Nå detta börjar ju märkas i mitt allmäntillstånd och jag mår verkligen inte bra. I lördags körde jag därför hem till min mamma och sov där en natt eftersom deras hem var tomt.
Jag har inte ätit sömnmedicin på länge (vågar inte ta det hemma när jag inte vet hurdan hulabaloo det blir på natten) men i lördags beslöt jag att ta en tablett. Jag slocknade i deras superbekväma Unikulma-säng och sov som en stock ända till 7 på morgonen. Efter det fick jag inte längre sömn fast jag var trött och gäggig av medicinen.
Nå sen när jag vaknade till ordentligt så märkte jag att mitt huvud kändes annorlunda. Som att någon kopplat ihop sladdar som varit av i hjärnan. Eller som att nya bortglömda delar av min hjärna plötsligt börjat funktionera igen. Det är svårt att förklara, men jag kände mig mer som mig själv igen.
Jag har en klocka som mäter min sömn. Förutom att jag sovit en lång snutt utan uppvak så hade jag sovit nästan två timmar mer djupsömn än vanligt. Det händer ju en massa saker med hjärnan medan vi sover. Den putsas och rensas. Något hände helt tydligt med mitt huvud under natten.
Och det var SÅ SKÖNT! Att känna sig normal och inte som en vars huvud är fullt med bomull eller sirap. Att ha nerver som inte ständigt var på bristningsgränsen. Känns lättande att märka att jag kan komma tillbaka till ett bättre jag. Sen någon gång. När jag får sova igen. Hah! Eller kanske borde man göra sovevakkon till en tradition?
3jorn däremot var helt sliten när jag kom hem. Stackarn. Och sedan följande natt sov jag knappt något igen. Senaste natt vakade Melle nästan tre timmar och ville stiga upp 5:30. Så vi börjar väl vara tillbaka i ursprungsläget. Gääääsp.
Hon har alltså varit hos läkare och för tillfället väntar vi på blodprovsresultat. Hon har också en refluxmedicin i test men än så länge har den inte gjort någon förbättring, snarare tvärtom.
Bild från min ”sovevakko”. Hade med dynor, handduk och neccesär. 