30.3.2018

Så bygger du ihop möbler på det jobbigaste möjliga sättet

Vi håller ju (fortfarande) på och lagar om vårt hem så att barnen slutligen ska få egna rum. Det har inneburit en del möbelbyggande. Och att bygga ihop Ikea-möbler kan ju vara lite jobbigt för en helt normalt funtad person. Utan barn. Men med barn som hjälp... herregud.

Ungefär såhär gick det till när vi byggde ihop Kevins nya skrivbord. 

- Kevin. Nu ska vi bygga ihop ditt skrivbord. Kommer du och hjälpa? Det är ungefär som att bygga Lego. 

- *grymtande* (som vi tolkade som nej och var kanske lite lättade att endast vi vuxna kunde bygga utan en yrande femåring)

Byggandet startar. Melissa ligger på golvet. Hon undersöker allt. Hon rör ju på sig så man måste hela tiden kolla att hon inte nappar en skruvmejsel, äter skruvar, river anvisningarna eller fäller stora bordsskivor på sig. Allt tar länge. 

- Nej Melissa nu får du vara i din gåstol istället så du inte kommer åt saker. 

Bra idé i teorin men not so much i praktiken. Hon kommer och rammat över våra tår och högarna med bordsdelar. Försöker låsa in henne på kökssidan genom att sätta dammsugaren i vägen i öppningen till vardagsrummet. 

-*evil babylaughter* (hon går runt hela vägen och kommer in i vardagsrummet genom hallen i stället)

Våra tår blir mos igen. Hon kolliderar i bordsdelar. Hon börjar bli högljudd. Vi märker att det är middagstid. Den ena börjar laga middag och den andra fortsätter bygga medan hon far omkring som en boll i ett flipperspel med sin gåvagn. 

Vi äter. 

Efter middagen ska hon sova och hon läggs i vagnen och ut på balkongen. AAAAAAH vi får bygga ifred. 

-Pappaaaa jag har kakkabrott! (GAAAAAAH varför just nuuu?!) Killarna går på toaletten. De stannar där länge (alltid) och jag fortsätter bygga i racerfart så det ska bli färdigt innan minstingen vaknar. 

Jag har flow. Det är så här det ska vara när man bygger möbler. Det ska vara lugnt runt en och man ska ha tid att titta ordentligt på anvisningarna. (I bästa av världarna skulle man ännu ha ett glas vin medan man bygger men så långt har vi inte ens hunnit tänka. Plus att jag inte har druckit alkohol på länge så jag skulle säkert bli i fyllan av det där ena glaset, så kanske helt bra att vi inte hann så långt. Vet inte hur det skulle ha gått med byggandet då.)

- Prkl. (Märker att vi byggt lite fel tidigare då Melissa distraherade. Bygger om.)

Börjar bli färdigt. Väntar på kakkarna. Behöver hjälp av wessapappan att svänga runt möbeln. Ännu de sista grejerna läggs fast och vi bär in bordet i Kevins kommande rum. 

- Keviiin! Kom nu o titta på ditt nya bord. 

Han lägger bort iPaden och springer till dörröppningen. 

- Joo fint. (Och springer tillbaka till iPaden. Han är alltså inte alls intresserad. Han hinner ändå ge lite feedback på stolen som står vid bordet. Att han inte tycker om den.)

Jaha. Här har man svettats och svurit för att bygga ihop skiten och så är han inte alls intresserad. Det är väl just så det är med barn. De brukar inte bli ivriga av samma saker som vi vuxna. 

No efter att bordet byggts färdigt, DÅ började mina svordomar flyga (i smyg för barnen). Tre vägghyllor skulle ännu byggas ihop och det skulle vara superenkelt. Nå en hylla hade något fel så den gick inte att få ihop. En annan gick lite sönder vid bygget. Så en av tre hyllor blev som det skulle bli. Så vi måste fara till Ikea för att få dem bytt. Madafakin breeeeath breeeeath. 

Ja. Det är väl aldrig avkopplande att bygga ihop möbler men det tar nog priset när man försöker göra det med barnen i knutarna. Skrivbordet skulle säkert ha byggts ihop på max. 45 minuter i normala förhållanden. Vet inte hur många timmar det blev med middag, nattning och kakkande. Och för att det blev håsande och delar fästes fel väg. (Fast det där vinet kunde ju i och för sig delvis ha haft samma inverkan.) Puuuh hoppas vi inte behöver bygga så mycket mer. Det är nog kiva sen när det är färdigt. Sen någon gång i framtiden. 

Lillassistenten. Bilden är från en vecka sedan då jag byggde ihop två vägghyllor när jag var ensam med henne på dagen.
Här ska det hjälpas.


Bild från en vecka sedan när vi fick hjälp med att fästa vägghyllorna i vardagsrummet.

Skrivbordet finns det tyvärr inte bild på ännu. Det står inne i "romurummet". Bild kommer sen när rummet börjar bli någotlunda färdigt.



26.3.2018

Timmen som försvann

Jag är nog inget fan av att tiden måste ändras. Jag känner mig alltid helt råddig efter att vi flyttat till sommar-/vintertid. Och när man har barn så märker man av det ännu mer än tidigare.

Jag vet inte hur många gånger jag igår sa "Oj, är klockan sådär mycket!". Hur kan en timme göra så stor skillnad liksom? Melissas dagssömner blev sena och först vid 22 kunde man sätta sig ner i soffan en stund efter att båda barnen somnat. Kevin kommer nog att vara väldigt trött denna vecka, han som annars också somnar sent. 

Jag kunde ju hoppas på att Melissas morgon flyttas lite framåt men jag tror nog inte det. Det känns som också hon varit lite råddig idag av tidsomställningen. Hoppas det lugnar sig snabbt.

Får man gå och sova snart? Gäsp!

Idag släpade jag ut oss på vagnpromenad. Det har inte blivit så mycket av dem på vintern. Men nu börjar marken vara bar så det är trevligt att promenera med vagnen. Och vädret var ju en bonus idag.

23.3.2018

Måste ta itu med de djupa magmusklerna

Idag på mamma-babyjumppan koncentrerade vi oss på diastas och bäckenbottenmuskler. Inte egentligen någon ny info för mig men hon som drar jumppan erbjöd sig att kolla vår magmuskeldelning. Och jag tycks fortfarande ha en del mellanrum mellan musklerna. Sa hon månne att över två centimeter?


När jag var på eftergranskning bad jag läkaren kolla magmusklerna. Hon ba: "Jo de har gått ihop." Det är sjukt många månader sen. Men hon visste då tydligen inte vad hon talade om. 

Några månader efter förlossningen tränade jag djupa magmusklerna och bäckenbottnet aktivt. Men sen glömde jag lite bort det. Nu borde jag helt tydligt gräva fram Mammamage-appen och -boken och ta i tu med saken igen. Idag sades att de ännu kan gå lite ihop spontant men det tror jag nästan inte. Jag hade ju magmuskeldelning ännu fyra år efter att Kevin föddes utan att veta om det. 


Jag rekommenderar varmt att uppsöka en bäckenbotten-fysioterapeut något år efter att man fött barn. Alla borde gå. Jag gick hos en på Aava och tänker nog gå en gång till sen när det känns som att kroppen börjar vara återställd. 




21.3.2018

Den vinnande formeln för många ensamdagar med (sjuka) barn


Ganska mycket kaffe gick det år under lördag och söndag.

HELLOU!!! Jag klarade veckoslutet! Alla är i liv och ingen har tappat vettet. Whohoooo!

Jag skrev senast att Kevin blev sjuk förra onsdagen och jag hoppades han skulle vara frisk till veckoslutet då jag skulle vara ensam med barnen över natten pga 3jorns fotokeikka i Estland. Nå, Kevin hade feber torsdag och fredag men inte efter det. Han for ändå först idag, onsdag, till dagis. Stackarn var helt slut och svag och hade inte någon aptit. Först i måndags började han äta lite.

I två dagar var han sådan.

Det här med sjuka barn är ju verkligen ett undantagstillstånd i vår familj. Det är lika nytt varje gång för vi är så ovana. Jag tror Kevin själv blev ganska skrämd i onsdags när han själv märkte att han inte mådde så bra. Han och hans kompis hade tillsammans konstaterat på dagis att nu blir han nog sjuk. Och den enda sjukan han minns är spysjukan som han hade för ett år sen. Han är liksom helt "never forget the spysjukan"! Men när han insåg att feber är en annan sak så slappnade han av lite.

Jag grävde fram klossarna åt henne.

Men veckoslutet gick alltså väldigt bra trots sjukdomar. Barnen var jätte snälla och gulliga. Det var så klart ganska tråkigt när vi inte kunde göra så mycket. Och jag började nog efter sex dagar hemma med barnen känna att det ska bli skönt att återgå till vardagen.

Jag har nog tittat ganska mycket på Ninjago.

Värsta var kanske just den där ena natten när 3jorn var borta. Melissa har haft lös mage snart i två veckor. Från att ha hård mage gick hon till den andra ytterligheten. På natten måste man byta blöja på henne 1-3 gånger. Hon har inte bajsat nattetid på måååånga månader. Så då på natten hade jag nog en känsla av att jag snart mister vettet om jag inte får sova. Vi har ju många dåliga nätter i bagaget nu. Vet inte riktigt vad det är med henne, någon bobba, tänder eller kanske hon börjat reagera på mjölk? Om inte det snart lättar så för jag nog henne till läkaren.

Söta!
Denna grävdes fram ur dammhögen.

På söndag orkade han dekorera lite påskris.

Annars har Melissa varit supernöjd med att ha sin brorsa hemma på dagarna. Hon är ju nöjd bara hon får ligga och titta på honom. Sin stora idol. Och Kevin var till stor hjälp med Melissa när jag var ensam med barnen. Så jag är riktigt nöjd med allas vår insats.

Ljuvliga.

Det som hjälpte mig att orka alla dessa ensamdagar med barnen (3jorn jobbar som en dåre för tillfället) var nog de hjälpande händer som vi har runt oss. På lördag var min mamma här på dagen så jag åkte till Bauhaus för att köpa lampor varefter jag promenerade i solen och vädrades lite.

På väg till Bauhaus.
Här i Nordsjö finns mycket fina ställen att promenera på.
Promenerade längs playan och sedan till Catzos och min skumppaklippa.
Det var mycket folk på isen.
Ännu en kaffe i solen innan jag körde tillbaka hem.

På söndag tog min mamma och hennes man barnen hem till sig för några timmar på eftermiddagen så 3jorn och jag kunde sova. 3jorn hade vakat hela natten innan och jag hade nog också vakat mer än sovit.

3jorn kom hem och slocknade i Kevins säng. Hahaa!

På måndag kom svärmor hit och jag gick ut på en skogspromenad. På tisdag fick Kevin hänga hos svärmor medan vi andra for till Ikea för att fixa de sista möblerna. All denna hjälp har verkligen varit guld värd. Kanske det är därför ingen har tappat vettet?

På måndag var det lite mer grått promenadväder.
Han fick en uppgiftsbok av famo som var pop.
Så nu igen känner jag mig nog lite som en supermorsa. Job well done säger jag och klappar mig själv på axeln. Nu kan jag konstatera att den vinnande formeln för överlevnad var hjälpande händer, kaffe och supergulliga barn.




14.3.2018

Reality tv-junkien ger tips åt småbarnsföräldrar

Om föräldraskapet ibland känns lite tungt så har jag ett bra tips på hur man kanske lite kan lätta på fiilisen. 

Jag ska på veckoslutet för första gången vara över natten ensam med barnen när 3jorn far på en längre photoshoot till grannlandet. Och det känns nervöst. 

Och ibland kan det annars bara kännas tungt. 


Dååå kollar jag på Yllätysviitoset på TLC-kanalen (tisdagar). De har fem små bebisar och en två åring. När man sett ett avsnitt känns det plötsligt lite lättare. Bara en bebis och en femåring. 

Tidigare sändes ett program där familjen hade femlingar, alla flickor. De var typ ett åringar. Herreerreguuuuud. Ganska fart på. Det lär ska komma fler säsonger. 

Nästa vecka börjar ett program om en familj med sexlingar. Crazy!

Idag och i morgon är Kevin hemma eftersom han blev febrig igår. Han som nästan aldrig är sjuk. Tur att han är en sådan chillare så klarar jag mig bra med båda barnen hemma medan 3jorn är och fotar. Jag hoppas bara innerligt att alla är friska till veckoslutet då 3jorn är borta över natten. Om inte så kollar jag Yllätysviitoset på repeat alltid när jag har möjlighet. Hahaa!





PS. Fler reality tv-tips: I förrgår började en ny säsong av Suomen Bachelor och igår det bästa: Temptation Island!

13.3.2018

Sjumånaders Melissa


Och så blev vår bebis plötsligt sju månader. Det nyaste är att hon får tänder, tidigare än sin bror. Två tänder nere och nu verkar de komma igenom på övre sidan också. Hon har inte dreglat speciellt mycket men nog varit aningen bitter. Hon har ätit lite sämre och de senaste nätterna har varit oroliga. 

Här ser man att det händer något där i tandköttet.

Vi började ge henne fingermat och nu gillar hon inte alls att man matar henne. Hon är duktig på att äta och har ätit själv kött, kyckling, lax, grönsaker, rotftukter, frukter och bröd. Klottigt är det ju men annars gillar jag det stort. Så lugn i bordet när alla får matro samtidigt.


Hon gillar sin gåstol som hon fick i julklapp och far runt som en pingpongboll i vardagsrummet. När hon är i gåstolen så räcks hon också till oväntade ställen så man får vara på alerten.


Hon tar sig inte fram ännu men lyfter sig nog i krypposition och gungar fram och tillbaka. 

Hon har blivit väldigt högljudd. Jag tror hon är helt exhalterad av att hon kan ha så hårt ljud.

Lite ledsen efter att jag torkade hennes näsa.

Dagsrytmen är fortfarande ganska lika som senaste månad. Hon vaknar vid 7-8. Sover två längre dagssömner och en kort på kvällen. Går och sova 20-21 och äter en gång på natten vid 04-05 (fast ibland äter hon först på morgonen, har hänt några gånger).



Just nu väntar vi med spänning när hon ska hitta på att sätta sig upp i vaggan. Då blir det bråttom med att gräva fram spjälsängen ur förrådet och montera ihop den. Spjälsängen ryms inte heller riktigt in i vårt sovrum så Kevin borde i det skedet ha flyttat till arbetsrummet så att Melissa kan flytta in i Kevins gamla rum. Hon sover nog inne i en fpa-sovsäck och på grund av det har hon inte möjlighet att härja hemskt mycket i vaggan.



Jag tog bort Quadroliften (bärkassen) från vagnen och nu sover hon i en toppapåse. Får se hur det ska funka. Kan åtminstone inte längre bära hem henne sovandes. Men hon gillade sittdelen stort.

Hon har nu börjat reagera ibland om hon blir lämnad ensam i ett rum. I synnerhet om hon är sömnig.



Hon sitter inte hemskt stadigt utan faller åt sidan om hon inte har stöd. Jag har henne ännu i sittern när jag duschar men det är inte så pop. Men nu har jag hittat på en ny lösning som jag kan berätta mer om om den funkar.



Hennes partytrick är att hon på skötbordet sätter stortån i munnen och klappar med handen på sitt fotbotten (inte alltså samtidigt).

"Gissa hur många månader jag äääär?!"

Hon är fortfarande en chill baby. Hon har inte ännu hemskt mycket egen vilja och hon blir inte ledsen om man tar bort något av henne. Beslutsam verkar hon vara för hon försöker ofta länge komma åt det hon vill ha fast det är lite omöjligt när hon inte kan ta sig fram.

"Heeei vad är det här för nåt?"

Melissa gillar:
- Ryggkrafs
- Hårborstning
- När vi sjunger för henne
- Att äta själv
- Att titta på Kevin
- Att plaska i badkaret
- Sin gåstol som hon kan röra sig runt med
- Att man säger MASUUUU och pussar den mjuka magen när hon ligger på skötbordet.
- Att jag sheikkar min Mivi total-vitaminflaska innan jag häller ut vätskan på skeden. Det påminner väl om när man sheikkar hennes mjölk.

Melissa får fel i huvu av:
- Att man torkar hennes mun efter maten
- Att man torkar snor från hennes näsa
- Att man använder Nenä-Frida på henne

Det är ingen rådgivning denna månad så måtten uteblir.



Sen ännu lite vanliga snapshots från vardagen:

En veckoslutsmorgon i Kevins säng, Hur mycket randigt hittar ni?

Hon har hittat gardinerna.

Den far hon runt med.

Hon backar in på de konstigaste ställena.

Krypposition

Hon tycker om att sitta i sin matstol.

Brorsans leksaker är mycket intressantare än de egna. Denna grävde hon från leksakskorgen.
Jag försöker lära henne äta från påse. Så att hon kunde äta fruktpuré själv. Har inte funkat så bra ännu.


Här äter hon grötrieska och dagdrömmer.

Hon hittar på nya grejer hela tiden.

Timjamköttbulle och pasta. Mums.


I'm too old for crappy nights

Nu efter sju månader känns det som vi haft de första riktigt dåliga nätterna. Tänk att vi klarat oss så långt. Melissa var lite bitter förra veckan och plötsligt märkte vi att två tänder höll på att komma igenom i nedre tandköttet. Nu har de redan vuxit igenom och det lugnade sig.

För några dagar sedan märkte jag att det definitivt händer något i övre tandköttet också. Det är helt svullet och hon är ännu mer bitter. Några nätter har varit katastrofala och jag kan inte låta bli att fundera på att när Kevin var bebis så var det så här hela tiden. Hur orkade vi?

Förra natten bajsade hon två gånger. Hon har inte bajsat på natten på säkert nästan ett halvt år. Hon kändes varm på kvällen. Näsan har börjat rinna. Hon gråter på natten. Det brukar hon aldrig heller göra.

Så nu hoppas vi att de där förbannade tänderna trycker sig igenom tandköttet snabbt så vi kan återgå till det normala. I'm too old for this shit, hahahahahaaa!

En lad bebi i en låda.


12.3.2018

En av de bästa familjehobbyna måste vara att åka slalom

På lördag lyckades vi ÄNTLIGEN ta oss till backen med familjen. Eller nå, beibin hängde hos sin famo medan vi tre åkte till Kokon i Borgå.

Kevin var ju första gången i slalombacken i fjol när vi var i Himos. Han lärde sig att hållas och stå men inte svänga eller annars heller ha så mycket kontroll över skidorna.

Nu åkte vi mycket med selen för farten skulle annars ha blivit lite väl hård. Men mot slutet fick han åka i den minsta backen helt för sig själv. Han lärde sig faktiskt svänga men inte ploga så att farten inte skulle bli för snabb.

En gång vågade han även åka ensam med knappliften men han fick inte den mellan benen. Istället höll han i den hela vägen. Måste ha varit tungt.

Han ville också åka i "hyppyrin" med 3jorn. En liten galning. Sista åket vågade han sig upp till toppen av Kokon och så kom vi ner alla tre tillsammans.

3jorn och jag åkte också turvis för oss själva, men det fanns ju inte så mycket backar att åka i, hehee.

Kevins skidor är för korta och hjälmen för liten men vi ids nog inte börja skaffa något nytt mer till denna säsong. Jag drömmer om att vi skulle hinna till Hjortlandet ännu en gång i vinter, men får se nu. Jag måste säga att Kokon var ganska superlitet och jag gillade Hjortlandet mer. Synd bara att det tar hälften längre att köra dit från oss än till Kokon.

Vi råkade träffa en kompis som är skidlärare och han var av den åsikten att Kevin nog snabbt skulle lära sig om han skulle gå i skidskola. Så potential finns definitivt.

Innan första åket.

Let's go!

"Pappa kan vi åka i hyppyrin!?"

Så roligt!

3jorn lyckades transportera upp Kevin i knappliften trots snowboarden. Skickligt!

Uppe på toppen.

Där kommer dom.

I den minsta liften åkte han själv.

Paus med franskisar och berlinermunk.