14.3.2019

Därför har jag trivts bättre som hemmamamma denna gång

Sakta men säkert börjar det närma sig två år som jag varit hemma. Jag har funderat mycket på varför jag har trivts så bra hemma denna gång. Vissa av er kanske minns att jag inte trivdes så bra senast jag var mammaledig och hade bråttom tillbaka till jobbet. Och jag var ju ganska orolig för hur det skulle kännas denna gång. Men det har varit en helande erfarenhet för mig på många sätt och jag har kommit fram till att det finns en massa olika faktorer som påverkat positivt.





- Förlossningen och början av babytiden gick SÅÅ mycket bättre nu
Förra gången gick jag ju igenom en horrorförlossning och var ganska traumatiserad efteråt. Det var mycket problem med amningen men jag kämpade envist på, på bekostnad av mitt eget psyke. Vi hade sålt vår lägenhet, flyttade ut när Kevin var en månad gammal. Bodde en månad hos svärföräldrarna och så flyttade vi till vårt nya hem när Kevin var lite på två månader gammal.

HERREGUD. Inte undra på att det var hemskt. Jag hann ju egentligen aldrig riktigt njuta av minibabytiden när det var ett jäkla packande och flyttande och stressande med allt möjligt.

Nu andra gången fick jag ett planerat snitt på grund av förlossningsrädsla. BÄSTA beslutet i mitt liv! Jag kämpade med amningen en tid men det var inget lättare denna gång. Jag slutade amma så jag inte skulle bli ett psykiskt vrak. Också ett mycket bra beslut och babytiden löpte väldigt smidigt. Melle sov i sin vagga och jag behövde inte ha en baby hängandes fast i mitt bröst hela natten och lida av ofantlig sömnbrist. Vi visste att hon var mätt och belåten och hon sov bra.

Det var liksom ingen större chock som den första gången. Det blev inte en så stor livsförändring eftersom vi redan levde en barnfamiljsvardag med allt vad det innebär. Jag behövde inte heller hitta min nya mammaroll för jag var redan van med den rollen.

- Vänner
När Kevin föddes fortsatte alla mina nära vänner sitt barnlösa liv som förut. Jag kände mig ganska utanför och led av att jag inte kunde vara med som förr. Visst fick jag nya kompisar också som hade baby men jag var en av de första bland mina nära vänner som fick barn.

Denna gång kryllar det av barn och bebisar. Det känns genast annorlunda när man är i en liknande livssituation med sina nära vänner. Jag har också haft turen att få hänga med vänner och kompisar under vardagarna eftersom många varit hemma med baby. Det har varit guld värt och gett mig massor energi.

Nu har ju situationen igen ändrat och många har börjat jobba. Plus att det inte går att flänga runt på samma sätt med en aktiv toddler som sover de bästa timmarna på dagen. Goodbye mammaluncher på restaurang!

- Hemmet
På grund av flyttarna var det ju ett enda kaos senast jag var mammaledig. Nu har det varit så skönt att få ha sitt hem och sin trygga punkt. Lite orkade vi laga om i vardagsrummet förra våren och de nya möblerna och målade väggarna har ökat min trivsel ofantligt mycket.

- Självsäkerheten
Jag är så mycket mer säker på min sak nu när det är andra gången. Jag var nog i någon sorts paniktillstånd senast när allt var nytt och nätet öste på med en massa krav (trodde jag). Denna gång har jag bestämt att jag vet vad som är bäst för Melle, min familj och mig. Det vet inte någon blomsterhatt på nätet. Jag hade sådan ofantlig panik över att göra allt rätt med Kevin och jag försökte följa alla råd och rekommendationer till punkt och pricka. Denna gång har jag dragit kurvorna raka (som man brukar säga på finska, mutkat suoriksi).

- Ekorrhjulet
Som jag skrev så hade jag bråttom tillbaka till jobbet senast. Nu när jag hunnit springa i det där ekorrhjulet i fyra år så har jag inte alls lika bråttom mer. Det är bara så galet att man ska springa på som en dåre och försöka hinna med allt. Jobb, barn, hobbyer, träning, sköta om hemmet, laga mat, vänner etc. Jag har inte alls haft bråttom tillbaka till det. Jag har verkligen njutit av att vi inte har några tighta tidtabeller att följa utan jag har hunnit andas och ta det lugnt. Mammaledigheten kom nog i ett väldigt bra läge i mitt liv. Jobba ska jag ju ännu i typ 30 år!

- Jobbet
Förra gången hade jag ett jobb att gå tillbaka till som jag brann för. Jag älskade det. Jag älskade mina arbetsuppgifter, arbetskompisarna och fiilisen. Efter en del organisationsförändringar har också mitt jobb och min roll ändrat väldigt mycket och i och med de förra samarbetsförhandlingarna hamnade jag på ett ställe som jag kanske inte riktigt hade sett att var nästa steg i min karriär. (Dock överlycklig att jag hade kvar ett jobb!)

MEN! Det har visat sig vara en bra sak i längden. Dels har jag haft ro att vara hemma och njuta av lugnet. Jag har haft en fin möjlighet att få jobba en dag i veckan. Det har bidragit väldigt positivt till mitt psyke att få göra något "vuxet" en dag i veckan. Resten av veckodagarna har jag sedan kunnat njuta av att hänga med min dotter eftersom jag varit laddad med energi efter att ha fått göra något annat emellan. Fått vara någon annan än en hemmamamma.

I augusti när jag börjar jobba mer ska jag dessutom få hoppa in på ett vikariat för ett halvt år och jag ska igen få lära mig något nytt. Så det har jag att se fram emot.

- Sömn
När Kevin var bebis vakade jag mer. Tyvärr hade jag inte riktigt insett vad konstant sömnbrist gör åt mitt psyke. Med Melle har 3jorn tagit ett större ansvar för nätterna och han har faktiskt varit den som vakat mer den senaste tiden. Dels tål han sömnbrist bättre än jag men han somnar också om ganska snabbt efter att han varit uppe. Jag kan vara vaken flera timmar bara för att jag stigit upp och gått till Melles rum och satt tutten i hennes mun.

- 3jorns jobb
Efter min förra mammaledighet har 3jorn blivit egenföretagare. Det är förstås tråkigt att han inte denna gång har möjlighet att stanna hemma en längre tid som han gjorde senast men det har hämtat mycket positivt med sig. Dels jobbar han 10 minuters körväg hemifrån. Han kan också själv bestämma sina tidtabeller och kan flexa en del. Han kommer hem tidigare än han gjorde då för sex år sedan. Han kan också jobba hemifrån vid behov, om jag t.ex. behöver bilen eller pga något annat. Mycket skönare!

- Två barn
Visst kan jag skratta ibland när jag ser tillbaka på tiden när jag tyckte det var så jobbigt att vara ensam hemma på kvällarna med Kevin. Det var ju nog ganska lätt med bara ett barn (förlåt jag vet att det här är störande läsning för vissa av er). För några kvällar sedan var jag på tumis med Melle och hann lägga henne innan killarna kom hem. Då år 2013 skulle det ha varit världens jobbigaste grej men nu löpte det supersmidigt när man bara hade en att ta hand om. Så det är ju nog ganska mycket mer när man har två i olika åldrar.

MEN! Det är helt ljuvligt med ett stort och ett litet barn. Liksom att man har det där stora barnet som man kan diskutera med och göra roliga saker med som man också själv njuter av. Och så har man den lilla yrbollen som är så gullig och rolig och go och kramig. Det blir liksom en konstig balans sådär psykiskt.

Samtidigt har jag mycket mindre tid att fundera på dom där kvasijuttuna som jag satt massor tid på första gången. Googla fram rätt sorts tandkräm och muggar och matgrejer och bärselen och d-vitaminer och och what not.

- Ta emot hjälp och egen tid
Jag är nog bättre på att be om hjälp. Dels kan jag redan innan jag är helt slut säga det ärligt åt 3jorn. "Att vet du nu skulle jag behöva komma bort lite för annars blir jag galen". Eller "Nu är jag helt ofantligt trött" och då vet han varför jag kanske är på dåligt humör eller irriterad.

Jag känner också att jag har lättare att komma iväg på egna grejer. Jag har kanske aningen mindre dåligt samvete än tidigare. Vi alla vet ändå att jag måste komma bort hemifrån ibland för att orka. Till exempel idag ska jag åka till Itis och hänga på kvällen för jag har inte varit någonstans på hela veckan. Att sköta om sig själv är väldigt viktigt för att man ska orka. Jag har liksom inte tappat bort mig själv den här gången.

Jag ber också min mamma och hennes man att ta barnen med jämna mellanrum. Det är en superstor räddning för både orken och äktenskapet. Ibland har jag dåligt samvete för de jobbar heltid och de är helt slut efter att ha haft ungarna över ett veckoslut. Men kanske de ändå kan hitta tid att vila ut sig. De verkar också uppskatta besöken och att de får hänga med barnen. De har fått en fin relation.

Även svärmor är en klippa och ställer upp i vått och torrt. Vi är lyckligt lottade!





Jaha. Det blev tydligen en roman! Jag har säkert glömt bort flera faktorer men här kom ju redan många. Jag har fem månader kvar tills jag börjar jobba 60% och Melle ska på dagis. Det känns både långt och kort. Men jag tror nog jag för det mesta kommer att njuta av den tiden.

1.3.2019

1,5års rapport

I februari blev vår lilla Melle 1,5 år gammal. Tänkte skriva ner lite vad hon håller på med just nu.



Just nu tycker hon om:

- Att man leker att man jagar henne. I synnerhet när man ska klä på henne.
- Att springa runt i köket och hallen och så ska man säga kuckuu när man möter henne bakom ett hörn.
- Att gömma sig bakom gardinen och så ska man fråga VAAAAR ÄR MELISSA?
- Att byta lakan. Hon älskar att busa bland täcken och lakanen som ligger i hög på golvet.
- Att stjäla smutsbyke när man ska lägga igång tvättmaskinen. Hon älskar klädhögar på golvet.
- Att titta på sin brors Shopkins.
- Att gräva i våra necessärer i badrummet.
- Att stå på badrumspallen och tvätta händerna i lavoaren.
- Att gå i bastun (hon sitter i sitt badkar på golvet).
- Att hjälpa tömma butikskassarna.
- Huvud, axlar, knä och tå-sången och så gör hon rörelserna därtill.
- Att lägga sig på soffan eller i en säng och dra ett täcke över sig och leka att hon sover.
- Att mata mig med vindruvor eller flingor. 
- Att rita med färgpennor (hon har otroligt fint penngrepp för att vara så liten)
- Att klättra upp på sin brors skrivbordsstol och rota bland hans saker. 
- Att prata via Facetime med Famo. Ingen annan får muntur. 
- Att sparka boll. Hon är väldigt duktig på det också med tanke på att hon är så liten.
- Att hänga i en stång som värsta minitarzan.
- Att sköta om sina dockor. Just nu är det pop att mata dem. Hon klappar och pussar dem ofta.
- Att vara i famnen och röra om i maten som steks i pannan.



Saker hon säger: Mamma, pappa (ibland, men mest bara mamma), ett två tre, hejdå, böööö, namnam. Inte så mycket prat ännu men jag är väldigt bra på att förstå vad hon menar också utan prat.



Hon har plötsligt förstått innebörden i ordet NEJ. Kanske har hon förstått det också tidigare men inte lytt. Nu har hon några gånger lytt när jag nekat något. Dock ackompanjerat av ett hjärtskärande gråt. Men ändå lytt. Wow!!!



Hennes sovande är mycket varierande. Hon kan sova hela nätter eller då kan hon vaka flera timmar på natten. You never know. Jag hoppas det skulle lugna ner sig snart.



Hon är helt otroligt underhållande och söt. Vi får skratta gott varje dag.



Jag vet inget om hennes mått eftersom vi inte haft rådgivning på ett halvt år. Vår tid är först om några veckor.

PS. Helt omöjligt att få skarpa bilder på henne just nu med min kamera.