17.11.2017

Om knoppen och kroppen tre månader efter babyns födelse

Efter babyns tremånadersrapport tänkte jag skriva en rapport om mig själv. Hur jag har det.

Jag har det bra. Bättre än på många år. Jag vet inte om braheten beror på sömnmängd, den lugna hemmamammavardagen eller något annat. Jag får med jämna mellanrum lyckokänslor i magen och har för en gångs skull känslan av att vara på rätt ställe i rätt tid. Här och nu.

Det var nog en bra tid för baby märker jag. Efter fyra år i ekorrhjulet och två års terapi känns detta himmelskt. Det är inte brottom. Jag får ta det lugnt och jag tror att det gör väldigt gott för mig på många plan. Att stanna upp. Att andas. Att känna att jag gör något viktigt när jag är hemma med vår lilla dotter. Jag vet inte om jag varit lika utvilad och tillfreds på väldigt många år.

Dagarna rullar på och jag är noga med att inte ha för mycket program. Jag gör allt för att undvika stresskänslor. Jag har så lite tidtabeller som möjligt. Jag brukar träffa 1-2 vänner per vecka. Det är så otroligt många som är hemma nu, men synd nog så bor ingen av mina vänner riktigt nära. Jag föredrar att åka bil framom buss och metro och 3jorn har varit så snäll och ibland jobbat hemifrån så att jag ska kunna röra mig med bilen. När jag kör hemåt efter att ha träffat någon av mina vänner känner jag ofta lyckokänslor i bröstet. Vilken lycka att ha så många fina personer i mitt liv.

Lika mycket som jag tycker om att träffa några vänner i veckan så tycker jag om att ha hemmadagar. Så skönt att ha några dagar i veckan utan desto mer program. Vi har tittat mycket på Gilmore Girls på dagarna, det finns alltid något litet projekt här hemma att sysselsätta sig med och så brukar jag gå på vagnpromenad. Men det absolut bästa är att inte ha några tider att passa. Som balsam för själen.

Jag tycker allt känns ganska lätt med vår lilla Minimello (inofficiellt smeknamn). Det bara flyter på. Jag känner att jag avläser henne väldigt bra. Vet när hon är hungrig eller trött och hur jag får henne att somna eller bli glad. Hon verkar vara en okomplicerad baby. Mitt mammasjälvförtroende är nog på topp. När Kevin var lika gammal så var det nog på botten, allt var så himla skrämmande och nytt och jag var nog väldigt stressad med amning och flyttar och att ställa i ordning det nya hemmet. 

Fast jag själsligt mår bra så gör jag inte det kroppsligt. Preggokilona försvinner helt tydligt inte av sig själv (inte ens med två månaders sockerstrejk) och jag mår inte så värst bra i min kropp. Det enda positiva är att kroppen nog läkt helt bra och jag har inte ont, och äntligen, tre månader efter förlossningen har jag några vanliga jeans som går på mig. Visst man kan säga: Men det är så kort tid sedan förlossningen, ge kroppen tid. Jag vet jag vet, men det betyder inte att jag trivs i kroppen ändå. Jag ska nog snart försöka trappa upp motionerandet. Hittills har det varit vagnpromenader och djupa magmuskelövningar som gällt. Det känns som jag börjar ha bra muskelkontroll i buken.

Just nu längtar jag ingen annanstans. Jag njuter av varenda minut av att vara hemma och att få umgås med Melissa. Det känns nästan som hon helat mig på något plan. Det blir spännande att se hur jag känner när toddlertiden närmar sig. Det tyckte jag var en väldigt jobbig tid senast. Just nu vill jag bara stanna tiden. Fast Kevin däremot skulle villa spola framåt tiden så han skulle kunna leka mer med sin syster. Han är nog helt kär i henne, ska pussas och gulla ofta. Han är så söt!

Nedan en random bildkavalkad från min telefon från den senaste månaden.

Det är helt super för vi sover till 10 på morgnarna. Jag är utvilad som fan. Nu är jag lite orolig för att hon snart tänker börja vakna lite tidigare. Får se hur det blir.
Vardagsrealism :D



Varje dag :D

Gick på förhandsvisning av Bad Moms 2 och fick träffa julgubben.

Kul att ibland komma ut utan bebis och få klä sig i spets och röda läppar.

Vi roadtrippade till Esbo för någon vecka sedan och träffade Jenni och hennes yngsta.

Catzo har hälsat på oss.

Jag har promenerat en del.

Här tre månader efter förlossning. 

Vi roadtrippade till Borgå och träffade fina Nanna.

Nästan varje dag har vi sett lite Gilmore Girls. Nu har jag sett alla sju säsonger. Cirka 6880 minuter av Gilmore Girls.

Vi har ätit sushi i Berghäll.

Här en bild från ikväll. Just nu är 3jorn ute på öl med en kompis och barnen sover. Nu ska jag själv krypa i säng.

2 kommenttia :

  1. Va härligt att läsa att du "mår bra i knoppen" och njuter av tiden hemma! Ja borde oxå komma i bättre form efter nu 5månader..Vi måst ta en kaffe i nåt skede me våra minimees! 😉💕😘

    VastaaPoista
  2. Jag blir så glad av att läsa det här, med Saga var också mamma självförtroendet på botten pga suuritarpeinen vauva o ingen som fatta, men det finns tydligen hopp om att få uppleva en enklare bebistid. Stor kram ❤

    VastaaPoista

Roligt att du kommenterar!