21.5.2019

Vår vardag kommer att suga i höst - Om dagvårdssituationen i Helsingfors

Nu har vi hunnit smälta dagvårdsbeslutet en stund och jag måste säga att ju längre jag smälter på det så desto sämre känns det. Melle fick alltså inte plats på det första alternativet, det vill säga, det svenskspråkiga dagis som ligger närmast oss och finns i samma byggnad som Kevin kommer att gå i skola och i eftis. Hon fick plats på det nästnärmaste.

Det låter ju bra, eller hur? Och jag måste direkt säga att jag vet att det gått riktigt dåligt för många familjer angående dagvårdsplatserna. Melissa kunde ju ha hamnat ut till Landbo i värsta fall och det hade varit en katastrof. Det är de flesta Helsingforsfamiljers mardrömsscenario.

Nå, varför är det då inte bra med den platsen som hon fick? Vårt familjs problem är min långa arbetsväg och det är den enda dåliga saken med stället där vi bor. Annars är allting här perfekt för oss. Min arbetsväg ena vägen är tyvärr nästan en timme lång. Och det är utan att man för eller hämtar på dagis. Och därför skulle det ha varit ytterst viktigt att få en plats på det närmaste dagiset som ligger på arbetsvägen OCH för att ha båda barnen på samma ställe.

Jag satt just och knäppte in i Reittiopas hur mina arbetsresor kommer att bli i höst. Kolla här. Först en bild på en helt vanlig morgon när jag far iväg till jobbet, utan att jag för någon till dagis eller skolan:

Ser väl helt "trevligt" ut redan utan dagislämning, visst? Nu råkar jag veta att om jag tar metron ända in till Järnvägsstationen och byter till tåg där så sparar jag några minuter, så i bästa fall kan jag klara mig till jobbet på 45 eller 50 minuter.

Ska vi sen ta och kolla hur det ser ut om jag far från jobbet klockan 16 och ska hämta båda barnen från olika ställen. Först tar vi och åker till Melles dagis:

Sidu! Om allt går bra så hinner jag fram PRECIS när dagiset stänger.

Sen ska Kevin hämtas från eftis. Vi rusar vidare:

Jaha. I heeeeelt bästa fall är jag framme 20 minuter efter att eftis stängt. Troligen senare för det tar ju tid att plocka upp Melle innan man hinner tillbaka till busshållplatsen.
Sen ska vi ju ännu hem från eftis med två trötta och hungriga barn:

Så kanske är vi hemma innan 18? 
Jag vill bara gråta. Och visst, läget är dåligt överallt i Helsingfors. Fy fan så ni trasslat in det för oss barnfamiljer! Folk blir erbjudna dagisplatser som gör vardagen till ett helvete och samtidigt tas kommuntillägget bort för över två-åriga barn som sköts hemma!!! Jag blir så jäkla bitter! Barnfamiljsvardagen är ett galet ekorrhjul redan som det är och så ska det trasslas till ännu mer.

Så nu köar vi efter en plats till vårt närmaste dagis. Det var vi tvugna att göra också när Kevin började och jag hoppades vi skulle slippa denna gång. Kevin fick plats efter bara några månader vilket var en otrolig lättnad. Och då hade vi INTE ENS TVÅ BARN på olika ställen. Det är så synd om barnen också att de rycks ur det som de just blivit trygga med. För Kevin var det väldigt tungt. Får se hur Melle tar det.

Melle har ju besökt vårt närmaste dagis nästan dagligen och hon är redan bekant med stället och folk där vet vem hon är. Vår familj är redan trygg med den härliga personalen och vi har haft ett väldigt bra samarbete.

Jag vet att det är ett jäkligt pusslande av dessa dagvårdsplatser men jag önskar ändå att man kunde se varje familjs situation som en helhet när man placerar ut barn på daghemmen. I ansökan kunde man uppge var man jobbar och hur lång arbetsväg man har. Har familjen en bil eller två bilar. Etc. För någon som har två bilar i familjen är det kanske inte så stor grej om dagiset inte ligger helt på vägen till jobbet. Det kanske skulle gå att placera lite fler barn på vettiga platser på det sättet och det skulle kanske inte vara lika många som köar och sedan ska skyfflas vidare till ett bättre beläget dagis om man skulle ha funderat på detta från första början.

I vårt fall skulle problemet vara löst om jag hade råd med en bil. Min arbetsväg är hälften snabbare med bil än kollektivt (i väntan på spårtrafik från Fiskehamnen till Böle!). Jag skulle hinna hämta båda barnen från olika ställen. Men jag har inte råd och vi bor i Helsingfors, jag tycker man i princip borde klara sig utan bil.

Nu är det ju vi själva som valt att flytta just hit, delvis just på grund av närdagiset och lågstadieskolan. Och vi har varit medvetna om min arbetsväg. Så tough luck! Skit på er, kanske ni tänker. Flytta mer centralt och sluta jåma. Men det är inget alternativ just nu. Plus att även då kan man ha oturen med dagisplats.

Enligt min logik borde Melle stå väldigt långt fram i kön eftersom vi haft inne vår ansökan i hela 1,5 år just för att vi visste att vi inte får det att gå ihop om hon hamnar på något annat dagis. Men jag vet inte om ansökningsprocessen har alls någon logik för vi kan inte få veta på vilken plats hon är i kön. Hon kan vara nummer ett eller hon kan vara nummer femton. Och så är jag ju nog medveten om att vissa går förbi i kön, socialfall t.ex.

Vi skulle också ha kunnat flexa med starten om det skulle ha gett någon större möjlighet till en plats på närdagiset. Börja en vecka tidigare t.ex. Men det verkade inte heller vara någon skillnad, eller jag vet inte. Fick aldrig några svar av föreståndaren.

Och det som gör detta ännu mer "humoristiskt" är att om man skulle ha möjlighet att sätta barnet på ett privat dagis som är bättre beläget för familjen medan barnet köar så tappar barnet platsen i kön till det kommunala dagiset. Så man tvingar familjerna att leva med dessa dagisplatser som gör vardagen väldigt svår.

Så under denna vecka som jag hunnit fundera på saken så har jag bara blivit mer uppgiven. Jag vet inte ännu hur vi ska lösa saken? Jobba distans? Sitta och jobba alla kvällar för man inte hinner jobba under arbetstid? Låna massa pengar för en till bil? Leasa en bil tills situationen löser sig? Byta jobb? Stanna hemma ännu längre med barnet? Låta 3jorn sköta både förandet och hämtandet (han måste väl också hinna jobba!)? Be om hjälp av far- och morföräldrar? Tvinga Kevin att komma hem självständigt från eftis (det vill han inte och jag tycker inte han måste heller för han är så liten)? Nog får vi detta säkert detta att funka tillfälligt, men roligt blir det ju inte. Jag skulle också villa att vi har möjlighet att i första hand själva rulla vardagen utan att vi behöver be om hjälp konstant.

Ja, ja bla bla man gör det bästa man kan med de resurser som finns. Men det tröstar nu inte oss barnfamiljer hemskt mycket när vardagen inte tänker gå ihop.

Snälla ni, håll tummarna för att hon skulle få en plats på närmaste dagis snabbt. Och hur har det gått för er andra som ansökt om dagisplats till hösten i Helsingfors? Jag har som tur hört att ens några fått den plats de önskat men jag har också hört om andra familjer som kommer att få det tufft i höst. Jaa, jaa flytta hit bara barnfamiljer! Här funkar det bra! Och ni som funderar på att skaffa barn, skaffa bara! Helsingfors sköter det finfint! Not.

Nåja. Nu har jag fått detta ur systemet. Detta var nu bara vår familjs historia. Vi får nu försöka njuta av sommaren. Lugnet före stormen. Usch, jag ser inte längre alls fram emot hösten.