28.8.2018

Födisen som blev bra till slut

Nå huh huh sådant födisveckoslut det blev. Det började dåligt. Ingen av de jag kollade med kunde komma och dricka födisskumppa med mig i lördags. Det var resor, namngivningsfester, operationer, polttare, andra födisar etc som kom i vägen. Sen orkade jag inte kolla med fler utan tänkte att NÅH kanske det inte är meningen att jag ska fira i år. Skit i det! (Tycks överlag just nu vara story of my life att det mesta roliga man försöker planera avbokas).

Sen på fredag fick jag ett meddelande av en vän som frågade om jag vill komma på terass med henne samma kväll. Jag bara JIHUUUUU JOOO jag får ändå komma ut och träffa någon. Sen höll också det på att gå i stöpet och jag satt på toaletten med tårar i ögonen. För det kändes så eländigt. Men slutligen kom vi ändå iväg. Det var härligt att vara ute på stan, dricka lite mojito och diskutera.

Eftersom födisskumpan inte blev av på lördagen så for jag till stan. Helt ensam. Det är nog något jag saknat, att bara gå på stan för sig själv. I lugn och ro. Det har man ju aldrig tid med nu mera. Är jag i stan så ska jag alltid träffa någon.

Så jag unnade mig sushi och skumppa och sen gick jag och shoppade lite. Har haft klädångest när jag inte köpt något nytt på hela sommaren. Plus att det var bra att dricka lite skumppa innan så fick jag en bra flow där i butiken. Fanns massor fint juh!

När jag kom hem på kvällen så gjorde vi ett byte med 3jorn, han for till stan. Jag hängde med barnen och vi spelade futis. När barnen somnat (senare än vanligt såklart!) skålade jag ännu med mig själv och tittade på Cheeks sista konsert.

Söndagen var sen den riktiga dagen och jag blev väckt med kramar och pussar och fick fina presenter. Sen åt jag frulle i sängen tillsammans med Kevin. Melissa fick inte vara med för hon härjar så mycket.

På eftermiddagen fick vi kaffegäster vilket var roligt! Och till middag önskade jag beställd pizza. Sådant äter vi typ aldrig, ibland på semestern så det blev en riktigt lyxig pizzafest.

På kvällen önskade jag ännu att jag skulle få gå ut och sparka boll med futisdåren. Det var roligt och han är så ivrig. Han fick begagnade futisskor och futiskläder av en min kompis så han är helt ifrån sig nu. Sedan mullrade åskan så vi gick in.

Så visst blev det helt bra fast jag var så ledsen först. Kanske försöker jag ännu få till stånd en födisskumpa om jag orkar. Eller då får det bara vara i år och så satsar jag på nästa år i stället. Hahaa!

Men kolla mina ”uppstoppade blommor” från Maison Helsinki. Hade önskat sådana i födisgåva och fick BÅDE rosa och vita rosor!! Beundrar dem varje dag!



Alla morgnar är inte längre lugna hemmamammamorgnar

Nu har vi börjat vår första hobby med Melissa. Eller visst gick vi ju på mamma-babyjumppa när hon var riktigt liten, men denna hobby är liksom rolig för henne. 

Vi började med klapp&klang i Matteus. Där gick jag också med Kevin när han var liten. Det var mycket nytt där. Nya utrymmen och ny ledare. Det verkade mycket bra. 

Melissa undrade nog ganska mycket var hon riktigt hamnat. Hon bara tittade skeptiskt på meininkin. Hon brukar ju dansa och klappa när hon hör musik och sång. Men nu tittade hon bara storögd omkring sig. Hon är kanske inte heller van med så många bebisar och människor på en gång. Men månne hon inte mjuknar efter några gånger. 

Enda problemet är tiden, kl 10. Hon brukar börja sova sin första dagssömn då. Hon sov 10 minuter i metron. Hon orkade nog sen helt bra men herregud så hon var sömnig på hemvägen. Jag ville helst hinna hem före hon somnade för hon sover så dåligt i vagn. 

Men sen snart när vi övergår till en dagssömn så börjar tiden funka bättre. 

Jag hade nog riktigt svårt att hinna få oss färdiga och komma iväg i tid. Så tisdagsmorgnarna blir lite stressiga. Men inte lika stressiga som måndagsmorgnarna för jag ska jobba på måndagar, hahaaa. En av de saker jag älskat mest under mammaledigheten är de långsamma morgnarna. Sen när man börjar jobba så hinner man nog med att stressa iväg. Uga! Detta blir liksom lite en mjukstart. Alla morgnar är inte längre långsamma morgnar. 

På bilden en trött stirrig unge på väg hem från gung&sjung. Znarck!



22.8.2018

Ett svammelinlägg (om vaccin, barnvagnar, klassträffar och böcker)

Jag tänkte skriva ett vardagligt hej. Så, HEJ!

Min vardag ser ganska mycket ut så här just nu. Agerar stödperson åt en vinglande toddler.
Vi var idag på rådgivningen och allt gick bra. Men det var hemskt när Melissa fick de tre vaccinen. Herregud så hon grät. Hon har nog aldrig i sitt liv gråtit så mycket. Hon är ju en typ som inte gråter sådär värst mycket. Kanske när hon är trött eller hungrig eller om man tar bort någon sak av henne så blir hon ledsen. Men hon har nog inte varit någon skrikbebis. Men detta gråt var som inget jag sett förut.

Det blir intressant att se hur hon reagerar på vaccinen. Hon kan ju ha feber nu i någon dag och sen kan hon ännu efter en vecka få symptom från mpr-vaccinet. Huuuuh det kanske blir tunga tider.

Här sitter hon och är lite sur på bussen när vi kom hem från rådgivningen nyss.
Just nu sover hon i sin säng. Hon vägrade sova på vägen till rådgivningen fast det var hennes päikkäretid. Så jag höll henne vaken ända hem. Får se hur det blir med bara en dagssömn. Vi har ju annars också tänkt snart ändra till att hon sover bara en gång för kvällarna blir så sena. Så det här blev en ofrivillig testdag.




Vad annat. Vår resa närmar sig och jag försöker planera och fixa inför det. Vi skaffade ju en ny resevagn för att få mera saker och rymmas i bilens baklucka. Vagnen blir så liten att den ska gå i handbagaget, men tydligen då inte på Thomas Cook Airlines. De har varit sneakyga och har några cm mindre mått på sina handbagage än t.ex. Finnair.

Jag vill inte lägga den nya vagnen bland kappsäckarna för det finns ju risk att den går sönder. Först tänkte jag att vi skaffar en gammal kappsäck att lägga den i. Eller att vi hyr en skyddsväska på flygfältet. Men varför ska man göra det svårt och betala mera när vi har en gammal vagn som man igen kan slänga in bland kappsäckarna. Den har klarat sig tidigare. Den nya är kiva att skuffa och så, men månne vi nu inte klarar oss i en vecka.

Igår hängde hon på skolgården när det var höstjippo i dagis-/skolhuset.
Och på tal om barnvagn så håller jag på och letar efter en Emmaljunga Scooter att byta vår Super Nitro emot. Jag älskar vår nuvarande barnvagn men den är så himla stor. Just t.ex. i bussar så ryms folk nästan inte förbi den när den är så lång. Så Melissa ska snart få vända ansiktet mot färdriktning. Det har hon ju nog redan i resevagnen.

Och eftersom jag tydligen inte har tillräckligt med projekt och kanske är lite uttråkad under min vårdledighet så drog jag igång en idé om att ha klassträff nästa år. Då är det nämligen 25 år sedan vi började högstadiet (crazy!) så det skulle väl vara dags för en träff? Får se hur mycket folk vi lyckas samla ihop. Om någon har tips på bra ställe att hålla en klassträff på så berätta gärna. Man ska få all mat och dryck därifrån och inte själv behöva fixa med sådant.

Jag blev upprörd av denna. Men var tvungen att sträckläsa. Man visste inte alls hur det skulle sluta.
Jag har läst många böcker i sommar och bara jag publicerat detta så ska jag fortsätta läsa Björnstad som jag började med för någon dag sedan. Försökte läsa den tidigare men kom inte riktigt igång vilket är konstigt för jag har alltid älskat Fredrik Backmans böcker. Kanske är det sportaspekten som tar emot, heh.

Så det var lite allmänt svammel så här på en onsdag. Hoppas ni har det bra!

17.8.2018

Ettåriga Melissa

Här kommer den sista månadsrapporten. Nu är hon ett år gammal. Jag fattar inte riktigt vart året har försvunnit, det har nog gått i racerfart. Samtidigt som jag ser fram emot att hon ska bli lite äldre så vill jag stoppa tiden och ha min lilla bebis en stund till.

Studiofotona är tagna av hennes pappa Björn Fagerholm.


Men hon är på god väg att förvandlas till en toddler. Mycket fart och många projekt på gång har hon hela tiden.



Här kommer hennes favorithobbyn:
- Promenera runt medan någon håller hennes hand. Hon är fem före att börja gå själv.
- Klättra. Upp i sängar, fåtöljer och soffor. Hon kan inte riktigt komma ner försiktigt än.
- Leka kuckuuleken. Ofta på hennes eget initiativ. Hon lägger händerna för ögonen och då är det meningen att man ska leka.
- Visa var lampan är och sedan applodera åt sig själv för att man är så smart.
- Applodera åt sig själv alltid när man berömmer henne för något.
- Titta på Kevins futiskort. Kevin är mindre glad över denna hobby.
- Försöka komma åt ipadar och telefoner.
- Vara där Kevin är. Hon är ett stort Kevinfan.
- Klättra och gå i trappor.
- Bläddra i böcker med papperssidor. Behöver inte ens finnas bilder, bara det är papperssidor.
- Ha händerna i Kevins skor/crocs och krypa runt med dem. Nu har hon också börjat använda mina och 3jorns skor för detta.
- Gå omkring med gåvagnen i racerfart. I förrgår lärde hon sig backa, dvs. gå bakåt med vagnen.
- Hon är galen i bollar. Vilket är aningen humoristiskt när Kevin spelar futis och hon försöker komma åt hans boll.



Att vara ute med henne är aningen trevligare nu för hon ska inte konstant äta sand och stenar. Men lite måste hon smaka ibland. Helst ska hon promenera runt och man ska hålla i hennes hand. Hon kan stå utan stöd ganska långa stunder om hon inte märker det. Och sen när hon märker det så får hon ett stort smil i ansiktet för hon tycker att hon är så skicklig.



Hon trivs helt okej i vagnen fast hon har inte varit vagnbunden så mycket i sommar. Att åka bil däremot har blivit lite jobbigare. I SYNNERHET om Kevin inte är med på bakbänken. Då är hon mycket olycklig.



Hon äter med god aptit. För tillfälle kan man mata henne burkmat om man ger en egen sked åt henne och hon får försöka äta med den själv mellan varven. Hon börjar bli ganska duktig med skeden och jag tänkte ge henne egen gröt någon morgon och se vad det blir till. Hon gillar att äta själv med händerna och äter riktigt bra. Vissa maträtter går ner bättre än andra. Hon äter nästan alltid samma mat till middag som vi. Till lunch får hon ofta burkmat för jag äter sådant hon kanske inte äter.



Vi har börjat blanda vanlig mjölk i ersättningen. Men nätterna har blivit ganska dåliga de senaste veckorna så jag funderar om det är mjölken som stör. Har nu testat både vanlig mjölk och luomu. Funderade på att testa laktosfri och se om det har någon skillnad. Hon hade ju lite förhöjda värden då för några månader sen när någon mjölkallergi testades med blodprov.



Det kan också hända att hon håller på att få tänder, men alltid har inte värkmedicin hjälpt.



Hon sover två dagssömner men de håller på att bli kortare och kortare. Efter vår Mallorcaresa tror jag att jag ska börja köra in en dagssömn. Jag har nu några gånger satt henne i sängen och sova den första sömnen och hon har sovit riktigt bra då. Så kanske det är obekvämt att sova fastkedjad i en vagn?



På nätterna vaknar hon för att gråta. Ibland tystnar hon själv efter en liten stund och fortsätter sova. Men ofta får vi gå in, sätta tutten i munnen, paja eller ge vatten. Känns surt att nätterna blivit så dåliga när hon tidigare varit en bra sovare och vi redan haft hela nätter. Jag tror vi måste ändra en aning i kvällsrutinerna så hon får mjölken lite senare, för jag tror hon håller på att få en sömnassociation. Men vi får hoppas att det här är bara en FAS! Men ibland överaskar hon med att sova en hel natt, som förra natten.

Även dessa utefoton är tagna av Björn Fagerholm.


På tal om FAS. När vår semester började så var hon ju plötsligt helt fast i mig. Ville hela tiden vara nära. Det höll i sig hela semestern, över en månad alltså. Men nu känns det som det lite lättat. Hon kan ibland vara i sitt rum eller i vardagsrummet för sig själv fast jag är i köket.



Och på tal om köket. Att laga mat just nu är lite utmanande. Hon står nämligen i benen och vrålar för hon vill upp i famnen och se vad som pågår där uppe på spisen. Hon älskar att sitta i famnen och titta på matlagningen men det är ju lite svårt att göra allt med en hand, fast jag har blivit ganska duktig på det. Men i något skede börjar nog armmusklerna krampa och jag måste sätta henne på golvet och hon blir jättesur och sårad.



Hon pratar mycket men inte riktiga ord. Hon kan säga ma-ma-ma-ma. Kanske betyder det mamma? Vem vet.

Träning pågår.

Hennes tidtabell som ettåring är ungefär:
07 Väckning
08 Frukost
10 Mjölk + dagssömn
12 Lunch
14 Mellanmål
14:30 Mjölk + dagssömn
16-17 Middag
19 Kvllsmål
20 Natinati

Halåå halåå! Hon vet ungefär vad man gör men en telefonlur.

Vi hade tänkt börja på Matteus musiklek nu i slutet av augusti så att vi har någon hobby en dag i veckan.

Hon gillar vatten och jag tror att hon snart ska få besöka simhallen för första gången.

Hon verkar just nu acceptera Famo och Momi ganska snabbt som skötare. Vilket är bra för hon ska från och med september skötas av Famo en dag i veckan. Och så övernattar hon ju hos Momi nu som då. Momis man tittar hon däremot på från ett säkert avstånd.

Hon har fått sitt första pass.

Jag fyller i måtten efter rådgivningen som är nästa vecka. Det känns som hon vuxit väldigt mycket under sommaren.
EDIT: 74,7 cm och 10,7 kg.

På väg på kalas.

Och promenaden fortsätter. Och fortsätter. Och fortsätter.

En Titanic-moment i lekparken med brorsan.

Födisfrukost på stranden.

Hon hittade ett par skor igen. Vi har skor överallt i lägenheten. Hittade min ena löpsko i vår säng här om dagen. Och Kevins crocs i leksakskorgen.

EN BOLL!!!! MÅSTE SPRINGA SNABBT EFTER!!!

Hon står och väntar på service. Hon älskar att man skuffar gåvagnen och hon står i den. Men hon gillar också att promenera runt med den själv.


15.8.2018

Det som är överkurs för en är vardag för en annan. Som att handla mat utan bil till exempel!

Ibland är det nog humor när jag upplever mig själv som en supermorsa när jag lyckas genomföra något som är vardag för andra. Igår hade jag igen en sådan moment.

Saken är alltså den att när vi handlar så kör vi alltid med bil till butiken. Vi handlar max två gånger per vecka så det blir ganska mycket grejer de gånger vi far till butiken (Prisma-perhe!). Vi har också haft som vana att handla utan barn för att det inte ska vara så stressigt. Nu är Kevin redan så stor att med honom kan man handla lätt utan desto mer drama eller utbrott.

Nå igår ekade det tomt i kylskåpet. Något skrapade jag ihop till lunch men för middag fanns inte så mycket. Jag beslöt att vara "supermorsa" och promenera med Melissa till butiken. Hon kan nog oftast bete sig men ibland blir hon lite högljudd och orolig. Mest nervös var jag ändå över hur jag skulle få hem alla grejer.

Samma dag råkade jag träffa en gammal klasskompis. Hon har fyra barn och ingen bil. Hon lyckas ändå handla mat åt sin familj och rouda hem allting, oftast då säkert med det minsta barnet i vagn.

Så jag tänkte att nog ska jag också klara det! Det är ju vardag för jättemånga barnfamiljer! Så for jag iväg, med ryggsäck, tom skötväska och tygkasse. Och lite svettigt och tungt var det ju nog på hemvägen men allt fick jag hem. Och jag köpte säkert mindre än jag skulle ha köpt om jag varit med bil. Okej, mjölken kommer snart att vara slut men jag orkade inte köpa flera liter som vi brukar.

Det som är överkurs för en är vardag för en annan, hahaaa!

Fick till och med ett stort paket blöjor transporterat!

Inne i kassarna finns det jag köpte. Känns som mycket mindre än vanligtvis men räcker kanske inte för lika många dagar heller.


14.8.2018

Om att börja förskola och lämna dagisvuxna efter sig

Idag har mitt flöde fyllts med små förskole- och skolbarn. En riktigt stor dag för många! Även lite större barn börjar på nya ställen, högstadier och gymnasier/yrkesskolor.

Också Kevin börjar förskolan. Det är givetvis en stor grej i hans dagliga liv. Nya rutiner i vardagen, nya utrymmen och lite nya kompisar. Men ärligt sagt känns inte förskolestarten som en superstor grej för honom. Vilket är endast positivt. Han fortsätter i samma byggnad som förut. Han har redan hängt mycket i förskolans utrymmen i början av sommaren och de senaste veckorna. Han är omringad av sina vänner. Han känner de vuxna.

Min stora lilla son! Som inte vill dra fast hupparens dragkedja för "han är coolare om den är öppen".
En av orsakerna till att vi ville att han skulle börja på det dagis där han gått var förutom trafikförbindelserna också det att förskolan och skolan är i samma byggnad. Givetvis är det hössligare än på ett mindre dagis men han känner sig van och trygg där. Han kommer att gå många år i det huset.

När han började visste vi ju inget om personalen. Men vi har varit så otroligt nöjda med dem och de har känts som en mycket viktigt del av vårt liv och Kevins utveckling. Vi har nu lämnat bakom oss tre härliga egenvårdare. En från gruppen för under tre åringar, en från gruppen för över treåringar och en från den senaste gruppen för femåringar.

Det känns lika vemodigt varje gång han går vidare för vi har haft ett så otroligt bra samarbete med dem alla. Vi är så väldigt tacksamma över hur bra de tagit hand om vår lilla son och sett honom som den han är. Detta trots att de har händerna fulla med arbete.

Nu blir det igen nya vuxna men även de är bekanta från tidigare. Och som tur ser vi de andra på gården ibland. Och så får vi hoppas att Melissa får en plats på samma dagis och att vi kan fortsätta vårt fina samarbete sedan.

Tack till er alla pedagoger som har hand om dem som är vårt lands framtid!

10.8.2018

I morgon är det ett år sedan hon kom till oss

I morgon fyller vår lillis ETT ÅR!!! Det känns som året bara swischat förbi men samtidigt känns det som hon varit hos oss länge. 

Idag för ett år sedan var jag ganska nervös. Nästa dag skulle jag in för att snittas. Den spänningen och den underliga känslan när vi körde till Kättären kommer jag aldrig att få uppleva igen. 

Jag måste lägga denna bild även på bloggen. Första knäpptes för exakt ett år sen och den andra idag. Ganska mycket har hunnit hända under året!


Och här ännu bilder på när vi försökte knäppa en vettig bild idag. Hon har nog fart på!











9.8.2018

Den sista semesterveckan

Semestern tog slut för någon vecka sedan men jag har inte skrivit något om den sista semesterveckan. Här kommer en update.

Vi hälsade på mina farföräldrar. Det råkade vara rusning hos dem just då.

Vi gjorde en daytrip till Borgå. Förde barnen till polisstationen där för vi beställde ju pass åt dem. Och underåriga måste tydligen visas upp. Ingen chans att få en tid relativt snabbt till Böle polisstation. (Varför har de stängt alla andra ställen i Helsingfors???)

Efter polisstationsbesöket blev det lunch på Rosso eftersom det är barnvänligt med lekhörna och allt.

"Ge mig lite pizza!!!"

Rusketusraidat hahaaa!

Lite promenerade vi i gamla stan fast det var hett och guppigt med barnvagn. Hälsade även på en vän i Bohemia.

Han fick en slickepinne.

Fjanteri.

Vi hängde ännu en stund i Muminparken.

På lördagen körde vi till Pyhtää där vi stannade en natt.

Där fanns även den minsta sötisen! (som blev stucken av en geting två gånger och måste åka till Kotka sjukhus. HUJ det var hemskt! Men allt slutade bra som tur.)

Båtåkning blev det givetvis.

Melle höll oss busyga och svettiga.

Vi badade bastu. Fast det var nästan för hett för det. Jag skulle hellre ha legat i havet och guppat på Kevins simring.

Hon vaknade givetvis megatidigt. Många timmar innan resten av sällskapet. Jag satte henne framför teven där hon satt nöjd en stund.

Sen försökte jag hitta på andra aktiviteter åt actionbabyn.

På söndag blev det ännu en tur ut med båten.

Det fläktade skönt.

Här hade dagis redan börjat men på måndag kväll var vi ner till vår lokala strand för att äta glass och hänga.

Det var helt skönt.

På tisdag kväll blev det ännu afterdagis simning på beachen. Skönt.
Det var den familjesemestern. Nu är vi redan andra veckan in i vardagen. Nästa vecka börjar det på allvar då förskolan startar. SPÄNNANDE!