29.1.2018

Gammal = tråkig?

Vi har stort projekt på g här hemma. Barnen ska få egna rum och arbetsrummet ska därför tömmas. Det kräver en del omorganisering, nya möbler, försäljning av onödiga saker etc. Jag har gått igenom grejer här hemma och stöter hela tiden på saker som gör mig helt nostalgisk.

Idag stötte jag på mina gamla fotoalbum. Jag har alltid varit ivrig på att fota och har väldigt många fotoalbum från åren 1998-2005. (I dagens läge lyckas man inte ens bilderna framkallade). Jag bläddrade lite i dem och fick ett brett smil i fejset. Herregud sådan bra ungdom jag haft!! Då hängde jag massor med kompisar, typ varje dag. Det var fester hela tiden. Resor. Roadtrippar. Det var så otroligt roliga tider. Under studietiden var jag så social att jag inte nu efteråt fattar hur jag orkade. Det var en fantastiskt gäng och man var väl också rädd för att gå miste om något roligt.

Så jag känner verkligen att jag levt min ungdom. Jag fixade studierna och deltidsjobb vid sidan om allt festande och socialiserande. Säkert funderade jag på hur min framtid skulle bli. Den blev bra. Jag har nästan allt jag önskat mig.

Men jag måste medge att när jag bläddrade i fotoalbumen så saknade jag lite dom där tiderna. Man hade liksom inte så mycket bekymmer. Man kunde vara spontan. Och man kunde nästan göra vad som helst. Nu som vuxen är livet så inrutat och fyllt av tidtabeller och måsten. Ofta får jag en känsla av att man glömmer att ha roligt. Visst har vi roligt nu, men på ett annat sätt. Fast jag har världens härligaste familj så saknar jag mina vänner enormt mycket. Vissa träffar jag några gånger i månaden. Andra med flera månaders mellanrum. Jag saknar också festerna. Det ordnas nästan inga fester mer.

Missförstå mig inte. Jag skulle aldrig byta ut mitt nuvarande liv. Jag är otroligt lyckligt lottad som fått allt jag har. Men kanske ni förstår. Ibland saknar jag tiden då man inte bar så himla mycket ansvar på sina axlar. Kanske håller jag på att bli gammal när jag är så sentimental. Livet består väl av olika faser. Och det är så det ska vara. Man ska ju bli vuxen. Jag skulle bara inte villa bli tråkig. Hur trotta in mer rolighet mellan alla måsten?

Året är 2001. Jag har studerat på Svenska folkakademin och bott på deras internat i Borgå. Här packar jag pappas Sierra full med grejer för att återvända hem. Det var ett väldigt roligt år. Lite studier, mycket festande, många nya kompisar och första gången borta hemifrån för en längre tid.

Bilden tagen i Prag dit vi reste med folk från Akan. 2001.
Mitt andra hem under studietiden var lönnkrogen Club Werket. Där festades det loss. Här bakom dj båset. Kanske spelade jag Taivas lyö tulta eller Kung i baren?
Hösten 2005 var jag utbytesstuderande på Högskolan i Skövde. Helt huipputid fast jag nog hade en del hemlängtan. Mycket nya kompisar från olika länder, lite studier och mycket fester. På bilden håller jag ett diplom som jag fick i slutet av året. Jag blev utnämnd till Ms. Party. Hahaaa.
Studiehalaren var i aktiv användning mellan året 2002 och 2006. Jag var först sekreterare och sedan ordförande för min ämnesförening. Jag var tutor. Jag satt i studerandekårens fullmäktige. Jag var verkligen aktiv de åren. Och fixade dessutom studierna. Och jobb. Hur hann jag med allt?
Till studietiden hörde också årsfesterna. Så himla roligt!
Halaren igen.

Man kunde resa vart som helst och ungefär när som helst. Här hälsar jag på i Catariinas Lillstugo i Petalax över ett veckoslut. Fråga inte vad som händer på bilden. Vi var bara vi två på stugan och hade sjukt roligt.
En annan tripp med vänner gick till Yyteri. Många Hangöresor har blivit av under åren. Ekenäs. Tallinn. Stockholm. Etc.

Det var också lätt att resa innan man hade barn. Det var inte så höga kriterier och man kunde resa billigt och ta in på skithotell eller flyga obekväma tider.. På bilden har 3jorn och jag precis kommit hem från Alanya, vår första gemensamma resa. Fast vi bodde inte på något skithotell då utan i en fin tvåvåningslägenhet som min mammas kompis ägde.

27.1.2018

En svettig lördag

Det verkar ha blivit en tradition av att min mamma och jag går på olika jumppaevenemang. Idag var det I love aerobic i Fix Mäkelänrinne där 400 jumppare samlades för att jumppa hela dagen. 

För min del började dagen först 11:30 med Zumba sedan Fix-jumppa och till slut Yin Yoga. Helt tillräckligt för min usla kondition. Men jag orkade nog bra. 

Jag brukat vara stolt över min mamma som jumppar och promenerar flera gånger i veckan. Hoppas jag håller på likadant i den åldern. Min pappa som är ännu äldre cyklar typ hundra kilometer under en lenkki. Så jag borde ju ha bra förutsättningar. 












26.1.2018

En bild i timmen under en helt vanlig hemmafredag

Jag har löst mina mobilbloggningsproblem! Huh jag hann redan få lite panik. Eftersom bloggproblemen fixade sig så beslöt jag att köra ett gammalt hederligt en bild i timmen-inlägg. Det har jag inte gjort på flera år. 

Fredagen var en vanlig hemmamammadag för mig. Jag hade inga större planer utan vi skulle vara hemma hela dagen med Melissa. Inget spännande eller konstigt. Bara en helt vanlig fredag. 


Vi stiger upp vid 10.  Har nog varit vakna från och till sedan 9 men chillat i sängen och slumrat till. 


Klockan 11 har vi ätit frukost. Jag gröt, blåbär, hera och mina vitaminer. Melissa har precis druckit sin morgonmjölk. Det blir lite jumppande för Melissa i babygymet men mest är hon intresserad av sin brors grejer. 



Klockan 12 har Mello precis ätit lunch och är på balkongen för att sova sin första dagssömn. Enligt mitt träningsprogram ska jag göra en snabb helkroppsträning så den fixar jag direkt hon somnat. 



Lite efter 13 äter jag min lunchlåda. Den gjorde jag förra söndagen och tinar nu bara upp den. Jag har kollat ett avsnitt Crown innan lunchen. SÅÅÅÅÅ bra serie!


Klockan 14 har Melissa vaknat. Det är en historisk dag eftersom hon sov en timme och femton minuter utan att skrika emellan. Det har inte hänt en enda gång den senaste månaden. Hon har precis varje gång skrikit efter 30 minuter. Jag har hunnit byka och väntar ännu på att morgondagens träningskläder ska ha tvinnat färdigt i maskinen. 


Klockan 15 har jag precis duschat. De dagar jag inte tränar så duschar jag redan efter frukosten men idag blev det en sen dusch. Vi sjunger lite rörelsesånger i soffan och funderar om vi ska hämta Kevin på dagis eller ej. 3jorn brukar hämta eftersom han har bilen men idag är han på fotokeikka så det är oklart om han hinner eller ej. 



Klockan 16 är det klart att 3jorn hinner till dagis och Melissa sover sin andra dagssömn. Av någon orsak sover hon endast lite på en halv timme och så tycker hon att hon ska vakna. Medan hon sover skriver jag butikslista och prissätter lite loppisprodukter. 


Klockan 17 är jag prissatt färdigt och samtidigt hittat mina försvunna jumppaskor. De har varit försvunna i kanske tre år och jag hann använda dem bara någon enstaka gång innan försvinnandet. Idag hittade jag dem i en väska. Som jag letat. Köpte nya skor efter försvinnandet så nu har jag tydligen två par. 

Kevin och 3jorn kommer hem och vi äter snabbt. Idag blir middagen rester ur frysen eftersom vi inte handlat. 



Lite före 18 för jag lite mera grejs till mitt loppisbord. Efter det kör jag till butiken och handlar veckoslutsmaten. 


När jag kommer hem lite före 19 sover Melissa och killarna pysslar en strumpa eftersom de sagt i Buu-klubben att man ska göra det. Men Kevin vill inte skicka in sin strumpa utan hålla den själv. Samtidigt sitter vi och talar om allt möjligt. Kevin gillar att diskutera. Under middagen pratade vi om Titanic (som han hade hört om på dagis idag) och vulkaner. 



Efter klockan 20 någon gång har den äldre äntligen ätit kvällsmål, tänderna tvättade och pyjamasen på. Det är min tur att läsa och efter det krafsar jag Kevins rygg. Han älskar det. Precis som jag gjorde när jag var liten. 



Klockan 21 har även Mello pyjamasen på. Vi yrar en stund på soffan. Efter det letar jag fram mina träningskläder som jag behöver i morgon på eventet jag ska gå på. 3jorn ger kvällsmjölk åt Melissa och lägger henne. Hon somnar snabbt. 



Klockan 22 hänger vi i soffan och ser på den nyaste säsongen av Modern family. Jag äter kvällsmål, kvarg och blåbär. Jag som redan en gång slutat äta kvarg men eftersom måltidsplanen jag just nu följer innehåller så mycket proteiner så har jag tagit in lite mjölkprodukter i kosten igen. Men bara temporärt. 



Klockan är 23 och vi är trötta. 3jorn fixar ännu lite jobbgrejer och jag börjar gå i säng. Jag har sovit väldigt dåligt de senaste nätterna så ögonen svider av trötthet. Natinati!

Det var den dagen det.

25.1.2018

Ett testinlägg



Här letas det och testas det. Ersättare för Blogger-appen behövs så nu ska vi se om bilden på vår rokkimimmi fungerar som den ska. 

Mer vardagliga ting

Jag har tagit som vana att gå och läsa vad jag skrivit på bloggen för fem år sedan när Kevin var lika gammal som Melissa. Det är otroligt roligt att kunna jämföra hur det var då med hur det är nu. 

När jag läser så blir jag ledsen över att jag bloggar så lite numera. Då bloggade jag oftast flera gånger om dagen. Hur hade jag så mycket att komma med? Nu känns det som man måste ha något speciellt att komma med om man ska skriva ett blogginlägg. Alla vardagliga inlägg faller bort. Det kommer inte att finnas så mycket dokumenterat om Melissas bebiår. 

För några år sedan minns jag att jag blev irriterad på att folk visste så mycket om vad jag hade sysslat med eftersom jag bloggade aktivt. Jag kände ofta att jag inte hade något att komma med när man träffade folk irl eftersom de redan visste det mesta. Jag antar att bloggandet började minska då. 

Numera bloggar man inte mer om vardagliga ting. Och jag tycker faktiskt att sådana inlägg oftast är de intressantaste på andras bloggar. Men sen tänker jag att inte är nu någon intresserad av våra vardagliga eskapader eller mina dagboksanteckningar. 

Jag skulle nu villa sänka tröskeln för bloggandet lite och således försöka få publicerat fler inlägg. Jag är ju ingen professionell bloggare så jag kan väl publicera lite diibadaaba om jag så tycker. Tyvärr märkte jag idag att det blivit omöjligt att blogga från mobilen. Blogger-appen har tagits bort och det finns inte riktigt någon annan vettig app heller. Så mina planer om att blogga mer tycktes skrotas direkt. Jag brukar sällan sitta vid datorn utan gör det mesta med mobilen. Jag brukar ofta använda telefonens bilder i inläggen så jag skulle vara tvungen att maila dem åt mig själv och sedan ladda upp via datorn. Nej herregud. Kanske jag måste fundera på att flytta bloggen till Wordpress men jag är orolig för bilderna eftersom det finns tusentals av dem. Prkl. Om någon hittat på en lösning på problemet (blogga från telefonen) så berätta gärna. Och ni som flyttat er blogg till en annan bloggtjänst, hur gick det?

Till slut en bild från igår:

24.1.2018

Ute i snöovädret

Idag var dagen då man som vagnburen borde ha stannat hemma på grund av snöstormen. Men just idag hade jag lunchdate inbokad i Itis. Jag brukar alltid promenera till metron om jag har Melissa med men idag fick hon premiäråka buss.

Bara de 200 metrarana till bussen i liten uppförsbacke var ett helvete på grund av snön. Jag var helt slut när jag kom till busshållplatsen. På hemvägen hade det slutat snöa men inget var plogat. Då kom jag ihåg att någon bloggläsare sa att man ska dra vagnen om det är mycket snö. Och det var ganska lätt som tur men måste ha sett konstigt ut när man släpar vagnen efter sig.


Och det var ett superkiva lunchsällskap i Itis. Det är alltid så konstigt och magiskt när man får träffa en helt ny människa för första gången. Småbebisar är så små! Melissa är en jätte jämfört med de som fötts några månader efter henne.



Det gjorde mycket bra åt mammasjälvförstroendet att lyckas ta sig fram i snöyran och åka buss för första gången. I bussen märkte jag att vår vagn nog är ganska stor och lång. Nå, tur att det blir bussfärder så sällan.

21.1.2018

Femmånaders Melissa

Lillisen blev hela fem månader gammal redan. De största sakerna som hänt inom senaste månaden är kanske ätandet, sovandet, nyfikenheten och behovet att hela tiden greppa tag i något.


Just nu äter hon tre gånger om dagen och ganska små mängder ännu. Hon har inte varit lika matglad som sin storabrorsa var i tiderna (jag misstänker fortfarande att han var hungrig konstant). Äppel och päron är de största favoriterna. Och batat. Nu har hon också fått smaka på kött också. Och gröt! Hon öppnar nog munnen lättare för varje gång och när det är någon favoritmat så gapar hon stort.


Hon sover fortfarande bra på natten. Vi hade en kort period som han vaknade och härjade lite men det gick över. Hon vaknade också för att äta mycket tidigare än tidigare (hah vilken mening!). Men nu har det stabiliserat sig igen.



Men dagssömnerna har varit ett skämt nu i några veckor. Hon vaknar alltid efter prick 30 minuter för att skrika. Oftast vaggar jag henne till sömns men alltid somnar hon inte. Om hon somnar så skriker hon med 5-15 minuters mellanrum och man får vagga henne konstant. Hon sover på balkongen så det är kallt att stå där. Men det händer ju mycket med sömnen när bebisen blir fyra månader gammal. Sömnen ändras och liknar mer vuxnas sömn. Jag skulle så innerligt önska att detta skulle gå över strax. Det har ju hållit på i en månad.


Hon är också väldigt nyfiken och vill ta tag i allt. På skötbordet nappar hon allt hon har bredvid sig på hyllan. För några dagar sedan nappade hon en näve pasta från 3jorns tallrik. Hon gillar att ha saker i handen och undersöker dem koncentrerat. Hon viftar också med leksaker som har bjällror eller annat ljud. Hon för inte ännu aktivt saker till munnen. Utom sina egna händer.


Hon vänder sig från rygg till mage hela tiden men kan fortfarande inte svänga tillbaka så man får hela tiden vara och svänga på henne. Hon orkar nog ligga på mage en stund men börjar alltid sen gnälla efter en stund när nacken blir trött. Hoppas hon snart lär sig svänga åt andra hållet.



Vi var till Barnkliniken för andra gången där kardiologen ultrade hennes hjärta. Hon hade ju två hål i hjärtat när hon föddes. Nu senaste gång var det redan lite svårt att få undersökningen gjord när hon härjade så mycket. Men han hittade nu endast ett hål, så det mindre hålet har vuxit ihop. Vi behöver inte gå på kontroll längre utan saken kollas nästa gång först när hon är fyra år gammal.


Hennes dygnsrytm är ganska lika som senast, hon blir trött med två timmars mellanrum. Hon har också flera gånger vaknat tidigare än 10 på morgonen så kanske våra sena morgnar börjar vara över snart.



Vi har också gått på vår första mamma-baby-aktivitet här i vårt idrottshus (om man inte räknar med mammabruncher och -träffar). Det var mamma-babyjumppa och vi ska definitivt gå  igen.



Nu har hon också för första gången varit över natten hos min mamma och hennes man. Alla tyckte det var ganska spännande. En gråtattack hade hon fått på kvällen, säkert märkte hon att vi varit borta redan en tid. Men sedan lugnade hon nog ner sig och natten hade gått som den brukar.

Hon fortsätter växa så det knakar. Hennes mått är 9080 gr och 67,5 cm.




15.1.2018

På jumppa med bebis

Idag var jag superaktiv. Jag riktigt överraskade mig själv. Vi vaknar ju sent med Melissa men idag hade jag klockan och ringa så vi skulle hinna till en ny mamma-babyjumppa som började nära oss. Vi kom bra iväg och det var riktigt roligt att jumppa med bebis. Eller nå, Melissa låg bredvid medan jag jumppade. Jag har aldrig gått på något liknande tidigare. Med Kevin gick vi ju på babyrytmik och på babycafé men ingen jumppa. 

Jag har letat efter en jumppa dit man kan ta med babyn men det har inte funnits något här nära oss. Jag skulle ha varit tvungen att ta mig ända in till stan för det. Eller Hagnäs. Orkah. Så jag mailade vår Fix och frågade om de inte kunde fixa något sådant. Efterfrågan skulle säkert vara stort eftersom vår stadsdel är så stor. 



Jag blev glad när jag fick svar och det informerades att en sådan jumppa ska börja hos dem. 

Jumppan var inte så värst tung den här gången. Man tränar lite olika delar av kroppen varje gång. 

Där var kanske tolv mammor och bebisar. I början var alla bebisar helt tysta och vara tittade med stora ögon och undrade vad som pågick. Efter en stund blev några lite knarriga och så höjdes volymen lite hela tiden. Någon höll på att bli hungrig och någon trött. 

Melissa var väldigt nöjd under jumppan men de sista tio minutrarna knarrade hon lite på grund av hunger. Men det var nog en succé. Jättebra med en bebis som inte kryper och rymmer iväg. 

Mitt program går förövrigt bra. Har gjort varje träning och ätit precis som man ska. Redan efter en vecka känner jag att jag har bättre kontroll på kroppen på grund av träningen. Så jag har inte haft några motivationssvårigheter än. Jag tycker bara det blir lite dyrt att äta proteiner fem gånger om dagen. Hoppas motivationen håller i sig. 

10.1.2018

Vår underbara Kevin 5,5 år

Jag har inte skrivit så mycket om vår förstfödde på bloggen. Mest för att han börjar vara så gammal så jag vill inte skriva en massa personliga saker om honom. En liten rapport tänkte jag ändå föreviga här på bloggen.

Vår underbara fjanttomte 5,5 år.

Vår underbara Kevin är nu 5,5 år och har fem månader av "storabrorskap" bakom sig. Det har inte varit några som helst problem med Melissas ankomst. Han säger att han nu äntligen känner sig som en storebror. Han brukar paija, pussa och prata med henne. Några gånger har han sagt: "Nu Melissa orkar jag inte höra på dig mera" när hon varit ljudlig en stund.

Syster och bror tittar på Youtube.

Han stora intresse har varit att "bygga saker". Det har lite lugnat ner sig nu men ännu för en månad sedan skulle han konstant limma och tejpa. Han ville bygga något av allt. Han hittade ett skräp på marken och ba "Vad sku man kunna bygga av det här?". Vi är givetvis glada och stolta över att han är så himla kreativ men lite gråa hår fick vi nog. Vi är ju inte särdeles bra på att bygga och pyssla.

Vi undrar också vems gener han egentligen fått när han är så smart. Han har kunnat alla bokstäver redan länge och nu har han lyckats skriva på egen hand. Det kanske har saknats lite bokstäver och så men man har ändå förstått vad han skrivit.

Skjortan avigt och bakfram och moddeleran i högsta hugg.

Nu har vi också spelat ett matematik-spel som han fick i gåva av sin gudmor för några år sedan. Han räknar plus och minus på fingrarna och jag ba: "Är det där mitt barn??". Jag har aldrig varit särdeles bra på matematik. Jag är nog bra på siffror då det gäller noggrannhet typ, bokföring och excel-tabeller men inte rakt av att räkna.

Vi misstänker att Kevin har ärvt mycket av sin Fafa. Han var en mästare på att bygga och reparera och det är synd att han inte finns längre så de kunde ägna sig åt den gemensamma hobbyn i Fafas verkstad. Fafa var även bra på siffror och bokstäver så möjligen har han också ärvt lite av det av sin Fafa.

Han har också ett välutvecklat språk och använder ibland finare ord än vi vuxna. Han vägrar fortfarande att tala finska fast han nog kan språket. Ibland kan han härma efter mig när jag talar och på så sätt har vi fått lockat ut lite finska ur honom.

Bagaren.

De som följt med min blogg en längre tid vet om Kevins kärlek till bilar. Ända sedan han var två år gammal har han kunnat ungefär alla bilmärken och intresset har konstant varit stort. Men nu har bilarna lite glömts bort. Han talar inte längre om dem och leker inte heller nästan alls med sina småbilar.

Kevin är annars också ett speciellt barn. Han säger att han inte tycker om "barnmusik". Han vill hellre lyssna på Despacito och Gangnam style än Arne Alligator. MGP älskar han för barnen sjunger ganska poppiga låtar.

Fast han alltid älskar bilar så har han aldrig varit speciellt förtjust i Blixten McQueen. Varför ska en bil liksom ha ögon och tala? Det är riktiga bilar, Top Gear och Tekniikan Maailma som gäller.

Soffhäng.

I höstas började han sin första hobby, gymnastik för 4-5 åringar. Den ordnas i samma jumppasal som dagisets jumppa och där finns många från hans dagisgrupp (också han bästa vän). Det var en svår början precis som vi gissade men sakta har han blivit varm i kläderna. Där brukar han också säga att han hellre skulle lyfta tyngder än leka rörelselekar. Hippa hatar han, det deltar han inte i.

Halloween varade i många månader hos oss. En riktig halloweengalning.

Har är fortfarande ljudkänslig och känslig överlag men det känns som han allt mer lär sig hantera den egenskapen. Han blir nog rädd om någon skriker för det brukar vi inte göra här hemma, men han börjar inte storgråta längre.

Chokobollar in the making.

På dagis har han många vänner och de är väldigt viktiga för honom och vi talar mycket om dem här hemma också. Hans sociala färdigheter utvecklas hela tiden.

Han har humor och skrattar mycket här hemma, i synnerhet åt sina egna skämt och det får oss andra att skratta. En riktig glädjespridare.

Nästa vecka ordnas det förskoleinfo på dagis. Att han ska börja förskolan i höst får mig att känna ett stygn sorg i hjärtat. Han växer upp så snabbt.

Kulinaristen. Han har dock blivit mer kinkig med maten när han förut åt vad som helst.