3.5.2018

Climbing the baby everest

De lugna hemmadagarna börjar vara över. Melissa har den senaste veckan blivit en riktig klätterapa så man måste hela tiden hålla koll på henne så hon inte slår ihjäl sig själv. Annat var det när hon bara chillade där man lämnade henne. Det var ju äkta semester. 

Jag har ju trivats bra hemma med henne och har inte haft behov av en massa program på dagarna. Men nu börjar det kännas som att vi borde börja ha mer proggis så att dagarna går snabbare. De sista timmarna innan killarna kommer hem så är jag helt slut. Jag känner igen fiilisen från Kevins babytid. Då räknade jag minuterna tills 3jorn kom hem från jobbet. Den fiilisen har jag inte haft alls denna gång. Förrän nu. 

Men givetvis är det maj och alla babyaktiviteter börjar ta paus över sommaren. Får försöka boka in dejter med kompisar istället. 

Undrar om det lättar sen när hon blir stadigare på benen eller senast sen när hon börjar gå? Nu är hon överlycklig när hon står upp men hon vinglar som bara vad. Och glömmer att hon måste hålla i sig. Nå sen när hon börjar gå så blir det väl andra hyss i stället, hahahaa! She keeps me busy. 




3 kommenttia :

  1. Vår kille är lika gammal som er flicka. Han har redan stigit upp i flera månader så vi är tack och lov förbi den där vingliga tiden då man får ha ständig koll.I stället konstaterade jag idag att storhandlande gör jag ensam framöver han gjorde inte annat än ställde sig upp i butiksvagnen idag. Smått omöjligt att packa kassarna etc då ena handen fick hålla honom från att falla i stengolvet. Så alltid är det något :)

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Oj jag har aldrig storhandlat ensam med barn. Bättre så för alla parter, hahaha.

      Poista

Roligt att du kommenterar!