14.8.2018

Om att börja förskola och lämna dagisvuxna efter sig

Idag har mitt flöde fyllts med små förskole- och skolbarn. En riktigt stor dag för många! Även lite större barn börjar på nya ställen, högstadier och gymnasier/yrkesskolor.

Också Kevin börjar förskolan. Det är givetvis en stor grej i hans dagliga liv. Nya rutiner i vardagen, nya utrymmen och lite nya kompisar. Men ärligt sagt känns inte förskolestarten som en superstor grej för honom. Vilket är endast positivt. Han fortsätter i samma byggnad som förut. Han har redan hängt mycket i förskolans utrymmen i början av sommaren och de senaste veckorna. Han är omringad av sina vänner. Han känner de vuxna.

Min stora lilla son! Som inte vill dra fast hupparens dragkedja för "han är coolare om den är öppen".
En av orsakerna till att vi ville att han skulle börja på det dagis där han gått var förutom trafikförbindelserna också det att förskolan och skolan är i samma byggnad. Givetvis är det hössligare än på ett mindre dagis men han känner sig van och trygg där. Han kommer att gå många år i det huset.

När han började visste vi ju inget om personalen. Men vi har varit så otroligt nöjda med dem och de har känts som en mycket viktigt del av vårt liv och Kevins utveckling. Vi har nu lämnat bakom oss tre härliga egenvårdare. En från gruppen för under tre åringar, en från gruppen för över treåringar och en från den senaste gruppen för femåringar.

Det känns lika vemodigt varje gång han går vidare för vi har haft ett så otroligt bra samarbete med dem alla. Vi är så väldigt tacksamma över hur bra de tagit hand om vår lilla son och sett honom som den han är. Detta trots att de har händerna fulla med arbete.

Nu blir det igen nya vuxna men även de är bekanta från tidigare. Och som tur ser vi de andra på gården ibland. Och så får vi hoppas att Melissa får en plats på samma dagis och att vi kan fortsätta vårt fina samarbete sedan.

Tack till er alla pedagoger som har hand om dem som är vårt lands framtid!

Ei kommentteja :

Lähetä kommentti

Roligt att du kommenterar!