30.11.2018

House of fotbollscards

House of (futis)cards

De som följer mig på some vet att vi har en fotbollsdåre här hemma. Det är lite lustigt eftersom han aldrig tidigare varit alls intresserad av sport men i somras fick han av en dagiskompis fotbollskort i födisgåva och resten är historia.

Ibland sitter han i Melles säng med sin pärm för då kommer hon inte åt korten.

Han samlade två pärmar med World Cup 2018 Russia-kort och för några månader sedan bytte han till Fifa 2019-kort eftersom de andra började ta slut i butiken.

Jag vet inte hur många timmar han ägnat åt att titta på korten. Men det är MÅNGA! Han älskar att bläddra och kolla på dem. Han kommer ihåg ungefär allt utantill.

Korten följer med överallt.

Korten är väldigt bra eftersom han läser spelares namn. Han lär sig siffror när han jämför spelares poäng. Han har lärt sig en massa länders flaggor och namn. Han ordnar dem i vettig ordning i pärmen.

Ja, alltså över allt!

Så efter att han blev galen i fotbollskort så har han också gillat fotboll. Han vill gärna sparka boll både ute och inne och i förskolan spelar de ofta futis. Och så har han varit på två fotbollsmatcher.

Till namnsdag fick han en stor box med kort som han önskat sig länge.

Så det har varit en väldigt bra hobby tycker jag. En av hans bästa vänner samlar också på korten så de brukar ha mycket att prata om. Ibland har de också kortbytessträffar eftersom man inte får byta kort på förskolan.

Jag är egentligen lite emot såna där dyra julkalendrar med en massa små prylar i. Jag hade tänkt att Kevin ska få en vanlig chokladkalender och inte något extra. Men när vi fick veta att det finns en julkalender med fotbollskorten så var det kört. Vi visste att det skulle vara en supergrej och något han VERKLIGEN skulle uppskatta, så vi skaffade en sådan. Nu behöver vi kanske inte köpa ett enda kortpaket under december månad, hahahaa.

Den enorma kalendern.

Han ser nog väldigt mycket fram emot att få öppna luckorna. När vi kom hem från dagis sa han att han skulle villa gå och lägga sig redan så att han snabbare får öppna den första luckan. När han skulle sova nu på kvällen så sa han: Det är så spännande att jag inte kommer att kunna sova! Jag väntar SÅÅ mycket på att det ska vara morgon. Hoppas han inte vaknar klockan fem bara, hahaha!

Han tror också att alla andra är lika intresserade av korten och han pratar om dem hur länge som helst. Tur att vi har några manliga släktingar som orkar lyssna ganska länge och som vet mycket om fotboll. Det är roligt att lyssna på deras diskussioner.

29.11.2018

Om ekonomin under vårdledigheten

Money money money! (Bild från vår Mallorca-resa)
Att vara vårdledig är ganska skönt men samtidigt ger det ångest pga. ekonomin. Man är liksom fattig hela tiden. Än så länge har pengarna ändå räckt till tack vare att jag jobbar en dag i veckan och för att vi endast betalar räntor på bostadslånet (Thank god att vi kan göra det. Annars hade jag nog varit tvungen att börja jobba vid årsskiftet).

Men pengar finns det inte mycket av. De pengar som finns går till att leva och till att köpa grejer åt barnen. Åt mig själv har jag inte köpt just något. Min lyx har varit luncher utanför hemmet. Det har jag unnat mig 1-2 gånger i veckan.

Men det blir spännande att se hur vi får ekonomin att gå ihop under våren då jag ännu är hemma. 3jorn är ju företagare och hans inkomster kan variera väldigt mycket beroende på hurdana jobb han gjort och när han skickat ut sina fakturor. När Kevin var liten så hade 3jorn ju fast månadsinkomst så det var lättare att budgetera och räkna.

Men visst finns det saker man kan spara på. Bostadslånet var ett exempel på hur vi minskat de månatliga utgifterna. Igår sa jag åt 3jorn att om man alltid väljer den billigaste produkten när man veckohandlar så kan man ju spara ganska mycket när det är så många produkter.

Jag bytte också mitt telefonabonnemang. Jag hade ett abonnemang som nog var riktigt bra pris (via en kompis som jobbar på DNA) utan surftak. Men eftersom jag är hemma och mycket i vårt wlan-nät så behöver jag inte så mycket surf nu så jag bytte till ett Moi-abonnemang. Jag surfar billigt och ringer knappt alls. Första fakturan var över hälften billigare än det jag haft tidigare så där sparar man ju en del under ett år.

Visst kunde man ta tag i försäkringar och el, jämföra priser, men så långt har jag inte orkat. Kanske om det blir tight på våren så blir vi tvungna att fundera också på det.

Så jag längtar nog till ordentliga inkomster. Nog är ju livet lite trevligare då när man inte behöver fundera så mycket på vad man använder pengar på. Men å andra sidan är jag redo att leva med mindre så Melle och jag ska få vara hemma ett tag till. Det är nog värt det.

PS. Snart kommer skatteåterbäringen! HURRA!

27.11.2018

Att shoppa i matbutiken på nätet

Om det är något jag inte alls tycker om i vardagen så är det att fundera vad vi behöver från butiken (vad vi ska äta) och handla mat. Så supertråkigt. Och så känns det som vi aldrig har tid. Vi brukar nämligen veckohandla. Ofta blir det ändå två butiksbesök om veckan. När man veckohandlar så kräver det så mycket kapacitet och planering i förväg att jag bara får ångest. Men om vi veckohandlar så behöver vi inte springa så ofta till butiken, vilket är skönt.

Om jag skulle ha en bil så skulle jag säkert handla dagtid tillsammans med Melissa. Men jag har inte, så det blir alltid kvällsshopping eller dagsshopping på veckoslut.

Så länge som Kevin var liten så undvek vi att handla mat tillsammans med honom. Det var bara så jäkla jobbigt med en toddler. Vi brukade handla turvis. De senaste åren har det ändå inte varit några större problem med butiksbesöken när Kevin varit med. Han är redan så stor. Men Melle har ju inte riktigt tålamod.

Nu har vi ändå hittat på ett sätt som lite underlättar detta. Nämligen Prismas hämtservice. Man beställer alltså på nätet och någon annan går och plockar varorna åt dig och du behöver bara hämta dem från parkeringshallen. Så HIMLA skönt!

Hämtservicen kostar mellan 3,90 och 6,90. Vi försöker bonga den billigare avgiften.

Jag gjorde precis vår andra beställning för vi satt och grubblade när och vem som skulle hinna till butiken i morgon eftersom jag är delvis borta på kvällen. Vi löste det med att 3jorn kör med barnen via Prisma och plockar med sig grejerna.

Jag beställde för första gången för två veckor sedan och allt fungerade väldigt bra förutom att jag själv hade skrivit in fel telefonnummer så jag aldrig fick koden till skåpet där matkassarna fanns. Men det löste sig.

Jag var också rädd för att vi skulle få dåliga produkter, alltså att bäst före datumen skulle vara nära inpå eller mandarinerna mögliga. Men allt var i skick!

Visst kostar ju servicen lite men jag tänker att man kanske ändå använder mindre pengar när man beställer på nätet än när man går inne i butiken och ser en massa grejer som man impulsköper. Så värt pengarna!

Jag tror också detta kan vara en räddning sen när vi är tillbaka till den vanliga vardagen med jobb och dagis och skola för alla familjemedlemmar. Ja, man kan väl i princip sitta i metron och klicka iväg en beställning från telefonen. Behändigt och sparar tid!

Brukar ni använda någon motsvarande service eller kanske beställa hem? Eller kanske ni beställer en matkasse med färdiga recept? Då behöver man ju inte själv fundera på vilken mat man ska laga.

Klick klick!
I Prisma i Itis har de ett helt nytt ställe där matkassarna hämtas ifrån. Man får bilen helt bredvid. 

Knäpp in koden och ta dina kassar.



22.11.2018

Jag vet när jag ska säga stopp

Bild från solen. Mallorca i september 2018.

Det talas mycket om mental hälsa nu. Det är ju Mentalhälsovecka och allt.

Jag har ju skrivit öppet om mitt mående på denna blogg. Och folk i min generation är allt mer öppna med psykisk ohälsa. Det är en bra sak. Vi ska kunna prata om det. 

Någon gång har jag funderat att är det dåligt att jag varit öppen? Jag har själv alltid tyckt det är en bra sak men jag är inte säker om alla är av samma åsikt. 

Om jag skulle söka jobb till exempel. Och det skulle komma fram att jag haft mild depression och varit utmattad. Hur skulle en potentiell arbetsgivare se på det? Det vet jag inte. 

Jag citerar vad Heidi Hakala sa på en föreläsning här om dagen. Är det inte bättre att anställa en som en gång lidit av utmattningsdepression och som därför har lärt sig sina gränser, än en som inte har det och möjligen är en tickande bomb?

Exakt det är även min åsikt. Fast jag kanske inte är helt till hundra procent återställd än (nog på god väg) så vet jag nu var mina gränser går. När jag ska säga stopp. Det är definitivt en av de positiva sidorna med allt det jag varit med om. Jag kan lyssna på min kropp och mitt psyke. Jag har större självkännedom. Det är en viktig resurs i arbetslivet. Och även i privatlivet.

Det tycker jag. Vad tycker ni? Har ni någon gång blivit diskriminerade eller fått höra negativa kommentarer i arbetslivet av denna orsak?

PS. Jag började igår läsa Heidi Hakalas bok Bara lite till. Har läst 100 sidor. Shit så hög igenkänningsfaktor!! Jag får lite ångest hela tiden men samtidigt är det skönt att läsa eftersom jag inser att det finns många som haft liknande känslor som jag.




Kära julgubben (the 2018 edition)

Det har börjat komma frågor om julklappsönskningar så här kommer det traditionella "Kära julgubben-inlägget".

Först ut är Kevins önskelista som jag kortat ner väldigt mycket, heheee:

"Rullakengät". Dessa är redan beställda till säcken. Bild: SkatePro.
Fotbollsskydd (säärisuojat). Bild: Stadium. Finns i säcken!
Fotbollsstrumpor. Bild: Budgetsport. Finns i säcken!
Futis är alltså väldigt in. Så alla futiskläder (storlek 122cm är säkert bra, fotstorlek 32) är pop likaså futiskort (!!!) (Panini Fifa Adrenalyn 365 2019).

Han har önskat en Tamagotchi. Bild: Prisma.
Han önskar en Fuggler-mjukis för deras tänder är så coola. Bild: Prisma.
Air Hogs Thunder Trax-fjärrstyrd båt/bil. Finns i säcken! Bild Verkkokauppa.
Alien Vision-spel. Bild: Verkkokauppa.
Elasti Plasti-slem. Bild: Br-lelut.
Smashers-bollar och denna buss att sätta figurerna i.
En discoboll som gör ljusprickar i taket och på väggen. Bild: Prisma.

Han kommer troligen att få en ny cykel av oss i julklapp så dessa led-ljus skulle vara helt ypperliga i mörkret. Bild: Br-lelut.
En kapitelbok skulle vara bra. T.ex. denna på bilden kunde uppskattas. Finns i säcken!


Melissa kan nu inte själv ännu önska något. Vi har väldigt mycket leksaker eftersom vi har kvar alla Kevins gamla. Kevins gamla Babyborn-docka är pop just nu. Så grejer för dockan skulle säkert vara poppis.

En dockvagn skulle hon nog gilla. Gärna en sådan modell (sittvagn) som på bilden eftersom den tar minst utrymme. (Jag tror detta redan finns i säcken).
En docksäng skulle vara bra. Denna från Br-lelut. (Finns i säcken).
Grejer till lekköket kunde vara kul. Både mat och kanske lite kärl.
Med denna Nuk-taikamuki kunde vi börja träna på att dricka från vanligt glas. Bild: Lastenturva.
En ficklampa skulle hon nog gilla. Gärna en som är menad för barn, som har ledlampa och inte blir het.
Hon tycker om böcker med luckor i. Ingen skillnad på vilket språk, båda funkar.
Hon älskar att spela marakass på klapp&klang så sådana skulle hon nog gilla. Gärna "riktiga" marakasser, inte alltså leksaker. Bild från Levytukku.
Ett nytt Flexi Bath-badkar eftersom vårt förra håller på att gå sönder efter sex år. Bild: Lastentarvike.


I klädväg kunde hon önska kläder som är lite mer flickiga eftersom vi har kvar alla Kevins gamla. Vårens storlek är 86. En huppare skulle hon behöva och andra baskläder. Några långärmade bodyn. Etc.
En flickig huppare med dragked skulle vara bra. Bild HM.

Och nu slänger jag också mina önskningar hit så 3jorn inte behöver fråga efter dem hela tiden.
En ny finare jacka. Jag älskar min vita Helly Hansen men det skulle vara kul med en lite finare jacka. Bild: Zalando.


Vastamelukuulokkeet. Gärna vita. Behöver inte vara trådlösa. Bild: Power.
Solbrillor med styrka. Dom skulle vara SÅ bra när jag kör bil. Inte kanske i november men kanske om några månader, hehee. Bild: Zalando.
En ny kaffekokare. Kanske en Moccamaster? En vit? Vår kaffekokare är nu 10 år gammal så kanske man skulle få uppdatera den snart.
Denna hårinpackning!
Fudge Clean Blonde shampoo. Bild: Bangerhead.
Varma handskar. Gärna i skinn och med lurv inuti. Svarta, gråa eller ljusröda. Bild: Käsinetori.

Annars önskar jag skumppa, ansiktsbehandling, massage för min sjuka mammakropp, pengar för kläder.

17.11.2018

Ingen lillajulsfest i år *sadface*

Firmans lillajulsfest. Det blev inget för mig i år. Dels var det för mycket strul med 3jorns jobbkeikkor och med barnvakter. Och till slut blev det så att jag inte längre orkade kämpa för att hitta en lösning eftersom det kändes som jag inte hade något gäng att fara till festen med.

Jag är ju den som älskar fester. Det är inte i onödan jag fick titeln Miss Party under mitt utbytesår. Det bästa med fester är att man får umgås med kivoga typer och att dansa. Och skumppan såklart. Och att man får klä upp sig. Och numera också det att man kommer bort från hemmaknutarna och får vara något annat än bara en morsa för en stund. 

Det ordnas inte riktigt några större fester i min kompiskrets längre. Visst, ibland händer det, men ganska sällan. Så firmans lillajulsfest har varit något jag sett fram emot väldigt mycket. Nu blir det väl att vänta ett år igen innan man får partaja riktigt ordentligt. Sorgligt. Men jag väntar på att 40-årsfestfasen ska kicka igång riktigt ordentligt. Sen ska det firas!

Jag är en mamma. En hemmamamma. Men jag gillar fortfarande att partaja. Precis som jag gjorde innan jag blev mamma. Det var lite som en hobby för mig förr, hahaaa!

Och på tal om firmafest. Orden firmafest har en lite speciell klang. Det finns säkert en del folk som gör vad som helst för att undvika dem. Och jag kan nog förstå varför. 

Men firmafester och socialt umgänge utanför kontoret är nog väldigt viktigt. Det är på så sätt jag bondat med kolleger. Inte hinner man riktigt lära känna folk på jobbet. Alla har brottom och sitter vid sina datorer och springer på en snabb lunch. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att ordna grejer för team och arbetsgemenskaper där man kan umgås under friare former. Jag tycker att det blir allt mindre sådant. Eller då känns det bara så för att jag i några år känt mig som en lös enskild bit i organisationen. Kanske går andra team på afterwork och sådant regelbundet? På en del firmor ordnas det en massa kul för personalen, det är en väldigt bra satsning tycker jag.

Det kanske skulle ha varit viktigt att vara på festen igår och umgås med folk. Kanske märka att man inte är ensam. Att de gamla kollegerna fortfarande finns där fast på olika håll i organisationen så jag ser dem väldigt sällan där jag jobbar nu. Kanske fått känna mig som en del av något. Nu jobbar jag endast en dag i veckan och i ett nytt team. Då känner man sig inte riktigt som en del av teamet när man jobbar så lite. Detta blir hoppeligen bättre sen när jag börjar jobba mer och kommer in i rullorna ordentligt. 

Visst kan det gå över styr på firmafester och det händer ju. Men de flesta kan nog bete sig och ha roligt.

En av de roligaste firmafesterna var för två år sedan. Då kände jag mig extra fin i mitt korvskinn till klänning och i det fina håret som min kompis hade fixat åt mig. Själva festen var helt super och jag dansade som en dåre till 90-talsmusik. Det här var tiderna då jag blev gravid med Melissa, så sen var det slut på skumppan och korvskinnen för en tid, hahaaa.







16.11.2018

Regnoverallkärlek

I fem år var vi föräldrar innan vi fattade det fantastiska med regnhalare (overall). Vi har alltid kört med regnkläder på de vanliga utekläderna. När det inte är kallt kan man ju bara ha ylle eller fleece under de vanliga regnkläderna.

Men för ett år sedan började Kevin gnälla efter en regnhalare för hans kompis på dagis hade en och för att han hade det mycket enklare med påklädningen. Så jag beställde en från Ellos. Den har fleecefoder så när det inte är jättekallt kan man bara huxflux dra på sig halaren. Om det är kallare måste man klä t.ex. ylle under.

Kevin har varit väldigt nöjd. Istället för att dra på sig byxor, jacka, regnbyxor och regnjacka så kunde han dra på halaren (eventuellt med yllehalare under). Det underlättade hans dagisliv.

Så nu när Melissa också ska vara ute så beställde jag direkt en regnhalare åt henne. Eller egentligen gjorde jag det en lite kallare dag när jag genomsvettig klätt på henne fleeceunderställ, tunn halare och regnbyxor. Herregud sådant skrik. Nu klarar vi oss med lite kortare skrik tack vare regnhalaren hahaaa.

Så bättre sent än aldrig! Melle ska nog ha regnhalare i fortsättningen. Kevin är väl snart över den åldern? Eller ska de ha regnkläder i skolan? Hmmm...

Vi hittade något SUPERSÖTT hos grannen.
Full fart.

Hon älskar att rutscha.

Den härliga pipon från Breden råkade matcha regnhalaren perfekt. Det var helt av misstag. (Mössan och halsduken har vi fått av dem)
Att gunga är pop.


Halaren är ljus men de partierna som blir mest smutsiga är mörka. Mycket bra!
Från Ellos får man dessutom nästan alltid beställa med någon rabatt om man håller lite utkik.