulle orka med allt. Jag vet ju att jag behöver mycket tid för återhämtning efter mycket happenings.

Nå, jag orkade bra fast jag var väldigt trött och irriterad på kvällarna (förlåt min familj!). Denna vecka ska jag ta det ganska lugnt och inte ha mycket program. Nästa lördag blir det dop så det blir en del att förbereda inför det på dagarna. Några klädesplagg och dekorationer fattas ännu. Och maten. Men annars är allt ganska bra förberett.

Men här lite bilder på vad jag sysslade med på veckoslutet:

På fredag var det Yles traditionella personalfest på Fiskartorpet. Jag var i valet och kvalet om jag skulle gå eftersom 3jorn skulle vara borta på lördag. Men sen beslöt jag att gå, det ordnas trots allt väldigt lite dylika fester i dessa dagar. Och jag fick DANSA! Det älskar jag.

Sen fick jag umgås med många bra typer. Fast jag kände mig ganska malplacerad när jag varit så lite bland folk de senaste månaderna och mest klätt mig i collegebyxor.
Hurja roligt.
På lördag var det lite sömnigt. 3jorn stack iväg vid 9 och jag hade sovit tre timmar.


Jag och barnen kom ändå iväg och jag for på I love me-mässa med morsan och Baby M. Det var heeeelt för mycket folk. Hon verkade bli lite stressad av hösslet och sov ingenting.

Medan vi var på mässa var Kevin med min mammas man. De pysslade och byggde koja.

På kvällen var det hurja segt. Räknade minuter till läggdags.

På söndag brunchade jag med dessa fantastiska kvinnor. En av dem lärde jag känna i dagis, en i lågstadiet, en i högstadiet och en i gymnasiet. Så otroligt roligt att vi lyckas träffas nu och då.


18.10.2017

Min amningshistoria - slutet gott allting gott

Egentligen tänkte jag inte skriva om amning för det är ju ett väldigt speciellt och brandfarligt ämne. Men det är ju ändå amningsveckan så kanske jag nu tar risken. Fast amningen är din egen privatsak så tycker folk ändå att de ska ha åsikter om det. Om du inte ammar så är det givetvis inte bra, det ser folk till att informera dig om. Om du ammar offentligt riskerar du också få skit. Om du ammar ditt barn för länge så är du konstig. Ja, ni förstår.

Men nu tänkte jag ändå skriva ner min amningshistoria. Min andra amningshistoria. Och jag hoppas att ni respekterar mig och mina val så mycket att ni inte hoppar på mig fast jag gjort saker annorlunda än ni och upplevt att det blivit just rätt så.

Som bakgrund kan jag nämna att amningen var ett helvete när Kevin var bebis. Den tänkte aldrig komma igång (mjölken steg ordentligt först efter 10 dagar) och det fungerade aldrig riktigt bra. Det kändes som min mjölk inte räckte till, att han alltid var hungrig och vi brukade ju sedan slutligen också ge ersättning åt honom. I sju månader ammade jag ändå. Shit så bra kämpat. Jag som ändå aldrig kände mig hemskt bekväm med det och mådde inte mentalt så bra av det heller.

Med detta i bagaget hade jag bestämt mig att denna gång kämpar jag så länge jag orkar. Och sen om jag inte orkar eller om det börjar kännas mentalt för tungt så får det vara. Att jag ska komma ihåg mina egna gränser och resurser. Givetvis hoppades jag på att amningen skulle fungera lite lättare än senast.

Nyss hemkomna från Kättären.

Denna gång började det inte så värst bra. Baby M:s vikt sjönk på Kättären över 10 procent och vi var tvungna att stanna en natt till för att följa med (hon hade ju också hålen i hjärtat så även därför måste vi stanna). Hon ordinerades 20 ml ersättning med två-tre timmars mellanrum. Vikten började öka så följande dag fick vi åka hem.

Jag tycker att hon inte hade ett bra grepp om bröstet och påpekade det flera gånger för barnmorskorna. Hennes läppband klipptes men greppet korrigerades inte. Några barnmorskor tog mina bekymmer på allvar och hjälpte med greppet men nästa gång var det fel igen. Den äldre damen som vi hade som barnmorska när vi skrevs ut verkade inte så hemskt intresserad av mitt problem. Hon hade tre skift medan vi var inne och jag kände att jag blev lite ensam med mitt problem.

Nå, vi fick komma hem men skulle till rådgivningen på viktcheck efter någon dag. Vikten hade fortfarande inte ökat tillräckligt. Vi ökade på ersättningsdosen. Som mest fick hon 60 ml åt gången.

Jag kämpade. Jag antecknade som en dåre. När åt hon, hur mycket, hur ofta kissade och bajsade hon. Jag använde bröstgummi på grund av hennes grepp. Jag byggde en "imetysapulaite" så att hon kunde få ersättningen samtidigt som jag ammade. Jag fick en fin bröstpump av min mamma och försökte pumpa för att få igång mjölken ordentligt.

Antecknade som en dåre. Förutom pumpen på bilden hade jag en elektrisk pump. 

Efter en vecka hade sen hennes vikt ökat tillräckligt och vi fick lov att börja minska på ersättningen. Jag fortsatte kämpa. Jag började ha samma fiilisar som senast. Ångesten kröp längs ryggraden och jag började fundera om det är värt att kämpa om mjölken sen ändå inte räcker till. Vi var nere vid 40 ml som bäst. Plötsligt blev min vänstra bröstvårta väldigt sjuk. Det är ju normalt att det tar ont i början när man ammar men det värsta hade liksom lättat när det blev sjukt igen. Det tog så ont att jag skrek lite och ögonen tårades när hon nappade tag och började äta.

Då beslöt jag. Nu fick det vara nog.

Jag pumpade ännu mjölk åt henne i några dagar men eftersom mängden var skrattretande liten så fick det bli.

Mitt huvud gick på övervarv. Gör jag rätt? Är detta rätt beslut? Vad kommer hon att gå miste om? Kommer hon att bli normal? Kommer hon att vara väldigt sjuk när hon inte får "superdrycken"? Vad kommer detta att kosta? Det var hemskt. Men efter några veckor började det lätta. Det kändes rätt.

Jag började fundera på bästa lösningarna med ersättningen och testa vilket märke passade bäst för henne. Jag hittade på att ha kokat vatten i rätt temperatur i en termos och från den häller vi i tuttflaskan och blandar i pulvret. Så himla enkelt. Inget microvärmande av mjölken. När vi är borta hemifrån äter hon rumsvarm ersättning. Behändigt.

Vi har kört ganska mycket Nutrilon och Nan. Nan A.R. till vänster är en ny ersättning som de rekommenderade på rådgivningen. Den är för bebisar som spuglar mycket. Baby M spuglar väldigt mycket och under de två dagarna hon fick Nan A.R. så spuglade hon inte en enda gång. Men herregud så bitter och skrikig hon blev. När vi bytte tillbaka till vanliga Nan så förvandlades hon direkt till en nöjd och glad baby. Som av ett trollslag. Så den passade inte alls hennes mage.

Nu vågar jag redan säga att detta var ett väldigt bra beslut för oss. Hon växer så det knakar. Hon är mycket större än Kevin var i samma ålder. Hon sover bra och är en nöjd bebis. Jag är helt sjukt klar i huvudet jämfört med senast. Kevins babytid är en enda dimma i mitt huvud. Denna gång har jag kunnat njuta av min bebis på ett helt annat sätt när amningsstressen är borta.

Det är helt super att vi med 3jorn kan vara jämlika när det kommer till matandet. Och jag tror att Kevin också har tagit förändringen så bra just för att babyn inte konstant är fast vid mitt bröst. Visst är hon nästan hela tiden i våra famnar men vi kan turas om och jag känner att jag räcker till också för min förstfödde.

Omnomnom.

Jag sover helt otroligt mycket bättre denna gång. Baby M äter sin mjölk och så fortsätter hon sova efter att hon stånkat i sin vagga en stund. Kevin hängde fast vid mitt bröst om nätterna och jag minns hur jäkla obekvämt det var och hur ont jag hade i ryggen när jag tvingades sova i underliga ställningar.

Jag är med i några Facebook-grupper (Imetyksen tuki och Elokuiset 2017) där amningsproblem diskuteras hela tiden. Jag lyfter verkligen på hatten för dem som orkar kämpa för lätt är det ju inte. Herregud vad folk kämpar. Jag gjorde det också en gång. Jag kan inte låta bli att fundera på varför ammandet som är en så naturlig sak kan vara så otroligt svår för så många?

Även brorsan kan hjälpa till.

Jag är också med i Korvikemutsit gruppen och där är det så skönt att läsa om andra som gjort samma beslut. Andra vars amning misslyckats. Sådana som beslutat att inte alls amma. Min frissa berättade att hon hade fått "maidonestolääkitys" när hon fick sitt yngsta barn för hon tänkte inte amma. Det känns som det brukar vara så tyst om detta eftersom "det är fel". Fast det inte är fel. Alla har rätt att välja vad som är bäst för dem.

Jag tycker också att jag inte mött några negativa attityder än. På rådgivningen var de väldigt förstående och stödde mig i mitt beslut. Hälsovårdaren påpekade flera gånger att jag måste komma ihåg mina egna gränser. Jag har ju inte rört mig så mycket bland andra ännu, mest bara familjemedlemmar och vänner, och alla har haft en bra attityd. Jag har inte alls känt samma tryck som senast, eller kanske jag bara är säkrare på min sak denna gång. Men jag vet nog att jag kommer att möta negativa kommentarer i något skede.

På fest.

Så nu återstår det alltså att se om vår dotter blir normal. Lika älskad är hon fast hon inte får modersmjölk. Och hon har en mycket mer närvarande och glad mamma än vad Kevin hade i samma ålder. Om det är något jag lärt mig under mina fem år som förälder så är det nog att man ska ta hand om sig själv, respektera sina egna gränser och lita på sin egen magkänsla. Barnen behöver ingen perfekt morsa, men en glad mamma är guld värd för dem.

Min kära dotter. Nöjdast i famnen.

14.10.2017

Första kvällen ute på tumis - X3M 20



I onsdags var vi för första gången på vift en hel kväll sen Baby M föddes. Vi firade nämligen X3M:s 20-årsjubileum på Circus. Och vilken FEST! Otroligt många nya och gamla kolleger fanns där och såååå bra artister. Det var väldigt roligt.

Innan Circus åt vi sushibuffé och drack skumppa. Kan livet bli bättre? Väldigt uppfriskande. Men det var sjukt underligt att vara där och inte jobba. Jag kände mig riktigt borttappad, hahaa.

Barnen var hemma med min mamma och hennes man. Allt hade gått hur bra som helst. Min mamma är nog en riktig trooper, hon skulle på jobb följande dag och blev hemsläppt vid 1 på natten. Jag tror det var ganska många som var trötta följande dag.

Omnomnom
Glad morsa


Circus var så fint inrett. Här Isac Elliot på scen, fast man inte riktigt ser honom.

Honey and I

Humorgruppen KAJ

Janne Grönroos skulle givetvis crowdsurfa. I en gummibåt. Tur att han hade flytväst.

Gung i kajutan. Bästa biisin :)

7.10.2017

Metropremiären och en svettig morsa

I fredags fick Baby M åka metro in till stan för första gången. Jag har inte velat åka metro eller buss ännu för jag har velat stanna i vår egna bubbla. Jag känner mig så utsatt där bland folk och att fara till stan kändes nästan skrämmande. Jag har åkt bil med Baby M många gånger och där känns det som att man är i en skyddande bubbla. Jag tror nog alla hemskheter som hänt har skrämt upp mig lite. Extra rädd är jag med min nyfödda bebis. 

Men nu var det då dags att stiga ut ur bubblan för att hälsa på Catariina. Baby M brukar sova bra i vagnen och hon sov nästan hela metroresan. Mot slutet vaknade hon och var först helt nöjd. Jag gick in via Forum för att kolla en grej och där började hon vråla. Jag matade henne och började promenera mot Catariina. Hon vrålade hela vägen till Stora Roban. Mycket märkligt beteende. Kanske hon inte gillade centrum. Jag hade helt glömt hur svettig man blir av att rouda missnöjd bebis. Och om bebisen är nöjd så undrar man när hen plötsligt blir missnöjd. Jag blir liksom ganska stressad och fick flashbacks till Kevins bebistid. 

Nå det var ändå värt det för jag fick ju hänga med en av mina favoritmänniskor  i någon timme. Och hemresan gick bättre. Men helst skulle jag bara röra mig med bil. Synd att 3jorn oftast har den på dagarna. 

Här gick allt ännu helt bra:

Sen fick vi umgås:

Hemvägen gick bättre:

Promenad från metron:

Hemma igen: