30.10.2019

Ett inlägg jag skrev för någon dag sedan. Om sömnläget.

Ojoj. Dethär håller på att bli en sömnproblemsblogg. Det finns inte så mycket annat i mitt huvud just nu än dethär med Melles sömn. Det känns som situationen blir bara värre. Nu har hon inte sovit en enda hel natt här hemma på två veckor. Och vi är helt slut. Man tappar ju livslusten. 

Jag kunde skriva en roman om allt som hänt men i korthet har vi testat två olika refluxmediciner och just nu är hon på en mjölkfri, vetefri och sojafri diet. Inget har hjälpt. Inga allergier syntes i blodprovet. Utom den möjliga mjölkallergin från tidigare. 

Vi har varit och sovit hos svärmor ibland men man kommer inte så långt med att sova en natt i veckan. Och inte ens då kan jag sova ordentligt för min sömn är nu helt f-ed up. Jag kan somna med hjälp av sömnmedicin men jag vaknar på morgonnatten och kan inte sova. Hemma är jag så uppstressad att jag vaknar om 3jorn svänger på sig i sängen. Nu börjar också 3jorns ork vara slut.  Läget är ju helt ohållbart. Jag känner mig som en skugga av mig själv och vissa dagar skulle jag bara villa ligga under täcket och gråta. 

Jag har pratat med rådgivningen och vår hälsovårdare verkar vara orolig på allvar. Hon har bokat läkartid åt oss så vi kunde komma vidare den vägen någonstans där vi kan få hjälp. Läkartiden är om tre veckor och jag vet inte hur vi ska hålla ihop till det. 

Någon socialrådgivare (eller vad det nu var) kommer hem till oss nästa vecka för samtalsstöd. Kanske har hon några konkreta idéer också, jag vet inte. 

Vi funderar på att sömnskola henne igen. Tredje gången. Vet bara inte varifrån vi ska få energin till det. Men vi vet inte heller om det är rätt beslut om hon har något allvarligt problem som orsakar detta. 

Och förutom allt detta har vi ett till barn här hemma. Han verkar sova igenom nätterna helt okej men nog tror jag att han ibland vaknar till den nattliga hulabaloon. Melle är uppe tidigt på morgnarna och han vaknar ofta till hennes ljud, alldeles för tidigt. Och så har han föräldrar som börjar vara som zombies och vi gör vårt bästa för att ha ork för bara honom och hans grejs också. 




6 kommenttia :

  1. Hej,
    Det låter verkligen jobbigt att ni inte får sova. Kom att tänka på två saker, en bekant familj fick regelbundet fara och sova till ett ställe var andra tog hand om barnet på natten (de bor i Esbo) när de hade det kämpigt med sömnen. Kanske finns det liknande där ni bor? En annan bekant familj använde en sömnskola på nätet (engelskspråkig och kostade 600 euro) men det fungerade verkligen och var enligt dem så värt pengarna. Kämpa på och ge er inte förrän ni får hjälp!

    VastaaPoista
  2. Hej!
    Julklappstips från en fattig student <3
    Jag handlar från butiker via: www.refunder.se/b/Spara50
    Dessa är mina favoritbutiker

    Campadre:
    https://campadre.se/tipsa/7817?utm_source=mgm&utm_medium=sharelink&utm_campaign=7817

    Lyko:
    https://referme.to/9vACAmo

    VastaaPoista
  3. Hej, det här har nu inte med sömn (specifikt) att göra men har du läst Trotsboken av Malin Alfven och Kristina Hofsten? Kapitlet om Extra krävande barn var lite av en eye-opener för mej. Kramar och kämpa på!

    VastaaPoista
  4. Vi hade det just så där för några år sedan. Första 6 mån sov vårt barn ok (uppvak för mat med tre timmars mellanrum) men efter det barkade det utåt. Fruktansvärda skriksessioner på flera timmar utan att veta vad som var fel och omöjligt att få komtakt med barnet. Detta fortsatte tills hen var lite över 2 år. Vi vakade timtals med med ett skrikande ( vrålande) barn. Jag började jobba då hen var 1 år och fick jobba på ett par timmar sömn. Var så slut och illamående. Någon sömnskola hade vi imgen energi till att orka göra. Läkaren hittade inget fel. Refluxmedicin också testad. Sen plötsligt nångång efter 2 så vände det, hen vaknade ännu flera gånger per natt men somnade fort om och inget skrik. Nu är hen snart fem år och ingen vet varför det var som det var. Har nu en några månaders baby och känner panikkänslorna komma krypande emellanåt på natten om babyn skriker. Har ännu trauma från de 2 åren fast det nu snart gått 3 sen dess. Skickar styrkekrafter åt er, hoppas ni snart får.sova.❤


    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Ojoj låter som ni också har haft det tungt! Men skönt att det vände!!! Alltid roligt att höra solskenshistorier. Hoppas det inte blir liknande problem med bebisen!!

      Poista

Roligt att du kommenterar!