9.9.2019

En tumisresa med den förstfödde

Förra veckoslutet for det stora barnet och jag på en extempore trip. Vi körde till min mammas och hennes mans landeställe. Och jag säger bara att vitsi det var lätt att resa med ett stort barn. Det gjorde så gott för oss båda med lite tumistid.

Mumi och Kevin på skogsäventyr.

Lillasyster Melissa är i en intensiv ålder nu. Massor vilja och fart har hon. Men inte ännu så mycket förstånd. Och hon är ju ljuvlig men nog blir man lite slut.

Som storebror kan det också vara ganska tungt. Han är en härlig storebror och har väldigt mycket förståelse med den lilla och leker mycket med henne. Men oftast gör vi ju saker på hennes villkor och följer hennes tider. Och vissa saker gör vi inte alls just nu. Som t.ex. spelar brädspel. Det är helt hopplöst för hon ska vara med och grejerna bara flyger.

Så vackert.
Därför var det så bra att vi kom iväg på tumis. K fick all min uppmärksamhet. Och dessutom min mammas och hennes mans uppmärksamhet. Det blev riktigt show på kvällen och han njöt verkligen av det.

Det var så lätt att vara på landet när man inte behövde hålla reda på det lilla yrvädret som möjligen kunde falla ner från någon klippa eller hitta på något annat farligt. Jag hann till och med jobba lite, blåsa ner barr från stugtaken.

Huoltonainen.
Det var skönt att vara i bastun i lugn och ro och sitta och diskutera och fundera tillsammans. Att gå på promenad i skogen och undra över saker tillsammans. Att gå och lägga sig utan en himla show. Att få sova i samma mysiga utrymme med barnet och inte behöva vara på sin vakt över när det börjar skrikas. Att vakna och kunna ligga i sängen och dra en god stund innan man steg upp. Att åka bil utan att någon skriker och härjar på i baksätet. Att handla utan att någon drar ner allt från hyllorna. Att inte hela tiden behöva vara beredd på följande toddlerexplosion. Att märka hur enkelt det är att packa åt bara ett stort barn.

Jag hann också träna.
Ja, det var verkligen värdefullt och Kevin älskade vår lilla resa. Men visst saknade vi lillasyster också. För fast det är intensivt så är hon nog så himla gosig och rolig. Hon börjar prata allt mer och sjunger väldigt fint. Hon ska ju vara som hon är, en toddler. Det hör ju till.

Formula och tårta.
Men det är också bra att göra saker på det stora barnets villkor ibland. Nu fick ju båda barnen dessutom en förälders odelade uppmärksamhet. Melissa och 3jorn hade haft det riktigt bra här hemma medan vi var borta. Faktiskt så hade det varit mindre explosioner och det mesta hade gått riktigt smooth.

Min kära smarta ljuvliga roliga sjuåring.
Och jag njöt av tystnaden, friska luften, den fina utsikten och vågornas skvalp. Att känna kärlek och lugn istället för att ständigt vara på alerten och redo att hindra en katastrof. Det var härligt! I vardagen hinner man liksom inte riktigt stanna upp. Där på stugan kände jag mig mentalt närvarande.
Hoppas vi kan göra en liten trip på tumis snart igen!


Ei kommentteja :

Lähetä kommentti

Roligt att du kommenterar!