26.9.2018

Mallorca fotobomben är äntligen här!

När ettåringen sov dagssömn hann man chilla i någon minut.

Jag har haft lite svårt att orka blogga eller gå igenom mina Mallorcabilder. Jag är fortfarande helt slut efter resan. Men nu tänkte jag skriva lite kort om hur det var och posta bilder. Om min hjärna är kapabel till det, hahaaa.

Det var alltså min brors och hans frus "bröllopsresa" vi var på. De ville ha med sina familjer så vi var 16 personer som åkte.

Jag minns att jag på Teneriffa tittade avundsjukt på en grupp resenärer som var på samma hotell som vi, de var flera generationer på samma resa och det såg så mysigt ut. Nu fick jag vara med om samma. Och det var verkligen mysigt att resa med en stor grupp. Alla gjorde ju inte samma saker hela tiden och vi hade lite olika tidtabeller beroende på om man var barnlös (eller nå, hade sina vuxna barn med på resan), hade liten bebis eller lite större bebis. Men flera gånger lyckades vi samlas alla på samma ställe.

Det var också sjukt mysigt att ha brorsan som granne på ena sidan (vi så gott som delade balkong) och min pappa med halvbror på andra sidan. Resten av gänget bodde två våningar upp. Mycket ofta såg man någon bekant i gångarna, aulan eller vid poolen. Och vi sågs också på frukosten. 

Två dagar hade alla hyrbilar och vi försökte röra oss på samma ställen men det var nog lite svårt när man hade bebisar och barn med. Två bilar kom t.ex. aldrig fram till Formentor men vi hade samma slutmål och såg gänget flera gånger längs vägen när vi stannade i olika uppsättningar. Regeln var att så länge bebisarna sov så körde man utan att stanna. Heh. Mer om roadtrippen i ett annat inlägg.

Den roligaste dagen var nog definitivt när de nygifta hade ordnat en "familjernas kamp" på stranden. Vi kan inte ha sett kloka ut  när vi lekte olika lekar i våra utstyrslar. Dessutom blev bröllopsdansen av på stranden och alla deltog i den, så rolig idé. Jag fick lite Mamma Mia-fiilis. Vår familj vann kampen fast jag var urdålig på brännboll när jag var inne i cirkeln. Och så var vår familj väl några fler så kanske det inte var så jämt från början?

Samma kväll bjöd de nygifta oss på väldigt god middag på en restaurang i gamla stan i Alcudia. Det var som ett bröllop all over again med lite bröllopslekar och photobooth. Detta firades i helt galet ösregn så det måste ju betyda lycka för brudparet. Vi var som tur inomhus.

Vädret var ganska ostadigt. Vi fick många regnskurar. En dag var vi på stranden i regn. En annan dag blev vi plaskvåta när vi promenerade hem från stranden. Det var också åska flera gånger. Så det var lite tråkigt när man hade sett fram emot soliga pool- och stranddagar. Men tur att vädret ändrade snabbt.

Det var alltså en minnesvärd resa på många sätt, dels för att vi var ett stort gäng och för att det var en bröllopsresa. Dels för att det hände så mycket oförutsägbara grejer. En i sällskapet hittade t.ex. inte sitt pass två dagar innan avfärd så det hann bli lite panik. Det beställdes nytt och det fixades. Men det gamla passet hittades på ett underligt ställe just efter att nya passet beställts.

En plånbok blev av misstag inpackad i en barnvagn på Helsingfors-Vanda och åkte in i planets bagageutrymme. Tur att den fanns kvar när vagnen återförenades med oss i Palma. 

När vi kom till hotellet så märkte vi att en resväska med babykläder hade blivit kvar på Palma flygfält (ca. 50 km från Alcudia där vi bodde). Efter många om och men kom väskan tillbaka. Det krävde en extra resa till Palma och en hyrbil.

En morgon lite innan sex blev det brandlarm på hotellet. Det var helt absurt. Ingen visste någonting och gubben i receptionen låg och sov och visste inget om något larm. Och brydde sig inte så hemskt mycket heller. Och ingen fick det bortkopplat heller. Underligt nog sov våra barn sig igenom det. Vi hade rummet precis bredvid en nödutgång så jag valde att yra runt i pyjamas och kolla läget och inte väcka dem. Larmet hördes inte ens i den vingen av byggnaden där vi hade vårt rum innan mot slutet av episoden. Men vi är ju vana i Finland att det är noga med säkerhetsåtgärder och det finns planer för hur man ska handla i dylika situationer. Där var det bara manana manana-meininki. Man undrar ju vad som skulle hända om det skulle brinna på riktigt där.

En av de sista dagarna hade vi en riktigt hemsk bajskatastrof. Vi hade glömt en simblöja på Melissa när hon skulle sova och hon lyckades bajsa ner hela vagnen och sig själv. Det var SÅ HEMSKT! UJJJJ! Jag hade tvättmedel med mig så jag fick tvätta vagnen på rummet för att få bort lukten. Den kvällen fick vi fara iväg på middag utan vagn men tur att den hade torkat till nästa dag fast det var väldigt fuktigt i luften. Jag var så lycklig över att vi ändå inte hade tagit med den nya lilla resevagnen!

På hemvägen, i bussen mot flygfältet, började en i sällskapet spy och blev riktigt dålig. Lite efter detta kastade Melissa upp och vi bara: OUNOU! Ska hon spy nu hela flygresan? Men hon var nog riktigt normal och spydde inte igen så jag misstänker att det bara var på grund av den kurviga vägen och att det var en dålig tid att ge mjölk åt henne. Så för vissa blev hemresan ganska hemsk. Verkade ändå som att ingen annan fick något liknande.

Så det var en väldigt speciell resa på alla sätt. Helt super att få resa med sina föräldrar. Jag har ju faktiskt inte rest med båda mina föräldrar sen jag var kanske 11, för de skilde sig. Och så roligt att få lära känna nya människor och fint att alla kom så bra överens fast våra familjer är väldigt olika. Dessutom hade vi ju massor hjälp med barnen när det var så många vuxna med på resan. 3jorn och jag fick t.o.m. gå på dejt. Mer om det i ett annat inlägg.

Ett stort tack till min bror och hans fru för denna enastående erfarenhet! Här kommer nu en massa bilder som ni kan scrolla igenom.


Lillresenären. Jag tänkte skriva ett inlägg om hur det var att resa med henne.
Den andra lillresenären som redan var van med att flyga.



När vi var framme i Alcudia där vi bodde testade vi genast bufférestaurangen i hotellets nedre våning.

Min mamma och hennes man hade betalat lite extra för en utsikt över sjön. Det var helt fint.

De hade så stor balkong att man också hade utsikt mot gatan.

Badkar var ganska roligt att ha. Ibland badade båda barnen tillsammans.

Första stranddagen. Det var mulet men väldigt varmt och svettigt.

Sedan blev det "familjernas kamp". Så otroligt roligt.

Hon fick bara titta på.

Min mamma blåser upp ballong för den andra grenen.

Min halvbror hade plötsligt en stor mage.

Här bild på vårt team. Våra barn, 3jorn, min bror, min mammas man, min mamma, jag, min halvbror och min pappa. Vi vann!

Bröllopsmiddagen ägde rum samma kväll i en gammal teater.

Min mamma och jag samt brorsan och hans dotter.

De nygifta.

Photobooth!

Med på resan var också en liten pojke som var lite under ett år gammal.

Min guddotter.

När vi kom ut från restaurangen hade det slutat regna. Det öste hela kvällen innan det.

Lillungin såg nog till att vi var trötta.

Brorsor och pappa på balkongen bredvid.
Planeringinför dagens roadtrip (mer om det i ett annat inlägg)
Buffén i nedre våningen var ytterst bra när vi kom hem efter en lång roadtripdag.
Momis famn.

3jorn hade födelsedag och vi ordnade en överraskningsskumppa åt honom. Alla samlades i min mammas och hennes mans hotellrum.
Födisskumppa.

Härligt att resa med en Momi!

Vi drack skumppa i regnet medan 3jorn fick en födismassage på stranden.

På kvällen fick han äta sin favoritmat födelsedagen till ära.

Det var min mammas man som bjöd på det kalaset. (Obs Kevins poseringsskills)

Sen skulle det däbbas.

Stället var fullt med krääsäbutiker.

Lite hann vi vara i poolen också men alltför lite om man frågar Kevin.

När ettåringen sov dagssömn.
Pooldag med Moffa.

Coola kusiner på beachen.

Småttorna umgicks en stund tills den ena började vrålgråta.
Brorsan fotade oss på vår balkong. Så roligt att kunna prata med dem där över räcket.

Putsning efter bajskatastrof.

När det var dags för sista middagen lyckades vi samla hela gänget på en och samma restaurang.

Härliga glassportioner.

Hans guddotter ville bara äta hans finger.
Så kär i den minsta kusinen.

De lyckades inte dela vår räkning så det blev lite yrande med en massa kontanter.

Han åkte så fort att det blev suddigt.
Tiiidigt på morgonen blev det sedan avfärd mot flygfältet. Här väntar vi på bussen.

Och ännu den enda bilden på hela gänget.
Puust! Rapporten slut! Men några fler Mallis-inlägg är på kommande!

Ei kommentteja :

Lähetä kommentti

Roligt att du kommenterar!