Ett inlägg jag skrev för någon dag sedan. Om sömnläget.

Ojoj. Dethär håller på att bli en sömnproblemsblogg. Det finns inte så mycket annat i mitt huvud just nu än dethär med Melles sömn. Det känns som situationen blir bara värre. Nu har hon inte sovit en enda hel natt här hemma på två veckor. Och vi är helt slut. Man tappar ju livslusten. 

Jag kunde skriva en roman om allt som hänt men i korthet har vi testat två olika refluxmediciner och just nu är hon på en mjölkfri, vetefri och sojafri diet. Inget har hjälpt. Inga allergier syntes i blodprovet. Utom den möjliga mjölkallergin från tidigare. 

Vi har varit och sovit hos svärmor ibland men man kommer inte så långt med att sova en natt i veckan. Och inte ens då kan jag sova ordentligt för min sömn är nu helt f-ed up. Jag kan somna med hjälp av sömnmedicin men jag vaknar på morgonnatten och kan inte sova. Hemma är jag så uppstressad att jag vaknar om 3jorn svänger på sig i sängen. Nu börjar också 3jorns ork vara slut.  Läget är ju helt ohållbart. Jag känner mig som en skugga av mig själv och vissa dagar skulle jag bara villa ligga under täcket och gråta. 

Jag har pratat med rådgivningen och vår hälsovårdare verkar vara orolig på allvar. Hon har bokat läkartid åt oss så vi kunde komma vidare den vägen någonstans där vi kan få hjälp. Läkartiden är om tre veckor och jag vet inte hur vi ska hålla ihop till det. 

Någon socialrådgivare (eller vad det nu var) kommer hem till oss nästa vecka för samtalsstöd. Kanske har hon några konkreta idéer också, jag vet inte. 

Vi funderar på att sömnskola henne igen. Tredje gången. Vet bara inte varifrån vi ska få energin till det. Men vi vet inte heller om det är rätt beslut om hon har något allvarligt problem som orsakar detta. 

Och förutom allt detta har vi ett till barn här hemma. Han verkar sova igenom nätterna helt okej men nog tror jag att han ibland vaknar till den nattliga hulabaloon. Melle är uppe tidigt på morgnarna och han vaknar ofta till hennes ljud, alldeles för tidigt. Och så har han föräldrar som börjar vara som zombies och vi gör vårt bästa för att ha ork för bara honom och hans grejs också. 

Sömnevakueringen borde bli en tradition

Alltså nu måste jag bara skriva om detta. Ni vet ju att Melle inte riktigt sover. Och det betyder att inte vi föräldrar heller sover. Men ibland överraskar hon och sover en natt. Tyvärr har jag igen blivit så sovinvalidiserad att jag nu haft väldigt svårt att få sömn eller sova en hel natt. Det hände också under Kevins babyår. Och höll faktiskt på ganska länge. Jag tror mina stressnivåer är så höga att jag inte riktigt kan slappna av när jag väntar och undrar när hon ska börja skrika. 

Nå detta börjar ju märkas i mitt allmäntillstånd och jag mår verkligen inte bra. I lördags körde jag därför hem till min mamma och sov där en natt eftersom deras hem var tomt. 

Jag har inte ätit sömnmedicin på länge (vågar inte ta det hemma när jag inte vet hurdan hulabaloo det blir på natten) men i lördags beslöt jag att ta en tablett. Jag slocknade i deras superbekväma Unikulma-säng och sov som en stock ända till 7 på morgonen. Efter det fick jag inte längre sömn fast jag var trött och gäggig av medicinen. 

Nå sen när jag vaknade till ordentligt så märkte jag att mitt huvud kändes annorlunda. Som att någon kopplat ihop sladdar som varit av i hjärnan. Eller som att nya bortglömda delar av min hjärna plötsligt börjat funktionera igen. Det är svårt att förklara, men jag kände mig mer som mig själv igen. 

Jag har en klocka som mäter min sömn. Förutom att jag sovit en lång snutt utan uppvak så hade jag sovit nästan två timmar mer djupsömn än vanligt. Det händer ju en massa saker med hjärnan medan vi sover. Den putsas och rensas. Något hände helt tydligt med mitt huvud under natten. 

Och det var SÅ SKÖNT! Att känna sig normal och inte som en vars huvud är fullt med bomull eller sirap. Att ha nerver som inte ständigt var på bristningsgränsen. Känns lättande att märka att jag kan komma tillbaka till ett bättre jag. Sen någon gång. När jag får sova igen. Hah! Eller kanske borde man göra sovevakkon till en tradition? 

3jorn däremot var helt sliten när jag kom hem. Stackarn. Och sedan följande natt sov jag knappt något igen. Senaste natt vakade Melle nästan tre timmar och ville stiga upp 5:30. Så vi börjar väl vara tillbaka i ursprungsläget. Gääääsp. 

Hon har alltså varit hos läkare och för tillfället väntar vi på blodprovsresultat. Hon har också en refluxmedicin i test men än så länge har den inte gjort någon förbättring, snarare tvärtom. 

Bild från min ”sovevakko”. Hade med dynor, handduk och neccesär.