3.1.2019

En uppdatering i sömnskoleläget (Succé - men också lite motgångar)

Nu är det redan en tid sen jag skrev om vår sömnskola och det verkar vara något som intresserar folk så jag tänkte uppdatera er lite om den här familjens sömnstatus.



I det senaste inlägget skrev jag att "stolsömnskolan" framskridit till att vi satt utanför hennes tröskel men så att hon såg oss. Men då hade hon tänder på kommande så vi stannade sömnskolan där i flera veckor.

Målet var alltså att hon skulle lära sig somna själv. Tidigare var det en sabla rumba och man måste hänga över hennes säng eller lugna henne på alla sätt och vis. Och det gick till den punkten att jag av någon anledning hade jättesvårt att få henne att somna medan 3jorn lyckades aningen lättare.

Sömnskolan stod alltså still i flera veckor tills vi sen slutligen för lite på en månad sen tog tag i det och började öva på att somna utan att hon såg oss. Vi satt bredvid hennes dörr, på utsidan. Sa bara "schhh schhh schh" när hon stod och pratade så hon visste att vi fanns där fast hon inte såg oss.

Lite svårt i början men hon vande nog sig sen. Ibland fick vi gå in och lugna henne om hon började gråta.

Nu är vi då i det skedet att vi bara lämnar henne i sängen och går bort. De flesta kvällar somnar hon utan någon desto mer show. Om hon ändå pratar eller ropar så säger vi bara "schh schhh" från vardagsrummet. Vi går in endast om hon börjar gråta.

Så kvällarna fungerar för det mesta helt super. Men hennes nätter kan ändå variera ganska mycket. Ofta sover hon igenom hela natten men sen kommer det konstiga nätter då hon kan vaka i flera timmar. Typ 01-04 eller 02-05. Och det är ju horror!

En trött morsa och en energisk toddler.

När jag bläddrat i bloggen så har jag insett att Kevin sysslade med samma sak i samma ålder. Men jag har inget minne av hur länge han höll på med det och när det lättade. Så det väntar vi på, heh.

Jag önskade ju att vårt andra barn skulle ha lättare med sömnen än det första barnet hade. Och visst, hon sov mycket bättre som bebis, men båda har nog haft sina sömnproblem.

Melle har t.ex. mycket svårt att sova på språng. Om hon sover i vagnen och jag går in i metron så vaknar hon ALLTID. Om hon däremot somnar när vi är i metron och hon är sjukt trött, så kan hon sova en stund. Jag önskade en bebis som kan sova var som helst men fick inte det denna gång heller.

Dessutom har vi konstaterat att vaknätterna alltid har kommit efter dagar då dagssömnen inte funkat som den borde. Dvs. det har blivit en för lång vakenperiod under eftermiddagen och kvällen. Vi har ju länge försökt övergå till en dagssömn men det har varit väldigt svårt.

Motsvarande tycker jag att det var med Kevin. Att om han hade sovit dåligt på dagen så blev det en dålig natt. Han led ju av nattskräcksattacker och de kom ofta efter dåliga dagssömnsdagar.

Så nu är vi igen inne i en period då man panikartat försöker hålla tiderna och rytmen. För om vi inte gör det så är det ganska sannolikt att vi är vakna följande natt. Och det är ju lite reve det.

Så vad gäller sömnen så har det hänt mycket bra men det finns också utmaningar. Och det som också verkar ställa till problem är att jag misstänker att det inte kommer att gå hemskt länge till förrän Melle lyckas klättra över spjälsängens kant. Och då måste man ju ta loss kanten. JAIX!!!

Men det känns ändå som att vi är på plus eftersom hon numera somnar lätt (för det mesta) och kan sova hela nätter. Men sen kommer ju skitnätterna alltid där någonstans emellan och så är man helt sönder igen. Hehehe. Att sådant!