20.6.2019

Bra att tömma det negativa ur huvudet innan semestern

Jag är en av de människorna som tycker man ska få dela med sig även av sämre fiilisar om man känner för det. Någon kanske tycker att man är en klagare och jåmare om man gör det men i dagens digitala flöde behövs det nog en mer realistisk bild av livet än den som många ger på some.

Ungefär så här känner jag mig. Den här stackars bilen står på Degerö vid gamla köpcentret.

Man ska få klaga. Visst är man tacksam över allt man har men livet är inte endast lätt och kiva och städigt och snittblommor konstant. Jag är verkligen ingen människa som lever på rosa moln hela tiden. Visst händer det ibland men oftast är jag mer av en realist. Kanske också en pessimist ibland.

De senaste veckorna har varit otroligt tunga för mig psykiskt. Jag vet inte riktigt varför. Kanske alla de sömnproblem som den lilla har och två års nattuppvaknanden i bagaget. Jag har liksom ingen reserv att ta ifrån och ibland känns det ärligt sagt att jag ska gå under efter en natt då jag vakat med henne i flera timmar. Jag känner att jag inte kommer att klara följande dag.

Igår var det riktigt hemskt. Jag hade lust att vråla så hårt jag kan och slå alla aggressioner ur mig. På Facebook skrev jag att jag skulle behöva ett ljudisolerat mjukt rum där jag kunde härja på en stund. Det skulle säkert kännas så bra efter det. Man förväntas ju bara ta emot barnens vrålande och så ska man vara så jäkla vuxen och sansad fast man känner att man håller på att explodera. Sen ska man ännu lyckas med alla vardagssysslor där emellan. Mitt stubin blir så jäkla kort om jag har sömnbrist.

Jag hatar att jag blir sådan. Vi har försökt allt med hennes sömn. Det känns liksom att man inte alls har någon kontroll över detta.

När jag är slut och trött märker jag också att jag får andra problem. Jag lider ju av någon form av social fobi ibland. Det är svårt för jag har ett stort behov av sociala kontakter och interaktion med människor men samtidigt lider jag av social fobi. Jag njuter av att få diskutera med en eller två människor men större grupper med människor jag inte känner bra är svåra för mig.

Jag var på en firmafest i fredags och där kände jag väldigt stor ångest. Delvis pga. tröttheten men också det att jag varit borta i två år och inte hade riktigt någon grupp som jag hörde till och det kändes att jag inte hade någon att hänga med. Jag ville väldigt mycket gå på festen men det var en tung kväll för mig i slutändan. Jag var väldigt ledsen hela helgen efteråt.

På firmafest

Det känns liksom att jag inte längre vet hur jag ska vara i sådana sammanhang när jag varit hemma så länge. Och det blir inte lättare av att jag inte riktigt känner att jag hör någonstans på jobbet. Jag hoppas detta är något som kommer att lätta när jag i augusti får börja med nya arbetsuppgifter i ett nytt team. Min arbetsbild har varit så splittrad i många år att jag verkligen saknar att få jobba i ett team där man har något med varandra att göra.

Idag är faktiskt min sista normala hemmamammadag. Nu börjar semestern och för en hemmamamma innebär det ju tyvärr mer jobb. Jag har inget ekorrhjul att ta paus ifrån utan det känns som semester blir mer jobb för mig än den vanliga hemmamammavardagen varit. Det är så tråkigt att det känns så.

Måste hitta på sätt att få det att kännas roligt men det är svårt att satsa på det när man är så trött. Vi får se hur det blir.

Hur mycket jag än älskar mina barn så är jag inte uppbyggd så att jag skulle orka vara med en annan person 24/7. Jag behöver lite luft. Jag behöver andra intryck.

Därför är det väldigt bra att jag börjar jobba mer i augusti. Vi behöver nog alla det. Det känns ändå skönt att jag hade möjlighet att vara hemma så länge att det blev tillräckligt. Att jag inte behövde börja jobba ännu då när det inte kändes bra (Visst har jag jobbat en dag i veckan vilket nog varit en stor räddning för orket). Men i augusti har jag varit i huvudsak hemma i ca. två år och två månader. Nu behöver jag något mer. Hur det sen blir med att jobba om hon fortfarande inte sover på hösten så vet jag inte.

Idag är vår sista dag!

Det blev nu en liten avautuminen för att få ut det som snurrat i mitt huvud den senaste tiden. Har skrivit detta med tårar i ögonen och känner mig verkligen fragil. Men det är säkert bra att spy ut lite innan semestern. Tömma hjärnan liksom lite. Den brukar ju gå på övervarv.

Nu hoppas jag på en såndän Instagramvänlig semester. Fint väder, glada och snälla barn, smältande glassar, kärlek, skumppa med härliga vänner, lite resor, blommor osv. Vem vet, kanske semestern ändå gör bra för mig fast det nu känns tungt. Kanske är det bra att bryta de vanliga vanorna och rutinerna lite. Vi får hoppas det blir så. Samtidigt vet jag att livet aldrig är Instagramvänligt konstant.

Ha en riktigt skön midsommar alla ni som orkat läsa och hoppas ni får en fin sommar! Men kom ihåg, det är okej att det inte alltid är perfekt och fint och Instagramvänligt! Så är det i riktiga livet.

18.6.2019

Barnens födisönskemål anno 2019

Det börjar vara den tiden på året då barnens födisar närmar sig och därmed också deras gemensamma kalas. Stackars Melle blir firad över en månad innan hon fyller men det spelar knappast någon roll nu när hon ännu är så liten. När hon är äldre är det sen kanske en annan sak.

Men frågorna om gåvoönskningar börjar komma så jag tänkte igen fixa ett inlägg om vad barnen önskar sig, kan tänkas uppskatta eller behöver.

Vi börjar med Kevin.

Pokemon är stort i hans liv fortfarande. Pokemonkort är alltid uppskattade men han fick MASSOR av dem på sitt kompiskalas.

Alla Pokemon-leksaker är säkert pop. Dessa Pokemon Battle-set har han tittat på på Itis Stockas leksaksavdelning. Men OBS, Pikachu är inte in. Det är en så sliten karaktär, hahaha.
Förutom Pokemon så har han egentligen inte önskat så mycket leksaker. Vissa sorts mjukisar gillar han, t.ex. Squeezamals.

Något spel kunde vara kul för semestern. T.ex. Arvaa kuka kunde han gilla eftersom han spelat ett LasseMaja spel på ipaden som har samma princip.

KLOCKAN SKAFFAD. Annars har han i något skede sagt att han skulle villa ha ett nytt armbandsur för hans förra klockor är slutanvända. Men obs, han ska alltid vara cool så något som inte är hemskt barnsligt kommer troligen att komma bäst i användning, heheee. 

HALSBAND SKAFFAT. Han har också önskat sig ett halsband för han har inte ett enda.

ÅKARMBAND SKAFFAT. Han skulle säkert också uppskatta ett åkarmband till Borgbacken. Om han fick ett armband i gåva kanske vi skulle ha råd att föra honom dit. :D

Och sedan Melle! 

Hon har inte så många egna önskningar men jag har funderat vad hon kunde tänkas gilla.

Hon är intresserad av djur, särskilt hundar. Så jag tänkte att hon kunde gilla Schleichs små djur. Hundar då speciellt, men också andra "vanliga" djur. Katter, kossor, får, grisar etc. Annat hundrelaterat gillar hon säkert också.

Hon sköter om sina dockor. Oj så hon sköter om dem och kramar dem och pussar dem. Så något som har med dem att göra kunde också vara kul för henne. Hon har Kevins gamla BabyBorn-docka så kanske något till den skulle vara kul. En dockvagn har hon redan.

Hon tycker också om att leka i sitt kök så något till köket kunde vara kiva. Lekmat, eller kärl, eller kanske någon hushållsapparat. En brödrost har hon men den är sönder och fungerar inte.

Kanske kunde hon snart gilla modellera? Men kanske då en giftfri variant för det finns säkert ännu risk att hon sätter det i munnen (t.ex. Ailefo?). Man lär ska också kunna göra giftfri modellera själv, men tror ni att jag orkat? Hahaa.

Annars har hon ju mycket hår, så alla hårsnoddar (små!) och spännen är välkomna. Hon gillar också halsband och armband.

För håret skulle hon behöva en till Tangle Teaser. Vi har en men den är ju alltid på villovägar när den behövs.
En led-ficklampa för barn kunde hon gilla.
Vi har haft mycket problem med att få hennes tänder borstade. Kanske skulle hon bli mer intresserad om hon hade en eltandborste, precis som brorsan sin.

HALARE SKAFFAD. Till hösten skulle hon också behöva en ordentlig halare när hon ska börja dagis. Jag är ganska förtjust i denna Reimas halare som heter Bloom

Ett par ordentliga skor skulle också vara bra för hösten. Just nu har hon någo begagnade som jag köpt för fem euro. Reimas Patter-skor är fina. Vikings skor brukar också vara bra.

Oj så det ska vara roligt med kalas. Även Melle verkar förstå konceptet med paket för hon ville öppna sin kusins alla paket. Kusinen som fyllde ett år var inte själv alls intresserad, hehee.


7.6.2019

Avvänjningen av tutten (nappen) gick inte som på Strömsö

Vi tog bort tutten (nappen) av Melle förra lördagen. Hon är ju nu ett år och tio månader gammal. Vi tänkte att vi måste ta bort den nu i god tid innan dagisstart eller då vänta till slutet av året. Vi tänkte om hon skulle sova bättre när hon inte kanske skulle vakna till att tutten faller ur munnen. Dessutom har hon aningen öppet bett som jag blev oroad över (kan ju hända att det inte beror på tutten utan bara på att hennes tänder är så).

Kevin var 2,5 år när han gav sina tuttar åt julgubben. Jag minns inte att det skulle ha varit hemskt mycket problem då. Men nu! Oj shide! Hon har svårt att somna och komma till ro när hon tidigare somnade utan problem. Några nätter har hon sovit helt men de flesta har hon skrikit. Nu har hon några morgnar vaknat vid fem och inte somnat om. Förr vaknade hon 7-8-tiden. Visst, idag kanske hon vaknade för hon hade varmt för det är väldigt varmt. Man kan ju inte veta vad problemet var.
Sista bilden på henne med tutten i munnen. 


Så nu funderar jag hur länge man ska hålla ut? Tog vi bort tutten i ett dåligt skede då hon inte själv var färdig för det? Eller är det bara hennes temperament som gör det svårare denna gång. Kevin var ju nog lite äldre och förstod att tuttarna skulle till tomtebebisarna. Melle kanske inte skulle ha förstått, jag vet inte?

Pratade om saken med 3jorn i morse och han tyckte att vi inte kan ge upp nu. Bra att han håller fast vid vårt beslut när jag nästan är färdig att ge upp för att ha lättare kvällar och få sova på morgonen. Jag blir ju helt sjuk i huvudet om jag inte får sova. 

Dessutom har hon nu tagit tillbaka kvällsmjölken i sängen som vi ren en gång avvänjt henne från. Argh! Men det har varit enda sättet att få henne att lugna ner sig och tillslut somna. Det har liksom blivit ett substitut till tutten. Så vad är nu sen värre för hennes tänder? Inte vet jag. 

Puuh giv mig styrka! Om läget inte blivit bättre inom en vecka så ger jag upp.