3.9.2018

Hemmamamman på duun


Idag är en historisk dag. Jag har varit på jobb. Första gången på nästan 1,5 år! Jag kommer att jobba en dag i veckan och Minimelle ska vara med famo de dagarna. 

Det här känns jättebra! Jag får en dag i vuxenvärlden där jag får använda hjärnan lite. Jag får liksom tänka en hel tanke till slut, hahaaa. Jag får en liten inkomst så att jag kan vara vårdledig lite längre. Och barnbarn och farmor får bygga upp en speciell relation. Jag skulle faktiskt aldrig ha satt henne på dagis ännu i denna ålder så svärmor är nog en riktig räddare. 

Dagen gick helt bra. Det kändes mycket underligt att vakna innan alla andra i familjen och börja laga sig i jobbskick. På Järnvägsstationen tänkte jag yra mig in i helt fel tåg men jag hittade fram. Väldigt mycket hade hunnit ändra på jobbet under ett år. Nya byggnader, ombyggen, ny organisation, nytt team etc. Så det blir en del för mig att lära mig. Men jag ser fram emot det. 

Några gånger under arbetsdagen fick jag en underlig känsla. JAG HAR EN BEBIS! Liksom hon har ju aldrig funnits när jag varit i jobbsammanhang. Jag har aldrig jobbat och varit tvåbarnsmorsa. Det är svårt att förklara vad jag menar men kanske någon känner igen det. Liksom att jag har varit så tight ihop med henne alla dagar och så plötsligt sitter jag där på jobbet och märker att det gått typ en timme utan att jag hunnit tänka så hemskt mycket på henne. Underligt. 

Och oj vad kiva det var att komma hem till familjen och FÄRDIG MAT! Oftast är det ju jag som fixar maten färdig tills pojkarna kommer hem från förskola och jobb. Mycket bra!




Ei kommentteja :

Lähetä kommentti

Roligt att du kommenterar!